4. Inga regionala skillnader i hur vanligt det är med barnfamiljer

4.1 Mest sambofamiljer på Åland − minst i Mellersta och Södra Österbotten

Den vanligaste typen av barnfamilj i alla landskap är familjer som består av ett gift par, även om det också finns klara skillnader mellan landskapen. Skillnaderna beror på hur vanligt det är med familjer med sambor och enföräldersfamiljer i landskapet. På Åland och i Lappland finns det relativt sett flest sambor. Mellersta och Södra Österbotten representerar den andra ytterligheten.

På Åland är 30 procent av familjerna sambofamiljer, i Lappland 23 procent. I 14 landskap är de samboende parens andel högre än i landet i genomsnitt, i fem landskap är det lägre (figur 7).

Figur 7. Andelen sambofamiljer av barnfamiljerna efter landskap år 2010

Figur 7. Andelen sambofamiljer av barnfamiljerna efter landskap år 2010

Sett till kommunnivå placerar sig de åländska kommunerna i täten i fråga om hur vanligt samboendet är. Av kommunerna i Fasta Finland är andelen störst i Luhanka i Mellersta Finland, där den är 33 procent. Av barnfamiljerna i Pelkosennimi är 32 procent sambofamiljer. I Savukoski är andelen sambor av barnfamiljerna 31 procent och i Nagu och Malax 30 procent. I Fasta Finland finns det lägsta antalet barnfamiljer med sambor i Larsmo, där det är 7 procent.

4.2 Flest enföräldersfamiljer i Päijänne-Tavastland och Nyland

Det finns också tydliga regionala variationer i hur vanligt det är med enföräldersfamiljer. I siffrorna över landskap avviker landskapen i Österbotten från de övriga landskapen, i en riktning mot den traditionella familjen (figur 8). Det finns minst enföräldersfamiljer där. Flest enföräldersfamiljer finns det i Päijänne-Tavastland och Nyland (23 %). I Päijänne-Tavastland är andelen hög på grund av Lahtis och i Nyland på grund av Helsingfors.

Figur 8. Andelen enföräldersfamiljer av barnfamiljerna efter landskap 2010

Figur 8. Andelen enföräldersfamiljer av barnfamiljerna efter landskap 2010

Variationerna mellan landskapen i andelen enföräldersfamiljer beror på olika andelar familjer med mor och barn. Andelen familjer med far och barn är 2–3 procent i alla landskap.

På kommunnivå finns det relativt sett flest enföräldersfamiljer, bland alla kommuner i Fasta Finland, i Helsingfors (29 %), Åbo och Hartola (27 %) samt Harjavalta och Lahtis (26 %). De högsta siffrorna i hela Finland finns på Åland (Sottunga 45 %, Brändö 30 % och Mariehamn 28 %), men när det gäller Sottunga och Brändö bör man beakta att redan en differens på några familjer i så små kommuner kan ändra procentandelarna en hel del.

Relativt sett minst enföräldersfamiljer i Fasta Finland finns det i kommunerna Larsmo (4 %), Pedersöre (5 %) och Yli-Ii (6 %). På Åland finns det minst på Vårdö (7 %).

Larsmo kan anses vara den mest traditionella kommunen i Finland, om man ser till familjestrukturen, eftersom kommunen har den lägsta andelen enföräldersfamiljer och på motsvarande sätt den högsta andelen familjer med gifta par. I Larsmo finns också Finlands femte högsta genomsnittliga antal hemmaboende minderåriga barn i barnfamiljer (2,74) efter Yli-Ii (2,88), Sievi (2,85), Merijärvi (2,84) och Perho (2,78). Medeltalet för hela landet är 1,83.

Majoriteten av fäderna och mödrarna i enföräldersfamiljer har civilståndet frånskild. Bara sex procent av männen är änklingar och bara tre procent av kvinnorna änkor. Upplösta samboförhållanden har ökat antalet ogifta i enföräldersfamiljer. Av familjerna med mor och barn är redan 41 procent av mödrarna ogifta, av fäderna 27 procent (tabell 3, kapitel 1).


Källa: Befolknings- och dödsorsaksstatistik, Statistikcentralen

Förfrågningar: Marjut Pietiläinen (09) 1734 2798, Timo Nikander (09) 1734 3250, vaesto.tilasto@stat.fi

Ansvarig statistikdirektör: Jari Tarkoma


Uppdaterad 30.11.2011

Instruktion för hänvisning:

Finlands officiella statistik (FOS): Familjer [e-publikation].
ISSN=1798-3223. Översikt 2010, 4. Inga regionala skillnader i hur vanligt det är med barnfamiljer . Helsinki: Statistikcentralen [hänvisat: 19.10.2019].
Åtkomstsätt: http://www.stat.fi/til/perh/2010/02/perh_2010_02_2011-11-30_kat_004_sv.html