Publicerad: 16.5.2007

Inkomstskillnaderna på samma nivå som under början av 1970-talet

Inkomstskillnaderna mellan hushållen var oförändrade år 2005 jämfört med året innan. Inkomstskillnaderna ökade kraftigt i slutet av 1990-talet och verkar nu på 2000-talet ha stabiliserat sig på samma nivå som under början av 1970-talet. Trots ökade inkomstskillnader hör Finland fortfarande internationellt sett till länderna med lägre inkomstskillnader än genomsnittet.

År 2005 var hushållens disponibla inkomster i genomsnitt 33 600 euro. Reellt var detta 2,3 procent mer än året innan. Hushåll bestående av högre tjänstemän hade i genomsnitt 54 800 euro i disponibla inkomster per hushåll, pensionärshushållen 23 000 euro och arbetslösa 15 000 euro. De högre tjänstemannahushållen bestod i genomsnitt av 2,6 personer, medan pensionärshushållen bestod av ungefär 1,5 personer och arbetslösa hushåll av 1,6 personer.

Mätt med medianinkomst var ökningen av hushållens inkomster klart större än mätt med genomsnittet, eftersom medianinkomsten var år 2005 reellt 4,7 procent större än året innan. Det här visar att inkomstutvecklingen var bättre bland medelinkomsttagarna än bland personer i övre delen av inkomstfördelningen. Medianinkomsten är den inkomstnivå där hälften av hushållen får mindre och hälften får mer.

Utvecklingen av hushållens realinkomster och inkomstskillnader 1987-2005, år 1987=100

Indexet för inkomstskillnader bygger på värdena hos Gini-koefficienten för disponibla inkomster. Koefficienten mäter ojämlikheter i inkomstfördelningen: ju större indexvärde desto större är inkomstskillnaderna mellan hushållen.
Indexet för inkomsterna bygger på medeltal och mediansiffror för hushållens disponibla inkomster (per omvandlad OECD-konsumtionsenhet, i 2005 års pengar).

Realinkomsterna i de olika inkomstdecilerna har ökat desto mer ju högre decil det är fråga om. Under åren 1995-2005 var den årliga ökningen av realinkomsterna i genomsnitt nästan 5 procent i den högsta inkomstdecilen medan ökningen var en och en halv procent i den lägsta inkomstdecilen. Omvandlat i pengar innebär detta att inkomsterna hos enpersonshushåll i den lägsta inkomstdecilen ökade reellt med 1 400 euro från år 1995 till år 2005. I den högsta inkomstdecilen var motsvarande inkomstökning 19 500 euro.

638 000 låginkomsttagare år 2005

År 2005 fanns det omkring 638 000 låginkomsttagare i Finland. Enligt EU-definition räknas de personer som har mindre inkomster än 60 procent av hela befolkningens medianinkomster, sett efter hushållens konsumtionsenhet, till låginkomsttagare. Av befolkningen var 12,3 procent låginkomsttagare vilket är något mer än året innan. Antalet låginkomsttagare har ökat jämnt sedan mitten av 1990-talet. Också fattigdomsgraden bland barn under 18-år har mer än fördubblats från år 1995. År 2005 var antalet låginkomsttagare omkring 20 000 fler än året innan och över 100 000 fler än år 2000. Trots ökningen är den finländska befolkningens relativa fattigdomsrisk lägre än genomsnittet för EU i internationell jämförelse.

Andelen låginkomsttagare (%), antal och gränser för låga inkomster efter hushållets livsskede åren 1990-2005

  1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005
Andelen låginkomsttagare, % 7,9 7,8 7,1 6,3 6,5 7,3 8,3 8,3 9,7 9,8 10,4 10,8 11,0 11,2 11,9 12,3
Låginkomsttagare, 1 000 personer 395 389 356 316 329 370 418 423 494 498 532 555 564 575 616 638
Gränsen för låginkomsttagare, euro/konsumtionsenhet 7 650 8 080 7 870 7 700 7 760 7 990 8 230 8 550 8 930 9 300 9 730 10 285 10 750 11 130 11 690 12 160
Andelen låginkomsttagares barn, % av alla barn (under 18-åringar) 4,9 5,6 4,8 5,0 4,0 5,0 5,7 6,2 8,1 8,4 10,6 10,8 11,0 11,9 12,3 11,6
Definition på låginkomsttagare: hushållets disponibla inkomster sett efter konsumtionsenhet är mindre än 60 procent av hela befolkningens medianinkomster sett efter konsumtionsenhet.
Låginkomstgränserna är i respektive års pengar.

Den största andelen låginkomsttagare fanns i enpersonshushåll. Nästan var tredje person som bor ensam räknades till låginkomsttagare år 2005. Också i ensamförsörjarhushållen var andelen låginkomsttagare stor. Fattigdomsrisken ökade kraftigt i ensamförsörjarhushållen i slutet av 1990-talet. Under mitten av 1990-talet var andelen låginkomsttagare i ensamförsörjarhushållen omkring 10 procent medan andelen steg till 24 procent fram till år 2000. Under mitten av 1990-talet var andelen låginkomsttagare bland barnafamiljer med två föräldrar rätt så få, men efter det fördubblades dock andelen låginkomsttagare inom denna grupp. När det gäller barnfamiljer med två föräldrar och par utan barn är fattigdomsgraden under genomsnittet för hela befolkningen. I internationell jämförelse är fattigdomsgraden i de flesta länder störst bland ensamförsörjare, enpersonshushåll och barnfamiljer med tre barn eller fler. Också i Finland stämmer detta särskilt för ensamförsörjare och enpersonshushåll.

Andelen låginkomsttagare (%) efter hushållets livsskede åren 1990-2005

Källa: Inkomstfördelningsstatistik 2005. Inkomster och utbildning 2007. Statistikcentralen

Förfrågningar: Laura Iisakka (09) 1734 3596, Pekka Ruotsalainen (09) 1734 2610
Ansvarig statistikdirektör: Riitta Harala

Tabeller

Tabeller i databaser


Senast uppdaterad 16.5.2007

Instruktion för hänvisning:

Finlands officiella statistik (FOS): Inkomstfördelningsstatistik [e-publikation].
ISSN=1799-1323. 2005. Helsinki: Statistikcentralen [hänvisat: 12.11.2019].
Åtkomstsätt: http://www.stat.fi/til/tjt/2005/tjt_2005_2007-05-16_tie_001_sv.html