Begrepp och definitioner

Arbetsinkomster

Arbetsinkomsterna utgörs av summan av de löne- och företagarinkomster som hushållen och inkomsttagarna erhållit under loppet av ett år.

Inkomstfördelningsstatistikens arbetsinkomstbegrepp omfattar både sådana inkomstposter som beskattas som förvärvsinkomst och sådana som beskattas som kapitalinkomst. För förvärvsinkomster används från och med statistikåret 1999 benämningen arbetsinkomster. Begreppets innehåll har inte ändrats.

Arbetslös

I inkomstfördelningsstatistiken definieras en person som arbetslös om han eller hon varit arbetslös i minst 6 månader under loppet av ett år. Uppgifterna om antalet arbetslöshetsmånader baserar sig på intervjuer. Uppgifterna granskas och korrigeras vid behov med hjälp av registeruppgifter (Folkpensionsanstaltens registeruppgifter om arbetslöshetsdagpenning och utbetalningsperioder, skatteregistrets uppgifter om arbetslöshetsdagpenningar).

Betalda transfereringar

Hushållens betalda transfereringar består i första hand av direkta skatter och socialskyddsavgifter. Till betalda transfereringar räknas även obligatoriska pensions- och arbetslöshetsförsäkringsavgifter samt betalningar av underhåll för barn. Till betalda skatter har inte räknats kyrkoskatt, frivilliga individuella försäkringspremier (från och med år 2000 räknas dessa till sparande i inkomstfördelningsstatistiken) eller indirekta skatter. Betalda transfereringar baserar sig (med undantag för betald källskatt på ränteinkomster) på registeruppgifter. Fr.o.m. år 2011 omfattar betalda transfereringar också en del transfereringar mellan hushåll (bl.a. räkningar som betalats för andra hushåll och pengar som getts för studier).

Boendeutgifter

Boendeutgifter omfattar brukskostnader för hushållets egentliga bostad, bolåneräntor och amorteringar, finansieringsvederlag och fastighetsskatt.

Bruttoinkomster

Hushållens bruttoinkomster utgörs summan av hushållets produktionsfaktorinkomster (löne-, företagar- och kapitalinkomster) och erhållna transfereringar, före avdrag av betalda transfereringar (bl.a. skatter och socialskyddsavgifter).

Disponibel inkomst

Före år 2011 användes i inkomstfördelningsstatistiken främst begreppet disponibel inkomst. I inkomstfördelningsstatistiken och i konsumtionsundersökningen räknades till hushållens disponibla inkomster alla hushållets löne-, företagar- och kapitalinkomster (inkl. den kalkylerade bostadsinkomsten från ägarbostäder och skattepliktiga försäljningsvinster på egendom), naturaförmåner och erhållna transfereringar, med betalda transfereringar avdragna från summan av dessa.

Den disponibla inkomsten bildas på följande sätt:

+ löneinkomster

+ företagarinkomster

+ kapitalinkomster (inkl. bostadsinkomst från ägarbostad och försäljningsvinster)

---------------------

= produktionsfaktorinkomster

+ erhållna transfereringar (inkl. bostadsinkomst från hyresbostad från annat hushåll)

----------------------

= bruttoinkomster

– betalda transfereringar

-----------------------

= disponibel inkomst

Då man till den disponibla inkomsten lägger till sociala transfereringar in natura, får man den justerade disponibla inkomsten. I inkomstfördelningsstatistiken har detta begrepp inte bildats.

Bostadsinkomsten för dem som bor i ägarbostäder räknades i inkomstfördelningsstatistiken till produktionsfaktorinkomster (kapitalinkomster) och bostadsinkomsten från bostad som hyrts av ett annat hushåll till erhållna transfereringar. Bostadsinkomsten bildas fortfarande i inkomstfördelningsstatistiken, men sedan statistikåret 2011 behandlas den som en egen separat inkomstpost (se punkten "bostadsinkomst"). Likaså behandlas skattepliktiga överlåtelsevinster dvs. försäljningsvinster enligt internationella rekommendationer som tilläggsinformation (memorandum item).

Disponibla penninginkomster

Hushållets disponibla penninginkomster omfattar inkomstposter i form av pengar och naturaförmåner i anställning. I penninginkomster ingår inte kalkylerade inkomstposter, av vilka den beräknade bostadsinkomsten är den viktigaste.

De disponibla penninginkomsterna bildas på följande sätt:

+ löneinkomster

+ företagarinkomster

+ kapitalinkomster (exkl. bostadsinkomst)

--------------------------------------------

= produktionsfaktorinkomster

+ erhållna transfereringar (exkl. bostadsinkomst)

--------------------------------------------

= penninginkomster (brutto)

– betalda transfereringar

--------------------------------------------

= disponibla penninginkomster

Då man från penninginkomsterna (brutto) drar av betalda transfereringar, är den återstående inkomsten hushållets disponibla penninginkomst.

Det huvudsakliga inkomstbegreppet i inkomstfördelningsstatistiken är enligt internationella rekommendationer hushållets disponibla penninginkomster, varvid försäljningsvinsterna och skatterna på försäljningsvinsterna inte omfattas av inkomstbegreppet. De behandlas i enlighet med internationella rekommendationer som tilläggsinformation (memorandum item) utanför inkomstbegreppet.

Begreppet disponibla penninginkomster i totalstatistiken över inkomstfördelning avviker från de disponibla penninginkomsterna i inkomstfördelningsstatistiken. Begreppsskillnaden utgörs av att inkomstbegreppet i totalstatistiken över inkomstfördelning omfattar skattepliktiga överlåtelsevinster. På grund av praktiska skäl omfattar totalstatistiken över inkomstfördelning inte merparten av ränteinkomsterna och inte heller transfereringar mellan hushåll (bl.a. underhållsavgifter). Fastighetsskatt har inte heller dragits av i totalstatistiken över inkomstfördelning.

Ekvivalent inkomst

Ekvivalent inkomst är ett inkomstbegrepp som används för att göra olika hushållstypers inkomster jämförbara genom att beakta samkonsumtionsfördelar.

Ekvivalent inkomst = hushållets inkomst fördelad på antalet konsumtionsenheter i hushållet.

I inkomstfördelningsstatistiken har man sedan 2002 i enlighet med Eurostats rekommendation använt s.k. justerade OECD:s konsumtionsenhetsskala, enligt vilken

  • den första fullvuxna hushållsmedlemmen får vikten 1
  • övriga personer över 13 år får vikten 0,5
  • barn får vikten 0,3
(som barn definieras alla i åldern 0–13 år).

Viktningen bygger på antagandet att inkomsterna fördelas mellan hushållets medlemmar i proportion till varje medlems konsumtionsbehov.

Erhållna transfereringar

Hushålls och individers erhållna transfereringar består av förvärvspension, folkpension och övriga socialskyddsförmåner, socialbidrag samt andra erhållna transfereringar.

Övriga socialskyddsförmåner omfattar bl.a. rehabiliteringsunderstöd, sjukdagpenning, föräldradagpenning, ersättningar som grundar sig på lagstadgad olycksfallsförsäkring samt inkomstrelaterad arbetslöshetsdagpenning.

Socialbidrag omfattar bl.a. barnbidrag, stöd för vård av små barn, militärunderstöd, utkomststöd, allmänt bostadsbidrag, studiestöd, forskningsstipendier samt grunddagpenning och arbetsmarknadsstöd inom ramen för arbetslöshetsskyddet.

Övriga erhållna transfereringar är bl.a. transfereringar mellan hushåll.

Företagarinkomster

Till företagarinkomster räknas inkomster från jord- och skogsbruk, näringsinkomst, inkomster från ekonomiska sammanslutningar samt upphovsmannaarvoden. Till lantbruksföretagarinkomster räknas även olika subventioner och ersättningar, t.ex. produktionssubventioner, EU:s jordbruksstöd och skördeskadeersättningar. Den kalkylerade inkomsten av produkter som tagits i eget bruk har inte räknas till inkomster från jordbruk.

Ginikoefficient

Gini-koefficienten är det vanligaste nyckeltalet som beskriver inkomstskillnader. Ju högre värde Gini-koefficienten får desto ojämnare är inkomsterna fördelade. Gini-koefficientens högsta möjliga värde är ett. Då får inkomsttagaren med de största inkomsterna alla inkomster. Gini-koefficientens lägsta möjliga värde är 0, då inkomsterna för alla inkomsttagare är lika stora. I inkomstfördelningsstatistiken anges Gini-koefficienterna som procenttal (multiplicerat med 100). Gini-koefficienten beskriver relativa inkomstskillnader. Det sker inga ändringar i Gini-koefficienten, om inkomsterna för alla inkomsttagare ändras lika mycket procentuellt.

Hushåll

Ett hushåll omfattar samtliga personer som delar bostad och kosthåll eller på an-nat sätt använder sina inkomster tillsammans. Begreppet hushåll används bara vid intervjuundersökningar.

Utanför hushållspopulationen står personer som varaktigt är bosatta utomlands samt anstaltsbefolkningen (t.ex. personer som vistas långvarigt på ålderdoms-hem, vårdanstalter, i fängelse eller på sjukhus).

Motsvarande registerbaserade uppgift är bostadshushåll. Ett bostadshushåll består av personer som bor stadigvarande i en gemensam bostad eller på en gemensam adress. Ett bostadshushåll kan omfatta flera hushåll. Begreppet bostadshushåll används i registerbaserad statistik i stället för begreppet hushåll.

Inkomstandel av boendekostnader

Boendekostnader omfattar brukskostnader, bolåneräntor och fastighetsskatt för hushållets egentliga bostad. Bostadens brukskostnader består beroende på upplåtelseformen av skötselvederlag, hyror, vatten- och avloppsavgifter, separata energikostnader, kostnader för underhållsreparationer och bostadens övriga bruks- och underhållskostnader.

Inkomstandelen (brutto) av boendekostnaderna visar boendekostnadernas andel av hushållets disponibla penninginkomster (exkl. fastighetsskatt). I inkomstandelen (netto) av boendekostnaderna omfattar boendekostnaderna och de disponibla penninginkomsterna inte bostadsbidrag (allmänt bostadsbidrag, bostadsbidrag för pensionstagare, studiepenningens bostadstillägg) som hushållet erhållit som transfereringar och inte skatteavdragsrätten för bolåneräntor.

Inkomstdeciler

Fördelningen av en variabel beskrivs med hjälp av deciler. Ibland används också kvintiler, som har bildats på samma sätt som decilerna.

Exempel på bildande av inkomstdeciler:

I den nuvarande inkomstfördelningsstatistiken bildas decilgrupper genom att först dividera hushållets inkomster med antalet konsumtionsenheter (s.k. ekvivalerad inkomst). Varje hushållsmedlem får samma ekvivalerade inkomst. Därefter rangordnas personerna efter inkomst och delas in i tio lika stora grupper. Varje inkomstdecil omfattar således 10 procent av befolkningen. Till den första decilen hör den tiondel som har de lägsta inkomsterna och till den sista decilen den tiondel som har de högsta inkomsterna. Inkomstdecilernas inkomstandelar anger deras andelar av det totala beloppet av den inkomst som statistiken gäller.

Kapitalinkomster

Med kapitalinkomster avses hyres-, ränte- och dividendinkomster, pensioner på basis av privat försäkring samt övriga inkomster (fr.o.m. år 2000). Ränteinkomster som beskattas enligt källskattelagen ingår i ränteinkomsterna till sitt bruttobelopp. De källskatter som betalats för dem ingår i betalda transfereringar. Enligt internationella rekommendationer räknas försäljningsvinster inte som inkomster. Därför omfattar inkomstbegreppet i inkomstfördelningsstatistiken inte heller skattepliktiga överlåtelsevinster. I totalstatistiken över inkomstfördelning ingår de däremot i inkomster.

I statistik som publicerats före statistikåret 2011 ingick bostadsinkomst och skattepliktiga försäljningsvinster i kapitalinkomster. Fr.o.m. statistikåret 2011 har bostadsinkomst och försäljningsvinster lämnats ute från inkomstbegreppet, eftersom statistikföringen baserar sig på begreppet disponibla penninginkomster som uppfyller internationella rekommendationer. Uppgifter med det gamla inkomstbegreppet som omfattar bostadsinkomst och försäljningsvinster framställs fortfarande som jämförelseuppgifter och de kan efterfrågas hos Statistikcentralen.

Konsumtionsenhet

Genom att räkna ut inkomster och konsumtionsutgifter per konsumtionsenhet kan man göra jämförelser mellan hushåll av olika storlek och struktur. Det finns flera olika sätt för beräkning av konsumtionsenheter. I inkomstfördelningsstatistiken och i konsumtionsundersökningen har man sedan 2002 i enlighet med Eurostats rekommendation använt OECD:s s.k. justerade konsumtionsenhetsskala, enligt vilken

  • den första fullvuxna hushållsmedlemmen får vikten 1
  • övriga personer över 13 år får vikten 0,5
  • barn får vikten 0,3

Valet av konsumtionsenhetsskala har stor inverkan på inkomstnivåerna och på olika befolkningsgruppers placering i inkomstfördelningen.

Låginkomsttagare

Låginkomsttagare är personer vars hushålls disponibla penninginkomster per konsumtionsenhet (s.k. ekvivalerad penninginkomst) understiger 60 procent av medianinkomsten av de ekvivalerade disponibla penninginkomsterna för samtliga hushåll. Den andel av befolkningen som ligger under denna inkomstgräns kallas låginkomstgraden. Eurobeloppet för låginkomstgränsen varierar från år till år. Definitionen baserar sig på Europeiska unionens statistikbyrå Eurostats rekommendationer. Finland har ingen officiell nationell definition på låginkomsttagare eller fattigdomsgräns.

I inkomstfördelningsstatistiken började man i statistikföringen av låga inkomster fr.o.m. år 2011 använda begreppet penninginkomster, som uppfyller internationella rekommendationer. I rapporter som publicerats före det användes ett bredare inkomstbegrepp, dvs. hushållens disponibla ekvivalerade inkomster, då den s.k. kalkylerade bostadsinkomsten och försäljningsvinster räknades som inkomst.

Löneinkomster

Löneinkomster inbegriper alla inkomster som betalats som lön till hushåll, antingen i pengar eller som naturaförmåner. I inkomstbegreppet ingår inkomster av anställningsoptioner i naturaförmåner och därmed i löner. Begreppet löneinkomster som använts i inkomstfördelningsstatistiken omfattar utöver löneinkomster för ordinarie arbetstid också bl.a. övertidsersättning samt inkomster från bisysslor. Enligt inkomstfördelningsstatistikens inkomstbegrepp räknas även realiserade anställningsoptioner som löneinkomster.Från löneinkomsten har avdragits kostnader för löneinkomstens förvärvande, utom resekostnader.

Penninginkomster

Penninginkomster erhålls då man från hushållets bruttoinkomster drar av kalkylerade inkomstposter.

Kalkylerade inkomstposter består av kalkylerade intäkter från en ägarbostad i eget bruk. Penninginkomster inbegriper naturaförmåner som hänför sig till ett anställningsförhållande.

Penninginkomster brutto = hushållets produktionsfaktorinkomster (löne-, företagar- och kapitalinkomster) + erhållna transfereringar.

Produktionsfaktorinkomster

I inkomstfördelningsstatistiken utgörs produktionsfaktorinkomster av penningersättningar i form av löner, företagarinkomster och kapitalinkomster som hushållen erhållit för deltagande i produktionsverksamhet.

Referensperson

I statistiken över inkomstfördelningen och i undersökningen om hushållens förmögenhet utses till hushållets referensperson den medlem i hushållet som har de största personliga inkomsterna. De personliga inkomsterna har fastställts med hjälp av register- och intervjuuppgifter.

Även om inkomsterna är det avgörande kriteriet för en referensperson, beaktar man i vissa fall hela hushållets verksamhet (bl.a. företagarhushåll). Ett undantag är också jämförelsen mellan pensionerade föräldrar och deras barn (också myndiga barn), då den förälder som har de största inkomsterna anges som referensperson, om föräldrarnas sammanlagda inkomster klart överstiger barnets inkomster.

Socioekonomisk ställning

I konsumtionsundersökningen och inkomstfördelningsstatistiken bildas hushållsmedlemmarnas socioekonomiska ställning på basis av personens verksamhet under de 12 senaste månaderna. För bestämmande av socioekonomisk ställning har personerna först delats in i yrkesverksamma och icke yrkesverksamma. Som yrkesverksamma har i regel klassificerats alla personer som under referensåret har deltagit i produktionsverksamhet i minst 6 månader. Kategorin yrkesverksamma har vidare indelats i företagare och löntagare på basis av intervjuuppgifter. Som företagare har även klassificerats personer som beskattats som löntagare (t.ex. företagare som arbetar som löntagare i sitt eget företag). Kategorin icke yrkesverksamma delas in i studerande, pensionärer, arbetslösa och övriga. Som arbetslösa räknas personer som under det gångna året har varit arbetslösa i minst 6 månader.

Hushållets socioekonomiska ställning bestäms på basis av hushållets referenspersons socioekonomiska ställning.

Indelningen baserar sig på Statistikcentralens klassificeringsstandard för socioekonomisk ställning från år 1989. I standarden beaktas personens yrke, yrkesställning, arbetets art och personens levnadsskede (Klassificering av socioekonomisk ställning 1989. Helsingfors. Statistikcentralen, Handböcker, 17).

Instruktion för hänvisning:

Finlands officiella statistik (FOS): Inkomstfördelningsstatistik [e-publikation].
ISSN=1799-1323. Helsinki: Statistikcentralen [hänvisat: 20.7.2019].
Åtkomstsätt: http://www.stat.fi/til/tjt/kas_sv.html