Byggnadsklassificering 2018

Syftet med byggnadsklassificeringen är att klassificera byggnader efter användningssyfte. Klassificeringen kan också användas för klassificering av lokaliteter. Den är avsedd bara för klassificering av husbyggnader. Anläggningsbyggen samt produkter av sido- och underentreprenader hamnar därmed utanför klassificeringen. Byggnadsklassificeringens viktigaste användningsändamål är Befolkningsregistercentralens byggnads- och lägenhetsregister samt den på registret baserade statistiken över byggnads- och bostadsproduktionen, statistiken över byggnads- och bostadsbeståndet samt volymindexet för nybyggnad. Med hjälp av klassificeringen försöker man bl.a. klarlägga människornas boendeförhållanden, lokaliseringen av olika verksamheter och fasta verksamhetsförutsättningar. Byggnadsklassificeringen är en del av en klassificeringsrekommendation (JHS 186).

Byggnadsklassificeringen klassificerar byggnader utgående från deras huvudsakliga användningssyfte. Utrymmena och utrymmeskraven för bostaden ska stämma överens med dess användningssyftesklass. Klassificeringsenheten i klassificeringen är en byggnad som innehåller utrymme för boende eller annan verksamhet. Till exempelvis en bostadsbyggnad hör utrymme som är avsett för boende, såsom sov-, vistelse-, matlagnings-, förvarings- och hygienutrymme. Eftersom utrymmena och utrymmeskraven bestäms utgående från den verksamhet som sker i byggnaden, kan byggnadsklassificeringen också användas som näringsgrensindelning. På motsvarande sätt kan fördelningen av utrymmena i byggnaden användas som hjälpmedel för att fastställa dess användningssyfte. På vissa ställen av klassificeringen såsom vid benämningarna av butiks- och industribyggnadsklasserna förekommer benämningen ”hall” (industrihall, butikshall) med anknytning till byggnadens strukturer och utseende. I dessa fall kan byggnadens hallaktighet inte anses vara en klassificeringsgrund eftersom en hallaktig butik i många avseenden skiljer sig från ett varuhus när man ser till utrymme och utrymmesegenskaper (t.ex. hur representativa utrymmena är och hur de upplevs). Byggnadsklassificeringen är avsedd bara för klassificering av husbyggnader. Anläggningsarbetenas byggobjekt, konstruktioner såsom vägar, gator, broar, tunnlar, flygfält, kanaler, dammar, kraftledningar, idrottsplatser, kloaker och bryggor hamnar utanför klassificeringen. I befolkningsdatasystemets byggnads- och lägenhetsuppgifter bestäms byggnadens användningssyfte då det beviljas bygglov eller då användningssyftet för en byggnad ändras med tillstånd. I sista hand bestämmer kommunernas byggnadstillsynsmyndigheters gemensamma praxis hurdan konstruktioner är byggnader och vilka byggnader eller konstruktioner kräver bygglov för att genomföras och vilka reparations- eller ändringsarbeten anses som ändring av användningssyfte. Placeringen av en byggnad (lokalitet) i någon viss grupp i klassificeringen bestäms främst på basis av för vilket ändamål största delen av våningsytan i byggnaden används. Som bostadsbyggnader definieras dock bara byggnader där mer än hälften av våningsytan är bostadsutrymme. Gruppen ”Övriga byggnader” utgör ett undantag från denna regel. Till denna grupp får man bara föra små byggnader av liten betydelse, exempelvis ekonomi- och bastubyggnader o.d. i anslutning till bostadsbyggnader och sommarstugor. Viktiga och stora ekonomibyggnader klassificeras enligt den huvud- och undergrupp dit de på basis av huvudsyftet hör. Förhållandet till andra klassificeringar Näringsgrensindelningen klassificerar enheter där man utövar ekonomisk verksamhet, medan byggnadsklassificeringen klassificerar fysiska enheter, byggnader eller lokaliteter. Näringsgrensindelningen används i huvudsak när man vill gruppera arbetsställen, företag o.d. I näringsgrensindelningen bestämmer arten av ekonomisk verksamhet vilken näringsgren det är fråga om. Exempelvis klassificeras verksamheten som industriell tillverkning oberoende av om den sker i en fabrik, hemma eller utanför en byggnad. Byggnadsklassificeringen täcker bara den delen av verksamheterna som kräver utrymme som är byggt för verksamheten, såsom fabriksbyggnad för industriell tillverkning. Eftersom klassificeringen av byggnadens användningssyfte grundar sig på arten av den verksamhet som huvudsakligen utövas, kan man för näringsgrensindelningen och byggnadsklassificeringen skapa en länknyckel som utnyttjar denna egenskap. Definitioner Byggnaden är en rumslig konstruktion. Utrymmena i byggnaden och kraven på utrymmen bestäms utgående från kraven på den verksamhet som utövas där. Utrymmeskraven kan vara omfattande spatiala egenskaper såsom form eller höjd, omfattande fysikaliska egenskaper såsom kvaliteten på inomhusluften, upplevbara egenskaper såsom utrymmets arkitektur eller lämplighet för den planerade användningen. I byggnadsklassificeringen görs inte någon principiell skillnad mellan byggnader ovan och under jorden. Bergrum eller andra underjordiska utrymmen är inte byggnader, om deras inneryta huvudsakligen består av bergvägg eller motsvarande och/eller utrymmen som inte omfattar konstruktioner som är jämförbara med innerkonstruktionerna i egentliga husbyggnader (t.ex. underjordiska oljecisterner). Skjul av lätt konstruktion, kiosker o.d. samt husvagnar, fartyg o.d. klassificeras inte heller som byggnader. En lokalitet är en byggnad eller en del av en byggnad som innehas av en och samma juridiska person och som används för något annat syfte än boende. Om samma person både bor och utövar annan verksamhet i samma byggnad definieras det utrymme som används för annan verksamhet än boende som separat lokalitet. Begreppet lokalitet inbegriper alla separata utrymmen i stil med rum, förråd, ekonomiutrymmen osv., vilket innebär att de separata utrymmena i en lokalitet inte klassificeras för sig. En bostad är lägenhet med ett eller flera bostadsrum, som är utrustad med kök, kokvrå eller köksutrymme och som är avsedd för stadigvarande boende. En bostad skall ha egen ingång som inte går genom en annan lägenhet. Ett internat är en byggnad där de boende har gemensamt kök och sällskapsrum och/eller gemensamma sanitetsutrymmen. Internat omfattar inte i vanliga fall bostäder av det slag som definierades ovan.

Skillnader jämfört med den föregående klassificeringen Den föregående byggnadsklassificeringen fastställdes år 1994. Innehållet i klassificeringen har ändrats klart när det gäller vissa huvudgrupper. Dessutom har kodningen i klassificeringen blivit fyrsiffrig. Till största delen har samordningen av klassificeringar varit okomplicerad, men ifråga om vissa klasser har den varit mer utmanande. Samordningen underlättas av Statistikcentralens tjänst Byggnadsklassificeraren. Dessutom finns nyckeln från den gamla klassificeringen till den nya som en bilaga till publikationen. Den nya klassificeringen innehåller 15 huvudgrupper och de har märkts ut med två siffror. I den gamla klassificeringen fanns det 13 huvudgrupper som var utmärkta med bokstäver. Nya huvudgrupper är 10 Byggnader för energiförsörjning och 11 Byggnader för samhällsteknik. Byggnaderna i dessa huvudgrupper hörde i den föregående klassificeringen till huvudgruppen Industribyggnader. Byggnaderna inom gruvindustrin hör i klassificeringen 1994 till undergruppen ”Övriga produktionsbyggnader inom industrin” som finns under produktionsbyggnader inom industrin. I byggnadsklassificeringen 2018 har gruvindustrin särskilts till en egen klass. Därutöver har produktionsbyggnader inom tung industri separerats från 1994 års klass ”Övriga produktionsbyggnader inom industrin” till en undergrupp inom produktionsbyggnader inom industrin. Skälet till ändringen av klassificeringen har varit att man velat avskilja de byggnadstyper som klart avviker från varandra från ”restkategorin” övriga produktionsbyggnader inom industrin. På sätt vill man skapa ett bättre underlag än tidigare för fastställande av de klassvisa byggnadskostnaderna för produktionsbyggnaderna inom industrin. I byggnadsklassificeringen 2018 är näringsgrenen inte längre klassificeringsgrund för användare av ett lager, utan hur väl lagerutrymmet lämpar sig för lagring av olika typer av varor såsom djupfrysta produkter, rotfrukter, armeringsstål, trävaror och mediciner. Då kan företag inom flera olika näringsgrenar använda liknande lagerutrymmen i sin verksamhet. Lagring som näringsgren har också förnyats och utvecklats betydligt sedan år 1994. Det har bl.a. tillkommit nya typer av smålager vars förhållanden är reglerade och stora logistikcentraler som används gemensamt av flera handelsgrupperingar samt kyl- och fryslager. Utöver dessa typer av lager finns det i den nya byggnadsklassificeringen klasserna ouppvärmda lager, varma lager och lagertak. Det är naturligt att olika lagertyper också har byggnadskostnader av olika storlekar. Revideringen av klassificeringen av lagerbyggnader är den mest omfattande ändringen i klassificeringen 2018 jämfört med klassificeringen 1994. En annan betydande ändring är den allt mer detaljerade klassificeringen av lantbruksbyggnader. De begreppsmässigt största ändringen i klassificeringen 2018 jämfört med klassificeringen 1994 är utvidgningen av gruppen bostadsbyggnader med två klasser som beskriver nya former av boende, kollektivbostadsbyggnader och bostadsbyggnader för speciella grupper. I båda klasserna finns det osedvanliga rums- och utrustningslösningar jämfört med sedvanliga bostadsbyggnader såsom gemensamt kök, badrum eller vardagsrum. Dessutom kan bostadsutrymmet istället för en bostadslägenhet vara ett bostadsrum som är avsett för permanent boende. I bostadsbyggnader för speciella grupper hör det alltid vård- och stödtjänster av flera olika slag. I kollektivbostadsbyggnader och bostadsbyggnader för speciella grupper bygger boendet på samma sätt som i övriga bostadsbyggnader (bostadslägenhet eller bostadsrum) på ett hyres- eller ägarförhållande.

Klassificeringen är utarbetad för nationella behov och bygger inte på någon internationell rekommendation. I EU används en byggnadsklassificering som avviker från Finlands nationella klassificering, Classification of Types of Constructions, CC (version 15.10.1997, Eurostat 1998). CC-klassificeringen innehåller utöver husbyggnader också slutprodukter av anläggningsarbetsverksamheten (konstruktioner). Klassificeringen har utvecklats utgående från FN:s klassificering för varor och tjänster CPC (Provisional Central Product Classification, United Nations, 1991) på så sätt att CPC-klassificeringens klass 52 Byggnader med underindelningar har använts som underlag för EU:s byggnadsklassificering. Den senaste versionen av nuvarande CPC -klassificering är från år 2015 (version 2.1). I byggnadsklassificeringen, CC- och CPC-klassificeringarna kan husbyggnaderna klassificeras i bostadsbyggnader och andra än bostadsbyggnader. I byggnadsklassificeringen tillämpas principen för CC-klassificeringen att särskilja bostadsbyggnader för speciella grupper från bostadsbyggnader (Residences for communities) till en separat klass. Både när det gäller bostadsbyggnader och andra än bostadsbyggnader liknar byggnadsklassificeringen i stor utsträckning CC-klassificeringen. I CC-klassificeringen anses t.ex. inte produktionsbyggnader inom tung industri, byggnader inom gruvindustrin eller kraftverk (Complex constructions on industrial sites) som byggnader. Byggnadsklassificeringens huvudgrupper kan till stor del sammanslås med huvudgrupperna i byggnaderna i EU:s INSPIRE -direktiv (Residential, Agriculture, Industrial, Commerce and Services, Ancillary). Miljöministeriet har publicerat anvisningar för planebeteckningar enligt vilka man kan se vilka byggnadstyper lämpar sig för vilket planeområde. I anvisningarna för planbeteckningen har byggnaderna klassificerats på en betydligt grövre nivå än i Statistikcentralens byggnadsklassificering.