22.3.1999

Riksdagsvalet 1999 - Kandidaternas bakgrund

Pekka Myrskylä

Jämfört med de röstberättigade hör kandidaterna till eliten: högt utbildade, välavlönade sysselsatta med större förmögenhet än medeltalet. Kandidaterna är oftare än den övriga befolkningen mödrar eller fäder som lever i äktenskap och som bor i småhus eller radhuslägenheter som de själva äger.

Deltagande i arbetslivet

Det förekommer tydliga skillnader mellan kandidaterna beroende på parti. Av samtliga röstberättigade är hälften sysselsatta, tio procent är arbetslösa, tio procent är studerande och en fjärdedel är pensionärer. De tre största partierna: Samlingspartiet, Centern och SDP har nästan enbart sysselsatta kandidater (85-88 procent), nästan inga arbetslösa kandidater och sammanlagt ett tiotal procent studerande och pensionerade kandidater. Kristliga förbundet, Vänsterförbundet, SFP och ungfinnarna och Gröna Förbundet har färre sysselsatta kandidater än de stora partierna, men fler arbetslösa och studerande kandidater. I de minsta partierna ökar antalet icke-sysselsatta kandidater rent av till en större andel än medelnivån bland befolkningen. Kandidatsammansättningen i Det Eko-Brokiga Partiet (EBP) påminner mest om medelnivån bland befolkningen. EBP, Reformgruppen och Naturlagspartiet har flest arbetslösa bland sina kandidater och pensionärspartierna har relativt sett mest pensionerade kandidater. EBP, Gröna Förbundet och Vänsterförbundet har mer studerande kandidater än medeltalet.

Familjetyp och antalet barn

Drygt hälften (56 procent) av alla röstberättigade hör till familjer som består av åtminstone ett äkta par, 12 procent hör till sambofamiljer och en fjärdedel hör inte till familjer. Av kandidaterna är två tredjedelar gifta, 10 procent sambor och 19 procent är utanför familjebefolkningen. Ensamförsörjarna utgör 8 procent av båda grupperna. Kristliga förbundet avviker mest från den vanliga befolkningen: 88 procent är gifta och bara 3 procent sambor. Också bland kandidaterna för de stora partierna hör majoriteten till familjer med gifta par: för Centern är andelen 80 procent, för Samlingspartiet 78 procent och för SDP 71 procent. SDP har mest samboende kandidater, dvs. 13 procent. Mer än hälften av de stora partiernas kandidater har utöver äkta make också barn. Livet bland barnfamiljer är med andra ord bekantare för dem än för väljarna i medeltal. Mest välbekant är det för kandidaterna för kristliga förbundet och Centern.

Då majoriteten av kandidaterna lever i familjer som består av gifta par med barn faller det sig naturligt att det finns få kandidater som inte alls haft barn. Av de röstberättigade är 34 procent personer som inte har haft eller inte ännu har barn; bland kandidaterna är motsvarande andel 25 procent.

Av kandidaterna för kristliga förbundet saknar bara 11 procent egna barn. Bland SDP-kandidaterna gäller detsamma för 17 procent, bland kandidaterna för Centern för 22 procent och bland kandidaterna för Samlingspartiet för 23 procent. Kandidaterna har alltså frågor som gäller barnavård i färskare minne än befolkningen i medeltal. De partier som har fler unga studerande kandidater har en större andel barnlösa kandidater.

Kandidaternas boende

I Finland bor folk i allmänhet i ägarbostäder: av de röstberättigade bor bara 22 procent på hyra och detsamma gäller kandidaterna. De stora partiernas kandidater, som har familj, bor i ägarbostäder. Åtta av tio kandidater för Centern, Samlingspartiet och SDP bor i ägarbostäder, som i de flesta fall är småhus. Av kandidaterna för SDP och Samlingspartiet bor 40 procent i aktielägenheter.

Centerns, Samlingspartiets, kristliga förbundets och SDP:s samt Vänsterförbundets kandidater har bostäder i småhus. Bara 15-25 procent av kandidaterna för dessa partier bor i flervåningshus, medan 34 procent av hela väljarkåren bor i flervåningshus.

Utbildningsnivå

Till riksdagen väljs högt utbildade människor. Kandidaterna för nästan alla partier har en högre utbildningsnivå än befolkningen i medeltal. Av hela befolkningen har 41 procent utbildning på grundnivå, men detsamma gäller för bara 17 procent av kandidaterna, och för en ännu mindre del av de stora partiernas kandidater, dvs. för 6 procent av Centerns kandidater, för 5 procent av Samlingspartiets kandidater, för 3 procent av SFP:s kandidater, för 7 procent av Gröna Förbundets kandidater och för 12 procent av SDP:s kandidater.

Nästan 60 procent av de stora partiernas kandidater har högre utbildning på universitetsnivå, av de röstberättigade bara 14 procent. Utbildningsnivån bland den äldre befolkningen är lägre än medeltalet och därför är också utbildningsnivån inom pensionärspartierna lägre än bland de andra partierna.

Inkomster och förmögenhet

Med tanke på inkomster och förmögenhet avviker kandidaterna kraftigt från den övriga befolkningen. Kandidaternas beskattningsbara inkomster för år 1997 var 74 procent högre än de röstberättigades. Dessa hade i medeltal 93 000 mark i beskattningsbara inkomster. De stora partiernas kandidater hade mer än dubbla inkomster jämfört med de röstberättigade; Samlingspartiets kandidater 2,8-faldiga, dvs. 260 000 mark, SDP:s kandidater 2,4-faldiga, dvs. 230 000 mark, SPF:s och Centerns kandidater 2,3-faldiga, dvs. 220 000 mark i beskattningsbar inkomst. Bara några småpartier har kandidater med lägre inkomster än medelnivån.

Av de stora partiernas kandidater har majoriteten inkomster på mer än 200 000 mark: 57 procent av Samlingspartiets kandidater, 52 procent av SDP:s kandidater, 48 procent av Centerns kandidater och 45 procent av SFP:s kandidater har inkomster som överskrider 200 000 mark. Av samtliga röstberättigade har bara 6 procent inkomster på mer än 200 000 mark. Centern och SFP avviker från Samlingspartiet och SDP så till vida att deras kandidatlistor också omfattar personer med inkomster på mindre än 50 000 mark. Detta gäller också Gröna Förbundet och ungfinnarna, som t.ex. har fler studerande på sina kandidatlistor än de övriga partierna. Var tredje väljare är tvungen att klara sig på inkomster som är lägre än 50 000 mark, inom Samlingspartiet gäller detta var tionde kandidat.

De röstberättigade har enligt beskattningsuppgifterna i medeltal förmögenhet till ett värde om 200 000 mark, medan kandidaterna har förmögenhet som är värd 310 000 mark. Samlingspartiets kandidater har mest förmögenhet, dvs. 592 000 mark, SFP:s kandidater 527 000 mark och Centerns kandidater 490 000 mark. Av de stora partierna befinner sig SDP på en betydligt lägre förmögenhetsnivå, dvs. 225 000 mark.

 Genom att dra av skulderna från den beskattningsbara förmögenheten får man en bild av kandidaternas nettoförmögenhet. De röstberättigade har en nettoförmögenhet på 65 000 mark, kandidaterna i medeltal 96 000 mark. Skillnaderna mellan de olika partierna är väldigt stora: SFP:s kandidater har i medeltal 392 000 mark i tillgångar, samlingspartiets 217 000 mark, Centerns 172 000 mark och SDP:s 30 000 mark. Kandidaterna för de små partierna har mera skulder än tillgångar, vilket innebär att nettoförmögenheten är negativ.