Ett steg i land, röd asfalt, svenska i öronen. Mysiga trähus. Det känns direkt hemtrevligt, men samtidigt annorlunda.

Det är endast några år sedan Finland firade hundra år av självständighet, men i sommar inleddes 100-årsfirandet ånyo på Åland. Det är nämligen 100 år sedan Nationernas Förbund tog beslutet om Ålands statstillhörighet, samt fastställde att öriket skulle neutraliseras och demilitariseras, vilket kom att bli ett känt exempel på lyckad internationell konfliktlösning. Ögruppen Åland skulle bli en del av det självständiga Finland.

Då beslutet togs ville ålänningarna själva tillhöra Sverige, men de fick nöja sig med självstyre under Finland och den 9.6.1922 tillträdde det första officiellt valda landstinget i det autonoma Åland. Även om beslutet om att öriket skulle tillhöra Finland togs emot motvilligt under sin samtid är de flesta ålänningarna idag glada över hur det blev. Självstyret ska firas i ett helt år med pompa och ståt och besöker man Åland under kommande månaderna märker man nog av det.

Självstyret ger det åländska lagtinget lagstiftningsrätt inom vissa områden, som i övriga Finland faller under riksdagens behörighet. Bland dessa finns bland annat hälso- och sjukvård, utbildning- och kultur, intern väg- och skärgårdstrafik och Åland har även en egen statistikmyndighet. Det folkvalda lagtinget består av 30 ledamöter och väljs vart fjärde år. 

Formandet av självstyret har varit en lång process och i början av självstyret kunde förhållandet mellan Åland och fastlandet stundvis beskrivas som isiga.

Idag är relationen till fastlandet bra, men inte helt friktionsfri. Det senaste året har exempelvis åsikterna om hur gränstrafiken ska skötas under pandemin gått isär på fastlandet och på Åland. Det här beror på att Ålands ekonomi har drabbats särskilt hårt av pandemirestriktionerna. Viktiga näringar som sjöfartstrafiken och turismen blev svårt drabbade då europeiska länder började stänga sina gränser.

Det relativa arbetslöshetstalet på Åland ligger vanligen på två-fyra procent men har under den rådande coronapandemin stigit betydligt. År 2020 låg det på 9,5 procent jämfört med 3,5 procent året innan. Arbetslösheten ser ut att ha sjunkit till sommaren, men är fortfarande på en klart högre nivå än innan pandemin och präglar fortfarande diskussionen runt kaffebordet.

En delorsak till att arbetslösheten sköt i höjden under pandemin är den stora mängden inkommande turister som uteblev sommaren 2020. Anlända gäster till hotell, gästhem, stugor och camping minskade från närmare 190 000 under år 2019 till endast drygt 80 000 under år 2020.

Största delen av bortfallet utgörs av svenska turister: anlända svenska gäster sjönk från 80 000 till knappa 10 000 under kalenderåret. Som tur verkar läget för turismnäringarna se bättre ut i år: tidningarna rapporterar om att gästhamnarna är fulla och det hörs mycket finska på gatorna i Mariehamn. Magkänslan säger att det är flera finska turister som i år hittat hit för första, men inte sista gången.

Då gränserna bommades igen våren 2020 och passagerartrafiken försvårades fick man också en påminnelse om att man är omringad av vatten – om man nu någonsin glömt det. Av hela Ålands areal är endast 12 procent land och det finns inga fasta vägförbindelser från öarna till Sverige eller Finland. I normala fall löper trafiken mellan Åland och fastlandet smidigt och det är lätt att ta sig över havet.

Och är det någonting ålänningar är kända för är det relationen med havet. Havet har alltid varit viktigt här – både för fiskarna i skärgården och för dem som arbetade på segelfartygen och seglade över Atlanten för att sköta den internationella handeln.

År 1922 hade den åländska handelsflottan 136 segelfartyg som användes för att frakta varor internationellt. Idag ligger endast ett av segelskeppen från den forna handelsflottan kvar i Mariehamn, museifartyget Pommern, men sjöfarten är fortfarande en stor näring på öarna. År 2020 sysselsatte sjöfarten cirka sju procent av det totala antalet sysselsatta på Åland.

Utöver sjöfarten är Åland känt för att vara demilitariserat. Området har varit demilitariserat sedan Krimkriget och slaget vid Bomarsund, det vill säga i 165 år. Att området är demilitariserat och neutraliserat innebär att det inte får användas för militära ändamål eller befästas.

Trots demilitariseringen har krigen varit närvarande också på Åland. Bland annat svenska, finländska och ryska trupper har patrullerat och byggt fästningar på de olika öarna under 1800- och 1900-talet och under andra världskriget befann sig också finska trupper på Åland. Idag märks demilitariseringen främst genom att militära styrkor inte får förekomma på Åland och att ålänningar med hembygdsrätt inte är tvungna att fullgöra värnplikt.

Hembygdsrätten hänger i sin tur tätt samman med självstyret och har sin bakgrund i beslutet från Nationernas Förbund från 1921. Eftersom hembygdsrätten krävs för rösträtt och möjlighet till markägande säkrar den att de beslut som tas på Åland tas av ålänningarna själva. På så sätt tryggas självstyrelsen och bevarandet av den åländska kulturen. Hembygdsrätten är knuten till bosättning och om man har finskt medborgarskap kan man i regel ansöka om hembygdsrätt på Åland efter minst fem års kontinuerlig och fast bosättning på öarna.

Trots att rösträtt och markägande är reglerat genom hembygdsrätten är Åland inte ett homogent samhälle. Majoriteten av ålänningarna är födda på Åland, i Finland eller i Sverige, men idag är 9,2 procent av invånarna födda i andra länder.

Även om den absoluta majoriteten pratar svenska som modersmål (86,2 % av befolkningen) finns också andra språk representerade i landskapet. År 2020 hade 4,7 procent av befolkningen finska som modersmål och de största språken efter finskan var rumänska, lettiska och estniska.

Totalt kan man höra över 68 olika språk på Åland och tack vare de internationella kontakterna genom tiderna har även åländskan inslag av bland annat engelska och ryska. För att trygga Ålands särställning, kulturen och språket finns det dock bara ett officiellt språk i landskapet, det vill säga svenskan.

Stekheta klippor som sluttar brant mot havet. Exceltabeller. Vågor och vind.

Vad tar jag då med mig då jag drar i väg till fastlandet i höst? Att det som allra kortast faktiskt bara tar 45 minuter att ta sig tillbaka över Skiftet för att uppleva någonting annorlunda.

Skribenten studerar nationalekonomi vid Åbo Akademi och tillbringar sin första sommar på Åland som högskolepraktikant på Ålands statistik- och utredningsbyrå i Mariehamn.