Arbetsställe

Ett arbetsställe, dvs. en lokal verksamhetsenhet är en produktionsenhet som

- ägs av ett företag eller en enhet av företagstyp,
- finns på ett enda ställe och
- producerar varor eller tjänster av främst ett slag.

Arbetsställen är t.ex. jordbruk, fabriker, affärer, torgstånd och kiosker. Till den offentliga förvaltningens arbetsställen räknas bl.a. skattebyråer, kommunbibliotek och hälsocentraler.

Arbetsstället är en viktig enhet då man tillämpar näringsgrensindelningen, eftersom

- uppgifter efter arbetsställe ger den bästa bilden av den ekonomiska strukturen,
- man med hjälp av arbetsställen kan samla in uppgifter om företagsverksamhet och göra upp statistik efter geografiska och administrativa områden,
- det är möjligt att få information efter näringsgren om flerbranschföretag,
- det är snabbast och mest ekonomiskt att samla in många av primäruppgifterna om produktion, månatliga uppgifter om försäljning o.dyl. direkt av arbetsställena,
- all personbaserad statistik beskriver näringsgrensfördelningen, dvs. näringsfördelningen, utgående från arbetsställen.

Ett arbetsställe definieras ofta efter hurdan information företagets redovisning kan ge och vilka primäruppgifter som behövs för statistiken.

Enheter som hör till olika företag är separata arbetsställen även om de finns under samma tak. Ett köpmannavaruhus, köpcentrum eller en industriby är alltså inte ett enda arbetsställe, eftersom det hyser flera företag. Däremot har vart och ett av dessa företag minst ett arbetsställe på platsen.

Varje sådan del av ett företag som har en egen adress är ett arbetsställe. I vissa fall måste man dock pruta på denna princip. Företagen lämnar inte alltid tillräckligt detaljerade uppgifter om sina arbetsställen. Verksamheten kan också ibland vara så kortvarig eller flytta så snabbt från ett ställe till ett annat att det inte är motiverat att betrakta adressen som ett arbetsställe. Särskilt inom byggande och samfärdsel är arbetsstället därför ofta ett distrikts- eller regionkontor eller liknande från vilket verksamheten inom regionen leds.

Om ett företag på ett och samma ställe har verksamhet av klart olika karaktär betraktas det ofta som flera separata arbetsställen. På detta sätt kommer de olika aktiviteterna tillräckligt tydligt fram i statistiken. Däremot är exempelvis ett varuhus en enhetlig operativ helhet som betraktas som ett arbetsställe. När man överväger om differentierad verksamhet skall spjälkas upp i mindre arbetsställen utgår man från dessa aktiviteters absoluta och relativa omfattning.

Eftersom ett företag alltid verkar på ett visst ställe har det minst ett arbetsställe. De flesta företag har bara ett arbetsställe men storföretagen kan ha hundratals arbetsställen runtom i landet. Dessutom kan arbetsställena verka inom olika näringsgrenar.

Ett arbetsställe är en enhet som ägs av ett företag och som verkar på en ort och inom en näringsgren och producerar varor och tjänster främst av ett slag.

Det egentliga arbetsstället bedriver företagets normala produktionsverksamhet. Arbetsställen är t.ex. fabrik, butik, kontor och verkstad. Inom samfärdsel och byggverksamhet är arbetsstället det huvud- eller distriktskontor från vilket verksamheten leds.

Ett hjälparbetsställe är beläget avskilt från den egentliga produktionsverksamheten och producerar tjänster bara för själva företaget. Hjälparbetsställen är t.ex. företagets huvudkontor, lager för egna varor eller verkstad för reparation av egna fordon.

I statistiken ingår de arbetsställen som under referensåret verkade över ett halvt år och dessutom sysselsatte fler än en halv person eller vars omsättning översteg en viss gräns. År 2003 var omsättningsgränsen 9 134 euro. Gränsen kontrolleras årligen till BNP marknadspris med prisindex.

Definitionen av arbetsställe bygger på förordningen om statistiska enheter (EEG 1993/696) och på förordningen (EEG 1993/2186) rörande företagsregister.