Statistiklagstiftning

Statistiklagen styr uppgörandet av statistik. För statistik skall i första hand uppgifter som samlats in i något annat sammanhang utnyttjas. Största delen av uppgifterna kommer också från olika register. Av uppgiftslämnare samlas bara de nödvändiga uppgifter in som inte fås på annat håll. De statliga myndigheterna har en allmän plikt att lämna uppgifter ur det uppgiftsmaterial de förfogar över. Företag, kommunala organisationer och samfund som inte eftersträvar vinst har en uppgiftsskyldighet i ärenden som skilt fastställs i lagen.

Statistiska primäruppgifter är sekretessbelagda. Uppgifter kan genom tillståndsförfarande lämnas ut för vetenskaplig forskning och statistiska utredningar. Rätt att använda uppgifterna kan beviljas efter att sådana uppgifter som gör det möjligt att direkt identifiera statistikenheter har tagits bort. Undantagna från sekretessen är offentliga uppgifter i företagsregistret samt de offentliga uppgifter som beskriver statliga och kommunala myndigheters verksamhet.

EU:s statistikförordningar är vanligen rådets och parlamentets förordningar som kompletteras med kommissionens förordningar. De berör harmoniseringen av EU-ländernas statistik, såsom klassificeringar och andra statistikstandarder, och uppgifter som ska levereras till kommissionen och tidtabeller som ska följas.

Det centrala dokument som styr verksamheten är ett flerårigt statistikprogram som godkänts av Europaparlamentet och rådet och på basis av vilket kommissionen utarbetar det årliga arbetsprogrammet.

Då statistik enligt statistikprogrammet görs upp måste EU-ländernas statistikbyråer samt EU:s statistikbyrå Eurostat tillämpa EU:s statistikförordning. Som en övernationell förordning går den förbi den nationella statistiklagen, men i praktiken finns det inga motstridigheter mellan den och Finlands egen statistiklag.

Eurostat har utarbetat en guide över EU:s statistiklag som heter Statistical requirements compendium.