Detta är inte statistikens senaste dokumentation.
Nationalräkenskaper, kvartalsvis: dokumentation för statistiken
Dokumentation som var i kraft 1.11.2024
Statistikens primäruppgifter
Allmän beskrivning
Informationsinnehållet i de kvartalsvisa nationalräkenskaperna har upprättats i enlighet med de europeiska nationalräkenskaperna (ENS 2010) (European System of Accounts, ESA 2010). Det beskriver hela ekonomin men innehåller också detaljer (om sektorer, näringsgrenar osv.) Ett av huvudaggregaten i nationalräkenskaperna är bruttonationalprodukt (BNP), som beskriver den ekonomiska utvecklingen och där prisförändringarnas inverkan har tagits bort. Förändringarna i den uppfattas också som ekonomins tillväxttakt eller tillväxtprocent.
Statistikens population
I nationalräkenskaperna består ett givet lands statistiska population av alla inhemska statistiska enheter (institutionella enheter eller lokala branschenheter, se kap. 3.5). Enheten är inhemsk när dess huvudsakliga ekonomiska hemvist finns i landet, det vill säga när den bedriver ekonomisk verksamhet i landet under en längre tid (minst ett år).
Nationalräkenskaperna är heltäckande. Detta innebär att alla inhemska ekonomiska enheter ingår i dem.
Nationalräkenskaperna är heltäckande. Detta innebär att alla inhemska ekonomiska enheter ingår i dem.
Statistisk enhet
I enlighet med anvisningarna i ESA 2010 finns det två typer av statistiska enheter i nationalräkenskaperna, och på motsvarande sätt två perspektiv för granskning av ekonomin: (a) institutionella enheter och (b) lokala branschenheter (local KAU). Det förra används för att redovisa inkomster, utgifter och finansiella flöden samt för balansräkningarna medan det senare används för att redovisa produktionsprocesser samt för input-outputanalys och regionala analyser.
En institutionell enhet är en ekonomisk enhet med självständig beslutanderätt i sin huvudsakliga verksamhet. En inhemsk enhet är en institutionell enhet vars huvudsakliga ekonomiska hemvist finns i det ekonomiska området ifråga och som har beslutanderätt i sin verksamhet och som har, eller skulle kunna ha, en fullständig bokföring.
En lokal branschenhet inkluderar alla de produktionsmässiga delar i en institutionell enhet som befinner sig på samma plats eller mycket nära varandra och som fungerar på samma NACE Rec.2-näringsgrensnivå (fyrsiffernivå).
En institutionell enhet består av en eller flera lokala branschenheter; en lokal branschenhet hör till en och enbart en institutionell enhet.
I Finland används 1) institutionell enhet i sektorräkenskaperna och 2) ett arbetsställe, som motsvarar en lokal branschenhet i produktionsräkenskaperna och investeringarna.
En institutionell enhet är en ekonomisk enhet med självständig beslutanderätt i sin huvudsakliga verksamhet. En inhemsk enhet är en institutionell enhet vars huvudsakliga ekonomiska hemvist finns i det ekonomiska området ifråga och som har beslutanderätt i sin verksamhet och som har, eller skulle kunna ha, en fullständig bokföring.
En lokal branschenhet inkluderar alla de produktionsmässiga delar i en institutionell enhet som befinner sig på samma plats eller mycket nära varandra och som fungerar på samma NACE Rec.2-näringsgrensnivå (fyrsiffernivå).
En institutionell enhet består av en eller flera lokala branschenheter; en lokal branschenhet hör till en och enbart en institutionell enhet.
I Finland används 1) institutionell enhet i sektorräkenskaperna och 2) ett arbetsställe, som motsvarar en lokal branschenhet i produktionsräkenskaperna och investeringarna.
Måttenhet
I systemet ESA 2010 mäts alla flöden och stockar i pengavärde, antingen i euro eller i nationell valuta. De enda undantagen är vissa variabler för befolkning och arbetskraft, som anges i personer, timmar eller arbetsplatser. Flöden och stockar ska värderas till bytesvärde, det vill säga det värde som de kan omsättas till i kontanter. Således är marknadspriset det prisbegrepp som är utgångspunkten i värdering enligt ESA.
Utöver gängse priser uttrycks vissa variabler i nationalräkenskaperna också till föregående års pris och som kedjade volymuppgifter (se avsnitt 3.9). Därtill är det också möjligt att producera tillväxtprocent och index ur uppgifterna, liksom också många andra nyckeltal (t.ex. procentandelar, uppgifter som räknats per person, köpkraftsjusterade uppgifter).
Utöver gängse priser uttrycks vissa variabler i nationalräkenskaperna också till föregående års pris och som kedjade volymuppgifter (se avsnitt 3.9). Därtill är det också möjligt att producera tillväxtprocent och index ur uppgifterna, liksom också många andra nyckeltal (t.ex. procentandelar, uppgifter som räknats per person, köpkraftsjusterade uppgifter).
Basperiod
Begreppet ‘basår’ används inte i nationalräkenskaperna. Däremot bildas en del variabler i nationalräkenskaperna med begreppen ´föregående års priser´ samt ´kedjade volymer´, såsom det bestäms i kommissionens beslut 98/715/EC. Att framställa variabler med föregående års priser gör det möjligt att bilda volymindex mellan beräkningsåret och det föregående året, och volymindexen kan kedjas till en löpande volymserie.
I Finland används referensåret 2010 för presentation av kedjade volymer. Vid beräkning av kvartalsvisa kedjade volymer används metoden annual overlap.
I Finland används referensåret 2010 för presentation av kedjade volymer. Vid beräkning av kvartalsvisa kedjade volymer används metoden annual overlap.
Referensperiod
Referensperioden för de kvartalsräkenskaper som gäller samhällsekonomin är ett kvartal.
Två slags uppgifter redovisas: flöden och stockar. Med flöden avses verksamhet eller verkningar inom en viss tidsperiod. Stockarna däremot gäller läget vid en viss tidpunkt (vanligen kvartalets början eller slut).
Två slags uppgifter redovisas: flöden och stockar. Med flöden avses verksamhet eller verkningar inom en viss tidsperiod. Stockarna däremot gäller läget vid en viss tidpunkt (vanligen kvartalets början eller slut).
Referensområde
Nationalräkenskapernas referensområde är hela landet.
Sektortäckning
Nationalräkenskaperna beskriver hela ekonomin. Alla ekonomiska enheters ekonomiska intresse gäller landet ifråga.
Dessutom används flera underklasser. De två viktigaste underklassificeringarna gäller de institutionella sektorerna och näringsgrensklasserna enligt NACE Rev.2. Alla underklasser ska vara täckande.
I ESA 2010 finns det fem institutionella sektorer som utesluter varandra: (a) icke-finansiella företag, (b) finansiella företag och försäkringsföretag, (c) offentliga samfund, (d) hushåll, (e) hushållens icke-vinstsyftande organisationer. Dessa fem sektorer utgör tillsammans hela den inhemska ekonomin. Varje sektor är även indelad i undersektorer.
I fråga om sektorklassificeringen följer ESA 2010 klassificeringen NACE Rev.2. Sektorerna kan även gruppernas på olika nivåer, till exempel grupper som omfattar 3, 10, 21, 38, 64 eller 88 sektorer. Den grövsta nivån omfattar tre näringsgrenar: (a) jordbruk, skogsbruk och fiske, (b) utvinning av mineral, tillverkning, försörjning av el, gas, värme och kyla, vattenförsörjning, avloppsrening, avfallshantering och sanering, byggverksamhet, (c) tjänster.
Finland levererar data med kategorisering i enlighet med leveransprogrammet i ESA 2010. Produktionssystemet för nationell statistik innehåller dock mer detaljerade underklasser.
Dessutom används flera underklasser. De två viktigaste underklassificeringarna gäller de institutionella sektorerna och näringsgrensklasserna enligt NACE Rev.2. Alla underklasser ska vara täckande.
I ESA 2010 finns det fem institutionella sektorer som utesluter varandra: (a) icke-finansiella företag, (b) finansiella företag och försäkringsföretag, (c) offentliga samfund, (d) hushåll, (e) hushållens icke-vinstsyftande organisationer. Dessa fem sektorer utgör tillsammans hela den inhemska ekonomin. Varje sektor är även indelad i undersektorer.
I fråga om sektorklassificeringen följer ESA 2010 klassificeringen NACE Rev.2. Sektorerna kan även gruppernas på olika nivåer, till exempel grupper som omfattar 3, 10, 21, 38, 64 eller 88 sektorer. Den grövsta nivån omfattar tre näringsgrenar: (a) jordbruk, skogsbruk och fiske, (b) utvinning av mineral, tillverkning, försörjning av el, gas, värme och kyla, vattenförsörjning, avloppsrening, avfallshantering och sanering, byggverksamhet, (c) tjänster.
Finland levererar data med kategorisering i enlighet med leveransprogrammet i ESA 2010. Produktionssystemet för nationell statistik innehåller dock mer detaljerade underklasser.
Tidstäckning
Allmänt sett förutsätter leveransprogrammet i ESA 2010 att uppgifterna börjar från år 1995, men en del uppgifter kan börja från ett senare år. Om det finns äldre år, har de kalkylerats utifrån tidigare ESA-versioner och de kan innehålla skillnader i begreppen jämfört med data som upprättats i enlighet med ESA 2010. Data i de kvartalsvisa räkenskaperna börjar från år 1990.
Distributionsfrekvens
De kvartalsräkenskaper som gäller samhällsekonomin publiceras varje kvartal, det vill säga fyra gånger per år. Beroende på nationell praxis kan de kvartalsvisa nationalräkenskaperna revideras, när data som gäller sektorräkenskaper och årsräkenskaperna uppdateras. Kvartalsräkenskaperna publiceras 60 dagar efter kvartalets slut och revideras 20 dagar senare (4:e kvartalet 15 dagar senare).
Efter reformen av publiceringspolicyn år 2019 följer nationalräkenskaperna och betalningsbalansen Europas gemensamma revisionspolitik (harmoniserad europeisk revisionspolitik, HERP).
Alla uppgifter publiceras nationellt och lämnas in till Eurostat när de uppdateras. Uppgifterna publiceras såväl i form av statistiska offentliggöranden som databasuppdateringar. Undantag är när publiceringen av kvartalsräkenskaperna uppdateras och avstäms med årsräkenskaperna och endast publiceras som en StatFin-databasuppdatering.
Statistikcentralens praxis i situationer när data ändras finns på följande webbsida:
http://tilastokeskus.fi/org/periaatteet/revisiokaytannot.html
Efter reformen av publiceringspolicyn år 2019 följer nationalräkenskaperna och betalningsbalansen Europas gemensamma revisionspolitik (harmoniserad europeisk revisionspolitik, HERP).
Alla uppgifter publiceras nationellt och lämnas in till Eurostat när de uppdateras. Uppgifterna publiceras såväl i form av statistiska offentliggöranden som databasuppdateringar. Undantag är när publiceringen av kvartalsräkenskaperna uppdateras och avstäms med årsräkenskaperna och endast publiceras som en StatFin-databasuppdatering.
Statistikcentralens praxis i situationer när data ändras finns på följande webbsida:
http://tilastokeskus.fi/org/periaatteet/revisiokaytannot.html
Begrepp
Baspris
Baspris är ett prisbegrepp inom nationalräkenskaperna. Baspriset är det pris, som producenten erhåller från köparen, för en producerad enhet av en vara eller tjänst, minus alla skatter som erläggs för enheten ifråga som en konsekvens av dess produktion eller försäljning (dvs. produktskatter), plus alla subventioner som erhålls för enheten ifråga som en konsekvens av dess produktion eller försäljning (dvs. produktsubventioner). Det exkluderar alla transportkostnader, som faktureras separat av producenten. Det inkluderar alla transportmarginaler som påförs av producenten på samma faktura, även om de redovisas som en separat post på fakturan.
Bruttonationalinkomst
BNI, Bruttonationalinkomst innefattar hela den primära inkomst som erhålls av inhemska institutionella enheter: löner och kollektiva avgifter, skatter på produktion och import minus subventioner, driftsöverskott brutto, sammansatt förvärvsinkomst brutto och kapitalinkomst. Bruttonationalinkomst är lika med BNP minus primär inkomst som inhemska enheter betalar till utländska enheter plus primär inkomst som inhemska enheter erhåller från utlandet. Nationalinkomst är ett inkomstbegrepp som ofta är mer väsentligt då det uttrycks i nettotermer, dvs. efter avdrag för kapitalförslitning. (ENS 1995 8.94.)
Bruttonationalprodukt
BNP, bruttonationalprodukten till marknadspris är det slutliga resultatet av produktionsaktiviteten hos inhemska produktionsenheter. Den kan definieras på tre sätt: som summan av förädlingsvärden brutto för de olika institutionella sektorerna eller de olika branscherna plus produktskatter minus subventioner; som summan av inhemska institutionella enheters slutliga användning av varor och tjänster (konsumtion, bruttoinvestering, export minus import); som summan av användning i kontot för den totala ekonomins inkomstbildning (löner och kollektiva avgifter, skatter på produktion och import minus subventioner samt driftsöverskott brutto och sammansatt förvärvsinkomst brutto). (ENS 1995 8.89.)
Bytesförhållandevinst
Bytesförhållandevinsten är detsamma som den reala utrikeshandelsvinsten.
Den reala inhemska bruttoinkomsten kan erhållas genom att lägga den s.k. bytesförhållandevinsten till bruttonationalproduktens volymdata. Den reala bytesförhållandevinsten respektive -förlusten definieras som skillnaden mellan exporten och importen till löpande priser deflaterad med en prisindex, minus skillnaden mellan det deflaterade exportvärdet och det deflaterade importvärdet. Om det finns osäkerhet om vilket val som bör göras är det troligt att ett genomsnitt mellan import- och exportprisindexarna kan vara en lämplig deflator.
Den reala inhemska bruttoinkomsten kan erhållas genom att lägga den s.k. bytesförhållandevinsten till bruttonationalproduktens volymdata. Den reala bytesförhållandevinsten respektive -förlusten definieras som skillnaden mellan exporten och importen till löpande priser deflaterad med en prisindex, minus skillnaden mellan det deflaterade exportvärdet och det deflaterade importvärdet. Om det finns osäkerhet om vilket val som bör göras är det troligt att ett genomsnitt mellan import- och exportprisindexarna kan vara en lämplig deflator.
Disponibel inkomst
I nationalräkenskaperna är disponibel inkomst en löpande inkomstsaldopost på omfördelningskontot. Den disponibla inkomsten kalkyleras på sektornivå som sektorns primärinkomst plus erhållna inkomstöverföringar minus betalda inkomstöverföringar. Den disponibla inkomsten kan användas för konsumtion eller sparande.
Justerad disponibel inkomst är motsvarande post på kontot för omfördelningar in natura.
Justerad disponibel inkomst är motsvarande post på kontot för omfördelningar in natura.
Driftsöverskott netto
Driftsöverskott netto erhålls efter det att man från förädlingsvärdet har dragit av löner och kollektiva avgifter, skatter på produktion och import minus subventioner samt kapitalförslitning. Det är överskottet (eller underskottet) på produktionsaktiviteterna innan man har beaktat räntor, arrenden eller avgifter, och motsvarar den inkomst som enheterna erhåller från egen användning av produktionsutrustningen.
Export av varor och tjänster
Export av varor och tjänster består av transaktioner av varor och tjänster (försäljning, byte, gåvor, donationer) mellan inhemska och utländska subjekt.
Fast bruttoinvestering
Fast bruttoinvestering består av inhemska producenters förvärvav av fasta tillgångar minus avyttringar. Fasta tillgångar är materiella eller immateriella tillgångar tillkomna som resultat av produktionsprocesser, som själva används mer än ett år upprepat eller kontinuerligt i produktionsprocesser.
Finansiellt sparande/nettoupplåning
Finansiellt sparande/nettoupplåning är en saldopost på kapitalkontot och kontot för finansiella transaktioner.
Finansiellt sparande/nettoupplåning motsvarar det belopp som är tillgängligt för en enhet eller en sektor att, direkt eller indirekt, finansiera andra enheter eller sektorer, respektive det belopp som en enhet eller en sektor måste låna från andra enheter eller sektorer.
Det begrepp som motsvarar finansiellt sparande/nettoupplåning är i finansrä-kenskaperna finansiella transaktioner, netto. Det utgör differensen mellan nettoanskaffningen av finansiella tillgångar och nettoanskaffningen av finan-siella skulder. En sektor är nettoutlånare under perioden, om sektorns finan-siella tillgångar ökar mer än dess finansiella skulder.
Finansiellt sparande/nettoupplåning motsvarar det belopp som är tillgängligt för en enhet eller en sektor att, direkt eller indirekt, finansiera andra enheter eller sektorer, respektive det belopp som en enhet eller en sektor måste låna från andra enheter eller sektorer.
Det begrepp som motsvarar finansiellt sparande/nettoupplåning är i finansrä-kenskaperna finansiella transaktioner, netto. Det utgör differensen mellan nettoanskaffningen av finansiella tillgångar och nettoanskaffningen av finan-siella skulder. En sektor är nettoutlånare under perioden, om sektorns finan-siella tillgångar ökar mer än dess finansiella skulder.
Företagarinkomst
Företagarinkomst motsvarar driftsöverskott eller sammansatt förvärvsinkomst
- kapitalinkomst som mottas i samband med finansiella och andra tillgångar som hör till företaget (på tillgångssidan),
- ränta på skulder som åvilar företaget liksom arrenden för mark eller andra icke producerade materiella tillgångar som arrenderas av företaget (på användningssidan).
Kapitalinkomst som företaget är skyldig att betala i form av utdelningar eller återinvesterade vinstmedel från direkta utlandsinvesteringar, dras inte av från företagarinkomster.
- kapitalinkomst som mottas i samband med finansiella och andra tillgångar som hör till företaget (på tillgångssidan),
- ränta på skulder som åvilar företaget liksom arrenden för mark eller andra icke producerade materiella tillgångar som arrenderas av företaget (på användningssidan).
Kapitalinkomst som företaget är skyldig att betala i form av utdelningar eller återinvesterade vinstmedel från direkta utlandsinvesteringar, dras inte av från företagarinkomster.
Förädlingsvärde
Förädlingsvärde (brutto) avser det värde som genereras av varje enhet som har en produktionsaktivitet. I marknadsproduktion beräknas det genom att man från enhetens produktion drar av de insatser (varor och tjänster) som används i produktionsprocessen, och i icke-marknadsproduktion beräknas det genom att summera beloppen av löner och kollektiva avgifter, kapitalförslitning och eventuella skatter på produktion och import.
Import av varor och tjänster
Import av varor och tjänster består av transaktioner av varor och tjänster (köp, byte, gåvor, donationer) från utländska till inhemska subjekt.
Insatsförbrukning
Insatsförbrukning består av värdet av de varor och tjänster som används som insats i produktionsprocessen, exklusive fasta tillgångar, vars användning förs som kapitalförslitning. Dessa varor och tjänster kan antingen vidareförädlas eller förbrukas i produktionsprocessen.
Produkter som används för insatsförbrukning skall bokföras och värderas vid den tidpunkt de går in i produktionsprocessen. De skall värderas till mottagarpris för liknande varor och tjänster vid samma tidpunkt.
Produkter som används för insatsförbrukning skall bokföras och värderas vid den tidpunkt de går in i produktionsprocessen. De skall värderas till mottagarpris för liknande varor och tjänster vid samma tidpunkt.
Kapitalförslitning
Kapitalförslitning (P.51C) motsvarar värdet av de fasta tillgångar som har förbrukats under den aktuella perioden till följd av normal användning och förutsebar föråldring, inklusive en avsättning för förlust av materiella fasta tillgångar genom oförutsedda skador, vilka man kan försäkra sig mot.
Kapitalförslitning skall skiljas från den avskrivning som redovisas i företags-bokföringen. Kapitalförslitning motsvarar värdet av de fasta tillgångar som har förbrukats under den aktuella perioden. Kapitalförslitning beräknas med utgångspunkt i realkapitalstocken och den sannolika genomsnittliga ekono-miska livslängden för de olika kapitalobjekten.
Kapitalförslitning skall skiljas från den avskrivning som redovisas i företags-bokföringen. Kapitalförslitning motsvarar värdet av de fasta tillgångar som har förbrukats under den aktuella perioden. Kapitalförslitning beräknas med utgångspunkt i realkapitalstocken och den sannolika genomsnittliga ekono-miska livslängden för de olika kapitalobjekten.
Konsumtionsutgifter
Konsumtionsutgifter består av inhemska institutionella enheters utgifter för varor och tjänster, som används för direkt tillfredsställelse av individuella behov eller önskemål eller kollektiva behov hos medlemmar i en gemenskap. Konsumtionsutgifter kan förekomma på inhemskt territorium eller utomlands. Konsumtionsutgifter förekommer hos hushåll och hushållens icke-vinstsyftande organisationer samt den offentliga sektorn. Icke-finansiella företag och finansiella företag har inga konsumtionsutgifter.
Korrigering efter arbetsdag
Korrigering efter arbetsdag beaktar faktorer som beror på variation i antalet vardagar. Det betyder att längden på månaderna, olika veckodagar och högtidsdagar beaktas. Arbetsdagskorrigerade siffror publiceras för de näringsgrenar där variationen i antalet arbetsdagar har stor inverkan på tidsserien. Jämfört med korrigering efter handelsdag beaktar inte korrigeringen efter arbetsdag effekten av olika veckodagar.
Lagerinvesteringar
Lagerinvesteringar mäts som värdet av uppbyggnad av lager minus värdet av uttag ur lager och värdet av alla återkommande lagerförluster. Lager kan omfatta insatsvaror och halvfabrikat, varor i arbete, färdigvaror och handelsvaror.
Löner
Löner och kollektiva avgifter (D.1) definieras som den totala ersättning, kontant eller in natura, som betalas av en arbetsgivare till en anställd för av denne utfört arbete under räkenskapsperioden.
Löner och kollektiva avgifter delas upp i
a) egentlig lön (D.11): kontanta löner ; naturaförmåner
b) arbetsgivares kollektiva avgifter (D.12): arbetsgivares faktiska kollektiva avgifter (D.121); arbetsgivares tillräknade kollektiva avgifter (D.122).
Löner och kollektiva avgifter delas upp i
a) egentlig lön (D.11): kontanta löner ; naturaförmåner
b) arbetsgivares kollektiva avgifter (D.12): arbetsgivares faktiska kollektiva avgifter (D.121); arbetsgivares tillräknade kollektiva avgifter (D.122).
Marknadspris
Marknadspriset i en ekonomisk transaktion motsvarar det belopp som köparen använder för att betala säljaren för sitt förvärv i en fri köpsituation.
Med undantag för några variabler som rör befolkning och arbetskraft visar systemet alla flöden och stockar i monetära termer. Systemet försöker inte bestämma nyttan av flödena och stockarna. Istället mäts flöden och stockar efter sitt bytesvärde, dvs. det värde till vilket flödena och stockarna i verkligheten byts eller skulle kunna bytas mot pengar. Marknadspriser är därför ENS:s grundläggande referens för värderingen.
Vid monetära transaktioner och kontanta tillgångar och skulder är de värden som behövs direkt tillgängliga. I de flesta andra fall föredras som metod för värdering att hänvisa till marknadspriser för likartade varor, tjänster eller tillgångar. Denna metod används t.ex. för byten och för tjänsterna från ägarbebodda bostäder. När det inte finns något marknadspris för likartade produkter att tillgå, exempelvis vid icke marknadstjänster från offentliga sektorn, ska värderingen göras efter produktionskostnad. Om inte någon av dessa metoder är möjlig, kan flöden och stockar värderas till det diskonterade nuvärdet av förväntade framtida vinster. Den sistnämnda metoden kan dock på grund av den stora osäkerhet som den är förknippad med bara föreslås som en sista utväg.
Stockar ska värderas till löpande priser vid tidpunkten till vilken balansräkningen hänför sig, inte till produktionstidpunkten eller anskaffningstidpunkten för de varor eller tillgångar som utgör stockarna. Det är ibland nödvändigt att värdera stockarna till beräknat nedskrivet återanskaffningsvärde eller till produktionskostnad.
Med undantag för några variabler som rör befolkning och arbetskraft visar systemet alla flöden och stockar i monetära termer. Systemet försöker inte bestämma nyttan av flödena och stockarna. Istället mäts flöden och stockar efter sitt bytesvärde, dvs. det värde till vilket flödena och stockarna i verkligheten byts eller skulle kunna bytas mot pengar. Marknadspriser är därför ENS:s grundläggande referens för värderingen.
Vid monetära transaktioner och kontanta tillgångar och skulder är de värden som behövs direkt tillgängliga. I de flesta andra fall föredras som metod för värdering att hänvisa till marknadspriser för likartade varor, tjänster eller tillgångar. Denna metod används t.ex. för byten och för tjänsterna från ägarbebodda bostäder. När det inte finns något marknadspris för likartade produkter att tillgå, exempelvis vid icke marknadstjänster från offentliga sektorn, ska värderingen göras efter produktionskostnad. Om inte någon av dessa metoder är möjlig, kan flöden och stockar värderas till det diskonterade nuvärdet av förväntade framtida vinster. Den sistnämnda metoden kan dock på grund av den stora osäkerhet som den är förknippad med bara föreslås som en sista utväg.
Stockar ska värderas till löpande priser vid tidpunkten till vilken balansräkningen hänför sig, inte till produktionstidpunkten eller anskaffningstidpunkten för de varor eller tillgångar som utgör stockarna. Det är ibland nödvändigt att värdera stockarna till beräknat nedskrivet återanskaffningsvärde eller till produktionskostnad.
Nationalinkomst
Nationalinkomst är ett inkomstbegrepp som erhålls genom att dra av kapitalförslitning från bruttonationalprodukten.
Bruttonationalinkomst innefattar hela den primära inkomst som erhålls av inhemska institutionella enheter: löner och kollektiva avgifter, skatter på produktion och import minus subventioner, driftsöverskott brutto, sammansatt förvärvsinkomst brutto och kapitalinkomst. Bruttonationalinkomst är lika med BNP minus primär inkomst som inhemska enheter betalar till utländska enheter plus primär inkomst som inhemska enheter erhåller från utlandet.
Bruttonationalinkomst innefattar hela den primära inkomst som erhålls av inhemska institutionella enheter: löner och kollektiva avgifter, skatter på produktion och import minus subventioner, driftsöverskott brutto, sammansatt förvärvsinkomst brutto och kapitalinkomst. Bruttonationalinkomst är lika med BNP minus primär inkomst som inhemska enheter betalar till utländska enheter plus primär inkomst som inhemska enheter erhåller från utlandet.
Nettonationalprodukten till marknadspris
Genom att dra av kapitalförslitning från bruttonationalprodukten (BNP), erhåller vi nettonationalprodukten till marknadspris (NNP).
Primära inkomster
Primärinkomster är inkomster som inhemska enheter erhåller för sitt deltagande i produktionsprocessen, samt inkomster som ägare till finansiella och andra tillgångar erhåller som ersättning för att ställa tillgångarna till andra enheters disposition. Primärinkomst kan bestå av löner och kollektiva avgifter, skatter på produktion och import minus subventioner samt driftsöverskott brutto, sammansatt förvärvsinkomst brutto eller kapitalinkomst. (ENS 1995 8.22.)
Pris
Värdet uttryckt i pengar.
Produktion till baspris
Produktion till baspris består av de produkter som skapats under räkenskapsperioden. Tre olika kategorier av produktion kan urskiljas: marknadsproduktion, produktion för egen slutlig användning och övrig icke-marknadsproduktion.
Produktionen skall bokföras och värderas vid den tidpunkt då den framställs i produktionsprocessen.
Produktionen skall bokföras och värderas vid den tidpunkt då den framställs i produktionsprocessen.
Produktionen av tjänster i ägarbebodda bostäder
Bostadsägarnas produktion av boendetjänster för eget bruk faller inom Europeiska nationalräkenskapssystemets produktionsbegränsning.
Produktionen av tjänster i ägarbebodda bostäder skall värderas till den beräknade hyreskostnad en hyresgäst skulle ha för motsvarande inkvartering, varvid man tar i beräkning sådana faktorer som läge, områdets service etc. liksom storlek och kvalitet på bostaden i sig själv.
Produktionen av tjänster i ägarbebodda bostäder skall värderas till den beräknade hyreskostnad en hyresgäst skulle ha för motsvarande inkvartering, varvid man tar i beräkning sådana faktorer som läge, områdets service etc. liksom storlek och kvalitet på bostaden i sig själv.
Produktionsavgränsning
I nationalräkenskaperna är produktionsavgränsning ett väsentligt element i definitionen av räkenskapssystemets täckning:
Produktion är en aktivitet som utförs under kontroll och ansvar av en institutionell enhet, som använder insats av arbetskraft, kapital samt varor och tjänster för att producera varor och tjänster. Produktion omfattar inte helt na-turliga processer utan inslag av mänsklig inblandning eller styrning, såsom opåverkad tillväxt av fiskebestånd i internationella vatten (men fiskodling är produktion).
Produktion omfattar:
a) produktion av alla individuella eller kollektiva varor eller tjänster som tillhandahålls till andra enheter än dem som producerat dem (eller avses att tillhandahållas på detta sätt),
b) produktion i egen regi av alla varor som behålls av producenten för egen slutlig konsumtion eller bruttoinvestering. Produktion i egen regi för bruttoinvestering innefattar produktion av fasta tillgångar som byggnads- och anläggningsverksamhet, forsknings- och utvecklingsverksamhet, utveckling av datorprogram och mineralprospektering för egen fast bruttoinvestering.
Hushållens egenregiproduktion av varor gäller i första hand
(1) bostadsbyggande i egen regi,
(2) produktion och lagring av jordbruksprodukter,
(3) vidarebearbetning av jordbruksprodukter t.ex. produktion av mjöl genom malning, konservering av frukt genom torkning och konservering; produktion av mejeriprodukter som smör och ost och produktion av öl, vin och sprit,
(4) produktion av andra primärprodukter, t.ex. saltbrytning, torvbrytning och vattenförsörjning,
(5) andra slag av framställning, t.ex. vävning av tyger, keramikframställning och möbeltillverkning.
Hushållens egenregiproduktion skall registreras om denna typ av produktion är av betydelse, t.ex. om den antas vara av kvantitativ betydelse i förhållande till den totala tillgången av den aktuella produkten i ett land.
Av konvention inkluderas i ENS endast bostadsbyggande samt produktion, lagring och bearbetning av jordbruksprodukter i egen regi; all annan hushållsproduktion i egen regi betraktas som negligerbar i EU-länderna,
c) produktion av bostadstjänster i ägarbebodda bostäder,
d) hushållstjänster och personliga tjänster producerade av betald arbetskraft i hushållen,
e) frivillig verksamhet som resulterar i varor, t.ex. byggande av en bostad, en kyrka eller annan byggnad, skall räknas som produktion. Frivillig verksamhet som inte resulterar i varor, t.ex. omvårdnad och städning utan betalning, exkluderas.
All sådan verksamhet inkluderas även om den är olaglig eller inte registrerad hos skatte-, social-, statistik- eller andra myndigheter.
Produktion exkluderar hushållstjänster och personliga tjänster som produceras och konsumeras inom samma hushåll (med undantag av anställning av betald arbetskraft i hushållen och bostadstjänster i ägarbebodda bostäder). Ex-empel är
a) rengöring, utsmyckning och underhåll av bostaden i den mån dessa aktiviteter vanligen även utförs av hyresgäster,
b) rengöring, service och reparation av konsumtionskapitalvaror,
c) tillagning och servering av måltider,
d) skötsel, träning och fostran av barn,
e) omvårdnad av sjuka, svaga och gamla,
f) transport av hushållsmedlemmar eller deras tillhörigheter.
Produktion är en aktivitet som utförs under kontroll och ansvar av en institutionell enhet, som använder insats av arbetskraft, kapital samt varor och tjänster för att producera varor och tjänster. Produktion omfattar inte helt na-turliga processer utan inslag av mänsklig inblandning eller styrning, såsom opåverkad tillväxt av fiskebestånd i internationella vatten (men fiskodling är produktion).
Produktion omfattar:
a) produktion av alla individuella eller kollektiva varor eller tjänster som tillhandahålls till andra enheter än dem som producerat dem (eller avses att tillhandahållas på detta sätt),
b) produktion i egen regi av alla varor som behålls av producenten för egen slutlig konsumtion eller bruttoinvestering. Produktion i egen regi för bruttoinvestering innefattar produktion av fasta tillgångar som byggnads- och anläggningsverksamhet, forsknings- och utvecklingsverksamhet, utveckling av datorprogram och mineralprospektering för egen fast bruttoinvestering.
Hushållens egenregiproduktion av varor gäller i första hand
(1) bostadsbyggande i egen regi,
(2) produktion och lagring av jordbruksprodukter,
(3) vidarebearbetning av jordbruksprodukter t.ex. produktion av mjöl genom malning, konservering av frukt genom torkning och konservering; produktion av mejeriprodukter som smör och ost och produktion av öl, vin och sprit,
(4) produktion av andra primärprodukter, t.ex. saltbrytning, torvbrytning och vattenförsörjning,
(5) andra slag av framställning, t.ex. vävning av tyger, keramikframställning och möbeltillverkning.
Hushållens egenregiproduktion skall registreras om denna typ av produktion är av betydelse, t.ex. om den antas vara av kvantitativ betydelse i förhållande till den totala tillgången av den aktuella produkten i ett land.
Av konvention inkluderas i ENS endast bostadsbyggande samt produktion, lagring och bearbetning av jordbruksprodukter i egen regi; all annan hushållsproduktion i egen regi betraktas som negligerbar i EU-länderna,
c) produktion av bostadstjänster i ägarbebodda bostäder,
d) hushållstjänster och personliga tjänster producerade av betald arbetskraft i hushållen,
e) frivillig verksamhet som resulterar i varor, t.ex. byggande av en bostad, en kyrka eller annan byggnad, skall räknas som produktion. Frivillig verksamhet som inte resulterar i varor, t.ex. omvårdnad och städning utan betalning, exkluderas.
All sådan verksamhet inkluderas även om den är olaglig eller inte registrerad hos skatte-, social-, statistik- eller andra myndigheter.
Produktion exkluderar hushållstjänster och personliga tjänster som produceras och konsumeras inom samma hushåll (med undantag av anställning av betald arbetskraft i hushållen och bostadstjänster i ägarbebodda bostäder). Ex-empel är
a) rengöring, utsmyckning och underhåll av bostaden i den mån dessa aktiviteter vanligen även utförs av hyresgäster,
b) rengöring, service och reparation av konsumtionskapitalvaror,
c) tillagning och servering av måltider,
d) skötsel, träning och fostran av barn,
e) omvårdnad av sjuka, svaga och gamla,
f) transport av hushållsmedlemmar eller deras tillhörigheter.
Referensår
Referensåret är det år som används speciellt för att presentera tidsserier över fastprisdata. I en serie med indexnummer är referensåret det år som får värdet 100. Seriens interna vikter behöver inte basera sig på referensåret. Det år vars vikter används för att konstruera serien kallas basåret.
Sammansatt förvärvsinkomst
Sammansatt förvärvsinkomst är saldoposten på inkomstbildningskontot för personliga företag i hushållssektorn, som motsvarar ersättning för arbete som utförs av ägaren och hans familjemedlemmar samt hans vinst som företagare.
Skatter på produktion och import
Skatter på produktion och import (D.2) består av obligatoriska, ensidiga betalningar, kontant eller in natura, som uttaxeras av den offentliga sektorn eller av Europeiska unionens institutioner, och som avser produktion och import av varor och tjänster, anställd arbetskraft, ägande eller användande av mark, byggnader eller andra tillgångar som används i produktionen. Dessa skatter skall betalas oavsett om vinst uppkommer eller ej.
Skatter på produktion och import uppdelas i:
a) produktskatter (D.21)
(1) mervärdesskatter (D.211)
(2) skatter och tullar på import exklusive moms (D.212)
– importtullar (D.2121)
– skatter på import exklusive moms och importtullar (D.2122)
(3) produktskatter exklusive moms och importskatter (D.214)
b) andra skatter på produktion (D.29).
Skatter på produktion och import uppdelas i:
a) produktskatter (D.21)
(1) mervärdesskatter (D.211)
(2) skatter och tullar på import exklusive moms (D.212)
– importtullar (D.2121)
– skatter på import exklusive moms och importtullar (D.2122)
(3) produktskatter exklusive moms och importskatter (D.214)
b) andra skatter på produktion (D.29).
Sparande
Sparande är saldoposten i inkomstanvändningskontona. Sparande är det positiva eller negativa belopp som återstår efter de löpande transaktionerna och som etablerar länken till kapitalbildningen. Om sparandet är positivt, kommer den icke använda inkomsten att användas till förvärv av tillgångar eller till att betala av skuldförbindelser. Om sparandet är negativt, blir vissa tillgångar avvecklade eller också ökar vissa skuldförbindelser.
Subventioner
Subventioner (D.3) är löpande, ensidiga betalningar som den offentliga sektorn eller Europeiska unionens institutioner gör till inhemska producenter med syftet att påverka produktionsnivåerna, priserna eller ersättningen till produktionsfaktorerna. Övriga icke marknadsproducenter kan erhålla övriga produktionssubventioner endast i de fall dessa betalningar grundas på allmänna bestämmelser som gäller både marknads- och icke marknadsproducenter.
Subventioner från Europeiska unionens institutioner omfattar endast transfereringar, som görs direkt till inhemska producentenheter.
Subventioner klassificeras i
a) produktsubventioner (D.31)
(1) importsubventioner (D.311)
(2) övriga produktsubventioner (D.319)
b) övriga produktionssubventioner (D.39).
Subventioner från Europeiska unionens institutioner omfattar endast transfereringar, som görs direkt till inhemska producentenheter.
Subventioner klassificeras i
a) produktsubventioner (D.31)
(1) importsubventioner (D.311)
(2) övriga produktsubventioner (D.319)
b) övriga produktionssubventioner (D.39).
Säsongrensning
Med säsongrensning avses estimering av säsongvariation och eliminering av dess inverkan på tidsserien. Till följd av detta får vi en säsongrensad tidsserie. Då man eliminerar både säsongvariation och oregelbunden slumpvariation från tidsserien, får man tidsseriens trend. Handels- eller arbetsdagskorrigerade serier får man däremot när man från den ursprungliga tidsseriens observationer eliminerar de faktorer som beror på variationen i antalet handels- eller vardagar. Vid säsongrensning av tidsserier använder Statistikcentralen Tramo/Seats-metoden. I Tramo/Seats-metoden grundar sig förhandsrensningen på regressionsmodellen (som beaktar bl.a. extremvärden, söckenhelger och veckodagsstruktur) och den egentliga säsongrensningen på ARIMA-modellen, som gjorts upp för tidsserien.
Till löpande priser
Till de nominella priser som gäller vid var tid.
Totala ekonomin
Finlands totala ekonomi utgörs av de enheter som har sin ekonomiska hemvist inom Finlands ekonomiska territorium. Enheterna i den totala ekonomin indelas i Icke-finansiella företag (S11), Finansiella företag och försäkringsföretag (S12), Offentlig sektor (S13), Hushåll (S14) samt Hushållens ideella organisationer (S15).
Transaktion
En transaktion är ett ekonomiskt flöde som utgör en interaktion mellan institutionella enheter enligt ömsesidig överenskommelse. Det kan även förekomma att en händelse inom en institutionell enhet är lämplig att betrakta som en transaktion, ofta beroende på att enheten uppträder i två olika roller. Det är brukligt att indela transaktionerna i fyra huvudgrupper:
a) Produkttransaktioner - vilka beskriver ursprung (inhemsk produktion eller import) och användning (insatsförbrukning, slutlig konsumtion, bruttoinvestering eller export) av produkter.
b) Fördelningstransaktioner - vilka beskriver hur det förädlingsvärde som genereras i produktionen fördelas mellan arbetskraft, kapital och offentlig sektor liksom omfördelning av inkomster och förmögenhet (skatt på inkomster och förmögenhet och andra transfereringar).
c) Finansiella transaktioner - vilka beskriver nettoförvärv av finansiella tillgångar eller nettoökning av skulder för varje typ av finansiellt instrument. Sådana transaktioner förekommer ofta som motpart till icke-finansiella transaktioner, men de kan också vara transaktioner som bara har att göra med finansiella instrument.
d) Transaktioner som inte är med i de tre grupperna ovan:
kapitalförslitning liksom köp minus försäljning av icke producerade icke-finansiella tillgångar.
De flesta transaktioner är monetära transaktioner, där de berörda enheterna betalar eller mottar betalning, skuldsätter sig eller erhåller tillgångar som noteras i valutaenheter. Transaktioner som inte inkluderar kontant betalning, eller tillgångar och skulder värderade i valutaenheter, är icke-monetära transaktioner.
Transaktioner inom enheter är normalt icke monetära transaktioner. Icke monetära transaktioner som involverar mer än en institutionell enhet förekommer bland transaktioner med produkter (byten av produkter), fördelningstransaktioner (ersättning in natura, transferering in natura etc.) och andra transaktioner (byteshandel med icke producerade icke-finansiella tillgångar).
Alla transaktioner räknas i monetära termer. Värdena som bokförs för de icke monetära transaktionerna måste därför ha mätts indirekt eller ha beräknats på annat sätt.
a) Produkttransaktioner - vilka beskriver ursprung (inhemsk produktion eller import) och användning (insatsförbrukning, slutlig konsumtion, bruttoinvestering eller export) av produkter.
b) Fördelningstransaktioner - vilka beskriver hur det förädlingsvärde som genereras i produktionen fördelas mellan arbetskraft, kapital och offentlig sektor liksom omfördelning av inkomster och förmögenhet (skatt på inkomster och förmögenhet och andra transfereringar).
c) Finansiella transaktioner - vilka beskriver nettoförvärv av finansiella tillgångar eller nettoökning av skulder för varje typ av finansiellt instrument. Sådana transaktioner förekommer ofta som motpart till icke-finansiella transaktioner, men de kan också vara transaktioner som bara har att göra med finansiella instrument.
d) Transaktioner som inte är med i de tre grupperna ovan:
kapitalförslitning liksom köp minus försäljning av icke producerade icke-finansiella tillgångar.
De flesta transaktioner är monetära transaktioner, där de berörda enheterna betalar eller mottar betalning, skuldsätter sig eller erhåller tillgångar som noteras i valutaenheter. Transaktioner som inte inkluderar kontant betalning, eller tillgångar och skulder värderade i valutaenheter, är icke-monetära transaktioner.
Transaktioner inom enheter är normalt icke monetära transaktioner. Icke monetära transaktioner som involverar mer än en institutionell enhet förekommer bland transaktioner med produkter (byten av produkter), fördelningstransaktioner (ersättning in natura, transferering in natura etc.) och andra transaktioner (byteshandel med icke producerade icke-finansiella tillgångar).
Alla transaktioner räknas i monetära termer. Värdena som bokförs för de icke monetära transaktionerna måste därför ha mätts indirekt eller ha beräknats på annat sätt.
Trend
En trend beskriver tidsseriens utveckling under en längre period. Trendserien har rensats från periodisk och tillfällig variation. Detta betyder att väderleksförhållandenas och kortvariga strejkers inverkan inte syns i trenden. Däremot syns permanenta förändringar som t.ex. större efterfrågan, som beror på skatteändringar. Vid tolkningen av riktningen i trendens slutskede är det bra att följa omdömet. Trendgrafens slutskede kan förändras efter att kommande månadsuppgifter har uppdaterats.
Utländsk enhet
Den totala ekonomin definieras i termer av inhemska enheter. En enhet sägs vara en inhemsk enhet i ett land när den har ett centrum av ekonomisk betydelse på det ekonomiska territoriet i det landet – vilket innebär att den under en utsträckt tid (ett år eller mer) inriktar sig på ekonomiska aktiviteter inom det ekonomiska territoriet. De institutionella sektorerna nämnda ovan är grupper av inhemska institutionella enheter.
Inhemska enheter har transaktioner med utländska enheter (alltså enheter som är inhemska i andra ekonomier) Sådana transaktioner är externa transaktioner för ekonomin och inordnas i utlandskontot. Därmed kommer utlandet i ENS kontostruktur att spela en roll som liknar en institutionell sektor, även om utländska enheter bara tas upp i den mån de deltar i transaktioner med inhemska institutionella enheter. Följaktligen kommer en särskild kod för utlandet att ingå i slutet av sektorklassifikationen.
Konstruerade inhemska statistiska enheter, som i systemet behandlas som institutionella enheter, definieras som
a) de delar av utländska enheter som har sin ekonomiska hemvist inom landets ekonomiska territorium (det betyder i de flesta fall att de utför ekonomiska transaktioner under ett år eller mera eller att de bedriver byggverksamhet som led i fast bruttoinvestering under kortare tid än ett år),
b) utländska enheter i sin egenskap av ägare till mark eller byggnader på landets ekonomiska territorium, men då bara avseende transaktioner som berör sådan mark eller sådana byggnader.
Inhemska enheter har transaktioner med utländska enheter (alltså enheter som är inhemska i andra ekonomier) Sådana transaktioner är externa transaktioner för ekonomin och inordnas i utlandskontot. Därmed kommer utlandet i ENS kontostruktur att spela en roll som liknar en institutionell sektor, även om utländska enheter bara tas upp i den mån de deltar i transaktioner med inhemska institutionella enheter. Följaktligen kommer en särskild kod för utlandet att ingå i slutet av sektorklassifikationen.
Konstruerade inhemska statistiska enheter, som i systemet behandlas som institutionella enheter, definieras som
a) de delar av utländska enheter som har sin ekonomiska hemvist inom landets ekonomiska territorium (det betyder i de flesta fall att de utför ekonomiska transaktioner under ett år eller mera eller att de bedriver byggverksamhet som led i fast bruttoinvestering under kortare tid än ett år),
b) utländska enheter i sin egenskap av ägare till mark eller byggnader på landets ekonomiska territorium, men då bara avseende transaktioner som berör sådan mark eller sådana byggnader.
Återinvesterade vinstmedel från direkta investeringar i utlandet
Återinvesterade vinstmedel från direkta investeringar i utlandet (D.43) är lika med
driftsöverskottet inom företag för direktinvestering i utlandet
+ alla mottagna kapitalinkomster eller löpande transfereringar
- alla utbetalda kapitalinkomster eller löpande transfereringar, inklusive faktiska remissa till utländska direktinvesterare, och alla löpande skatter på inkomster, förmögenhet etc., som betalas av direktinvesteringsföretag i utlandet.
Ett direktinvesteringsföretag i utlandet är ett bolag eller ett personligt företag, i vilket en investerare hemmahörande i en annan ekonomi äger 10 procent eller mer av stamaktierna eller röstetalet (för ett bolag) eller motsvarande (för ett personligt företag). Direktinvesteringsföretag i utlandet omfattar sådana enheter som kännetecknas som dotterbolag (investeraren äger mer än 50 procent), delägda bolag (investeraren äger högst 50 procent) och filialer (helt eller delvis ägda företag som inte är bolag), som ägs direkt eller indirekt av investeraren. Följaktligen är ”direktinvesteringsföretag i utlandet” ett bredare begrepp än ”utlandskontrollerade företag”.
Faktisk utdelning av företagarinkomster från företag för direktinvestering i utlandet kan göras som utdelningar från bolag eller som ägaruttag ur kvasibolag.
Dessutom behandlas kvarhållna vinstmedel som om de vore fördelade och återförda till direktinvesteringsföretag i utlandet i förhållande till deras ägande av företagets eget kapital och sedan återinvesterade av dem.
Återinvesterade vinstmedel från direkta investeringar i utlandet kan vara antingen positiva eller negativa.
Bokföringstidpunkt: återinvesterade vinstmedel från direkta investeringar i utlandet bokförs när de intjänas.
I ENS förekommer återinvesterade vinstmedel från direkta investeringar i utlandet
a) som användning och tillgång i sektorernas konton för allokering av primärinkomster,
b) som användning och tillgång i utrikeskontot för primärinkomster och löpande transfereringar.
driftsöverskottet inom företag för direktinvestering i utlandet
+ alla mottagna kapitalinkomster eller löpande transfereringar
- alla utbetalda kapitalinkomster eller löpande transfereringar, inklusive faktiska remissa till utländska direktinvesterare, och alla löpande skatter på inkomster, förmögenhet etc., som betalas av direktinvesteringsföretag i utlandet.
Ett direktinvesteringsföretag i utlandet är ett bolag eller ett personligt företag, i vilket en investerare hemmahörande i en annan ekonomi äger 10 procent eller mer av stamaktierna eller röstetalet (för ett bolag) eller motsvarande (för ett personligt företag). Direktinvesteringsföretag i utlandet omfattar sådana enheter som kännetecknas som dotterbolag (investeraren äger mer än 50 procent), delägda bolag (investeraren äger högst 50 procent) och filialer (helt eller delvis ägda företag som inte är bolag), som ägs direkt eller indirekt av investeraren. Följaktligen är ”direktinvesteringsföretag i utlandet” ett bredare begrepp än ”utlandskontrollerade företag”.
Faktisk utdelning av företagarinkomster från företag för direktinvestering i utlandet kan göras som utdelningar från bolag eller som ägaruttag ur kvasibolag.
Dessutom behandlas kvarhållna vinstmedel som om de vore fördelade och återförda till direktinvesteringsföretag i utlandet i förhållande till deras ägande av företagets eget kapital och sedan återinvesterade av dem.
Återinvesterade vinstmedel från direkta investeringar i utlandet kan vara antingen positiva eller negativa.
Bokföringstidpunkt: återinvesterade vinstmedel från direkta investeringar i utlandet bokförs när de intjänas.
I ENS förekommer återinvesterade vinstmedel från direkta investeringar i utlandet
a) som användning och tillgång i sektorernas konton för allokering av primärinkomster,
b) som användning och tillgång i utrikeskontot för primärinkomster och löpande transfereringar.
Klassificeringar
Noggrannhet, tillförlitlighet och aktualitet
Noggrannhet och tillförlitlighet i allmänhet
Revideringstabeller över statistiken publiceras i statistikpubliceringen vid “Revideringar av denna statistik”: http://stat.fi/til/ntp/rev.html
Aktualitet
Uppgifterna i nationalräkenskaperna bör göras tillgängliga för användarna så snabbt som möjligt, dock med beaktande av uppgifternas frekvens (år eller kvartal), art (huruvida det handlar om data som beskriver ekonomins struktur eller konjunkturförändringar) samt tillräcklig balans mellan tillförlitlighet och aktualitet.
I leverensprogrammet i ESA2010 bestäms eftersläpningen för alla leveranstabeller om räkenskaper. Kvartalstabellerna bör vara tillgängliga 2 eller 3 månader efter utgången av kvartalet. Leveranserna av årstabellerna kan ha en eftersläpning på mellan 2 månader (huvudaggregat) och 36 månader (tillgångs- och användningstabeller) efter utgången av statistikåret.
I Finland framställs vissa delområden av nationalräkenskaperna snabbare än leveransprogrammet kräver. Sådana är bland annat årliga reala sektorräkenskaper i juni samt input-outputtabeller och tillgångs- och användningstabeller vanligen med en eftersläpning på 23 månader.
I leverensprogrammet i ESA2010 bestäms eftersläpningen för alla leveranstabeller om räkenskaper. Kvartalstabellerna bör vara tillgängliga 2 eller 3 månader efter utgången av kvartalet. Leveranserna av årstabellerna kan ha en eftersläpning på mellan 2 månader (huvudaggregat) och 36 månader (tillgångs- och användningstabeller) efter utgången av statistikåret.
I Finland framställs vissa delområden av nationalräkenskaperna snabbare än leveransprogrammet kräver. Sådana är bland annat årliga reala sektorräkenskaper i juni samt input-outputtabeller och tillgångs- och användningstabeller vanligen med en eftersläpning på 23 månader.
Punktlighet
Det är god praxis att publiceringsdatumen för nationalräkenskaperna tillkännages i förväg och att dessa datum faktiskt håller.
Eurostat-rapporteringen av data i nationalräkenskaperna ska ske punktligt i enlighet med ESA-leveransprogrammet eller i förväg.
Statistikcentralen skickar ofta uppgifterna till Eurostat tidigare än den sista möjliga tidpunkten som anges i leveransprogrammet.
Eurostat-rapporteringen av data i nationalräkenskaperna ska ske punktligt i enlighet med ESA-leveransprogrammet eller i förväg.
Statistikcentralen skickar ofta uppgifterna till Eurostat tidigare än den sista möjliga tidpunkten som anges i leveransprogrammet.
Jämförbarhet
Geografisk jämförbarhet
Jämförbarheten i EU-medlemsstaternas nationalräkenskaper garanteras genom att de gemensamma definitionerna i Europeiska nationalräkenskapssystemet (European System of Accounts ESA 2010) tillämpas. Även global jämförbarhet är möjlig, eftersom många länder utanför EU tillämpar rekommendationen SNA2998, som är enhetlig med ESA 2010.
Jämförbarhet över tid
Eftersom uppgifterna för alla tidsperioder som ska statistikföras görs upp enligt samma ESA 2010-definitioner, är nationalräkenskaperna för olika perioder helt jämförbara. Om grundläggande förändringar i metoder eller klassificeringar måste göras, görs nödvändiga uppdateringar i tidsserier som sträcker sig långt bakåt i tiden.
Enhetlighet över statistikområdena
I nationalräkenskapernas kontosystem är de olika delområdena enhetliga: års- och kvartalsräkenskaperna, den offentliga sektorns uppgifter, de reala sektorräkenskaperna, finansräkenskaperna, regionalräkenskaperna samt tillgångs- och användningstabellerna. I praktiken kan det emellertid vara en omöjlighet att uppnå fullständig enhetlighet mellan uppgifterna vid alla tidpunkter, och temporära skillnader förekommer. Skillnaderna beror oftast på diverse former av eftersläpning för offentliggörandena på de olika områdena.
Primärstatistik, såsom struktur- och konjunkturstatistik för företag och arbetskraftsundersökningen, används i stor utsträckning som källmaterial för nationalräkenskaperna. Primärstatistiken och uppgifterna i nationalräkenskaperna är emellertid ofta inte enhetliga. Den största orsaken är olika begrepp och definitioner eller skillnader i uppgifternas täckning. Också betalningsbalansen är en viktig källa för nationalräkenskaperna. Definitionerna och omfattningen i betalningsbalansmanualen BPM6 är fullständigt enhetliga med nationalräkenskaperna ENS 2010-definitioner. Variablerna i betalningsbalansen är således fullständigt enhetliga med motsvarande variabler i nationalräkenskaperna.
Skillnader mellan olika delområden i nationalräkenskaperna gäller enbart de senaste observationerna och de beror på olika dröjsmål i tidsplanerna för framställning och leverans. Den här enhetligheten gäller även betalningsbalansen. Produktionssystemen för betalningsbalansen och nationalräkenskaperna har integrerats och uppgifterna är enhetliga sedan år 2019 och i fråga om finansieringsräkenskaperna sedan år 2020.
Primärstatistik, såsom struktur- och konjunkturstatistik för företag och arbetskraftsundersökningen, används i stor utsträckning som källmaterial för nationalräkenskaperna. Primärstatistiken och uppgifterna i nationalräkenskaperna är emellertid ofta inte enhetliga. Den största orsaken är olika begrepp och definitioner eller skillnader i uppgifternas täckning. Också betalningsbalansen är en viktig källa för nationalräkenskaperna. Definitionerna och omfattningen i betalningsbalansmanualen BPM6 är fullständigt enhetliga med nationalräkenskaperna ENS 2010-definitioner. Variablerna i betalningsbalansen är således fullständigt enhetliga med motsvarande variabler i nationalräkenskaperna.
Skillnader mellan olika delområden i nationalräkenskaperna gäller enbart de senaste observationerna och de beror på olika dröjsmål i tidsplanerna för framställning och leverans. Den här enhetligheten gäller även betalningsbalansen. Produktionssystemen för betalningsbalansen och nationalräkenskaperna har integrerats och uppgifterna är enhetliga sedan år 2019 och i fråga om finansieringsräkenskaperna sedan år 2020.
Källmaterial och datainsamlingar
Källmaterial
Framställningen av statistik om nationalräkenskaperna grundar sig på statistik som samlas in i huvudsak för andra ändamål (primärstatistik).
Framställningen av statistiken baserar sig på många datakällor, bland annat administrativa material, bil- och företagsregister, bokslut, skatteuppgifter, budgetrapporter, folkräkningsstatistik, statistikuppgifter om företag och hushåll, utlåtanden från tillsynsmyndigheter och branschorganisationer, års- och kvartalsrapporter, utrikeshandelsstatistik och statistik över betalningsbalansen.
I fråga om nationalräkenskaperna finns det inte bara en källa för förfrågning. Källorna varierar mellan länderna och innehåller omfattande statistikuppgifter om ekonomiska och sociala fenomen samt finansierings- och miljöfenomen, som inte nödvändigtvis har tätt samband med nationalräkenskaperna.
De källor och insamlingsmetoder som använts i respektive land varierar beroende på det dataset som behandlas.
Sammantaget är det svårt att göra upp en lista över alla uppgiftskällor. De metodbeskrivningar som lämnas in till Eurostat inkluderar vanligtvis information om de viktigaste källorna (se punkt 10.6). Mera information om datakällorna finns på webbsidan (https://tilastokeskus.fi/til/index_sv.html).
Framställningen av statistiken baserar sig på många datakällor, bland annat administrativa material, bil- och företagsregister, bokslut, skatteuppgifter, budgetrapporter, folkräkningsstatistik, statistikuppgifter om företag och hushåll, utlåtanden från tillsynsmyndigheter och branschorganisationer, års- och kvartalsrapporter, utrikeshandelsstatistik och statistik över betalningsbalansen.
I fråga om nationalräkenskaperna finns det inte bara en källa för förfrågning. Källorna varierar mellan länderna och innehåller omfattande statistikuppgifter om ekonomiska och sociala fenomen samt finansierings- och miljöfenomen, som inte nödvändigtvis har tätt samband med nationalräkenskaperna.
De källor och insamlingsmetoder som använts i respektive land varierar beroende på det dataset som behandlas.
Sammantaget är det svårt att göra upp en lista över alla uppgiftskällor. De metodbeskrivningar som lämnas in till Eurostat inkluderar vanligtvis information om de viktigaste källorna (se punkt 10.6). Mera information om datakällorna finns på webbsidan (https://tilastokeskus.fi/til/index_sv.html).
Datainsamlingsmetod
Datainsamlingsprocessen är synnerligen landsspecifik och varierar även efter datakällans art, t.ex. administrativa material, skatte- och bilregister, undersökningar, bokföring. Anvisningarna finns i ESS-manualen “Handbook of Recommended Practices for Questionnaire Development and Testing Methods in the ESS”.
De enheter som upprättar nationalräkenskaperna insamlar vanligen inga data själva, utan tar emot dem från andra enheter eller inrättningar. Länderna kan producera mer detaljerade beskrivningar av de kanaler där externa data samlas in.
I ESS-anvisningarna rekommenderas att de metoder som använts för datainsamlingen beskrivs. Det kan också vara ändamålsenligt att komplettera detta i följande avseenden: i) vanligtvis sluter den nationella statistikmyndigheten ett samarbetsavtal, inklusive tekniska detaljer, med andra institutioner om när, hur osv. informationen ska lämnas in, ii) nationalräkenskaperna ingår också i utvecklingen av andra enheters frågeformulär.
Datakällorna beskrivs i statistikgrenarnas metodbeskrivningar, se punkt 10.6.
De enheter som upprättar nationalräkenskaperna insamlar vanligen inga data själva, utan tar emot dem från andra enheter eller inrättningar. Länderna kan producera mer detaljerade beskrivningar av de kanaler där externa data samlas in.
I ESS-anvisningarna rekommenderas att de metoder som använts för datainsamlingen beskrivs. Det kan också vara ändamålsenligt att komplettera detta i följande avseenden: i) vanligtvis sluter den nationella statistikmyndigheten ett samarbetsavtal, inklusive tekniska detaljer, med andra institutioner om när, hur osv. informationen ska lämnas in, ii) nationalräkenskaperna ingår också i utvecklingen av andra enheters frågeformulär.
Datakällorna beskrivs i statistikgrenarnas metodbeskrivningar, se punkt 10.6.
Frekvens för datainsamling
Kvartalsräkenskaperna för samhällsekonomin upprättas för varje kvartal med primärstatistik som källa. Insamlingsfrekvensen för primärstatistiken varierar alltefter källdata. Till exempel färdigställs företagsstatistiken vanligtvis varje månad (och kvartal). Undersökningar av hushåll finns på kvartals- och årsnivå (ibland rentav mer sällan).
Frekvensen och tidpunkten för framställning av nationalräkenskaperna går inte alltid hand i hand med tidsplanerna för primärstatistikens datainsamlingar.
För de kvartalsvisa nationalräkenskaperna tas data vanligtvis emot/samlas data vanligtvis in efter tidsplanerna för upprättande av kvartalsuppgifterna. Ländernas statistikmyndigheter kan även framställa en beskrivning av mottagningstidpunkterna för externa datakällor.
Frekvensen och tidpunkten för framställning av nationalräkenskaperna går inte alltid hand i hand med tidsplanerna för primärstatistikens datainsamlingar.
För de kvartalsvisa nationalräkenskaperna tas data vanligtvis emot/samlas data vanligtvis in efter tidsplanerna för upprättande av kvartalsuppgifterna. Ländernas statistikmyndigheter kan även framställa en beskrivning av mottagningstidpunkterna för externa datakällor.
Metoder
Databehandling
Datakällor, metoder och teknikerna för framställning är olika i olika länder, men de bör användas på så vis att definitionerna och begreppen i ESA 2010 efterföljs. Det finns såväl allmänna som mer detaljerade instruktioner för hur nationalräkenskaperna ska göras upp..
Det centrala vid upprättandet av nationalräkenskaperna samt teknikerna kan sammanfattas så här:
Huvudmetoden i nationalräkenskaperna för beräkning av BNP i Finland är att granska produktionen, det vill säga förädlingsvärdet. Enhetlighet uppnås genom en avstämnings-/balanseringsprocess. Vissa poster, såsom förändringar i omsättningstillgångar och värdeföremål eller bruttodriftsöverskott och sammansatt förvärvsinkomst leds som rest, det vill säga residual. Sektorräkenskaper sammanställs både i samband med huvudaggregat och därefter.
Statistiken över nationalräkenskaperna är enhetlig vid en viss tidpunkt.
Det centrala vid upprättandet av nationalräkenskaperna samt teknikerna kan sammanfattas så här:
Huvudmetoden i nationalräkenskaperna för beräkning av BNP i Finland är att granska produktionen, det vill säga förädlingsvärdet. Enhetlighet uppnås genom en avstämnings-/balanseringsprocess. Vissa poster, såsom förändringar i omsättningstillgångar och värdeföremål eller bruttodriftsöverskott och sammansatt förvärvsinkomst leds som rest, det vill säga residual. Sektorräkenskaper sammanställs både i samband med huvudaggregat och därefter.
Statistiken över nationalräkenskaperna är enhetlig vid en viss tidpunkt.
Datavalidering
Syftet med datavalideringen är att säkerställa att uppgiftsinnehållet har genomgått godkännande. Det är en viktig uppgift inom all statistik och särskilt i fråga om nationalräkenskaperna, vars uppgifter används till stöd för ekonomiska analyser och politiskt beslutsfattande.
Syftet med Europeiska statistiksystemet (ESS) är i nuläget att göra valideringssystemen enhetligare, för att förbättra den allmänna kvaliteten på uppgifterna och effektiviteten i informationsgången. Det här omfattar bland annat definiering av gemensamma standarder och verktyg samt stöd för verkställandet (se webbplatsen för ESS-validering https://ec.europa.eu/eurostat/data/data-validation). Nationalräkenskaperna är en pilotstatistik i detta avseende. ESA 2010-validerigsarbetsgruppen grundades år 2015. Dess uppdrag var att komma överens om och dokumentera regler i ESA 2010-valideringshandboken samt stegvis implementera reglerna som förhandsvalidering av nationalräkenskaperna.
Jämförelser mellan uppgifter ur olika källor är en viktig del av arbetet med att sammanställa nationalräkenskaperna. De källdata som används för nationalräkenskaperna granskas i flera omgångar vid Statistikcentralen.
Syftet med Europeiska statistiksystemet (ESS) är i nuläget att göra valideringssystemen enhetligare, för att förbättra den allmänna kvaliteten på uppgifterna och effektiviteten i informationsgången. Det här omfattar bland annat definiering av gemensamma standarder och verktyg samt stöd för verkställandet (se webbplatsen för ESS-validering https://ec.europa.eu/eurostat/data/data-validation). Nationalräkenskaperna är en pilotstatistik i detta avseende. ESA 2010-validerigsarbetsgruppen grundades år 2015. Dess uppdrag var att komma överens om och dokumentera regler i ESA 2010-valideringshandboken samt stegvis implementera reglerna som förhandsvalidering av nationalräkenskaperna.
Jämförelser mellan uppgifter ur olika källor är en viktig del av arbetet med att sammanställa nationalräkenskaperna. De källdata som används för nationalräkenskaperna granskas i flera omgångar vid Statistikcentralen.
Principer och riktlinjer
Organisation
Statistikcentralen
Organisationsenhet
Ekonomisk statistik
Lagstiftning och andra överenskommelser
Framställningen av statistik styrs av en allmän lag om statens statistikväsen, statistiklagen (280/2004, ändr. 361/2013). Från uppgiftslämnarna samlas endast sådana nödvändiga uppgifter in som inte kan fås från administrativa register. Indexserierna publiceras på ett sådant sätt att det inte går att identifiera ett enskilt företags uppgifter eller utveckling.
Nationalräkenskaperna görs upp i enlighet med Europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS 2010). Systemet publicerades i Europeiska unionens officiella tidning som bilaga A till förordning (EU) nr 549/2013. Leveransprogrammet i ENS 2010 är bilaga B till förordningen.
ENS 2010 är Europaparlamentets och rådes förordning och fastställer:
Övriga lagar som anknyter till nationalräkenskaperna:
På Eurostats webbplats, under National accounts och Government finance and EDP, finns det fler författningar som är relevanta för nationalräkenskaperna.
Lagstiftning som gäller nationell statistik finns på följande webbplats: https://tilastokeskus.fi/org/lainsaadanto/index_sv.html
Nationalräkenskaperna görs upp i enlighet med Europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS 2010). Systemet publicerades i Europeiska unionens officiella tidning som bilaga A till förordning (EU) nr 549/2013. Leveransprogrammet i ENS 2010 är bilaga B till förordningen.
ENS 2010 är Europaparlamentets och rådes förordning och fastställer:
- Metoder (Bilaga A) för användning av gemensam praxis, definitioner, klassificeringar och redovisningsregler i vid upprättandet av räkenskaper och tabeller.
- De tidsfrister enligt leveransprogrammet (bilaga B) inom vilka medlemsländerna senast ska lämna in sina räkenskaper och tabeller.
Övriga lagar som anknyter till nationalräkenskaperna:
- Kommissionens beslut av den 30 november 1998 98/715, samt kommissionens beslut av den 17 december 2002 om mätning av priser och volymer i nationalräkenskaperna.
- Lagstiftning om förfarande angående för stora underskott
På Eurostats webbplats, under National accounts och Government finance and EDP, finns det fler författningar som är relevanta för nationalräkenskaperna.
Lagstiftning som gäller nationell statistik finns på följande webbplats: https://tilastokeskus.fi/org/lainsaadanto/index_sv.html
Principer för dataskydd
Dataskyddet för uppgifter som samlats in för statistiska ändamål garanteras ovillkorligen i enlighet med kraven i statistiklagen (280/2004), personuppgiftslagen (532/1999) och lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) samt EU:s dataskyddsförordning (2016/679). Datamaterialen är skyddade med behövliga fysiska och tekniska lösningar i alla skeden av bearbetningen. Statistikcentralen har utarbetat detaljerade föreskrifter och anvisningar för den konfidentiella bearbetningen av uppgifter. Personalen har bara tillgång till de uppgifter som är nödvändiga med tanke på arbetsuppgifterna. Utomstående har inte tillträde till de lokaler där material på enhetsnivå behandlas. De anställda har undertecknat ett sekretessavtal när de trädde i tjänst. Avsiktliga överträdelser av datasekretessen bestraffas.
I förordningen om Europeisk statistik (EG) nr 223/2009 (skäl 24 i ingressen och artikel 20.4) av den 11 mars 2009 (EUT L 87, s. 164) föreskrivs det om behovet av att utarbeta gemensamma principer och riktlinjer för att garantera konfidentiell behandling av uppgifter som används för framställning av den europeiska statistiken samt för tillgång till sådana konfidentiella uppgifter med hänsyn till den tekniska utvecklingen och användarnas behov i ett demokratiskt samhälle. I riktlinjerna för europeisk statistik föreskrivs om ytterligare villkor som statistikmyndigheterna ska följa när det gäller det statistiska dataskyddet (princip 5).
Statistikcentralens dataskyddsprinciper finns på nätet: https://tilastokeskus.fi/meta/tietosuoja/index_sv.html
I förordningen om Europeisk statistik (EG) nr 223/2009 (skäl 24 i ingressen och artikel 20.4) av den 11 mars 2009 (EUT L 87, s. 164) föreskrivs det om behovet av att utarbeta gemensamma principer och riktlinjer för att garantera konfidentiell behandling av uppgifter som används för framställning av den europeiska statistiken samt för tillgång till sådana konfidentiella uppgifter med hänsyn till den tekniska utvecklingen och användarnas behov i ett demokratiskt samhälle. I riktlinjerna för europeisk statistik föreskrivs om ytterligare villkor som statistikmyndigheterna ska följa när det gäller det statistiska dataskyddet (princip 5).
Statistikcentralens dataskyddsprinciper finns på nätet: https://tilastokeskus.fi/meta/tietosuoja/index_sv.html
Sekretess – behandling av uppgifter
Med konfidentiella uppgifter avses inom statistik uppgifter med vilka statistiska enheter kan identifieras direkt eller indirekt och som därför kan röja enskilda uppgifter. För att fastställa huruvida en statistisk enhet kan identifieras måste man beakta alla relevanta medel som en tredje part eventuellt kan använda för att identifiera den statistiska enheten. Även om nationalräkenskaperna vanligtvis är väl aggregerade, kan identifiering vara möjligt i underkategorierna till aggregaten och/eller underkategorierna i små ekonomier. I dessa fall krävs åtgärder för att uppgifterna om den enskilda statistiska enheter inte ska röjas. Anvisningarna om hur man förhindrar att uppgifterna röjs finns i Europeiska kommissionens Handbook on Statistical Disclosure Control (på engelska).
De inlämnade uppgifterna markeras antingen med N = får inte publiceras innan utsatt datum eller F = fritt.
De inlämnade uppgifterna markeras antingen med N = får inte publiceras innan utsatt datum eller F = fritt.
Principer för offentliggörande
I Statistikcentralens publiceringskalender anges på förhand vilka statistikuppgifter och publikationer som kommer att publiceras under året. Offentliggörandena är tillgängliga under statistikvisa publikationer. Statistikuppgifterna offentliggörs på internet kl. 8, om inte annat anges. Kalendern uppdateras på vardagar. Publiceringskalendern för följande år publiceras för användarna årligen i december.
God praxis förutsätter att uppgifterna i nationalräkenskaperna och motsvarande nyhetsmeddelanden anges i publiceringskalendern, som publiceras i god tid före de aktuella offentliggörandena.
God praxis förutsätter att uppgifterna i nationalräkenskaperna och motsvarande nyhetsmeddelanden anges i publiceringskalendern, som publiceras i god tid före de aktuella offentliggörandena.
Datautbyte
Uppgifter i nationalräkenskaperna är centrala ekonomiska uppgifter som många internationella organisationer publicerar för att förbättra konsistensen av uppgifterna och uppnå synergifördelar genom att insamla och bedöma uppgifter. Inter-Agency Group on Economic and Financial Statistics (som inkluderar företrädare för Bank for International Settlements, Europeiska centralbanken, IMF, OECD och Världsbanken) lade inom ramen för projektet G20 Data Gap Initiative år 2016 fram ett initiativ för förbättrad informationsdelning kring uppgifterna i nationalräkenskaperna.
Uppgifterna förmedlas via Eurostat till andra internationella organisationer.
Uppgifterna förmedlas via Eurostat till andra internationella organisationer.
Tillgänglighet och tydlighet
I Finland publiceras de viktigaste resultaten från nationalräkenskaperna på Statistikcentralens webbplats som en statistikpublicering. Statistikcentralen kan ordna en presskonferens (kan vara webbinarium e.d.) årligen vid utgången av februari, då det första offentliggörandet av nationalräkenskapernas preliminära årsuppgifter äger rum. En presskonferens kan också ordnas i mitten av mars, när det föregående årets sektorkonton och den offentliga ekonomins underskotts- och skuldsiffror publiceras. Andra presskonferenser kan ordnas sporadiskt.
Riktlinjer för revidering av uppgifter
Revidering av redan publicerade statistiska uppgifter är en del av den normala statistikproduktionen och innebär förbättrad kvalitet. Principen är att de statistiska uppgifterna bygger på bästa tillgängliga material och information om det fenomen som statistikförs. Å andra sidan strävar man efter att informera om revideringar så transparent som möjligt på förhand. Med förhandskommunikation säkerställs att användarna kan bereda sig på revideringar av uppgifter.
Bakgrunden till revideringen av uppgifter i offentliggörandena är ofta komplettering av material. I så fall grundar sig den nya, reviderade statistiksiffran på en bredare informationsgrund och beskriver fenomenet ännu mer exakt.
Revideringen av uppgifterna i statistiken kan också bero på den beräkningsmetod som använts, exempelvis årlig avstämning av siffror eller uppdatering av viktstruktur. Också ändring av basår och använda klassificeringar orsakar revidering av uppgifter.
Kvalitetssäkring
Kvalitetsledningen förutsätter helhetsinriktad styrning av verksamheten. Statistikområdets egen ram för kvalitetsledning är riktlinjerna för europeisk statistik (CoP). Kvalitetskriterierna för Finlands officiella statistik överensstämmer med riktlinjerna för europeisk statistik.
Ytterligare information: Kvalitetsledning (på finska) | Statistikcentralen (stat.fi)
Kvaliteten på uppgifterna i nationalräkenskaperna säkras genom att följa ENS 2010-metoderna och förordningen samt genom att tillämpa anvisningarna i ESS-handboken för upprättande av kvalitetsrapporter.
I nationalräkenskaperna och regionalräkenskaperna görs flera kvalitetskontroller under produktionsprocessen, till exempel i förskott (källstatistik), under processens gång (resultat), i efterskott (använda metoder) och i samband med externa granskningar (Eurostat, Europas revisionsdomstol eller den nationella revisionsdomstolen, IMF).
Statistikcentralens kvalitetskriterier och praxis beskrivs på webbsidan http://tilastokeskus.fi/meta/svt/svt-laatukriteerit.html
Användarnas tillgång
I enlighet med Europeiska gemenskapens lagstiftning och riktlinjerna för europeisk statistik (Princip 6 Opartiskhet och objektivitet, Princip 13 Aktualitet och punktlighet och Princip 15 Tillgänglighet och tydlighet) ska de uppgifter i nationalräkenskaperna som uppfyller kvalitetskriterierna, inkl. tillräckliga metadata, göras tillgängliga för användarna. Användarna ska ges information om när uppgifterna görs tillgängliga och hur man får tillgång till dem.
Statistikcentralens publiceringsprinciper finns på följande webbsida:
https://tilastokeskus.fi/org/periaatteet/index_sv.html/principer-for-offentliggorande-av-statistik