Dokumentation som var i kraft 25.5.2022

Statistikens primäruppgifter

Allmän beskrivning

Statistiken över växthusgaser innehåller Finlands utsläpps- och upptagsuppgifter. Inventeringen av växthusgaser används för uppföljning av nationella åtgärder för utsläppsminskning och uppföljning av Finlands internationella minskningsåtaganden. Både snabbestimat och preliminära och slutliga uppgifter offentliggörs årligen.
 

Statistikens population

Statistiken över växthusgaser omfattar växthusgasutsläpp och växthusgassänkor inom Finlands gränser till följd av mänsklig verksamhet.

Statistisk enhet

Statistikföringen omfattar sju egentliga växthusgaser (dessutom hör flera gaser till grupperna av HFC- och PFC-föreningar):
  • koldioxid (CO2)
  • metan (CH4)
  • dikväveoxid (N2O)
  • HFC-föreningar
  • PFC-föreningar
  • svavelhexafluorid (SF6)
  • kvävetrifluorid (NF3).
Dessutom rapporteras utsläpp av kolmonoxid (CO), kväveoxider (NOx), svaveldioxid (SO2) och flyktiga organiska föreningar (NMVOC).

Utsläpp rapporteras för följande sektorer:
  • energi: energianvändning av bränslen samt utsläpp genom avdunstning och flyktiga utsläpp i anknytning till produktion, distribution och förbrukning av bränslen
  • industriprocesser och användning av produkter: utsläpp vid industriella processer, utsläpp vid råvaruanvändning och vid råvaruanvändning av bränslen, utsläpp vid användning av F-gaser samt utsläpp vid användning av dikväveoxid i industriella och medicinska tillämpningar
  • lantbruk: utsläpp från husdjurs matsmältning, utsläpp från gödselhantering, N2O-utsläpp från marken, utsläpp från förbränning av växtrester på åkrar samt utsläpp från kalkning och ureagödsling
  • markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF): förändringar i kollagret (som utsläpp och upptag) i fråga om markanvändningsklasserna skogsmark, odlingsmark, gräsmark, våtmarker, bebyggda områden och övrig mark. Dessutom rapporteras bl.a. förändringar i det kollager som bildas av träprodukter, utsläpp från skogsbränder och skogsbränning samt N2O-utsläpp från åkerröjning, skogsgödsling, dikade skogsmarker och torvproduktionsområden och CH4-utsläpp från dikade skogsmarker och torvproduktionsområden.
  • avfall: utsläpp från avstjälpningsplatser, kompostering och rötning samt hantering av avfallsvatten.
  • Dessutom rapporteras indirekta CO2-utsläpp som uppstår via NMVOC- och CH4-utsläpp från industriella processer och energisektorn.
Uppgifterna för statistiken över växthusgaser produceras på många olika sätt. De fås ur register och produceras genom modeller, separata enkäter och uppföljning av urval och man använder även uppgifter från datainsamlingar för energistatistik.
 

Måttenhet

Som måttenhet i statistiken används kt CO2 ekvivalent (tusen ton koldioxidekvivalent). Beräkningen av utsläpp och sänkor för växthusgaser görs som koldioxid, metan, dikväveoxid och F-gaser. De olika växthusgasernas värmande effekt på klimatet omvandlas till jämförbara koldioxidekvivalenter genom att använda så kallade GWP (global warming potential)-koefficienter. GWP för koldioxid är 1, och de övriga växthusgasernas GWP-koefficienter har bestämts genom att jämföra strålningsdrivningen på markytan från ett kilograms utsläpp (W/m2) med motsvarande strålningsdrivning från koldioxid. För närvarande används i inventeringen i enlighet med Klimatavtalets rapporteringsanvisningar de GWP(100)-koefficienter som anges i IPCC:s fjärde bedömningsrapport: metan 25, dikväveoxid 298, F-gaser beroende på gas cirka 12–22 800. I tabell 1 presenteras de GWP-koefficienter som anges i IPCC:s bedömningsrapporter.

Tabell 1. GWP-koefficienter i enlighet med IPCC:s bedömningsrapporter (SAR och AR4 och AR5)
  SAR  (1996)1 AR 4 (2007)2 AR 5 (2014)3
CO2 1 1 1
CH4 21 25 28
N2O 310 298 265
SF6 23 900 22 800 23 500
NF3 - 17 200 16 100
HFC- och PFC-föreningar4 140–11700 12–17340 4–12400
1 I användning till inventeringsrapporten 2014 i enlighet med inventeringens rapporteringsanvisningar
2 I användning från och med inventeringsrapporten 2015 i enlighet med inventeringens rapporteringsanvisningar
4 Föreningar som är obligatoriska att rapportera i inventeringen

Basperiod

Tidsserierna börjar från år 1990. I statistiken finns inga index.

Referensperiod

Referensperioden är ett år. Den första statistikpubliceringen med årsuppgifterna (snabbestimat) med de grövsta metoderna görs med omkring 5 månaders eftersläpning. De preliminära uppgifterna publiceras med cirka 12 månaders fördröjning och databaspubliceringen av de slutliga uppgifterna görs med 15 månaders eftersläpning.
 

Referensområde

I enlighet med internationella avtal är hela landet det geografiska granskningsområdet för inventeringen.

Sektortäckning

Statistiken över växthusgaser omfattar växthusgasutsläpp och växthusgasupptag inom Finlands gränser till följd av mänsklig verksamhet.

 

Tidstäckning

Statistikens tidsserier börjar från år 1990, som är basåret för klimatavtalet och Kyotoprotokollet (för F-gaser år 1995 inom Kyotoprotokollet). Tidsserien kan uppdateras på grund av beräkningsmetoder eller preciserade källdata ända till år 1990, eftersom inventeringen ständigt förbättras då man beaktar rekommendationerna för internationella granskningar och utvecklingen av den vetenskapliga grunden för utsläppsberäkningsmetoder. Särskilt när det gäller sektorn LULUCF preciserar nytt material i beräkningen de årliga summorna för upptag och utsläpp (nettosänkan) bakåt i tidsserien, eftersom all data som behövs vanligen inte varit tillgänglig när data för respektive år publicerades för första gången.
 

Distributionsfrekvens

Statistiken publiceras årligen.

Begrepp

Biogen koldioxid (CO2-bio)

Koldioxidutsläpp som härstammar från biomassa uppstår vid förbränning av biomassa. Också biologisk nedbrytning t.ex. på avstjälpningsplatser och vid behandling av avloppsvatten orsakar biogena CO2-utsläpp, men dessa uppskattas inte separat. Till biomassa räknas t.ex. trä, biogas, avloppsslam och biologiskt nedbrytbart avfall. I Finland orsakas största delen av de biogena CO2-utsläppen inom skogsindustrin vid förbränning av svartlut; också annan energiförbränning av trä är en stor källa. De biogena CO2-utsläppen från förbränningen räknas inte som utsläpp från energisektorn inom ramen för inventeringen av växthusgaser, eftersom de ingår i kollagerförändringar inom markanvändningssektorn.

CRF-tabeller

Formbundna rapporteringstabeller (Common Reporting Format) som används inom det nationella systemet för inventering av växthusgaser och som godkänts av partskonferensen för klimatkonventionen.

Dikväveoxid (N2O)

Dikväveoxid (lustgas) är ett ämne som orsakar uttunning av ozonskiktet och en betydande växthusgas. Dess växthusgaseffekt per massenhet är omkring 300 gånger så stor som effekten från koldioxid. Mest dikväveoxidutsläpp orsakas av jordbruket.

Flyktiga organiska föreningar utom metan (NMVOC)

NMVOC är den allmänna benämningen på lättflyktiga organiska föreningar, exklusive metan. Flyktiga organiska föreningar frigörs bl.a. i förbränningsprocesser samt vid användning av lösningsmedel. Kväveoxider (NOx) och NMVOC-föreningar reagerar under inverkan av solljus, vilket leder till att ozon bildas.

GWP-koefficienter

Koefficienter för GWP (global warming potential, global uppvärmningspotential) används när olika växthusgaser görs kommensurabla. I inventeringen av växthusgaser används de koefficienter ur IPCC:s utvärderingsrapporter som man enats om för respektive rapportering inom ramen för klimatkonventionen och EU. Från och med inventeringsåret 2021 används koefficienterna i IPCC:s femte utvärderingsrapport (AR5).

IPCC

IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change), den mellanstatliga klimatpanelen, utarbetar vetenskapliga utvärderingsrapporter om hur klimatförändringen framskrider och motarbetas samt om hur man anpassar sig till den. Rapporterna är ämnade som underlag för nationellt och internationellt beslutsfattande. IPCC utarbetar också metodanvisningar för bedömning av nationella utsläpp och upptag av växthusgaser. Syftet med IPCC:s arbete är att ta fram nödvändig och relevant information för beslutsfattandet, men inte att styra beslutsfattandet.

I Finland ansvarar en IPCC-arbetsgrupp som tillsatts av Miljöministeriet för IPCC-arbetet. Gruppen sammanför forskare inom vetenskapsområdet och representanter för olika ministerier.

Inventering av växthusgaser

En inventering av växthusgaser är en årlig beräkning av utsläpp och upptag av växthusgaser inom en stats territorium i enlighet med IPCC:s metodanvisningar och kraven i de internationella klimatavtalen. Resultaten av inventeringen sammanställs i formbundna rapporteringstabeller och i en nationell inventeringsrapport. Inventeringen skickas årligen till EU-kommissionen. Dessutom sänds den till sekretariatet för FN:s klimatkonvention: vartannat år som en självständig helhet och vartannat år i anslutning till tvåårsrapporten i enlighet med Parisavtalet.

Klimatkonventionen

FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UN Framework Convention on Climate Change, UNFCCC), som undertecknades i Rio de Janeiro 1992.

Koldioxid

Koldioxid (CO2) är den mest betydande av de växthusgaser som mänskligheten ger upphov till. Största delen av den koldioxid som mänskligheten ger upphov till härstammar från användningen av fossila bränslen (bl.a. olja, stenkol och naturgas). En annan viktig utsläppskälla är förstörelsen av tropiska skogar och andra förändringar i markanvändningen.

Koldioxidekvivalent

Ett gemensamt mått på växthusgasutsläpp för att sammanräkna hur olika växthusgasutsläpp bidrar till att växthuseffekten ökar.

Kyotoprotokollet

Kyotoprotokollet, som lyder under FN:s klimatkonvention, är det första juridiskt bindande avtalet genom vilket utsläppen har minskats internationellt. Protokollet förpliktade de industriländer som nämns i bilagan att begränsa eller minska sina växthusgasutsläpp i enlighet med de landsspecifika åtagandena i bilagan (Kyotoprotokollets första åtagandeperiod 2008–2012). Åtagandena för utsläppsminskning uppdaterades för den andra åtagandeperioden (2013–2020).

Källa

Process eller verksamhet som frisätter växthusgaser, aerosoler eller förstadier till växthusgaser i atmosfären.

Markanvändningsklass

Markanvändningsklassen definieras på basis av den primära (huvudsakliga) eller den ekonomiskt viktigaste användningsformen för området ovanför markytan. Markområden klassificeras enligt användningen och å andra sidan enligt det som endera av naturen eller som en följd av mänsklig verksamhet finns på markytan. Ett visst område kan höra till bara en markanvändningsklass. Med markanvändning avses att ett område faktiskt används för något visst ändamål, inte t.ex. potentiell eller planerad användning

Mekanism för övervakning av växthusgaser (EU)

En av EU-parlamentet och rådet fastställd mekanism för övervakning av växthusgaser och genomförande av Kyotoprotokollet. Mekanismen förpliktar medlemsländerna att delta i EU:s gemensamma inventering av växthusgaser och övriga klimatpolitik samt uppföljning och utvärdering av de specifika åtgärder som vidtagits inom ramen för klimatpolitiken.

Metan (CH4)

Metan uppstår i samband med förruttnelse och rötning av organiskt material, t.ex. gödsel, avloppsslam eller biologiskt nedbrytbart avfall. Dessutom uppstår det i samband med husdjurs matsmältning, som är den största källan till metanutsläpp i inventeringen av växthusgaser. Utöver det ovannämnda bildas metan vid ofullständig förbränning och avdunstar vid behandling, transport och distribution av natur- och biogas.

Nationell inventeringsrapport

En rapport med resultaten från den nationella inventeringen av växthusgaser, som årligen ska sändas till FN:s klimatkonvention, Kyotoprotokollet och EU och i fortsättningen också till Parisavtalet. Inventeringsrapporten innehåller uppgifter om bl.a. utvecklingen av parternas utsläpp och upptag av växthusgaser, utsläppskällorna, de metoder, antaganden och informationskällor som använts vid beräkningen av utsläpp, osäkerhetsbedömningen och kvalitetssäkringen.

Nationella inventeringssystemet för växthusgasutsläpp

De internationella klimatavtalen (inkl. Parisavtalet) och EU förutsätter att varje land har ett system för bedömning och rapportering av utsläpp och upptag av växthusgaser. För systemet fastställs och rapporteras ansvarsfördelningen i samband med inventeringen samt lagstiftnings- och förfarandearrangemangen. I Finland har Statistikcentralen utsetts som den ansvariga enheten för systemet. Miljöministeriet har det nationella ansvaret för klimatkonventionen.

Nyckelkategori

En utsläppskategori som ska prioriteras i den nationella inventeringen av växthusgaser, eftersom den har en betydande inverkan på landets totala utsläpp av växthusgaser, mängden utsläpp/upptag och/eller utvecklingen.

Omräkning

Omräkning är den standardmetod som i samband med förändringar i metoder och källmaterial används för att säkerställa enhetlighet och konsekvens vid inventeringsberäkning. Omräkning innebär att estimaten omräknas med en och samma metod och enhetliga källdata för alla de år som inventeringen gäller

Rapporteringssektor i inventeringen av växthusgaser

I inventeringen av växthusgaser rapporteras utsläppen inom följande sektorer:

Energi:

energianvändning av bränslen samt utsläpp genom avdunstning och flyktiga utsläpp i anknytning till produktion, distribution och förbrukning av bränslen

Industriella processer och användning av produkter:

utsläpp vid industriella processer, utsläpp vid råvaruanvändning och vid råvaruanvändning av bränslen, utsläpp vid användning av F-gaser samt utsläpp vid användning av dikväveoxid i industriella och medicinska tillämpningar

Jordbruk:

CH4-utsläpp från husdjurs matsmältning, CH4- och N2O-utsläpp från gödselhantering, N2O-utsläpp från marken, N2O-utsläpp från förbränning av växtrester på åkrar samt CO2-utsläpp från kalkning och ureagödsling

Markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF):

CO2-utsläpp och CO2-upptag i fråga om markanvändningsklasserna skogsmark, odlingsmark, gräsmark, våtmarker, bebyggda områden och övrig mark. Dessutom rapporteras bl.a. utsläpp från träprodukter, skogsbränder och skogsbränning samt N2O-utsläpp från åkerröjning, skogsgödsling, dikade skogsmarker och torvproduktionsområden och CH4-utsläpp från dikade skogsmarker och torvproduktionsområden.

Avfall:

avstjälpningsplatser, kompostering och behandling av avloppsvatten

dessutom rapporteras indirekta CO2-utsläpp som uppstår via NMVOC- och CH4-utsläpp från industriella processer och energisektorn

Sänka

En process, verksamhet eller mekanism som binder växthusgaser ur atmosfären. Även ett sådant kollager som binder mer kol än vad som frigörs i atmosfären eller överförs till ett annat lager, kan kallas för en sänka.

Den årliga anhopningen i kollager kallas för upptag (kolupptag från atmosfären). Även ordet sänka används synonymt, trots att det är fråga om den årliga anhopningen i kolsänkor.

Upptag (från atmosfären)

En kolsänka binder en kemisk förening som innehåller kol, vanligen koldioxid. De viktigaste kolsänkorna är hav och skogar. I samband med fotosyntesen binder alger och växter koldioxid ur luften till biomassa. När skogarnas trädbestånd växer binder det kol i betydande utsträckning. Kol ackumuleras i förnan, döda träd och jordmånen, men frigörs också vid nedbrytningsprocessen. Därtill löses kol upp i haven som koldioxid och i andra oorganiska former.

Utsläppsfaktor

Mängden av ett utvalt utsläpp i förhållande till en viss storhet. Ofta är storheten en produktionsinsats, t.ex. ton koldioxidekvivalent per förbrukat bränsle.

Utsläppsintensitet

Den totala mängden av ett utvalt utsläpp i förhållande till en viss storhet. T.ex. ton koldioxidekvivalenter per förädlingsvärde.

Växthusgas

De växthusgaser som ska rapporteras i inventeringen av växthusgaser är koldioxid CO2, metan CH4, dikväveoxid N2O samt fluorerade växthusgaser, dvs. F-gaser (HFC-föreningar (fluorkolväten), PFC-föreningar (perfluorkolväten), svavelhexafluorid SF6 och kvävetrifluorid NF3). Andra viktiga växthusgaser är vattenånga, ozon samt s.k. CFC- och HCFC-föreningar som ingår i Montrealprotokollet. Växthusgaserna försvårar återreflekteringen till rymden av solens värmestrålning, vilket medför att klimatet blir varmare.

Klassificeringar

Noggrannhet, tillförlitlighet och aktualitet

Noggrannhet och tillförlitlighet i allmänhet

Statistiken över växthusgaser beskriver i ljuset av bästa nuvarande kunskaper utsläppen enligt de avgränsningar och definitioner som avtalats i FN:s klimatavtal och Kyotoprotokollet. Målet vid uppgörandet av anvisningarna har varit att metoderna är vetenskapligt motiverade och objektiva.

Tillförlitligheten i inventeringen (samt statistikpubliceringen) bedöms med metoder för osäkerhetsbedömning i enlighet med beräkningsanvisningarna. De årliga resultaten av osäkerhetsanalyserna rapporteras i den nationella inventeringsrapporten.
 

Aktualitet

Utsläpp av växthusgaser i Finland rapporteras varje år till Europeiska kommissionen och FN:s klimatavtal. I enlighet med rapporteringsreglerna är de nyaste statistikförda uppgifterna två år gamla (n-2). En preliminär nationell inventering av växthusgaser skickas till Europeiska kommissionen senast 15.1. Kommissionen ansvarar för att sammanställa Europeiska unionens inventering. En medlemsstat kan komplettera och uppdatera sina inlämnade uppgifter fram till den 15 mars. EU:s gemensamma inventering sammanställs utgående från medlemsstaternas inlämnade uppgifter och levereras till sekretariatet för FN:s klimatavtal senast 15.4. Senast samma datum levererar Finland sin egen slutliga inventering till sekretariatet för klimatavtalet. Dessutom levereras ett snabbestimat över utsläppen som tagits fram med förenklade metoder i enlighet med EU:s förordning om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser, senast 31.7. Utsläppsuppgifterna i snabbestimatet gäller året före rapporteringsåret (n-1).
 

Punktlighet

Det egentliga leveransdatumet är detsamma som det utsatta datumet.
 

Jämförbarhet

Geografisk jämförbarhet

Den internationella jämförbarheten av Finlands inventering säkerställs genom att använda de IPCC-metoder, klassificeringar och framställningssätt som avtalas på partsmöten.

De uppgifter som rapporteras täcker alla de viktigaste i IPCC-instruktionerna nämnda utsläppskällorna, sänkorna och gaserna i Finland. Eventuella avvikelser i täckningen nämns vid uppgifterna för respektive sektor i rapporteringstabellerna och i den nationella inventeringsrapporten.
 

Jämförbarhet över tid

Inventeringens tidsserier börjar från år 1990 som är basåret för klimatavtalet och det underställda Kyotoprotokollet, med undantag för F-gaser för vilka basåret är 1995 i Kyotoprotokollet. Tidsseriens jämförbarhet över år är en grundprincip för utförandet av inventeringen. Om beräkningsmetoderna ändras, omkalkyleras de tidigare åren eller så säkerställs tidsseriens jämförbarhet med metoder i enlighet med IPCC-instruktionerna.
 

Enhetlighet över statistikområdena

Koldioxidutsläpp från energianvändning utgör största delen av utsläppen i inventeringen av växthusgaser. De publiceras årligen också som en del av Statistikcentralens energistatistik och preliminära energistatistik.

De uppskattningar av växthusgasutsläpp som publiceras i den preliminära energistatistiken beräknas med grövre metoder än motsvarande siffror i växthusgasinventeringen. De tidigare åren i tidsserien över utsläpp av växthusgaser förenhetligas med uppgifterna i inventeringen i fråga om både den preliminära och den egentliga energistatistiken.

Som en del av inventeringen rapporteras uppgifter om användning och produktion av energi, vilka även utgör en del av uppgifterna i energistatistiken. I fråga om källdata, klassificeringar och utförlighet finns skillnader mellan energistatistiken och inventeringen, men utvecklingsarbete pågår för att förenhetliga dessa delområden.

Vid jämförelse av data i energistatistiken och inventeringen av växthusgaser ska följande skillnader och likheter beaktas:
  • den totala bränsleanvändningen och påföljande koldioxidutsläpp beskriver samma fråga; strävan är att få uppgifterna så enhetliga som möjligt
  • den totala bränsleanvändningen i inventeringen av växthusgaser innehåller inte andra energikällor (t.ex. kärnkraft, vattenkraft, osv.)
  • energistatistikens koldioxidutsläpp innehåller inte koldioxid från andra källor och inte andra växthusgaser, medan också energisektorns alla växthusgasutsläpp rapporteras i inventeringen av växthusgaser
  • energistatistikens växthusgasutsläpp totalt utan sänkor är en grov uppskattning som baserar sig på den preliminära energistatistiken, och har tagits fram med andra metoder än motsvarande uppgifter i inventeringen av växthusgaser
Vid jämförelse av statistikens uppgifter i inventeringen av växthusgaser och näringsgrensspecifika utsläppsdata ska följande skillnader och likheter beaktas:
- Statistik i enlighet med miljöräkenskapsförordningen om utsläpp i atmosfären per sektor omfattar finska medborgares utsläpp i mark-, vatten- och lufttrafik samt finska fiskefartyg utrikes.
- Från luftutsläppen efter näringsgren avdras utsläppen från utländska medborgares mark-, vatten- och lufttrafik inom Finland.
Detta betraktelsesätt med hemvistprincipen är olikt det i inventeringen av växthusgaser, som bara omfattar utsläpp inom Finlands oberoende av vilket lands medborgare som orsakar utsläppet (territorialprincipen).
- Klassificeringen och indelningen av näringsgrenar i statistiken avviker från den sektorindelning som används i rapporteringen av växthusgaser. Definitionen av trafik motsvarar förfaringssättet i nationalräkenskaperna, där hushållens trafik är privat konsumtion. I energistatistiken och i inventeringen av växthusgaser innehåller sektorn trafik all mobilitet.

Intern enhetlighet

Tidsseriens jämförbarhet över år är en grundprincip för utförandet av inventeringen. Om beräkningsmetoderna ändras, omkalkyleras de tidigare åren eller så säkerställs tidsseriens jämförbarhet med metoder i enlighet med IPCC-instruktionerna.
 

Källmaterial och datainsamlingar

Källmaterial

Som källdata för beräkning av processutsläpp för energi och industri används administrativa register: miljöförvaltningens datasystem, Energimyndighetens material om utsläppshandel samt material som Statistikcentralens insamlat för framställandet av energistatistik. Beräkningen av utsläpp av F-gaser baserar sig på en årlig datainsamling från verksamhetsidkarna.

De huvudsakliga datakällorna för beräkningen av utsläpp från lantbruket är Naturresursinstitutets och Livsmedelsverkets statistik. Vid beräkning av utsläpp och upptag i sektorn markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk används som viktiga datakällor material från inventering av landets skogar samt skogs- och jordbruksstatistik. Beräkningen av utsläpp från avfallshantering genomförs med hjälp av administrativa material och modeller.

Datainsamlingsmetod

Det administrativa materialet för beräkning i fråga om energi- och industriprocesser sänds till Statistikcentralen som linjeöverföring. Ett avtal har tecknats med miljöministeriet om tillgång till YLVA-material. Uppgifter om utsläpp och upptag i fråga om F-gaser samt lantbruks-, avfalls- och LULUCF-sektorerna fås från expertinstitut genom FN:s rapporteringsverktyg (CRF Reporter).

Frekvens för datainsamling

Materialet i statistiken är årsmaterial.
 

Metoder

Datavalidering

Uppgifter ur olika källor jämförs sinsemellan och med föregående års uppgifter.
 

Dokumentering av metoder

Statistiken över växthusgaser grundar sig på Statistikcentralens internationella inventeringsrapporter över växthusgaser.

Den årliga rapporteringen av inventeringen av växthusgaser sker med formbundna rapporteringstabeller i enlighet med klimatavtalets anvisningar och med en nationell inventeringsrapport. Upprättandet av inventeringen av växthusgaser styrs av rapporteringsanvisningarna för FN:s klimatavtal (UNFCCC) och av metodanvisningar för bedömning av utsläpp utfärdade av FN:s klimatpanel (IPCC). IPCC:s anvisningar omfattar alla sektorer och experter från runt om i världen har deltagit i att utarbeta dem. IPCC:s anvisningar ger de rapporterande länderna möjlighet att välja de metodnivåer som bäst lämpar sig för respektive lands resurser och kunskapsnivå för beräkning av olika utsläppsklasser.

I de uppgifter om inventeringen av växthusgaser som skickas till FN ska man bifoga tilläggsuppgifter som anknyter till Kyotoprotokollets genomförande, i enlighet med artikel 7.1 i protokollet. Tilläggsuppgifterna omfattar bland annat i enlighet med artikel 3, punkt 3 och 4, uppgifter om utsläpp och upptag från åtgärder som anknyter till markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk, beskrivningar av det nationella inventeringssystemet och det nationella utsläppsregistret samt uppgifter om överföring av utsläppsenheter mellan utsläppregistren hos parterna i Kyotoprotokollet.

EU:s förordning om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser, dess ändring samt därtill relaterade genomförandeförordning och delegerade förordning ställer sina egna krav på medlemsländernas nationella inventeringar.

Klimatavtalets rapporteringsanvisningar för inventeringar: IPCC-anvisningar som styr inventeringsberäkning: Kyotoprotokollets anvisningar för rapportering:
De ovannämnda rapporterings- och metodanvisningarna har varit i bruk alltsedan de preliminära inventeringsuppgifterna för år 2013 publicerade.
 

Principer och riktlinjer

Organisation

Statistikcentralen<o:p></o:p>

Organisationsenhet

Informations- och statistiktjänster, Ekonomisk statistik<o:p></o:p>

Lagstiftning och andra överenskommelser

Framställningen av statistik styrs av statistiklagen. I statistiklagen föreskrivs bl.a. om insamling av uppgifter, behandling av uppgifter och uppgiftsskyldighet. Vid statistikproduktionen tillämpas på behandlingen av uppgifter utöver statistiklagen också dataskyddslagen samt lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.

Vid utarbetandet av statistik tillämpar Statistikcentralen EU:s statistikförordningar, som styr statistikbyråerna i alla EU-länder.

Statistiken över växthusgaser grundar sig på Statistikcentralens internationella inventeringsrapporter över växthusgaser. Statsrådet tog den 30 januari 2003 ett principbeslut om myndighetsåtgärder inom klimatpolitiken. Enligt beslutet är Statistikcentralen den nationella ansvarsenheten för växthusgasinventeringen. Statistikcentralen styr inventeringsarbetet samt sammanställer och sänder uppgifterna självständigt till FN:s klimatavtal, till det underställda Kyotoprotokollet samt till Europeiska kommissionen. Statistikcentralens roll som nationell ansvarsenhet för inventeringen av växthusgaser fastställdes i klimatlagen år 2015.

Finland är part i FN:s klimatavtal som tecknades 1992 och trädde i kraft år 1994. Dessutom är Finland part i Kyotoprotokollet som kompletterar klimatavtalet och trädde i kraft i februari 2005. I FN:s klimatavtal och Kyotoprotokollet avtalas om rapportering av utsläpp. Utöver utsläppen innehåller rapporteringen växthusgasers bindning från atmosfären (upptag/sänkor).

Utöver till FN:s klimatavtal och till det underställda Kyotoprotokollet ska växthusgaserna rapporteras till EU varje år.

Ytterligare information: Statistiklagstiftning
 

Principer för dataskydd

Dataskyddet för uppgifter som samlats in för statistiska ändamål garanteras i enlighet med kraven i statistiklagen (280/2004), lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), EU:s allmänna dataskyddsförordning (EU) 2016/679 och dataskyddslagen (1050/2018). Datamaterialen är skyddade med behövliga fysiska och tekniska lösningar i alla skeden av bearbetningen. Statistikcentralen har utarbetat detaljerade föreskrifter och anvisningar för den konfidentiella bearbetningen av uppgifter. Personalen har bara tillgång till de uppgifter som är nödvändiga med tanke på arbetsuppgifterna. Utomstående har inte tillträde till de lokaler där material på enhetsnivå behandlas. De anställda har undertecknat ett sekretessavtal när de trädde i tjänst. Överträdelser av datasekretessen bestraffas.
Ytterligare information: Dataskydd | Statistikcentralen (stat.fi)

Med sådana företag inom vars näringsgren det inte finns många företag i Finland (färre än 3) har det ingåtts avtal enligt vilka näringsgrenens utsläpp och produktionsmängder trots allt kan publiceras och rapporteras till EU och FN.

Sekretess – behandling av uppgifter

Datamaterialen är skyddade med behövliga fysiska och tekniska lösningar i alla skeden av bearbetningen. Enhetsspecifika uppgifter i beräkningsmaterialet är sekretessbelagda.
 

Principer för offentliggörande

Statistikcentralen publicerar nya statistiska uppgifter vardagar kl. 8.00 i sin webbtjänst. Publiceringstidpunkterna för statistik uppges på förhand i den publiceringskalender som finns i webbtjänsten. Uppgifterna är offentliga efter att de har uppdaterats i webbtjänsten.

Ytterligare information: Statistikcentralens principer för offentliggörande av statistik

Data som kalkylerats med förenklade metoder för inventering av växthusgaser (snabbestimat) publiceras i maj med 5 månaders eftersläpning. De preliminära uppgifterna publiceras i december och samma uppgifter levereras till Europeiska kommissionen som ett utkast till rapport senast i mitten av januari. De slutliga uppgifterna publiceras som ett databasoffentliggörande med omkring 15 månaders eftersläpning i mars, och då görs också rapporteringen till EU. Samma data sänds till sekretariatet för FN:s klimatavtal samt till Kyotoprotokollet senast 15.4.

En sammandragsrapport på finska publiceras i maj, och till den bifogas även uppgifter om utsläpp enligt snabbestimat och uppgifter om regionala utsläpp.

Datautbyte

I framställningen av statistikuppgifterna deltar StatistikcentalenFinlands miljöcentralNaturresursinstiutet samt VTT Ab. Andra centrala parter är följande ministerier som deltar i beredningen av klimatpolitiken: miljöministerietjord- och skogsbruksministerietarbets- och näringsministeriet och kommunikationsministeriet. Det nationella bedömningssystemets resurser med expertinstitut styrs via ministeriernas resultatstyrning.

Framställningen av uppgifterna grundar sig utöver på de bestämmelser som gäller Statistikcentralen på avtal mellan Statistikcentralen och expertinstituten om utsläppsberäkning och rapportering samt på samarbete med de ansvariga ministerierna.
 

Tillgänglighet och tydlighet

Nya statistiska uppgifter publiceras som databastabeller i databasen StatFin. Databasen är det primära forumet för att publicera uppgifter och de nya uppgifterna uppdateras först i databasen. Vid publicering av statistiska uppgifter kan befintliga databastabeller uppdateras med nya uppgifter eller så kan helt nya databastabeller publiceras.

Utöver de statistiska uppgifter som publiceras i databasen StatFin publiceras i allmänhet ett meddelande om de viktigaste uppgifterna i webbtjänsten. Om offentliggörandet innehåller uppgifter från flera referensperioder (t.ex. månads- och årsuppgifter), publiceras i webbtjänsten en översikt som sammanställer dessa uppgifter. Både i meddelandet och i översikten listas de databastabeller som uppdaterats vid publiceringstidpunkten. Statistikuppgifter kan i vissa fall också publiceras enbart som databasoffentliggöranden i databasen StatFin. I samband med dessa s.k. databasoffentliggöranden publiceras varken ett meddelande eller en översikt.

Meddelandena och databastabellerna publiceras på tre språk: finska, svenska och engelska. De svenska och engelska versionerna av meddelandena kan vara mindre omfattande än de finska.

Om det sker ändringar i tidsplanerna för offentliggöranden och databastabeller informeras allmänheten genom ändringsmeddelanden i webbtjänsten, liksom om det görs korrigeringar.

Utgående från statistiken görs årligen två normala publiceringar och två databasoffentliggöranden. Den första publiceringen infaller 5 månader efter utgången av referensåret (snabbestimat), följande publicering 12 månader efter utgången av referensåret och databasoffentliggörandet för samma referensår görs omkring 15 månader efter utgången av referensåret. I den första publiceringen uppdateras endast databastabellerna över regionala växthusgasutsläpp, och i den andra och tredje publiceringen uppdateras databastabellerna för hela landets växthusgasutsläpp.
 

Riktlinjer för revidering av uppgifter

Revidering av redan publicerade statistiska uppgifter är en del av den normala statistikproduktionen och innebär förbättrad kvalitet. Principen är att de statistiska uppgifterna bygger på bästa tillgängliga material och information om det fenomen som statistikförs. Å andra sidan strävar man efter att informera om revideringar så transparent som möjligt på förhand. Med förhandskommunikation säkerställs att användarna kan bereda sig på revideringar av uppgifter.

Bakgrunden till revideringen av uppgifter i offentliggörandena är ofta komplettering av material. I så fall grundar sig den nya, reviderade statistiksiffran på en bredare informationsgrund och beskriver fenomenet ännu mer exakt.

Revideringen av uppgifterna i statistiken kan också bero på den beräkningsmetod som använts, exempelvis årlig avstämning av siffror eller uppdatering av viktstruktur. Också ändring av basår och använda klassificeringar orsakar revidering av uppgifter.

 

Kvalitetsbedömning

De experter som medverkar i att upprätta statistiken ansvarar för planeringen, utförandet och dokumenteringen av inventeringsberäkningarnas kvalitetsstyrning inom sina respektive beräkningsområden i enlighet med beräkningsprotokollet. Inventeringsexperterna utför kvalitetsstyrningsåtgärderna i enlighet med QA/QC-planen inom sina delområden av inventeringen och dokumenterar åtgärderna på QA/QC-blanketten och i inventeringsrapporten samt sina egna beräkningar i den interna dokumentationen på korrekt sätt under inventeringsarbetet.
 

Kvalitetssäkring

Kvalitetsledningen förutsätter helhetsinriktad styrning av verksamheten. Statistikområdets egen ram för kvalitetsledning är riktlinjerna för europeisk statistik (CoP). Ramarna kompletterar varandra. Också kvalitetskriterierna för Finlands officiella statistik överensstämmer med riktlinjerna för europeisk statistik.

Ytterligare information: Kvalitetsledning (på finska) | Statistikcentralen (stat.fi)

I respektive beräkningsområde för statistiken identifieras QA-åtgärder som utförs systematiskt eller inom unika projekt, till exempel insamlande av kommentarer eller säkerställning genom externa experter eller litteratur, en bedömning av organisationens interna stödgrupp och nordiskt samarbete. Åtgärder för kvalitetssäkring av beräkningsområdet och åtgärdernas resultat registreras (vad, vem, hur, tidpunkten samt resultat och slutsatser) i den interna dokumentationen för beräkningen och beskrivs med relevant exakthet i inventeringsrapportens (NIR) sektorspecifika siffror och på QA/QC-blanketten.

Uppnåendet av kvalitetsmålen samt åtgärderna i QA/QC-planen inklusive resultat granskas varje år antingen vid kvalitetsmöten mellan ansvarsenheten för inventeringen och beräkningsexperterna eller som en skrivbordsundersökning av kvalitetskoordinatorn (december–mars, före sändningen till EU 15.3). Beräkningsområdena för kvalitetsmötena och skrivbordsundersökningarna väljs på hösten, huvudsakligen på grundval av ändringar i beräkningarna och undersökningsrespons.

Kvalitetsmötena och skrivbordsunderökningarna följer QA/QC-planen, men granskar också den undersökningsrespons man fått, att beskrivningarna i inventeringsrapporten är tillräckliga och utvecklingsbehov hos strukturen samt inventeringens utvecklingsbehov, utvecklingsplaner och utvecklingsprojekt och hur det praktiska beräkningsarbetet löper (resurser, tidsschema, arbetssättens funktionalitet, stödbehov). Dessutom går man igenom metoderna och tidsplanen för att ta fram snabbestimat om utsläppen året innan (n-1).

Om intern kvalitetsrevision avtalas separat med beräkningsområdena. De genomförs som besök på 0,5–2 dagar av representanter för inventeringens ansvarsenhet till expertinstitut eller som skrivbordsundersökningar. I undersökningsresponsen från granskningen av inventeringen har man rekommenderat kvalitetsrevisioner som utförs av utomstående parter (third-party). Kvalitetsrevisionerna genomförs så att man beaktar de resurser som behövs för upprättande och utveckling av den årliga inventeringen samt inkommen undersökningsrespons.
 

Användarnas tillgång

Uppgifterna publiceras samtidigt för alla användare. Innan statistiska uppgifter publiceras får de behandlas och lämnas ut bara av de personer vid Statistikcentralen som deltar i framställningen av statistiken eller som behöver uppgifterna i sitt eget arbete innan de publiceras.

Ytterligare information: Principer för publicering av statistik

Statistikcentralen är producent till materialet och äger upphovsrätten om inte annat anges i anslutning till produkten, uppgiften eller tjänsten. Användarvillkor för statistiska uppgifter.

De statistiska offentliggörandena infaller före den internationella rapporteringen.

Statistikexperter

Pia Forsell
överaktuarie
029 551 2937

Dokumentation som publicerats före 5.4.2022 finns på statistikens arkivsidor.

Gå till arkivsidorna