Åtalade, dömda och straff: dokumentation för statistiken

Statistiken Åtalade, dömda och straff innehåller uppgifter om straff som dömts ut i tings- och hovrätterna, domseftergifter och förkastade och avskrivna åtal. Utöver åtalade i tingsrätts- och hovrätterna omfattar statistiken strafforderböter som getts av åklagaren och bötesförelägganden och ordningsböter som utfärdats av polisen. Den allmänna regeln är att en person i statistiken förekommer lika många gånger som han eller hon är föremål för ovan nämnda avgöranden. Det andra centrala presentationssättet som ska tillämpas i statistiken är den så kallade huvudbrott-regeln. Enligt den beskrivs varje åtalade eller dömda person med det grövsta brottet i den strängaste straffarten i avgörandet.

I statistiken publiceras också uppgifter om hovrätternas beslut och om hur tingsrättens dom ändrats i hovrätten. I hovrättens tabelleringar tillämpas huvudbrott-regeln.

Därtill publiceras uppgifter om återfallsbrottslighet. Primärmaterialet för återfallsbrottsligheten är de beslut som getts i egentliga brottmålen av underrätterna (tingsrätterna) från och med år 1977.

Statistiken Åtalade, dömda och straff grundar sig på totalmaterial. Uppgifterna fås ur tre olika register. Registren administreras av Rättsregistercentralen och polisen.

Tings- och hovrätternas avgöranden fås från systemet för brottmålsdomar (RITU). RITU-systemet infördes från och med 20.5.2013. RITU ersatte domslutssystemet för tingsrätterna och hovrätterna (TL).

Åklagarnas strafförelägganden fås ur justitieministeriets AIPA-system (från och med 1.12.2016). Polisens bötesförelägganden och ordningsböter fås ur polisens PATJA-system (från och med 1.12.2016). Det nya bötesförfarandet togs i bruk 1.12.2016. Innan det nya bötesförfarandet mottogs strafföreläggandena från strafförelägganderegistret och ordningsböter från ordningsbotsregistret.

Statistikcentralen använde från och med år 1990 fram till sommaren 2017 domslutssystemet för Statistikcentralen (TUTI). TUTI-programmet användes för behandling av strafförelägganden och dommaterial. TUTI-programmet togs ur bruk på sommaren 2017.

Statistiken Åtalade, dömda och straff omfattar följande personer:
• åtalade i hovrätterna
• åtalade i den egentliga rättegången i tingsrätterna
• de som åtalats i hovrätten i första instans
• personer som getts ett straff- eller bötesföreläggande
• personer som getts en ordningsbot
• samt personer som i egenskap av målsägande, vittne eller sakkunnig dömts till straff i ett brottmål

Det presentationssätt som tillämpas på statistiken är den så kallade regeln om huvudbrottet i domen. Huvudbrottet är det begrepp som används i statistikföringen. Huvudbrottet är det grövsta brottet i domen.
I statistiken har man också presenterat mängduppgifter om alla tillräknade brott och förkastade åtal enligt brott, då personen presenteras lika många gånger i statistiken som han eller hon är föremål för avgöranden under året.
Huvudbrottet i domen fastställs då fler än ett brott eller ett förkastat åtal finns i det avgörande som gäller svaranden. Om svaranden i avgörandet har enbart ett brott eller ett förkastat åtal, är det huvudbrottet i domen. Huvudbrottet definieras i en ordning enligt följande kriterier.

1. Huvudbrottet är det brott som lett till den strängaste påföljden. Den använda stränghetsordningen är den följande:
• livstids fängelse
• kombinationsstraff
• ovillkorligt fängelse på viss tid
• ett tidigare ovillkorligt fängelsestraff gäller också detta brott
• övervakningsstraff
• samhällstjänst
• en tidigare samhällstjänst gäller också detta brott
• ungdomsstraff
• villkorligt fängelse
• arrest
• utegångsstraff
• bot
• disciplinbot
• ordningsbot
• varning
• domseftergift
• förkastat åtal
• åtalet har förfallit
• utdömt vite i euro

2. Om huvudbrottet inte ännu hittats, väljs då det brott som är föreskrivits som det strängaste brottet i straffskalan i lagen.

3. För olika brott som i lagen omfattas av samma straffskala, väljs huvudbrottet enligt prioritetsreglerna för brottsrubriceringarna.

Vad gäller kriterierna 1–3 väljs bland de liknande brotten det senaste vad gäller gärningstid, eller om de är flera till antalet, något av det.

Straff- och bötesförelägganden: Om boten är gemensam för två eller flera olika förseelser, fastställs huvudbrottet för straff- eller bötesföreläggandet utifrån ovan nämnda kriterier 2 och 3.

Ordningsböter: Från primärmaterialet för statistiken fås enbart en förseelseart och en bestämmelse som ligger till grund för föreläggandet, varför huvudbrottet inte fastställs. Från och med 1.12.2016 definieras huvudbrottet på motsvarande sätt som för straff- och bötesförelägganden. Om en bot är gemensam för två eller flera olika förseelser, fastställs huvudbrottet för ordningsboten utifrån ovan nämnda kriterier 2 och 3.

Trots att huvudbrottet i domen är den statistikenhet som används i störst utsträckning, fås från statistiken också mängderna för alla tillräknade brott och förkastade åtal enligt brott.

Måttenheterna för de uppgifter som publicerats i statistiken är antal, månad, dag, timme och euro.

Statistiken Åtalade, dömda och straff produceras årligen och den färdigställs i september året efter statistikåret. Uppgifterna är slutliga och de beskriver dömda eller förordnade straff och andra straffpåföljder under föregående kalenderår.

Statistiken täcker de domar som getts av tings- och hovrätterna enligt domstol och hovrättskrets.

Datamaterialet omfattar alla som åtalats för olika brott i tingsrätterna och hovrätterna, de dömda, straffen, de som dömts till andra påföljder och förkastade och avskrivna åtal. Materialet täcker också åklagarens strafförelägganden, polisen bötesförelägganden och ordningsböter.

På webbplatsen finns årliga uppgifter om domar från och med år 2005. Äldre publikationer finns i digitaliserad form i tjänsten Doria.

Statistiken har publicerats från och med år 1891 i serierna FOS XXIII och Rättsväsen som ingår i Finlands officiella statistik under följande namn:
• 1891–1916 Rättsväsendet
• 1917–1924 Rättsstatistik
• 1925–1926 Brottslighet
• 1927–1937 Brottslighet II. Åtalade
• 1938–1950 Brottslighet II.
• 1951–1954 Rättsstatistik B. Rättslig kriminalstatistik
•  –1990 Vid domstolar rannsakade brott (FOS XXIIIB eller Rättsväsendet)
• 1991–2009 Rättsstatistiks årsbok (kapitel 6) (Rätt)

Tidigare, för åren 1839–1879, producerades handskriven statistik vid Prokuratorsexpeditionen. Den första trycka och publicerade rätts- och brottsstatistiken var Prokuratorns i Kejserliga senaten för Finland underdåniga berättelse om civila rättegångsärendena och brottmålen i landet från år 1880. Berättelsen publicerades i Helsingfors 1882.

Statistiken publiceras årligen.

Statistikens täckning är täckande, eftersom registermyndigheterna använder samma källregister. Statistikens kvalitet är bunden till kvaliteten på källregistren. Statistikuppgifterna kan anses vara tillförlitliga, eftersom registrens brister och fel korrigeras genom att revidera statistikmaterialet.

Statistiken Åtalade, dömda och straff produceras årligen och den färdigställs i september därpå följande år. Uppgifterna är slutliga och de beskriver dömda eller förordnade straff och andra straffpåföljder under föregående kalenderår.

Statistiken har tingsrätter som regional indelning. Tingsrätternas verksamhetsområden ändrades 1.1.2010. Då inledde 27 tingsrätter i stället för tidigare 51 sin verksamhet. En del av de gamla tingsrätterna förblev oförändrade, men i största delen ändrades såväl namnet som verksamhetsområdet. Verksamhetsområdena för de nya tingsrätterna följer i huvudsak landskapsgränserna. De nya tingsrätterna har räknats upp i lagen om ändring av tingsrättslagen (1751/2009). I databastabellerna på webbplatsen för Statistikcentralens statistik Åtalade, dömda och straff finns statistiska uppgifter enligt den nya tingsrättsklassificeringen från och med år 2009.

Lagändringarna försvårar en brottsspecifik jämförelse under olika år. Brottsbestämmelserna i strafflagen har förnyats i många delar fr.o.m. år 1991. Utdömande av fängelse- och bötesstraff vid fall med flera brott ändrades 1.4.1992. Enligt nuvarande lagstiftning utdöms i regel enbart ett gemensamt fängelse- eller bötesstraff. Tidigare, om de kriminella gärningarna inte begåtts med en gärning och de inte var en förlängning av samma brott, dömdes ett separat straff för varje brott, ett så kallat enhetsstraff. Om två eller flera tidsbestämda fängelsestraff dömts ut för olika brott, slogs de samman genom att tillägga till det strängaste enhetsstraffet eller, om ett lika strängt straff dömts ut för två eller flera brott, lägga till högst hälften av de övriga straffen till något av dem. Om någon dömdes på samma gång till två eller flera böter, räknades böterna samman till fullt belopp.

Påförandet av ett gemensamt fängelsestraff i efterskott slopades 1.10.1997. I den gamla lagen föreskrevs det att om en person som dömts till fängelsestraff åtalades för ett annat brott som han eller hon begått före denna straffdom, skulle straffet påföras som om dessa brott förts för domstolsbehandling på samma gång. Enligt de nya bestämmelserna hävs inte ett tidigare beslut i det aktuella fallet, inte ens vad gäller straffet. Däremot, om ett nytt straff påförs för ett nytt brott, kan domstolen på skäligt sätt beakta det tidigare ovillkorliga fängelsestraffet som en sänkande eller lindrande omständighet. På motsvarande sätt kan ett tidigare samhällstjänststraff beaktas då ett nytt straff döms ut. De nya bestämmelserna innehåller också en möjlighet att döma ut ett straff som underskrider den särskilda minimitid som fastställts för ett visst brott i lagstiftningen. Därtill liksom tidigare kan ett tidigare straff i sig anses vara en tillräcklig påföljd också för ett brott som kommer för behandling senare.

Från och med år 2004 trädde de reviderade 3–6 kapitlen i strafflagen i kraft. Reformen gällde för de gemensamma bestämmelserna för alla brott, det vill säga de s.k. straffrättens allmänna läror och principer och grunder som påverkar straffens mängd och art. De nya bestämmelserna grundar sig i relativt stor utsträckning på tidigare rättspraxis.

Övervakningsstraff trädde i kraft den 1 november 2011. En person som dömts till ett ovillkorligt fängelsestraff på högst sex månader kan under vissa förutsättningar i stället för fängelse dömas till ett lika långt övervakningsstraff. Ett övervakningsstraff placerar sig vad gäller stränghet mellan samhällstjänst och villkorligt fängelse. Det finns närmare bestämmelser om övervakningsstraff i lagen om övervakningsstraff (330/2011). En återkommande eller allvarlig överträdelse av villkoren för övervakningsstraff leder till att straffet omvandlas till ovillkorligt fängelse.

Den nya lagen om bötesförfarande (lag om föreläggande av böter och ordningsbot (754/2010)) trädde i kraft 1.12.2016. Med denna lag hävdes lagen om strafforderförfarande (692/1993) och lagen om ordningsbotsförfarande (66/1983). I det nya förfarandet kan en polis, tullman eller gränsvakt för en trafikrelaterad förseelse eller snatteri döma ut ett bötesstraff på högst 20 dagsböter (bötesföreläggande) eller en förverkandepåföljd på högst 1 000 euro. I övriga fall styrker åklagaren fortfarande straffet. Ett samtycke av den misstänkte krävs för bötesförfarande. Från och med år 2016 statistikförs i tabellerna separat strafförelägganden av åklagaren och bötesföreläggande som getts av polisen enligt den nya lagen.

Den nya straffarten kombinationsstraff trädde i kraft 1.1.2018. Kombinationsstraff är en strafform som är avsedd i synnerhet för återförbrytare av allvarliga brott, vilken består av ovillkorligt fängelse och en därpå direkt efterföljande övervakningstid på ett år. Ett kombinationsstraff är följaktligen det näst strängaste straffet efter livstidsfängelse. Det finns närmare bestämmelser om kombinationsstraff i lagen om kombinationsstraff (801/2017).

Klassen Dömda i rätten omfattar enbart fysiska personer i straffklassificeringen. År 2018 dömdes en juridisk person till vite, varför Vite-klassen inte summeras på Dömda i rätten-nivån på samma sätt som under tidigare år, utan den avviker med ett fall.

Den viktigaste statistikenheten har från och med år 1971 varit huvudbrottet då personen dömts.

Statistiken Åtalade, dömda och straff är i Finland den enda täckande statistik som framställs regelbundet över dem som dömts till straff för olika brott och övriga påföljder och deras mängder.

Uppgifterna fås ur tre olika register:

Tings- och hovrätternas avgöranden fås från systemet för brottmålsdomar (RITU). (RITU). RITU-systemet infördes från och med 20.5.2013. RITU ersatte domslutssystemet för tingsrätterna och hovrätterna (TL).

Det nya bötesförfarandet togs i bruk 1.12.2016 och från och med detta datum har åklagarens strafförelägganden fåtts från justitieministeriets AIPA-system och polisens bötesförelägganden och ordningsböter från polisens PATJA-system. Strafföreläggandena år 2016 har i januari–november sitt ursprung i de gamla registren och från början av december i de nya systemen.
Innan det nya bötesförfarandet togs i bruk fick man strafföreläggandena från strafförelägganderegistret och ordningsböterna från ordningsbotsregistret.

Statistikcentralen använde från och med år 1990 fram till sommaren 2017 domslutssystemet för Statistikcentralen (TUTI). TUTI-programmet användes för behandling strafförelägganden och dommaterial. TUTI-programmet togs ur bruk sommaren 2017, varefter alla strafförelägganden fåtts ur AIPA-systemet.

Materialen kommer ur registren (RITU, AIPA och PATJA). De överförs till Statistikcentralens överföringsserver.

Uppgifter hämtas en gång om året.

Materialen slås samman med personuppgifter ur Statistikcentralens personuppgiftslager. För materialet räknas nya variabler för tabelleringarna.

Materialet jämförs med föregående år och granskningskörningar görs efter att materialet inkommit.

Statistikcentralen

 

 

Åtkomsten till statistikmaterialet avgränsas endast till de personer som absolut behöver materialet. Klassificeringarna i statistikens tabeller har förenklats.

Forskningsmaterial bildas i samarbete med Statistikcentralens forskartjänster.

 

Datamaterialet delas inte med andra statistikmyndigheter eller enheter. Det finns således inga etablerade förfaranden eller arrangemang för delning av uppgifter.

 

Revidering av redan publicerade statistiska uppgifter är en del av den normala statistikproduktionen och innebär förbättrad kvalitet. Principen är att de statistiska uppgifterna bygger på bästa tillgängliga material och information om det fenomen som statistikförs. Å andra sidan strävar man efter att informera om revideringar så transparent som möjligt på förhand. Med förhandskommunikation säkerställs att användarna kan bereda sig på revideringar av uppgifter.

Bakgrunden till revideringen av uppgifter i offentliggörandena är ofta komplettering av material. I så fall grundar sig den nya, reviderade statistiksiffran på en bredare informationsgrund och beskriver fenomenet ännu mer exakt.

Revideringen av uppgifterna i statistiken kan också bero på den beräkningsmetod som använts, exempelvis årlig avstämning av siffror eller uppdatering av viktstruktur. Också ändring av basår och använda klassificeringar orsakar revidering av uppgifter.

I produktionen av statistiken följs FOS-kvalitetskriterierna och rekommendation om kvalitetsbeskrivning.

Kvalitetsledningen förutsätter helhetsinriktad styrning av verksamheten. Statistikområdets egen ram för kvalitetsledning är riktlinjerna för europeisk statistik (CoP). Också kvalitetskriterierna för Finlands officiella statistik överensstämmer med riktlinjerna för europeisk statistik

Ytterligare information: Kvalitetsledning (på finska) | Statistikcentralen (stat.fi)

Uppgifterna publiceras samtidigt för alla användare. Innan statistiska uppgifter publiceras får de behandlas och lämnas ut bara av de personer vid Statistikcentralen som deltar i framställningen av statistiken eller som behöver uppgifterna i sitt eget arbete innan de publiceras.

Ytterligare information: Principer för publicering av statistik

Statistikcentralen är producent till materialet och äger upphovsrätten om inte annat anges i anslutning till produkten, uppgiften eller tjänsten. Användarvillkor för statistiska uppgifter.