Världens befolkning räknas vart tionde år

Text: Kaija Ruotsalainen

Befolkningen i världens olika länder räknas omkring vart tionde år. I folkräkningen i Kina 2010 behövdes sex miljoner räknare, som besökte varje hushåll i landet och antecknade de uppgifter som behövdes på blanketter. I Finland gick folkräkningen vid årsskiftet 2010–2011 obemärkt förbi, eftersom Statistikcentralen sedan 1990 har gjort folkräkningen i Finland direkt från administrativa register, utan att besvära medborgarna. I största delen av världen räknas befolkningen däremot fortfarande på traditionellt sätt med intervjuer.

Enligt FN:s rekommendation ska en folkräkning göras under år som slutar med ett tiotal, men i praktiken kan tidpunkten för folkräkningen variera i olika länder. I vissa länder samlades de första uppgifterna för folkräkningen 2010 redan 2005, och i andra länder samlas de in först 2014.

I april 2011 hade uppskattningsvis 79 procent av världens befolkning räknats, och en folkräkning hade gjorts i 134 länder. Endast sex stater i hela världen har inte för avsikt att göra någon folkräkning i den nära framtiden.

Regelbundna folkräkningar kan endast göras i de rika industriländerna. I utvecklingsländerna utförs folkräkningar mer sällan, ofta redan av resursmässiga skäl. Alla länder har dock gjort åtminstone en folkräkning efter 1950-talet.

Folkräkningen beskriver hela befolkningen

Det främsta syftet med folkräkningar är att beskriva befolkningen i ett land vid en bestämd tidpunkt: folkmängden, dess struktur och regionala fördelning. Vid folkräkningarna insamlas också uppgifter om befolkningens levnadsförhållanden och utbildningsstruktur, familjer och bostadshushåll, antalet barn, flyttningar, befolkningens ekonomiska verksamhet, yrken och branscher, och ofta även uppgifter om byggnader och bostäder.

I många länder produceras uppgifter om dessa områden även vid andra tidpunkter än i anslutning till folkräkningarna. Finland sammanställer befolkningsstatistik årligen utifrån befolkningsregistret och därför behöver vi ingen egentlig folkräkning för att få reda på hur många invånare det finns i landet. Dessutom kan man utifrån olika slag av urvalsstatistik producera information om befolkningens ekonomiska aktivitet på riksnivå. Exempelvis arbetskraftsundersökningen är urvalsstatistik som upprepas månatligen och som snabbt ger information om sysselsättningen och arbetslösheten.

Urvalsstatistiken ger emellertid ingen exakt regional information. I många länder är folkräkningen den enda statistikgrenen som ger detaljerad regional information. En central fördel med folkräkningen är att den omfattar hela befolkningen i landet och därigenom gör det möjligt att också inhämta uppgifter om mycket små geografiska områden.

De flesta folkräkningar i världen bygger på intervjuer

I största delen av världens länder görs folkräkningen fortfarande på traditionellt sätt genom att uppgifterna samlas in direkt från befolkningen med intervjuer eller postenkäter. Exempelvis Kina, Indien, Ryssland och många andra länder med stor befolkning gör en traditionell folkräkning, där räknarna går från dörr till dörr och antecknar uppgifterna på blankett.

Den traditionella intervjun används särskilt i utvecklingsländerna, där befolkningens svaga läs- och skrivkunnighet förhindrar insamlingen av uppgifter med en postenkät. Dessutom kan bristfälliga adressregister och dålig infrastruktur göra det omöjligt att använda postenkäten.

Folkräkning i Kosovo våren 2011

Vid en postenkät skickas en folkräkningsblankett till varje hushåll. En personblankett fylls i för varje person som bor i hushållet, och blanketterna returneras till statistikmyndigheten per post. En postenkät förutsätter att invånarna i landet är läs- och skrivkunniga och har en sådan utbildningsnivå att de förstår frågorna och begreppen på blanketten. Fram till folkräkningen 1960 använde USA endast intervjuare bland annat för att man inte trodde att immigranterna i landet hade tillräckligt goda kunskaper i engelska, så att de skulle ha kunnat fylla i folkräkningsblanketten utan hjälp.

Postenkäten kompletteras ofta med intervjuer. I folkräkningen i USA 2010 samlade folkräknare in uppgifterna från dem som inte returnerade blanketten per post. I vissa länder har man numera också infört en webblankett som sänker insamlingskostnaderna och höjer kvaliteten på informationen.

Även i Finland byggde den första direkta folkräkningen 1950 på intervjuer. I folkräkningarna 1960 och 1970 användes den kommunbaserade mantalsskrivningsorganisationen som hjälp. Efter detta övergick Finland till folkräkning med postenkäter. Från och med 1970 började man utnyttja registeruppgifter vid sidan av postenkäten och 1990 blev folkräkningen helt registerbaserad.

Registerbaserade folkräkningar allt vanligare

Danmark gjorde den första registerbaserade folkräkningen redan 1980, åtföljd av Finland som andra i världen 1990. Användningen av befintliga administrativa material och register vid folkräkningar och i statistik har blivit vanligare under de senaste decennierna. Folkräkningen 2010 görs helt registerbaserat i Norden, Österrike och Slovenien.

Metod för folkräkningen 2010 i Europa

Många länder använder register på bred front vid sidan av intervjuerna. Registeruppgifter kan användas som hjälp exempelvis för att fylla i blanketterna på förhand och posta dem eller som ersättning för uppgifter som saknas. Vissa länder har ett heltäckande befolkningsregister, och då behöver man inte be invånarna fylla i sina basuppgifter på blanketten eftersom primäruppgifterna om invånarna, t.ex. ålder, kön och medborgarskap kommer från registret. Med intervjuer samlar man sedan in annan information, t.ex. uppgifter om sysselsättning. Intervjuerna kan omfatta hela befolkningen eller en del av den.

Vid folkräkningar kan man också utnyttja befintliga urvalsundersökningar, t.ex. arbetskraftsundersökningen. En kombination av register och urvalsundersökningar används i folkräkningen 2010 exempelvis i Nederländerna och Belgien. Frankrike har en egen folkräkningsmetod, där uppgifterna samlas in med blanketter från hela befolkningen i olika regioner under olika tider. I de största städerna samlas uppgifterna in endast från en del av befolkningen. Uppgifterna från hela landet samlas in under en femårsperiod.

För att det ska vara möjligt att göra en registerbaserad folkräkning eller ens delvis utnyttja register ska landet ha åtminstone några administrativa basregister. Dessutom behövs ett enhetligt personnummersystem, så att uppgifterna i olika register kan kombineras. Dessutom ska landets lagstiftning tillåta användningen av administrativa underlag för produktion av statistik.

Folkräkningen i Finland bland de förmånligaste i världen

En orsak att införa registerbaserad folkräkning är att metoden ger kostnadsbesparingar. Folkräkningen i Finland är en av de förmånligaste i världen. Kostnaderna för folkräkningen i Finland 2010 uppskattas utgöra omkring 850 000 euro. Världens dyraste folkräkning görs i USA, där folkräkningen 2010 kostar nästan 15 miljarder dollar, dvs. över 10 miljarder euro. I Finland skulle folkräkningen på samma kostnadsnivå kosta 177 miljoner euro.

Kostnaderna för folkräkningen 2010 enligt UNECE:s enkät

Källa: Main Results of the UNECE-UNSD Survey on the 2010 Round of Population and Housing Censuses (ECE/CES/GE.41/2009/25)

I de flesta länder är folkräkning den största och dyraste enskilda statistikproduktionsprocessen. Vid en traditionell folkräkning behövs enorma mängder blanketter. Uppgifter samlas in om alla personer som bor i landet: för varje person ifylls en personblankett, och för bostaden ifylls ytterligare en bostadsblankett.

Folkräkningen kräver också personal, som samlar in, lagrar, analyserar och publicerar uppgifterna. I Kina behövdes sex miljoner räknare i folkräkningen 2010, och även Ryssland anlitade en halv miljon räknare. Eftersom folkräkningarna upprepas med omkring tio års intervaller, är största delen av dem som deltar i räkningarna alltid med för första gången och därför måste landet reservera ytterligare resurser för deras utbildning.

Folkräkningen i EU-länderna har gjorts enhetligare

I Finland är folkräkning lagstadgad verksamhet. Enligt den gällande folkräkningslagen (154/38), som riksdagen stiftade 1938, ska en folkräkning som omfattar hela landet och en bostads- och fastighetsräkning i anslutning till den göras vart tionde år.

Efter det andra världskriget började det internationella statistiksamarbetet öka i betydelse. FN gav rekommendationer om folkräkningen 1950 och om de uppgifter som skulle samlas in i anslutning till den. Även i Finland utfördes folkräkningen 1950 i enlighet med FN:s rekommendationer. Efter detta har folkräkningarnas datainnehåll i stor omfattning bestämts utifrån internationella rekommendationer.

När Finland gick med i Europeiska unionen blev landet också skyldigt att förenhetliga uppgifterna i allt högre grad. EU:s nya folkräkningsförordning trädde i kraft 2008. Förordningen innehåller alltmer bindande bestämmelser om folkräkningens tidpunkt och om de uppgifter som ska samlas in.

Folkräkningen görs nu för första gången med samma innehåll i alla EU-länder, och de första resultaten av medlemsstaternas folkräkningar publiceras 2014. EU:s statistikbyrå Eurostat samlar folkräkningsuppgifter om EU-länderna i sin webbtjänst, där de är fritt tillgängliga för alla.

Skribenten Kaija Ruotsalainen är statistikchef vid enheten för individstatistik.

FN:s sidor om folkräkningen 2010

Senast uppdaterad 3.6.2011