Statistik kommungruppering 2000

Den statistiska kommungrupperingen beskriver urbaniseringsgraden och har varit i bruk sedan år 1989. Klassificeringen har utvecklats vid Statistikcentralen. Den indelar kommunerna på basis av tätortsbefolkningsandelen och den största tätortens invånarantal i urbana kommuner, tätortskommuner och landsbygdskommuner. Används både som regional indelning vid statistikföring och vid avgiftsbelagda specialutredningar.

En tätort är inte beroende av någon administrativ regional indelning och kan därför sträcka sig över flera än en kommuns område.

Den statistiska kommungrupperingen baserar sig fr.o.m. 24.10.2011 på en tätortsavgränsning som görs varje år och på de uppgifter om tätortsbefolkning som då erhålls.

Äldre statistisk kommungruppering baserar sig på den tätsortsavgränsning som görs vart femte år i samband med folkräkningen och på de uppgifter om tätortsbefolkningen som då erhålls.

Indelningen beskriver kommunerna på ett bättre sätt efter urban karaktär och landsbygdskaraktär än en administrativ indelning i städer och andra kommuner (kommunformsindelning). Från och med 1995 har en kommun själv kunnat besluta om att bli stad och om tidpunkten för när detta träder i kraft. Den statistiska kommungrupperingen ersätter i statistiken indelningen i städer och andra kommuner.

Begreppet tätort:

Den definition av tätort som används i folkräkningarna har godkänts av det nordiska utskottet för befolknings- och arbetskraftsstatistik . Som tätort definieras alla byggnadsgrupper med minst 200 invånare, där avståndet mellan byggnaderna vanligen inte överstiger 200 meter.

År 1990 avgränsades tätorterna för första gången automatiskt på basis av det centrala befolkningsregistrets koordinatuppgifter om byggnaderna och om de personer som bor i byggnaderna. Tätorterna avgränsas vart femte år i samband med de lagstadgade folkräkningarna. Avgränsningen av tätorter baserar sig på uppgifterna om folkmängden och byggnadsbeståndet enligt situationen 31.12.1995.

Inga ändringar i de kommunbaserade indelningarna trädde i kraft i början av år 2000. De indelningar som presenteras i denna publikation följer därmed situationen 1.9.1997.

Klassificeringen har utarbetats för nationella behov.