Detta är inte statistikens senaste dokumentation.
Regionalräkenskaper: dokumentation för statistiken
Dokumentation som var i kraft 28.11.2024
Statistikens primäruppgifter
Allmän beskrivning
Uppgiftsinnehållet i nationalräkenskaperna omfattar alla de uppgifter om ekonomin som framställts enligt Europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS 2010) (European System of Accounts, ESA 2010).
Nationalräkenskaperna beskriver hela ekonomin, men innehåller även uppgifter på en mer detaljerad nivå (om sektorer,
näringsgrenar, produkter, områden osv.). Nationalräkenskaperna innehåller uppgifter från flera delområden: års- och kvartalsräkenskaperna (huvudaggregat), sektorräkenskaperna, finansräkenskaperna, tillgångs- och användningstabellerna och input-outputtabellerna, regionalräkenskaperna, produktiviteten (arbets-, kapital- och totalproduktivitet) och offentliga samfund.
Ett av huvudaggregaten i nationalräkenskaperna är bruttonationalprodukten (BNP) därifrån prisförändringarnas inverkan tagits bort. Den beskriver den ekonomiska utvecklingen i ett land eller i ett område. Den hänvisas till också som ekonomins tillväxttakt eller tillväxtprocent.
I Eurostats databas presenteras ländernas uppgifter med en allmän struktur.
Regionalräkenskaperna är vad gäller kontostruktur likadan som nationalräkenskaperna. Regionernas ekonomiska utveckling, de ekonomiska strukturerna och skillnaderna framgår av regionalräkenskaperna. På grund av problemen relaterade till begrepp och mätning är inte regionalräkenskapernas konton lika omfattande och detaljerade som nationalräkenskapernas.
I de tabeller som behandlar regionala produktionsnäringsgrenar presenteras följande uppgifter:
Nationalräkenskaperna beskriver hela ekonomin, men innehåller även uppgifter på en mer detaljerad nivå (om sektorer,
näringsgrenar, produkter, områden osv.). Nationalräkenskaperna innehåller uppgifter från flera delområden: års- och kvartalsräkenskaperna (huvudaggregat), sektorräkenskaperna, finansräkenskaperna, tillgångs- och användningstabellerna och input-outputtabellerna, regionalräkenskaperna, produktiviteten (arbets-, kapital- och totalproduktivitet) och offentliga samfund.
Ett av huvudaggregaten i nationalräkenskaperna är bruttonationalprodukten (BNP) därifrån prisförändringarnas inverkan tagits bort. Den beskriver den ekonomiska utvecklingen i ett land eller i ett område. Den hänvisas till också som ekonomins tillväxttakt eller tillväxtprocent.
I Eurostats databas presenteras ländernas uppgifter med en allmän struktur.
Regionalräkenskaperna är vad gäller kontostruktur likadan som nationalräkenskaperna. Regionernas ekonomiska utveckling, de ekonomiska strukturerna och skillnaderna framgår av regionalräkenskaperna. På grund av problemen relaterade till begrepp och mätning är inte regionalräkenskapernas konton lika omfattande och detaljerade som nationalräkenskapernas.
I de tabeller som behandlar regionala produktionsnäringsgrenar presenteras följande uppgifter:
- Produktionens och sysselsättningens nivå och dynamik enligt region
- Regionernas andel av hela landets aggregat
- Varje regions specialisering
- Olika regioners vikt inom respektive näringsgren.
Statistikens population
I nationalräkenskaperna består ett givet lands statistiska population av alla inhemska statistiska enheter (institutionella enheter eller lokala branschenheter, se punkt Statistisk enhet). Enheten är inhemsk när dess huvudsakliga ekonomiska hemvist finns i landet, det vill säga när den bedriver ekonomisk verksamhet i landet under en längre tid (minst ett år).
Nationalräkenskaperna är heltäckande. Detta innebär att alla inhemska ekonomiska enheter ingår i dem.
Populationen i regionalräkenskaperna är samma som i räkenskaperna. Populationen omfattar alla lokala statistiska enheter. Enheten är landets lokala enhet, då den har huvudsaklig ekonomisk verksamhet i området för landet i fråga. Därtill omfattar regionalräkenskaperna verksamhet i ett separat utomregionalt territorium (se punkt Begrepp).
Nationalräkenskaperna är heltäckande. Detta innebär att alla inhemska ekonomiska enheter ingår i dem.
Populationen i regionalräkenskaperna är samma som i räkenskaperna. Populationen omfattar alla lokala statistiska enheter. Enheten är landets lokala enhet, då den har huvudsaklig ekonomisk verksamhet i området för landet i fråga. Därtill omfattar regionalräkenskaperna verksamhet i ett separat utomregionalt territorium (se punkt Begrepp).
Statistisk enhet
I enlighet med anvisningarna i ENS 2010 finns det två typer av statistiska enheter i nationalräkenskaperna, och på motsvarande sätt två perspektiv för granskning av ekonomin: (a) institutionella enheter och (b) lokala branschenheter (local KAU). Det förra används för att redovisa inkomster, utgifter och finansiella flöden samt för balansräkningarna. Det senare används för att redovisa produktionsprocesser samt för input-outputanalys och regionala analyser.
En institutionell enhet är en ekonomisk enhet med självständig beslutanderätt i sin huvudsakliga verksamhet. En inhemsk enhet är en institutionell enhet vars huvudsakliga ekonomiska hemvist finns i det ekonomiska området ifråga och som har beslutanderätt i sin verksamhet och som har, eller skulle kunna ha, en fullständig bokföring.
En lokal branschenhet inkluderar alla de produktionsmässiga delar i en institutionell enhet som befinner sig på samma plats eller mycket nära varandra och som fungerar på samma NACE Rec.2-näringsgrensnivå (fyrsiffernivå).
En institutionell enhet består av en eller flera lokala branschenheter; en lokal branschenhet hör till en och enbart en institutionell enhet.
I Finland används 1) institutionell enhet med sektorräkenskaper, 2) arbetsställe, vilket motsvarar en lokal verksamhetsenhet för produktionsräkenskaperna, i investeringar samt i utbuds- och användningstabellerna.
I regionalräkenskaperna används som grundenhet för statistiken såväl arbetsställe som institutionell enhet. I regionalräkenskaperna för produktion och sysselsättning används som grundenhet i beräkningen ett arbetsställe, för vilken det finns en entydig hemort och näringsgren.
I regionalräkenskaperna för hushåll används å sin sida en institutionell enhet, det vill säga hushåll. Ett hushåll är en institutionell enhet i ett område, och bokförs enligt den kommun där den primära bostaden finns.
En institutionell enhet är en ekonomisk enhet med självständig beslutanderätt i sin huvudsakliga verksamhet. En inhemsk enhet är en institutionell enhet vars huvudsakliga ekonomiska hemvist finns i det ekonomiska området ifråga och som har beslutanderätt i sin verksamhet och som har, eller skulle kunna ha, en fullständig bokföring.
En lokal branschenhet inkluderar alla de produktionsmässiga delar i en institutionell enhet som befinner sig på samma plats eller mycket nära varandra och som fungerar på samma NACE Rec.2-näringsgrensnivå (fyrsiffernivå).
En institutionell enhet består av en eller flera lokala branschenheter; en lokal branschenhet hör till en och enbart en institutionell enhet.
I Finland används 1) institutionell enhet med sektorräkenskaper, 2) arbetsställe, vilket motsvarar en lokal verksamhetsenhet för produktionsräkenskaperna, i investeringar samt i utbuds- och användningstabellerna.
I regionalräkenskaperna används som grundenhet för statistiken såväl arbetsställe som institutionell enhet. I regionalräkenskaperna för produktion och sysselsättning används som grundenhet i beräkningen ett arbetsställe, för vilken det finns en entydig hemort och näringsgren.
I regionalräkenskaperna för hushåll används å sin sida en institutionell enhet, det vill säga hushåll. Ett hushåll är en institutionell enhet i ett område, och bokförs enligt den kommun där den primära bostaden finns.
Måttenhet
I systemet ENS 2010 mäts alla flöden och stockar i penningvärde, antingen i euro eller i nationell valuta. De enda undantagen är vissa variabler som anknyter till befolkning och arbetskraft, som anges i personer, timmar eller arbetsplatser. Flöden och stockar ska värderas till bytesvärde, det vill säga det värde som de kan omsättas till i kontanter. Således är marknadspriset det prisbegrepp som är utgångspunkten i värdering enligt ENS.
Utöver gängse (marknads)priser uttrycks vissa variabler i nationalräkenskaperna också till föregående års pris och som kedjade volymuppgifter (se avsnitt Basperiod). Därtill är det också möjligt att producera tillväxtprocent och index ur uppgifterna, liksom också många andra nyckeltal (t.ex. procentandelar, uppgifter som räknats per person, köpkraftsjusterade uppgifter).
Utöver gängse (marknads)priser uttrycks vissa variabler i nationalräkenskaperna också till föregående års pris och som kedjade volymuppgifter (se avsnitt Basperiod). Därtill är det också möjligt att producera tillväxtprocent och index ur uppgifterna, liksom också många andra nyckeltal (t.ex. procentandelar, uppgifter som räknats per person, köpkraftsjusterade uppgifter).
Basperiod
Begreppet ‘basår’ används inte i nationalräkenskaperna. Däremot bildas en del variabler i nationalräkenskaperna med begreppen ´föregående års priser´ samt ´kedjade volymer´, såsom det bestäms i kommissionens beslut 98/715/EC. När variablerna presenteras med föregående års priser blir det möjligt att bilda ett volymindex mellan beräkningsåret och föregående år. När referensåret har valts, kan volymindexen kedjas för alla variabler i löpande priser under referensåret. Då fås ett volymestimat för alla utvalda tidpunkter.
I Finland används referensåret 2010 för presentation av kedjade volymer.
I Finland används referensåret 2010 för presentation av kedjade volymer.
Referensperiod
I nationalräkenskaperna är referenstiden vanligen ett kalenderår i årsräkenskaperna och ett kvartal i kvartalsräkenskaperna.
Två slags uppgifter redovisas: flöden och stockar. Med flöden avses verksamhet eller verkningar inom en viss tidsperiod. Stockarna däremot gäller läget vid en viss tidpunkt (vanligen årets eller kvartalets början eller slut).
Två slags uppgifter redovisas: flöden och stockar. Med flöden avses verksamhet eller verkningar inom en viss tidsperiod. Stockarna däremot gäller läget vid en viss tidpunkt (vanligen årets eller kvartalets början eller slut).
Referensområde
Nationalräkenskapernas referensområde är hela landet. Hela landets ekonomi kan indelas i områden. NUTS-indelningen är en gemensam ekonomiområdesklassificering för EU:s medlemsstater.
Sektortäckning
Nationalräkenskaperna beskriver hela ekonomin. Alla ekonomiska enheters ekonomiska intresse gäller landet ifråga.
Dessutom används flera underklasser. De två viktigaste underklasserna gäller de institutionella sektorerna och näringsgrensklasserna enligt NACE Rev. 2. Alla underklasser ska vara täckande.
I ENS 2010 finns det fem institutionella sektorer som utesluter varandra: (a) icke-finansiella företag, (b) finansiella företag och försäkringsföretag, (c) offentliga samfund, (d) hushåll, (e) hushållens icke-vinstsyftande organisationer. Dessa fem sektorer utgör tillsammans hela den inhemska ekonomin. Varje sektor är även indelad i undersektorer.
I fråga om näringsgrensindelningen följer ENS 2010 klassificeringen NACE Rev.2. Näringsgrenarna kan grupperas på olika nivåer, till exempel grupper som omfattar 3, 10, 21, 38, 64 eller 88 näringsgrenar. Den grövsta nivån omfattar tre näringsgrenar: (a) jordbruk, skogsbruk och fiske, (b) utvinning av mineral, tillverkning, försörjning av el, gas, värme och kyla, vattenförsörjning, avloppsrening, avfallshantering och sanering, byggverksamhet, (c) tjänster.
Finland levererar uppgifterna med klassificeringar i enlighet med leveransprogrammet för ENS 2010. Produktionssystemet för nationell statistik innehåller dock mer detaljerade underklasser. De viktigaste tilläggsspecifikationerna i nationella publiceringar jämfört med leveransprogrammet för ENS är följande vad gäller regionalräkenskaperna:
Dessutom används flera underklasser. De två viktigaste underklasserna gäller de institutionella sektorerna och näringsgrensklasserna enligt NACE Rev. 2. Alla underklasser ska vara täckande.
I ENS 2010 finns det fem institutionella sektorer som utesluter varandra: (a) icke-finansiella företag, (b) finansiella företag och försäkringsföretag, (c) offentliga samfund, (d) hushåll, (e) hushållens icke-vinstsyftande organisationer. Dessa fem sektorer utgör tillsammans hela den inhemska ekonomin. Varje sektor är även indelad i undersektorer.
I fråga om näringsgrensindelningen följer ENS 2010 klassificeringen NACE Rev.2. Näringsgrenarna kan grupperas på olika nivåer, till exempel grupper som omfattar 3, 10, 21, 38, 64 eller 88 näringsgrenar. Den grövsta nivån omfattar tre näringsgrenar: (a) jordbruk, skogsbruk och fiske, (b) utvinning av mineral, tillverkning, försörjning av el, gas, värme och kyla, vattenförsörjning, avloppsrening, avfallshantering och sanering, byggverksamhet, (c) tjänster.
Finland levererar uppgifterna med klassificeringar i enlighet med leveransprogrammet för ENS 2010. Produktionssystemet för nationell statistik innehåller dock mer detaljerade underklasser. De viktigaste tilläggsspecifikationerna i nationella publiceringar jämfört med leveransprogrammet för ENS är följande vad gäller regionalräkenskaperna:
- Uppgifterna publiceras enligt NUTS3 per landskap och NUTS2 per storområde (dessa levereras till Eurostat) samt dessutom nationellt mera ingående per ekonomisk region.
Tidstäckning
Nationalräkenskaperna upprättas vanligen för år och kvartal.
Allmänt sett förutsätter leveransprogrammet ENS 2010 att uppgifterna börjar från år 1995 (årsuppgifter) och 1995Q1 (kvartalsuppgifter) men en del uppgifter kan börja från ett senare år. Om det finns tidigare år, kan de ha beräknats i enlighet med tidigare versioner av ENS och det kan finnas skillnader i begreppen jämfört med de uppgifter som upprättats i enlighet med ENS 2010.
Regionalräkenskapernas nuvarande tidsserie publiceras från år 2000 framåt. I arkivet (enbart på finska) finns uppgifter från och med år 1975 vad gäller produktionsräkenskaper och från och med år 1995 vad gäller hushållens regionalräkenskaper.
Regionalräkenskapernas nuvarande tidsserie publiceras från år 2000 framåt. I arkivet (enbart på finska) finns uppgifter från och med år 1975 vad gäller produktionsräkenskaper och från och med år 1995 vad gäller hushållens regionalräkenskaper.
Distributionsfrekvens
Nya uppgifter om nationalräkenskaper kvartalsvis publiceras varje kvartal: fyra gånger per år. Beroende på nationell praxis kan dock nationalräkenskaperna kvartalsvis uppdateras och publiceras på nytt. Nationalräkenskaperna årsvis publiceras åtminstone en gång per år; när uppgifter för ett nytt år läggs till. Beroende på nationell praxis och revisionspolicy kan årsuppgifterna publiceras flera gånger, till exempel preliminära uppgifter i början av året och uppdaterade uppgifter senare under samma kalenderår.
Uppgifterna i regionalräkenskaperna har publicerats årligen från och med juni 2019 enligt följande:
Uppgifterna i regionalräkenskaperna har publicerats årligen från och med juni 2019 enligt följande:
- Preliminär s + 12 månader, uppdaterad s + 24 månader
Begrepp
Arbetsställe
Ett arbetsställe är en ekonomisk enhet som ägs eller övervakas av ett företag och som verkar på en ort och producerar varor och tjänster främst av ett slag.
Ett hjälparbetsställe är beläget avskilt från den egentliga produktionsverksamheten och producerar tjänster bara för själva företaget. Hjälparbetsställen är t.ex. företagets huvudkontor, lager för egna varor eller verkstad för reparation av egna fordon.
Ett hjälparbetsställe är beläget avskilt från den egentliga produktionsverksamheten och producerar tjänster bara för själva företaget. Hjälparbetsställen är t.ex. företagets huvudkontor, lager för egna varor eller verkstad för reparation av egna fordon.
BSB-indikatorn
BSB är en förkortning av BNPR, Sysselsättning och Befolkning, där BNPR står för bruttonationalprodukt per region.
BSB-indikatorn beräknas på basis av dessa tre komponenter genom att jämföra de procentuella förändringarna för varje region med genomsnittet för hela landet och summera de regionala skillnaderna.
BSB-indikatorn beräknas på basis av dessa tre komponenter genom att jämföra de procentuella förändringarna för varje region med genomsnittet för hela landet och summera de regionala skillnaderna.
Baspris
Baspris är ett prisbegrepp inom nationalräkenskaperna. Baspriset är det pris, som producenten erhåller från köparen, för en producerad enhet av en vara eller tjänst, minus alla skatter som erläggs för enheten ifråga som en konsekvens av dess produktion eller försäljning (dvs. produktskatter), plus alla subventioner som erhålls för enheten ifråga som en konsekvens av dess produktion eller försäljning (dvs. produktsubventioner). Det exkluderar alla transportkostnader, som faktureras separat av producenten. Det inkluderar alla transportmarginaler som påförs av producenten på samma faktura, även om de redovisas som en separat post på fakturan.
Basår
Nationalräkenskapernas normala basperiod är ett år. Fastprisdata uttrycks i basårets priser. Basåret kan vara fast (ändras vart femte år) eller variabelt, varvid man använder föregående års vikter. Vid fastprisberäkningar rekommenderas variabelt basår (föregående år).
Man bör observera den begreppsmässiga skillnaden mellan basår och referensår. Referensåret kan väljas fritt utan byte av vikter (pris- och volymserier), men basåret är alltid det år vars vikter används inom serien. I ett index kan man ge vilket år som helst värdet 100 - eller ta data för ett valbart år som utgångsnivå för att länka en volymserie till - utan att byta vikterna. Här handlar det om användning av referensår.
ENS 1995 10.64.- 10.67.:
Acceptabla alternativ till Fischers index är kedjeindex som använder Laspeyres volymindex för mätning av volymförändringar och Paasches prisindex för att mäta prisförändringar från år till år.
Trots att kedjeindex både för volymtal och för prisförändringar är vad som bör föredras, måste man erkänna att de förluster i additivitet i fastpristabellerna som detta innebär är en allvarlig nackdel i många analytiska sammanhang.
Varje aggregat kan definieras som en summa av sina beståndsdelar. Additivitet innebär att denna egenskap bibehålls när både aggregatet och dess olika beståndsdelar för ett visst år skrivs fram var för sig med sina respektive volymindex.
Det rekommenderas därför att disaggregerade fastpristabeller - som avspeglar volymuppgifter värderade i basårets priser - sammanställs som komplement till de kedjeindexbaserade data som skall föreligga för huvudaggregaten.
Fastprisberäkning av nationalräkenskaper behöver göras på finast möjliga detaljnivå om uppgifterna skall vara konsistenta på det sätt som ett integrerat system av pris- och volymmått förutsätter. Tabellerna över tillgång och användning ger den centrala begreppsmässiga och statistiska ramen för alla uppgifter i fasta priser. Därutöver kan fastprisdata presenteras i tilläggstabeller.
Återkommande byten av basår måste oavsett ovanstående göras i fastprisberäkningarna. ENS har därvid antagit principen att detta fr.o.m. 1995 bör ske vart femte år. När basåren ändras är det vanligt att data i det gamla basåret länkas till det nya, hellre än att omräkningar görs långt tillbaka med det nya basåret. När man på detta sätt gör en uppdatering till nytt basår förloras additiviteten i de länkade serierna.
När värden för ett basår skrivs fram med hjälp av kedjeindex över volymutvecklingen måste man göra klart för användarna varför man då inte längre har additivitet i tabellerna.
Sådana ej additiva "konstantpris"-data bör publiceras utan att några justeringar görs. Denna metod är lätt att överblicka och fäster användarnas uppmärksamhet på problemets vidd.
Detta hindrar inte att det kan finnas omständigheter som gör det mera fördelaktigt för statistikproducenterna att eliminera diskrepanser så att man kan förbättra den övergripande konsistensen i tabellerna.
Man bör observera den begreppsmässiga skillnaden mellan basår och referensår. Referensåret kan väljas fritt utan byte av vikter (pris- och volymserier), men basåret är alltid det år vars vikter används inom serien. I ett index kan man ge vilket år som helst värdet 100 - eller ta data för ett valbart år som utgångsnivå för att länka en volymserie till - utan att byta vikterna. Här handlar det om användning av referensår.
ENS 1995 10.64.- 10.67.:
Acceptabla alternativ till Fischers index är kedjeindex som använder Laspeyres volymindex för mätning av volymförändringar och Paasches prisindex för att mäta prisförändringar från år till år.
Trots att kedjeindex både för volymtal och för prisförändringar är vad som bör föredras, måste man erkänna att de förluster i additivitet i fastpristabellerna som detta innebär är en allvarlig nackdel i många analytiska sammanhang.
Varje aggregat kan definieras som en summa av sina beståndsdelar. Additivitet innebär att denna egenskap bibehålls när både aggregatet och dess olika beståndsdelar för ett visst år skrivs fram var för sig med sina respektive volymindex.
Det rekommenderas därför att disaggregerade fastpristabeller - som avspeglar volymuppgifter värderade i basårets priser - sammanställs som komplement till de kedjeindexbaserade data som skall föreligga för huvudaggregaten.
Fastprisberäkning av nationalräkenskaper behöver göras på finast möjliga detaljnivå om uppgifterna skall vara konsistenta på det sätt som ett integrerat system av pris- och volymmått förutsätter. Tabellerna över tillgång och användning ger den centrala begreppsmässiga och statistiska ramen för alla uppgifter i fasta priser. Därutöver kan fastprisdata presenteras i tilläggstabeller.
Återkommande byten av basår måste oavsett ovanstående göras i fastprisberäkningarna. ENS har därvid antagit principen att detta fr.o.m. 1995 bör ske vart femte år. När basåren ändras är det vanligt att data i det gamla basåret länkas till det nya, hellre än att omräkningar görs långt tillbaka med det nya basåret. När man på detta sätt gör en uppdatering till nytt basår förloras additiviteten i de länkade serierna.
När värden för ett basår skrivs fram med hjälp av kedjeindex över volymutvecklingen måste man göra klart för användarna varför man då inte längre har additivitet i tabellerna.
Sådana ej additiva "konstantpris"-data bör publiceras utan att några justeringar görs. Denna metod är lätt att överblicka och fäster användarnas uppmärksamhet på problemets vidd.
Detta hindrar inte att det kan finnas omständigheter som gör det mera fördelaktigt för statistikproducenterna att eliminera diskrepanser så att man kan förbättra den övergripande konsistensen i tabellerna.
Bokföringstidpunkt
Nationalräkenskapssystemet redovisar flöden efter bokföringsmässiga grunder. Det betyder när de ekonomiska värdena tillskapas, transformeras eller förstörs liksom när fordringar eller åtaganden uppkommer, förändras eller upphör.
Sålunda bokförs produktion när den produceras, inte när den betalas av köparen, och försäljningen av en tillgång redovisas när tillgången byter ägare, inte när de åtföljande betalningarna genomförs. Ränta redovisas under den bokföringsperiod som den upplups, oavsett om den verkligen betalas under den perioden eller inte. Redovisning på detta sätt sker för alla flöden, monetära såväl som icke-monetära och inom enheter såväl som mellan enheter.
Varje flöde ska bokföras vid samma tidpunkt för alla institutionella enheter i fråga och i alla konton. Institutionella enheter använder inte alltid samma bokföringsregler. Även när de gör det, kan skillnader i faktisk bokföring uppkomma av praktiska skäl som dröjsmål i informationen. Som en följd kan transaktioner bli redovisade vid olika tidpunkter av de berörda aktörerna. Dessa skillnader måste elimineras med approximationer.
Sålunda bokförs produktion när den produceras, inte när den betalas av köparen, och försäljningen av en tillgång redovisas när tillgången byter ägare, inte när de åtföljande betalningarna genomförs. Ränta redovisas under den bokföringsperiod som den upplups, oavsett om den verkligen betalas under den perioden eller inte. Redovisning på detta sätt sker för alla flöden, monetära såväl som icke-monetära och inom enheter såväl som mellan enheter.
Varje flöde ska bokföras vid samma tidpunkt för alla institutionella enheter i fråga och i alla konton. Institutionella enheter använder inte alltid samma bokföringsregler. Även när de gör det, kan skillnader i faktisk bokföring uppkomma av praktiska skäl som dröjsmål i informationen. Som en följd kan transaktioner bli redovisade vid olika tidpunkter av de berörda aktörerna. Dessa skillnader måste elimineras med approximationer.
Bruttonationalprodukt
BNP, bruttonationalprodukten till marknadspris är det slutliga resultatet av produktionsaktiviteten hos inhemska produktionsenheter. Den kan definieras på tre sätt: som summan av förädlingsvärden brutto för de olika institutionella sektorerna eller de olika branscherna plus produktskatter minus subventioner; som summan av inhemska institutionella enheters slutliga användning av varor och tjänster (konsumtion, bruttoinvestering, export minus import); som summan av användning i kontot för den totala ekonomins inkomstbildning (löner och kollektiva avgifter, skatter på produktion och import minus subventioner samt driftsöverskott brutto och sammansatt förvärvsinkomst brutto). (ENS 1995 8.89.)
Driftsöverskott netto
Driftsöverskott netto erhålls efter det att man från förädlingsvärdet har dragit av löner och kollektiva avgifter, skatter på produktion och import minus subventioner samt kapitalförslitning. Det är överskottet (eller underskottet) på produktionsaktiviteterna innan man har beaktat räntor, arrenden eller avgifter, och motsvarar den inkomst som enheterna erhåller från egen användning av produktionsutrustningen.
ENS 2010
ENS 2010 (eng. ESA 2010)= Europeiska nationalräkenskapssystemet 2010, EU:s reviderade förordning som styr framställningen av ekonomisk statistik.
Egenföretagare
Egenföretagare definieras som personer som är ensamägare eller medägare till personliga företag i vilka de arbetar, exklusive de personliga företag som klassificeras som kvasibolag. Egenföretagare klassificeras här om de inte samtidigt har avlönad sysselsättning som huvudaktivitet; i så fall klassificeras de under avsnittet Anställda.
Ekonomiskt territorium
Begreppet ekonomiskt territorium betyder
a) det geografiska territorium som administreras av en regering och inom vilket personer, varor, tjänster och kapital rör sig fritt,
b) alla frizoner inkluderande frihamnslager och fabriker under tullkontroll,
c) det nationella luftrummet, territorialvattnen och kontinentalsockeln på internationellt vatten över vilka landet åtnjuter exklusiva rättigheter,
d) territoriella enklaver, dvs. geografiska territorier belägna i utlandet som används, genom internationella avtal eller genom överenskommelser mellan stater, av landets regeringsorgan (ambassader, konsulat, militärbaser, vetenskapliga baser etc.),
e) fyndigheter av olja, naturgas etc. på internationellt vatten utanför landets kontinentalsockel, vilka drivs av enheter som är belägna i territorier som har definierats enligt ovanstående punkter.
Det ekonomiska territoriet inkluderar inte exterritoriella enklaver, (dvs. delar av landets egna geografiska territorium som används av andra länders offentliga organ, av Europeiska unionens institutioner eller av internationella organisationer genom internationella avtal eller överenskommelser mellan stater.
Standardindelningen av territoriella enheter för statistikändamål (Nomenclature of territorial units for statistics - NUTS) ger en enhetlig indelning av EU:s ekonomiska territorium. NUTS utgör den territoriella standardindelningen för regionalräkenskaperna.
a) det geografiska territorium som administreras av en regering och inom vilket personer, varor, tjänster och kapital rör sig fritt,
b) alla frizoner inkluderande frihamnslager och fabriker under tullkontroll,
c) det nationella luftrummet, territorialvattnen och kontinentalsockeln på internationellt vatten över vilka landet åtnjuter exklusiva rättigheter,
d) territoriella enklaver, dvs. geografiska territorier belägna i utlandet som används, genom internationella avtal eller genom överenskommelser mellan stater, av landets regeringsorgan (ambassader, konsulat, militärbaser, vetenskapliga baser etc.),
e) fyndigheter av olja, naturgas etc. på internationellt vatten utanför landets kontinentalsockel, vilka drivs av enheter som är belägna i territorier som har definierats enligt ovanstående punkter.
Det ekonomiska territoriet inkluderar inte exterritoriella enklaver, (dvs. delar av landets egna geografiska territorium som används av andra länders offentliga organ, av Europeiska unionens institutioner eller av internationella organisationer genom internationella avtal eller överenskommelser mellan stater.
Standardindelningen av territoriella enheter för statistikändamål (Nomenclature of territorial units for statistics - NUTS) ger en enhetlig indelning av EU:s ekonomiska territorium. NUTS utgör den territoriella standardindelningen för regionalräkenskaperna.
Fast bruttoinvestering
Fast bruttoinvestering består av inhemska producenters förvärvav av fasta tillgångar minus avyttringar. Fasta tillgångar är materiella eller immateriella tillgångar tillkomna som resultat av produktionsprocesser, som själva används mer än ett år upprepat eller kontinuerligt i produktionsprocesser.
Folkmängd
Med folkmängd avses i regionalräkenskaperna det samma som medelfolkmängd. Medelfolkmängden utgör medeltalet av folkmängden under två på varandra följande år.
Uppgifter om kommunernas befolkning vid årets utgång (den 31 december) erhålls ur Befolkningsregistercentralens befolkningsdatasystem. Kommunens befolkning omfattar alla personer som stadigvarande bor i kommunen. Till befolkningen hör alla personer, oavsett nationalitet, som enligt befolkningsdatasystemet hade hemvist i Finland vid årets utgång, samt finska medborgare som tillfälligt var bosatta utomlands.
Uppgifter om kommunernas befolkning vid årets utgång (den 31 december) erhålls ur Befolkningsregistercentralens befolkningsdatasystem. Kommunens befolkning omfattar alla personer som stadigvarande bor i kommunen. Till befolkningen hör alla personer, oavsett nationalitet, som enligt befolkningsdatasystemet hade hemvist i Finland vid årets utgång, samt finska medborgare som tillfälligt var bosatta utomlands.
Företagarinkomst
Företagarinkomst motsvarar driftsöverskott eller sammansatt förvärvsinkomst
- kapitalinkomst som mottas i samband med finansiella och andra tillgångar som hör till företaget (på tillgångssidan),
- ränta på skulder som åvilar företaget liksom arrenden för mark eller andra icke producerade materiella tillgångar som arrenderas av företaget (på användningssidan).
Kapitalinkomst som företaget är skyldig att betala i form av utdelningar eller återinvesterade vinstmedel från direkta utlandsinvesteringar, dras inte av från företagarinkomster.
- kapitalinkomst som mottas i samband med finansiella och andra tillgångar som hör till företaget (på tillgångssidan),
- ränta på skulder som åvilar företaget liksom arrenden för mark eller andra icke producerade materiella tillgångar som arrenderas av företaget (på användningssidan).
Kapitalinkomst som företaget är skyldig att betala i form av utdelningar eller återinvesterade vinstmedel från direkta utlandsinvesteringar, dras inte av från företagarinkomster.
Förädlingsvärde
Förädlingsvärde (brutto) avser det värde som genereras av varje enhet som har en produktionsaktivitet. I marknadsproduktion beräknas det genom att man från enhetens produktion drar av de insatser (varor och tjänster) som används i produktionsprocessen, och i icke-marknadsproduktion beräknas det genom att summera beloppen av löner och kollektiva avgifter, kapitalförslitning och eventuella skatter på produktion och import.
Hjälparbetsställe
Hjälparbetsstället producerar tjänster (och i undantagsfall varor, såsom tillsatsämnen och tillbehör) främst för företaget eller för en enhet av företagstyp. Hjälpfunktionerna är nästan alltid nödvändiga för att utföra huvud- och bifunktionerna. För hjälparbetsstället definieras näringsgren i enlighet med vilken verksamhet det huvudsakligen betjänar.
Hjälparbetsställen är t.ex. huvudkontor, distriktskontor el. dyl. administrativt kontor, separat transportenhet, reparationsverkstad för företagets egna fordon, lager och databehandlingsenhet. Om dessa funktioner har arrangerats till samma arbetsställe som den normala produktionen, anses de i allmänhet inte som separata hjälparbetsställen.
I områdes- och näringsgrensstatistik över industrin anses som hjälparbetsställen också ett kraftverk som fungerar i samband med det industriella arbetsstället eller som producerar energi för företagets eget bruk. Hjälparbetsställen är också forsknings- och utvecklingsenheter som fungerar i samband med det industriella arbetsstället eller separat.
Hjälparbetsställen är t.ex. huvudkontor, distriktskontor el. dyl. administrativt kontor, separat transportenhet, reparationsverkstad för företagets egna fordon, lager och databehandlingsenhet. Om dessa funktioner har arrangerats till samma arbetsställe som den normala produktionen, anses de i allmänhet inte som separata hjälparbetsställen.
I områdes- och näringsgrensstatistik över industrin anses som hjälparbetsställen också ett kraftverk som fungerar i samband med det industriella arbetsstället eller som producerar energi för företagets eget bruk. Hjälparbetsställen är också forsknings- och utvecklingsenheter som fungerar i samband med det industriella arbetsstället eller separat.
Indirekt mätta finansiella tjänster (FISIM)
Avser indirekta finansiella tjänster som tillhandahållare av finansiella tjänster (depositionsbanker, övriga monetära finansinstitut som förmedlar finansiering samt andra monetära finansinstitut) producerar men som de inte separat debiterar sina kunder för. Förmedlare av finansiering erbjuder tjänster för vilka de debiterar sina kunder indirekt genom att betala sina insättare lägre ränta än den ränta som de debiterar sina låntagare (räntemarginal). Räntemarginalen täcker verksamhetens övriga omkostnader och producerar ett driftsöverskott. I nationalräkenskaperna är man tvungen att mäta resultatet av denna verksamhet på ett indirekt sätt, varför fenomenet kallas indirekta finansiella tjänster. Ofta används den engelska förkortningen FISIM - financial intermediation services indirectly measured.
Insatsförbrukning
Insatsförbrukning består av värdet av de varor och tjänster som används som insats i produktionsprocessen, exklusive fasta tillgångar, vars användning förs som kapitalförslitning. Dessa varor och tjänster kan antingen vidareförädlas eller förbrukas i produktionsprocessen.
Produkter som används för insatsförbrukning skall bokföras och värderas vid den tidpunkt de går in i produktionsprocessen. De skall värderas till mottagarpris för liknande varor och tjänster vid samma tidpunkt.
Produkter som används för insatsförbrukning skall bokföras och värderas vid den tidpunkt de går in i produktionsprocessen. De skall värderas till mottagarpris för liknande varor och tjänster vid samma tidpunkt.
Institutionell enhet
En institutionell enhet är en grundläggande ekonomisk beslutsfattande enhet som självständigt beslutar om sin huvudsakliga funktion och som har en fullständig bokföring eller för vilken det skulle vara möjligt och meningsfullt, både från ekonomisk och juridisk synpunkt, att upprätta en fullständig bokföring om så erfordrades. Självständighet i beslutsfattandet innebär att den institutionella enheten kan äga varor eller tillgångar, skuldsätta sig eller helt självständigt ge sig in i ekonomiska aktiviteter och transaktioner med andra enheter.
Följande enheter anses vara institutionella enheter:
a) enheter som har fullständig bokföring och som har självständighet i beslutsfattandet:
(1) privata och offentligt ägda företag
(2) kooperativ eller handelsbolag som erkänns som självständiga juridiska enheter
(3) offentliga producenter vilka på grundval av särskild lagstiftning uppfattas som självständiga juridiska enheter
(4) ideella och intresseorganisationer som betraktas som självständiga juridiska enheter
(5) enheter inom offentlig sektor.
b) enheter som har fullständig bokföring och som anses ha självständighet i beslutsfattandet: kvasibolag.
c) enheter som inte nödvändigtvis har en fullständig bokföring, men som konventionellt anses ha självständighet i beslutsfattandet:
(1) hushåll
(2) konstruerade inhemska statistiska enheter.
De institutionella enheterna grupperas i fem ömsesidigt uteslutande institutionella sektorer, vilka sammantaget bildar den totala ekonomin. Dessa sektorer (varje sektor är också indelad i undersektorer) består av följande typer av enheter:
a) icke-finansiella företag
b) finansiella företag
c) offentlig sektor
d) hushåll.
e) hushållens ideella organisationer.
Följande enheter anses vara institutionella enheter:
a) enheter som har fullständig bokföring och som har självständighet i beslutsfattandet:
(1) privata och offentligt ägda företag
(2) kooperativ eller handelsbolag som erkänns som självständiga juridiska enheter
(3) offentliga producenter vilka på grundval av särskild lagstiftning uppfattas som självständiga juridiska enheter
(4) ideella och intresseorganisationer som betraktas som självständiga juridiska enheter
(5) enheter inom offentlig sektor.
b) enheter som har fullständig bokföring och som anses ha självständighet i beslutsfattandet: kvasibolag.
c) enheter som inte nödvändigtvis har en fullständig bokföring, men som konventionellt anses ha självständighet i beslutsfattandet:
(1) hushåll
(2) konstruerade inhemska statistiska enheter.
De institutionella enheterna grupperas i fem ömsesidigt uteslutande institutionella sektorer, vilka sammantaget bildar den totala ekonomin. Dessa sektorer (varje sektor är också indelad i undersektorer) består av följande typer av enheter:
a) icke-finansiella företag
b) finansiella företag
c) offentlig sektor
d) hushåll.
e) hushållens ideella organisationer.
Kapitalförslitning
Kapitalförslitning (P.51C) motsvarar värdet av de fasta tillgångar som har förbrukats under den aktuella perioden till följd av normal användning och förutsebar föråldring, inklusive en avsättning för förlust av materiella fasta tillgångar genom oförutsedda skador, vilka man kan försäkra sig mot.
Kapitalförslitning skall skiljas från den avskrivning som redovisas i företags-bokföringen. Kapitalförslitning motsvarar värdet av de fasta tillgångar som har förbrukats under den aktuella perioden. Kapitalförslitning beräknas med utgångspunkt i realkapitalstocken och den sannolika genomsnittliga ekono-miska livslängden för de olika kapitalobjekten.
Kapitalförslitning skall skiljas från den avskrivning som redovisas i företags-bokföringen. Kapitalförslitning motsvarar värdet av de fasta tillgångar som har förbrukats under den aktuella perioden. Kapitalförslitning beräknas med utgångspunkt i realkapitalstocken och den sannolika genomsnittliga ekono-miska livslängden för de olika kapitalobjekten.
Kapitalskatter
Kapitalskatter (D.91) består av skatter som uttaxeras med oregelbundna in-tervall på tillgångar eller nettoförmögenhet, som ägs av institutionella enhet-er, eller på tillgångar som överförs mellan institutionella enheter som resultat av arv, gåvor mellan personer eller andra transfereringar. T.ex. arvsskatt och gåvoskatt.
Kapitalvinst och förlust
Kapitalvinster/-förluster uppkommer av förändring av priset på tillgångar. De inträffar för alla typer av finansiella eller icke-finansiella tillgångar och skulder. Kapitalvinster/-förluster tillförs innehavarna av tillgångarna eller skulderna uteslutande som ett resultat av att de innehar tillgångarna eller skulderna över tiden, utan att de förändrar dem på något sätt.
Kapitalvinster/-förluster mätta på basis av löpande marknadspriser kallas för nominella kapitalvinster/- förluster. Dessa kan indelas i neutrala kapitalvinster/-förluster, som återspeglar förändringar i den allmänna prisnivån, och reala kapitalvinster/-förluster, som återspeglar förändringar i relativpriserna på tillgångarna.
Kapitalvinster/-förluster mätta på basis av löpande marknadspriser kallas för nominella kapitalvinster/- förluster. Dessa kan indelas i neutrala kapitalvinster/-förluster, som återspeglar förändringar i den allmänna prisnivån, och reala kapitalvinster/-förluster, som återspeglar förändringar i relativpriserna på tillgångarna.
Köpkraftsparitet
Genom prisjämförelser mellan olika länder beräknas skillnader i värdet mellan valutor, köpkraftspariteter. Köpkraftspariteten är en valutakurs som används för att göra priset på en varukorg i två skilda länder det samma omvandlat i gemensam valuta. Köpkraftspariteten sammanfaller vanligen inte med den verkliga valutakursen.
Köpkraftspariteten mäter penningvärdet inom samhällsekonomin med utgångspunkt i den mängd varor och tjänster som det är möjligt att köpa för valutan. På det här sättet får man en mera detaljerad bild av bruttonationalinkomsten per invånare än om man bara skulle konvertera bruttonationalprodukten eller värdet på bruttonationalinkomsten till(vanligtvis) US-dollar eller euro.
Köpkraftspariteten mäter penningvärdet inom samhällsekonomin med utgångspunkt i den mängd varor och tjänster som det är möjligt att köpa för valutan. På det här sättet får man en mera detaljerad bild av bruttonationalinkomsten per invånare än om man bara skulle konvertera bruttonationalprodukten eller värdet på bruttonationalinkomsten till(vanligtvis) US-dollar eller euro.
Löner
Löner och kollektiva avgifter definieras som den totala ersättning, kontant eller in natura, som betalas av en arbetsgivare till en anställd för av denne utfört arbete under räkenskapsperioden. I regionala konton över produktion och sysselsättning samt insats och produktion redovisas löner och kollektiva avgifter efter den ort där produktionsenheten är belägen.
Löner och kollektiva avgifter indelas i:
a) löner och arvoden: kontanta löner; naturaförmåner
b) arbetsgivares kollektiva avgifter: arbetsgivares faktiska socialskyddsavgifter; arbetsgivares tillräknade socialskyddsavgifter
Löner och kollektiva avgifter indelas i:
a) löner och arvoden: kontanta löner; naturaförmåner
b) arbetsgivares kollektiva avgifter: arbetsgivares faktiska socialskyddsavgifter; arbetsgivares tillräknade socialskyddsavgifter
Löntagare
Anställda definieras som alla personer som, enligt överenskommelse, arbetar för en annan institutionell enhet och får ersättning.
Anställda klassificeras här om de inte samtidigt har egenföretagande som huvudaktivitet; i så fall klassificeras de under avsnittet Egenföretagare. (ENS 1995 11.12)
Anställda klassificeras här om de inte samtidigt har egenföretagande som huvudaktivitet; i så fall klassificeras de under avsnittet Egenföretagare. (ENS 1995 11.12)
Marknadspris
Marknadspriset i en ekonomisk transaktion motsvarar det belopp som köparen använder för att betala säljaren för sitt förvärv i en fri köpsituation.
Med undantag för några variabler som rör befolkning och arbetskraft visar systemet alla flöden och stockar i monetära termer. Systemet försöker inte bestämma nyttan av flödena och stockarna. Istället mäts flöden och stockar efter sitt bytesvärde, dvs. det värde till vilket flödena och stockarna i verkligheten byts eller skulle kunna bytas mot pengar. Marknadspriser är därför ENS:s grundläggande referens för värderingen.
Vid monetära transaktioner och kontanta tillgångar och skulder är de värden som behövs direkt tillgängliga. I de flesta andra fall föredras som metod för värdering att hänvisa till marknadspriser för likartade varor, tjänster eller tillgångar. Denna metod används t.ex. för byten och för tjänsterna från ägarbebodda bostäder. När det inte finns något marknadspris för likartade produkter att tillgå, exempelvis vid icke marknadstjänster från offentliga sektorn, ska värderingen göras efter produktionskostnad. Om inte någon av dessa metoder är möjlig, kan flöden och stockar värderas till det diskonterade nuvärdet av förväntade framtida vinster. Den sistnämnda metoden kan dock på grund av den stora osäkerhet som den är förknippad med bara föreslås som en sista utväg.
Stockar ska värderas till löpande priser vid tidpunkten till vilken balansräkningen hänför sig, inte till produktionstidpunkten eller anskaffningstidpunkten för de varor eller tillgångar som utgör stockarna. Det är ibland nödvändigt att värdera stockarna till beräknat nedskrivet återanskaffningsvärde eller till produktionskostnad.
Med undantag för några variabler som rör befolkning och arbetskraft visar systemet alla flöden och stockar i monetära termer. Systemet försöker inte bestämma nyttan av flödena och stockarna. Istället mäts flöden och stockar efter sitt bytesvärde, dvs. det värde till vilket flödena och stockarna i verkligheten byts eller skulle kunna bytas mot pengar. Marknadspriser är därför ENS:s grundläggande referens för värderingen.
Vid monetära transaktioner och kontanta tillgångar och skulder är de värden som behövs direkt tillgängliga. I de flesta andra fall föredras som metod för värdering att hänvisa till marknadspriser för likartade varor, tjänster eller tillgångar. Denna metod används t.ex. för byten och för tjänsterna från ägarbebodda bostäder. När det inte finns något marknadspris för likartade produkter att tillgå, exempelvis vid icke marknadstjänster från offentliga sektorn, ska värderingen göras efter produktionskostnad. Om inte någon av dessa metoder är möjlig, kan flöden och stockar värderas till det diskonterade nuvärdet av förväntade framtida vinster. Den sistnämnda metoden kan dock på grund av den stora osäkerhet som den är förknippad med bara föreslås som en sista utväg.
Stockar ska värderas till löpande priser vid tidpunkten till vilken balansräkningen hänför sig, inte till produktionstidpunkten eller anskaffningstidpunkten för de varor eller tillgångar som utgör stockarna. Det är ibland nödvändigt att värdera stockarna till beräknat nedskrivet återanskaffningsvärde eller till produktionskostnad.
Mottagarpris
Mottagarpriset är det pris köparen faktiskt betalar för produkterna; inklusive alla skatter på minus subventioner av produkterna (men exklusive avdragsgilla skatter, t.ex moms på produkterna); inklusive alla transportkostnader betalade separat av köparen för leverans på begärd tid och plats; efter avdrag av rabatter från standardpriser vid mängd- eller lågsäsongsköp; exklusive ränte- eller serviceavgifter som tillkommer vid krediter; exklusive alla extra avgifter köparen ådragit sig genom att inte betala inom den tidsperiod som avtalades vid tiden för köpet.
NUTS-indelningen
NUTS (Nomenclature des Unités Territoriales Statistiques) är Europeiska unionens regionindelningssystem, som ligger till grund för upprättandet av all gemensam regional statistik inom EU. Som huvudsaklig regionindelning för statistiska ändamål rekommenderas den officiella NUTS-indelningen. NUTS-indelningen har fastställts i Europaparlamentets och rådets förordning 1059/2003. NUTS-indelningen uppdateras med Europeiska kommissionens delegerade förordningar. NUTS 2021 träder i kraft 1.1.2021 genom den delegerade förordningen 2019/1755.
NUTS-nomenklaturen används a) för insamling, utveckling och förenhetligande av gemenskapens regionala statistik, b) för socioekonomiska analyser på regional nivå, c) för att avgränsa gemenskapens regionpolitik.
I Finlands NUTS-indelning representerar Fastlandsfinland och Åland NUTS 1-nivån, medan storområdena representerar NUTS 2-nivån. Landskapen borde motsvara NUTS 3-regionerna, men i NUTS 2021 motsvarar de landskapsindelningen före 1.1.2021, dvs. Finlands NUTS 2021 förblir oförändrad jämfört med NUTS 2016.
Kommunerna bildar en LAU-nivå (Local Administrative Unit).
Den nivå som är viktigast ur Europeisk statistisk synpunkt är NUTS 2-nivån (storområden). Målsättningen är att all regional statistik skall finnas tillgänglig på denna nivå.
NUTS-nomenklaturen används a) för insamling, utveckling och förenhetligande av gemenskapens regionala statistik, b) för socioekonomiska analyser på regional nivå, c) för att avgränsa gemenskapens regionpolitik.
I Finlands NUTS-indelning representerar Fastlandsfinland och Åland NUTS 1-nivån, medan storområdena representerar NUTS 2-nivån. Landskapen borde motsvara NUTS 3-regionerna, men i NUTS 2021 motsvarar de landskapsindelningen före 1.1.2021, dvs. Finlands NUTS 2021 förblir oförändrad jämfört med NUTS 2016.
Kommunerna bildar en LAU-nivå (Local Administrative Unit).
Den nivå som är viktigast ur Europeisk statistisk synpunkt är NUTS 2-nivån (storområden). Målsättningen är att all regional statistik skall finnas tillgänglig på denna nivå.
Primära inkomster
Primärinkomster är inkomster som inhemska enheter erhåller för sitt deltagande i produktionsprocessen, samt inkomster som ägare till finansiella och andra tillgångar erhåller som ersättning för att ställa tillgångarna till andra enheters disposition. Primärinkomst kan bestå av löner och kollektiva avgifter, skatter på produktion och import minus subventioner samt driftsöverskott brutto, sammansatt förvärvsinkomst brutto eller kapitalinkomst. (ENS 1995 8.22.)
Pris
Värdet uttryckt i pengar.
Produktion till baspris
Produktion till baspris består av de produkter som skapats under räkenskapsperioden. Tre olika kategorier av produktion kan urskiljas: marknadsproduktion, produktion för egen slutlig användning och övrig icke-marknadsproduktion.
Produktionen skall bokföras och värderas vid den tidpunkt då den framställs i produktionsprocessen.
Produktionen skall bokföras och värderas vid den tidpunkt då den framställs i produktionsprocessen.
Produktionen av tjänster i ägarbebodda bostäder
Bostadsägarnas produktion av boendetjänster för eget bruk faller inom Europeiska nationalräkenskapssystemets produktionsbegränsning.
Produktionen av tjänster i ägarbebodda bostäder skall värderas till den beräknade hyreskostnad en hyresgäst skulle ha för motsvarande inkvartering, varvid man tar i beräkning sådana faktorer som läge, områdets service etc. liksom storlek och kvalitet på bostaden i sig själv.
Produktionen av tjänster i ägarbebodda bostäder skall värderas till den beräknade hyreskostnad en hyresgäst skulle ha för motsvarande inkvartering, varvid man tar i beräkning sådana faktorer som läge, områdets service etc. liksom storlek och kvalitet på bostaden i sig själv.
Produktionsavgränsning
I nationalräkenskaperna är produktionsavgränsning ett väsentligt element i definitionen av räkenskapssystemets täckning:
Produktion är en aktivitet som utförs under kontroll och ansvar av en institutionell enhet, som använder insats av arbetskraft, kapital samt varor och tjänster för att producera varor och tjänster. Produktion omfattar inte helt na-turliga processer utan inslag av mänsklig inblandning eller styrning, såsom opåverkad tillväxt av fiskebestånd i internationella vatten (men fiskodling är produktion).
Produktion omfattar:
a) produktion av alla individuella eller kollektiva varor eller tjänster som tillhandahålls till andra enheter än dem som producerat dem (eller avses att tillhandahållas på detta sätt),
b) produktion i egen regi av alla varor som behålls av producenten för egen slutlig konsumtion eller bruttoinvestering. Produktion i egen regi för bruttoinvestering innefattar produktion av fasta tillgångar som byggnads- och anläggningsverksamhet, forsknings- och utvecklingsverksamhet, utveckling av datorprogram och mineralprospektering för egen fast bruttoinvestering.
Hushållens egenregiproduktion av varor gäller i första hand
(1) bostadsbyggande i egen regi,
(2) produktion och lagring av jordbruksprodukter,
(3) vidarebearbetning av jordbruksprodukter t.ex. produktion av mjöl genom malning, konservering av frukt genom torkning och konservering; produktion av mejeriprodukter som smör och ost och produktion av öl, vin och sprit,
(4) produktion av andra primärprodukter, t.ex. saltbrytning, torvbrytning och vattenförsörjning,
(5) andra slag av framställning, t.ex. vävning av tyger, keramikframställning och möbeltillverkning.
Hushållens egenregiproduktion skall registreras om denna typ av produktion är av betydelse, t.ex. om den antas vara av kvantitativ betydelse i förhållande till den totala tillgången av den aktuella produkten i ett land.
Av konvention inkluderas i ENS endast bostadsbyggande samt produktion, lagring och bearbetning av jordbruksprodukter i egen regi; all annan hushållsproduktion i egen regi betraktas som negligerbar i EU-länderna,
c) produktion av bostadstjänster i ägarbebodda bostäder,
d) hushållstjänster och personliga tjänster producerade av betald arbetskraft i hushållen,
e) frivillig verksamhet som resulterar i varor, t.ex. byggande av en bostad, en kyrka eller annan byggnad, skall räknas som produktion. Frivillig verksamhet som inte resulterar i varor, t.ex. omvårdnad och städning utan betalning, exkluderas.
All sådan verksamhet inkluderas även om den är olaglig eller inte registrerad hos skatte-, social-, statistik- eller andra myndigheter.
Produktion exkluderar hushållstjänster och personliga tjänster som produceras och konsumeras inom samma hushåll (med undantag av anställning av betald arbetskraft i hushållen och bostadstjänster i ägarbebodda bostäder). Ex-empel är
a) rengöring, utsmyckning och underhåll av bostaden i den mån dessa aktiviteter vanligen även utförs av hyresgäster,
b) rengöring, service och reparation av konsumtionskapitalvaror,
c) tillagning och servering av måltider,
d) skötsel, träning och fostran av barn,
e) omvårdnad av sjuka, svaga och gamla,
f) transport av hushållsmedlemmar eller deras tillhörigheter.
Produktion är en aktivitet som utförs under kontroll och ansvar av en institutionell enhet, som använder insats av arbetskraft, kapital samt varor och tjänster för att producera varor och tjänster. Produktion omfattar inte helt na-turliga processer utan inslag av mänsklig inblandning eller styrning, såsom opåverkad tillväxt av fiskebestånd i internationella vatten (men fiskodling är produktion).
Produktion omfattar:
a) produktion av alla individuella eller kollektiva varor eller tjänster som tillhandahålls till andra enheter än dem som producerat dem (eller avses att tillhandahållas på detta sätt),
b) produktion i egen regi av alla varor som behålls av producenten för egen slutlig konsumtion eller bruttoinvestering. Produktion i egen regi för bruttoinvestering innefattar produktion av fasta tillgångar som byggnads- och anläggningsverksamhet, forsknings- och utvecklingsverksamhet, utveckling av datorprogram och mineralprospektering för egen fast bruttoinvestering.
Hushållens egenregiproduktion av varor gäller i första hand
(1) bostadsbyggande i egen regi,
(2) produktion och lagring av jordbruksprodukter,
(3) vidarebearbetning av jordbruksprodukter t.ex. produktion av mjöl genom malning, konservering av frukt genom torkning och konservering; produktion av mejeriprodukter som smör och ost och produktion av öl, vin och sprit,
(4) produktion av andra primärprodukter, t.ex. saltbrytning, torvbrytning och vattenförsörjning,
(5) andra slag av framställning, t.ex. vävning av tyger, keramikframställning och möbeltillverkning.
Hushållens egenregiproduktion skall registreras om denna typ av produktion är av betydelse, t.ex. om den antas vara av kvantitativ betydelse i förhållande till den totala tillgången av den aktuella produkten i ett land.
Av konvention inkluderas i ENS endast bostadsbyggande samt produktion, lagring och bearbetning av jordbruksprodukter i egen regi; all annan hushållsproduktion i egen regi betraktas som negligerbar i EU-länderna,
c) produktion av bostadstjänster i ägarbebodda bostäder,
d) hushållstjänster och personliga tjänster producerade av betald arbetskraft i hushållen,
e) frivillig verksamhet som resulterar i varor, t.ex. byggande av en bostad, en kyrka eller annan byggnad, skall räknas som produktion. Frivillig verksamhet som inte resulterar i varor, t.ex. omvårdnad och städning utan betalning, exkluderas.
All sådan verksamhet inkluderas även om den är olaglig eller inte registrerad hos skatte-, social-, statistik- eller andra myndigheter.
Produktion exkluderar hushållstjänster och personliga tjänster som produceras och konsumeras inom samma hushåll (med undantag av anställning av betald arbetskraft i hushållen och bostadstjänster i ägarbebodda bostäder). Ex-empel är
a) rengöring, utsmyckning och underhåll av bostaden i den mån dessa aktiviteter vanligen även utförs av hyresgäster,
b) rengöring, service och reparation av konsumtionskapitalvaror,
c) tillagning och servering av måltider,
d) skötsel, träning och fostran av barn,
e) omvårdnad av sjuka, svaga och gamla,
f) transport av hushållsmedlemmar eller deras tillhörigheter.
Referensår
Referensåret är det år som används speciellt för att presentera tidsserier över fastprisdata. I en serie med indexnummer är referensåret det år som får värdet 100. Seriens interna vikter behöver inte basera sig på referensåret. Det år vars vikter används för att konstruera serien kallas basåret.
Region
Den regionindelning som används i regionalräkenskaperna baserar sig på det senaste statistikårets kommunindelning och på enheter (t.ex. ekonomiska regioner, landskap och storområden) baserade på denna kommunindelning. Sådana områden som inte omfattas av kommunindelningen räknas i regionalräkenskaperna till det utomregionala territoriet.
Den regionala indelning som används i regionalräkenskaperna överensstämmer med NUTS-indelningen, EU:s standardindelning av territoriella enheter.
Den regionala indelning som används i regionalräkenskaperna överensstämmer med NUTS-indelningen, EU:s standardindelning av territoriella enheter.
Regionalt territorium
Ett lands ekonomiska territorium kan indelas i regionala territorier och det utomregionala territoriet.
Det regionala territoriet innefattar den region som är en del av det geografiska territoriet, samt alla frihandelszoner, inklusive magasin, lagerförråd och fabriker under tullkontroll inom regionen.
Standardindelningen av territoriella enheter för statistikändamål (Nomenclature of territorial units for statistics - NUTS) ger en enhetlig indelning av EU:s ekonomiska territorium. NUTS utgör den territoriella standardindelningen för regionalräkenskaperna.
Det regionala territoriet innefattar den region som är en del av det geografiska territoriet, samt alla frihandelszoner, inklusive magasin, lagerförråd och fabriker under tullkontroll inom regionen.
Standardindelningen av territoriella enheter för statistikändamål (Nomenclature of territorial units for statistics - NUTS) ger en enhetlig indelning av EU:s ekonomiska territorium. NUTS utgör den territoriella standardindelningen för regionalräkenskaperna.
Sammansatt förvärvsinkomst
Sammansatt förvärvsinkomst är saldoposten på inkomstbildningskontot för personliga företag i hushållssektorn, som motsvarar ersättning för arbete som utförs av ägaren och hans familjemedlemmar samt hans vinst som företagare.
Skatter på produktion och import
Skatter på produktion och import (D.2) består av obligatoriska, ensidiga betalningar, kontant eller in natura, som uttaxeras av den offentliga sektorn eller av Europeiska unionens institutioner, och som avser produktion och import av varor och tjänster, anställd arbetskraft, ägande eller användande av mark, byggnader eller andra tillgångar som används i produktionen. Dessa skatter skall betalas oavsett om vinst uppkommer eller ej.
Skatter på produktion och import uppdelas i:
a) produktskatter (D.21)
(1) mervärdesskatter (D.211)
(2) skatter och tullar på import exklusive moms (D.212)
– importtullar (D.2121)
– skatter på import exklusive moms och importtullar (D.2122)
(3) produktskatter exklusive moms och importskatter (D.214)
b) andra skatter på produktion (D.29).
Skatter på produktion och import uppdelas i:
a) produktskatter (D.21)
(1) mervärdesskatter (D.211)
(2) skatter och tullar på import exklusive moms (D.212)
– importtullar (D.2121)
– skatter på import exklusive moms och importtullar (D.2122)
(3) produktskatter exklusive moms och importskatter (D.214)
b) andra skatter på produktion (D.29).
Subventioner
Subventioner (D.3) är löpande, ensidiga betalningar som den offentliga sektorn eller Europeiska unionens institutioner gör till inhemska producenter med syftet att påverka produktionsnivåerna, priserna eller ersättningen till produktionsfaktorerna. Övriga icke marknadsproducenter kan erhålla övriga produktionssubventioner endast i de fall dessa betalningar grundas på allmänna bestämmelser som gäller både marknads- och icke marknadsproducenter.
Subventioner från Europeiska unionens institutioner omfattar endast transfereringar, som görs direkt till inhemska producentenheter.
Subventioner klassificeras i
a) produktsubventioner (D.31)
(1) importsubventioner (D.311)
(2) övriga produktsubventioner (D.319)
b) övriga produktionssubventioner (D.39).
Subventioner från Europeiska unionens institutioner omfattar endast transfereringar, som görs direkt till inhemska producentenheter.
Subventioner klassificeras i
a) produktsubventioner (D.31)
(1) importsubventioner (D.311)
(2) övriga produktsubventioner (D.319)
b) övriga produktionssubventioner (D.39).
Sysselsättning
Sysselsättning omfattar alla personer – både anställda och egenföretagare – som är engagerade i någon form av produktiv verksamhet, som ligger inom systemets produktionsavgränsning.
Till löpande priser
Till de nominella priser som gäller vid var tid.
Transaktion
En transaktion är ett ekonomiskt flöde som utgör en interaktion mellan institutionella enheter enligt ömsesidig överenskommelse. Det kan även förekomma att en händelse inom en institutionell enhet är lämplig att betrakta som en transaktion, ofta beroende på att enheten uppträder i två olika roller. Det är brukligt att indela transaktionerna i fyra huvudgrupper:
a) Produkttransaktioner - vilka beskriver ursprung (inhemsk produktion eller import) och användning (insatsförbrukning, slutlig konsumtion, bruttoinvestering eller export) av produkter.
b) Fördelningstransaktioner - vilka beskriver hur det förädlingsvärde som genereras i produktionen fördelas mellan arbetskraft, kapital och offentlig sektor liksom omfördelning av inkomster och förmögenhet (skatt på inkomster och förmögenhet och andra transfereringar).
c) Finansiella transaktioner - vilka beskriver nettoförvärv av finansiella tillgångar eller nettoökning av skulder för varje typ av finansiellt instrument. Sådana transaktioner förekommer ofta som motpart till icke-finansiella transaktioner, men de kan också vara transaktioner som bara har att göra med finansiella instrument.
d) Transaktioner som inte är med i de tre grupperna ovan:
kapitalförslitning liksom köp minus försäljning av icke producerade icke-finansiella tillgångar.
De flesta transaktioner är monetära transaktioner, där de berörda enheterna betalar eller mottar betalning, skuldsätter sig eller erhåller tillgångar som noteras i valutaenheter. Transaktioner som inte inkluderar kontant betalning, eller tillgångar och skulder värderade i valutaenheter, är icke-monetära transaktioner.
Transaktioner inom enheter är normalt icke monetära transaktioner. Icke monetära transaktioner som involverar mer än en institutionell enhet förekommer bland transaktioner med produkter (byten av produkter), fördelningstransaktioner (ersättning in natura, transferering in natura etc.) och andra transaktioner (byteshandel med icke producerade icke-finansiella tillgångar).
Alla transaktioner räknas i monetära termer. Värdena som bokförs för de icke monetära transaktionerna måste därför ha mätts indirekt eller ha beräknats på annat sätt.
a) Produkttransaktioner - vilka beskriver ursprung (inhemsk produktion eller import) och användning (insatsförbrukning, slutlig konsumtion, bruttoinvestering eller export) av produkter.
b) Fördelningstransaktioner - vilka beskriver hur det förädlingsvärde som genereras i produktionen fördelas mellan arbetskraft, kapital och offentlig sektor liksom omfördelning av inkomster och förmögenhet (skatt på inkomster och förmögenhet och andra transfereringar).
c) Finansiella transaktioner - vilka beskriver nettoförvärv av finansiella tillgångar eller nettoökning av skulder för varje typ av finansiellt instrument. Sådana transaktioner förekommer ofta som motpart till icke-finansiella transaktioner, men de kan också vara transaktioner som bara har att göra med finansiella instrument.
d) Transaktioner som inte är med i de tre grupperna ovan:
kapitalförslitning liksom köp minus försäljning av icke producerade icke-finansiella tillgångar.
De flesta transaktioner är monetära transaktioner, där de berörda enheterna betalar eller mottar betalning, skuldsätter sig eller erhåller tillgångar som noteras i valutaenheter. Transaktioner som inte inkluderar kontant betalning, eller tillgångar och skulder värderade i valutaenheter, är icke-monetära transaktioner.
Transaktioner inom enheter är normalt icke monetära transaktioner. Icke monetära transaktioner som involverar mer än en institutionell enhet förekommer bland transaktioner med produkter (byten av produkter), fördelningstransaktioner (ersättning in natura, transferering in natura etc.) och andra transaktioner (byteshandel med icke producerade icke-finansiella tillgångar).
Alla transaktioner räknas i monetära termer. Värdena som bokförs för de icke monetära transaktionerna måste därför ha mätts indirekt eller ha beräknats på annat sätt.
Utomregionalt territorium
Ett lands ekonomiska territorium kan indelas i regionala territorier och det utomregionala territoriet.
Till det utomregionala territoriet hör bl.a. det nationella luftrummet, territorialvattnet och den kontinentalhylla på internationellt vatten där landet innehar exklusiva rättigheter; territoriella enklaver (ambassader, konsulat, militära baser, forskningsstationer etc.); olje- och gasfyndigheter på internationellt vatten, utanför landets del av kontinentalhyllan, vilka drivs av inhemska enheter.
Standardindelningen av territoriella enheter för statistikändamål (Nomenclature of territorial units for statistics - NUTS) ger en enhetlig indelning av EU:s ekonomiska territorium. NUTS utgör den territoriella standardindelningen för regionalräkenskaperna.
Till det utomregionala territoriet hör bl.a. det nationella luftrummet, territorialvattnet och den kontinentalhylla på internationellt vatten där landet innehar exklusiva rättigheter; territoriella enklaver (ambassader, konsulat, militära baser, forskningsstationer etc.); olje- och gasfyndigheter på internationellt vatten, utanför landets del av kontinentalhyllan, vilka drivs av inhemska enheter.
Standardindelningen av territoriella enheter för statistikändamål (Nomenclature of territorial units for statistics - NUTS) ger en enhetlig indelning av EU:s ekonomiska territorium. NUTS utgör den territoriella standardindelningen för regionalräkenskaperna.
Värdering
Med undantag för några variabler som rör befolkning och arbetskraft visar systemet alla flöden och stockar i monetära termer. Systemet försöker inte bestämma nyttan av flödena och stockarna. Istället mäts flöden och stockar efter sitt bytesvärde, dvs. det värde till vilket flödena och stockarna i verkligheten byts eller skulle kunna bytas mot pengar. Marknadspriser är därför den grundläggande referensen för värderingen i nationalräkenskaperna.
Vid monetära transaktioner och kontanta tillgångar och skulder är de värden som behövs direkt tillgängliga. I de flesta andra fall föredras som metod för värdering att hänvisa till marknadspriser för likartade varor, tjänster eller tillgångar. Denna metod används t.ex. för byten och för tjänsterna från ägarbebodda bostäder. När det inte finns något marknadspris för likartade produkter att tillgå, exempelvis vid icke-marknadstjänster från offentliga sektorn, skall värderingen göras efter produktionskostnad. Om inte någon av dessa metoder är möjlig, kan flöden och stockar värderas till det diskonterade nuvärdet av förväntade framtida vinster. Den sistnämnda metoden kan dock på grund av den stora osäkerhet som den är förknippad med bara föreslås som en sista utväg.
Stockar skall värderas till löpande priser vid tidpunkten till vilken balansräkningen hänför sig, inte till produktionstidpunkten eller anskaffningstidpunkten för de varor eller tillgångar som utgör stockarna. Det är ibland nödvändigt att värdera stockarna till beräknat nedskrivet återanskaffningsvärde eller till produktionskostnad.
Vid monetära transaktioner och kontanta tillgångar och skulder är de värden som behövs direkt tillgängliga. I de flesta andra fall föredras som metod för värdering att hänvisa till marknadspriser för likartade varor, tjänster eller tillgångar. Denna metod används t.ex. för byten och för tjänsterna från ägarbebodda bostäder. När det inte finns något marknadspris för likartade produkter att tillgå, exempelvis vid icke-marknadstjänster från offentliga sektorn, skall värderingen göras efter produktionskostnad. Om inte någon av dessa metoder är möjlig, kan flöden och stockar värderas till det diskonterade nuvärdet av förväntade framtida vinster. Den sistnämnda metoden kan dock på grund av den stora osäkerhet som den är förknippad med bara föreslås som en sista utväg.
Stockar skall värderas till löpande priser vid tidpunkten till vilken balansräkningen hänför sig, inte till produktionstidpunkten eller anskaffningstidpunkten för de varor eller tillgångar som utgör stockarna. Det är ibland nödvändigt att värdera stockarna till beräknat nedskrivet återanskaffningsvärde eller till produktionskostnad.
Klassificeringar
Noggrannhet, tillförlitlighet och aktualitet
Noggrannhet och tillförlitlighet i allmänhet
Uppgifterna baserar sig på uppgifterna i nationalräkenskaperna. I regionaliseringen används ofta samma primärstatistik som i beräkningarna i nationalräkenskaperna. All information som behövs i beräkningarna är inte tillgänglig enligt region och därför är det emellanåt nödvändigt att förlita sig på indikatorbaserade beräkningar. Ju mer det är nödvändigt att använda andra metoder än den rena uppifrån ner-metoden, desto mer osäkerhet är uppgifterna förknippade med.
Aktualitet
Uppgifterna i nationalräkenskaperna bör göras tillgängliga för användarna så snabbt som möjligt, dock med beaktande av uppgifternas frekvens (år eller kvartal), art (huruvida det handlar om data som beskriver ekonomins struktur eller konjunkturförändringar) samt tillräcklig balans mellan tillförlitlighet och aktualitet.
I leveransprogrammet för ENS 2010 fastställs tidsfristen för alla de tabeller inom räkenskaperna som ska levereras. Kvartalstabellerna bör vara tillgängliga 2 eller 3 månader efter utgången av kvartalet. Leveranserna av årstabellerna kan ha en eftersläpning på mellan 2 månader (huvudaggregat) och 36 månader (tillgångs- och användningstabeller) efter utgången av statistikåret.
I leveransprogrammet för ENS 2010 fastställs tidsfristen för alla de tabeller inom räkenskaperna som ska levereras. Kvartalstabellerna bör vara tillgängliga 2 eller 3 månader efter utgången av kvartalet. Leveranserna av årstabellerna kan ha en eftersläpning på mellan 2 månader (huvudaggregat) och 36 månader (tillgångs- och användningstabeller) efter utgången av statistikåret.
Punktlighet
Det är god praxis att publiceringsdatumen för nationalräkenskaperna tillkännages i förväg och att dessa datum faktiskt håller.
Rapporteringen av nationalräkenskaperna till Eurostat ska ske exakt vid de tidpunkter som fastställs i leveransprogrammet för ENS 2010 eller tidigare.
Statistikcentralen skickar ofta uppgifterna till Eurostat tidigare än den sista möjliga tidpunkten som anges i leveransprogrammet.
Rapporteringen av nationalräkenskaperna till Eurostat ska ske exakt vid de tidpunkter som fastställs i leveransprogrammet för ENS 2010 eller tidigare.
Statistikcentralen skickar ofta uppgifterna till Eurostat tidigare än den sista möjliga tidpunkten som anges i leveransprogrammet.
Jämförbarhet
Geografisk jämförbarhet
Jämförbarheten i EU-medlemsstaternas nationalräkenskaper garanteras genom att de gemensamma definitionerna i Europeiska nationalräkenskapssystemet (European System of Accounts ESA 2010) tillämpas. Också global jämförbarhet är möjlig eftersom många länder utanför Europa tillämpar rekommendationen SNA2008, som stämmer överens med ENS 2010.
Jämförbarhet över tid
Eftersom uppgifterna för alla tidsperioder som ska statistikföras görs upp enligt samma ENS 2010-definitioner, är nationalräkenskaperna för olika perioder helt jämförbara. Om grundläggande förändringar i metoder eller klassificeringar måste göras, görs nödvändiga uppdateringar i tidsserier som sträcker sig långt bakåt i tiden.
Enhetlighet över statistikområdena
I nationalräkenskapernas kontosystem är de olika delområdena enhetliga: års- och kvartalsräkenskaperna, den offentliga sektorns uppgifter, de reala sektorräkenskaperna, finansräkenskaperna, regionalräkenskaperna samt tillgångs- och användningstabellerna. I praktiken kan det emellertid vara en omöjlighet att uppnå fullständig enhetlighet mellan uppgifterna vid alla tidpunkter, och temporära skillnader förekommer. Skillnaderna beror oftast på olika former av eftersläpning för offentliggörandena inom de olika delområdena.
Primärstatistik, såsom struktur- och konjunkturstatistik för företag och arbetskraftsundersökningen, används i stor utsträckning som källmaterial för nationalräkenskaperna. Primärstatistiken och uppgifterna i nationalräkenskaperna är emellertid ofta inte enhetliga. Den största orsaken är olika begrepp och definitioner eller skillnader i uppgifternas täckning. Också betalningsbalansen är en viktig källa för nationalräkenskaperna. Definitionerna och omfattningen i betalningsbalansmanualen BPM6 är fullständigt enhetliga med nationalräkenskapernas ENS 2010-definitioner. Variablerna i betalningsbalansen är således fullständigt enhetliga med motsvarande variabler i nationalräkenskaperna.
Skillnader mellan olika delområden i nationalräkenskaperna gäller enbart de senaste observationerna och de beror på olika dröjsmål i tidsplanerna för framställning och leverans. Den här enhetligheten gäller även betalningsbalansen. Produktionssystemen för betalningsbalansen och nationalräkenskaperna har integrerats och uppgifterna är enhetliga sedan år 2019 och i fråga om finansräkenskaperna sedan år 2020.
Primärstatistik, såsom struktur- och konjunkturstatistik för företag och arbetskraftsundersökningen, används i stor utsträckning som källmaterial för nationalräkenskaperna. Primärstatistiken och uppgifterna i nationalräkenskaperna är emellertid ofta inte enhetliga. Den största orsaken är olika begrepp och definitioner eller skillnader i uppgifternas täckning. Också betalningsbalansen är en viktig källa för nationalräkenskaperna. Definitionerna och omfattningen i betalningsbalansmanualen BPM6 är fullständigt enhetliga med nationalräkenskapernas ENS 2010-definitioner. Variablerna i betalningsbalansen är således fullständigt enhetliga med motsvarande variabler i nationalräkenskaperna.
Skillnader mellan olika delområden i nationalräkenskaperna gäller enbart de senaste observationerna och de beror på olika dröjsmål i tidsplanerna för framställning och leverans. Den här enhetligheten gäller även betalningsbalansen. Produktionssystemen för betalningsbalansen och nationalräkenskaperna har integrerats och uppgifterna är enhetliga sedan år 2019 och i fråga om finansräkenskaperna sedan år 2020.
Intern enhetlighet
Se punkt Enhetlighet över statistikområdena.
Källmaterial och datainsamlingar
Källmaterial
Framställningen av statistiken över nationalräkenskaperna och regionalräkenskaperna grundar sig på statistik som i huvudsak insamlas för andra ändamål (primärstatistik).
Framställningen av statistiken baserar sig på många datakällor, bland annat administrativa material, bil- och företagsregister, bokslut, skatteuppgifter, budgetrapporter, folkräkningsstatistik, statistikuppgifter om företag och hushåll, utlåtanden från tillsynsmyndigheter och branschorganisationer, års- och kvartalsrapporter, statistik över utrikeshandel med varor och tjänster och statistik över betalningsbalansen.
I fråga om nationalräkenskaperna finns det inte bara en källa för förfrågning. Källorna varierar mellan länderna och innehåller omfattande statistikuppgifter om ekonomiska och sociala fenomen samt finansierings- och miljöfenomen, som inte nödvändigtvis har tätt samband med nationalräkenskaperna.
De källor och insamlingsmetoder som använts i respektive land varierar beroende på det dataset som behandlas.
Sammantaget är det svårt att göra upp en lista över alla informationskällor. De metodbeskrivningar som lämnas in till Eurostat inkluderar vanligtvis information om de viktigaste källorna. Mer information om datakällorna finns på den nationella webbplatsen (https://tilastokeskus.fi/til/index_sv.html).
Framställningen av statistiken baserar sig på många datakällor, bland annat administrativa material, bil- och företagsregister, bokslut, skatteuppgifter, budgetrapporter, folkräkningsstatistik, statistikuppgifter om företag och hushåll, utlåtanden från tillsynsmyndigheter och branschorganisationer, års- och kvartalsrapporter, statistik över utrikeshandel med varor och tjänster och statistik över betalningsbalansen.
I fråga om nationalräkenskaperna finns det inte bara en källa för förfrågning. Källorna varierar mellan länderna och innehåller omfattande statistikuppgifter om ekonomiska och sociala fenomen samt finansierings- och miljöfenomen, som inte nödvändigtvis har tätt samband med nationalräkenskaperna.
De källor och insamlingsmetoder som använts i respektive land varierar beroende på det dataset som behandlas.
Sammantaget är det svårt att göra upp en lista över alla informationskällor. De metodbeskrivningar som lämnas in till Eurostat inkluderar vanligtvis information om de viktigaste källorna. Mer information om datakällorna finns på den nationella webbplatsen (https://tilastokeskus.fi/til/index_sv.html).
Datainsamlingsmetod
Datainsamlingsprocessen är mycket landsspecifik och varierar även efter informationskällans art, t.ex. administrativa material, skatte- och bilregister, undersökningar, bokföring. Anvisningarna finns i ESS-manualen “Handbook of Recommended Practices for Questionnaire Development and Testing Methods in the ESS”.
Enheterna i nationalräkenskaperna samlar vanligtvis inte in uppgifterna själva, utan de tar emot dem från andra enheter eller institutioner. Länderna kan producera mer detaljerade beskrivningar av de kanaler med vilka extern data samlas in.
I ESS-anvisningarna rekommenderas det att de metoder som används för datainsamlingen beskrivs. Det kan också vara ändamålsenligt att komplettera detta i följande avseenden: i) vanligtvis sluter den nationella statistikmyndigheten ett samarbetsavtal, inklusive tekniska detaljer, med andra institutioner om när, hur osv. uppgifterna ska lämnas in, ii) nationalräkenskaperna deltar också i utvecklingen av andra enheters enkätblanketter.
Informationskällorna beskrivs i statistikgrenarnas metodbeskrivningar.
Enheterna i nationalräkenskaperna samlar vanligtvis inte in uppgifterna själva, utan de tar emot dem från andra enheter eller institutioner. Länderna kan producera mer detaljerade beskrivningar av de kanaler med vilka extern data samlas in.
I ESS-anvisningarna rekommenderas det att de metoder som används för datainsamlingen beskrivs. Det kan också vara ändamålsenligt att komplettera detta i följande avseenden: i) vanligtvis sluter den nationella statistikmyndigheten ett samarbetsavtal, inklusive tekniska detaljer, med andra institutioner om när, hur osv. uppgifterna ska lämnas in, ii) nationalräkenskaperna deltar också i utvecklingen av andra enheters enkätblanketter.
Informationskällorna beskrivs i statistikgrenarnas metodbeskrivningar.
Frekvens för datainsamling
Nationalräkenskaperna görs vanligtvis upp kvartalsvis eller årsvis med primärstatistik som underlag. Insamlingsfrekvensen för primärstatistiken varierar alltefter källdata. Till exempel färdigställs företagsstatistiken vanligtvis varje månad (och kvartal). Undersökningar som gäller hushåll finns på kvartals- och årsnivå (ibland rentav mer sällan). Tillgången till administrativt material varierar efter land. Folkräkningsuppgifter samlas i en del EU-länder in huvudsakligen vart tionde år, i andra baserar sig befolkningsdata på register.
Frekvensen och tidpunkten för framställning av nationalräkenskaperna går inte alltid hand i hand med tidsplanerna för primärstatistikens datainsamlingar.
För nationalräkenskaperna tas kvartals- och årsuppgifterna vanligtvis emot eller samlas in efter tidsplanerna för upprättande av uppgifterna. Ländernas statistikmyndigheter kan även framställa en beskrivning av mottagningstidpunkterna för externa informationskällor.
Frekvensen och tidpunkten för framställning av nationalräkenskaperna går inte alltid hand i hand med tidsplanerna för primärstatistikens datainsamlingar.
För nationalräkenskaperna tas kvartals- och årsuppgifterna vanligtvis emot eller samlas in efter tidsplanerna för upprättande av uppgifterna. Ländernas statistikmyndigheter kan även framställa en beskrivning av mottagningstidpunkterna för externa informationskällor.
Metoder
Databehandling
Datakällorna, metoderna och teknikerna för att utarbeta statistiken är landsspecifika, men de bör användas så att de motsvarar definitionerna och begreppen i ENS 2010. Det finns såväl allmänna som mer detaljerade instruktioner för hur nationalräkenskaperna ska framställas.
Det centrala vid upprättandet av nationalräkenskaperna samt teknikerna kan sammanfattas så här:
Huvudmetoden för beräkning av BNP i nationalräkenskaperna i Finland är produktion, det vill säga förädlingsvärde.
Enhetlighet uppnås genom en avstämnings-/balanseringsprocess. Vissa poster, såsom förändringar i omsättningstillgångar och värdeföremål eller bruttodriftsöverskott och sammansatt förvärvsinkomst leds som rest, det vill säga residual. Samma metod används för upprättandet av kvartalsräkenskaperna. Sektorräkenskaper sammanställs både i samband med huvudaggregat och därefter. Statistiken över nationalräkenskaperna är enhetlig vid en viss tidpunkt.
Det centrala vid upprättandet av nationalräkenskaperna samt teknikerna kan sammanfattas så här:
Huvudmetoden för beräkning av BNP i nationalräkenskaperna i Finland är produktion, det vill säga förädlingsvärde.
Enhetlighet uppnås genom en avstämnings-/balanseringsprocess. Vissa poster, såsom förändringar i omsättningstillgångar och värdeföremål eller bruttodriftsöverskott och sammansatt förvärvsinkomst leds som rest, det vill säga residual. Samma metod används för upprättandet av kvartalsräkenskaperna. Sektorräkenskaper sammanställs både i samband med huvudaggregat och därefter. Statistiken över nationalräkenskaperna är enhetlig vid en viss tidpunkt.
Datavalidering
Syftet med datavalideringen är att säkerställa att uppgiftsinnehållet har genomgått godkännande. Det är en viktig uppgift inom all statistik och särskilt i fråga om nationalräkenskaperna, vars uppgifter används till stöd för ekonomiska analyser och politiskt beslutsfattande.
Ett mål med Europeiska statistiksystemet (ESS) är för närvarande att förenhetliga valideringsmetoderna, så att datakvaliteten i allmänhet och informationseffektiviteten kan förbättras. I detta ingår bland annat att gemensamma standarder och verktyg fastställs och stöd för genomförandet (se webbplatsen för ESS-validering, https://ec.europa.eu/eurostat/data/data-validation). Nationalräkenskaperna är en pilotstatistik i detta avseende. År 2015 tillsattes en arbetsgrupp för validering i anknytning till ENS 2010. Den hade till uppgift att avtala om och dokumentera regler för valideringshandboken ENS 2010 samt stegvis verkställa reglerna som förhandsvalidering för nationalräkenskaperna.
Jämförelser mellan uppgifter ur olika källor är en viktig del av arbetet med att sammanställa nationalräkenskaperna. De källuppgifter som används i nationalräkenskaperna går igenom flera granskningsomgångar hos Statistikcentralen.
Ett mål med Europeiska statistiksystemet (ESS) är för närvarande att förenhetliga valideringsmetoderna, så att datakvaliteten i allmänhet och informationseffektiviteten kan förbättras. I detta ingår bland annat att gemensamma standarder och verktyg fastställs och stöd för genomförandet (se webbplatsen för ESS-validering, https://ec.europa.eu/eurostat/data/data-validation). Nationalräkenskaperna är en pilotstatistik i detta avseende. År 2015 tillsattes en arbetsgrupp för validering i anknytning till ENS 2010. Den hade till uppgift att avtala om och dokumentera regler för valideringshandboken ENS 2010 samt stegvis verkställa reglerna som förhandsvalidering för nationalräkenskaperna.
Jämförelser mellan uppgifter ur olika källor är en viktig del av arbetet med att sammanställa nationalräkenskaperna. De källuppgifter som används i nationalräkenskaperna går igenom flera granskningsomgångar hos Statistikcentralen.
Principer och riktlinjer
Organisation
Statistikcentralen
Organisationsenhet
Ekonomisk statistik
Lagstiftning och andra överenskommelser
Framställningen av statistik styrs av statistiklagen. I statistiklagen föreskrivs bl.a. om insamling av uppgifter, behandling av uppgifter och uppgiftsskyldighet. Vid statistikproduktionen tillämpas på behandlingen av uppgifter utöver statistiklagen också dataskyddslagen samt lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.
Vid utarbetandet av statistik tillämpar Statistikcentralen EU:s statistikförordningar, som styr statistikbyråerna i alla EU-länder.
Ytterligare information: Statistiklagstiftning
Från uppgiftslämnarna samlas endast sådana nödvändiga uppgifter in som inte kan fås från administrativa register. Indexserierna publiceras på ett sådant sätt att det inte går att identifiera ett enskilt företags uppgifter eller utveckling.
Nationalräkenskaperna görs upp i enlighet med Europeiska nationalräkenskapssystemet (ESA 2010). Systemet publicerades i Europeiska unionens officiella tidning som bilaga A till förordning (EU) nr 549/2013. Leveransprogrammet i ENS 2010 är bilaga B till förordningen.
ENS 2010 har formen av en förordning utfärdad av Europaparlamentet och rådet, och den fastställer följande:
Andra lagar som anknyter till nationalräkenskaperna:
På Eurostats webbplats, under National accounts och Government finance and EDP, finns det fler författningar som är relevanta för nationalräkenskaperna.
Vid utarbetandet av statistik tillämpar Statistikcentralen EU:s statistikförordningar, som styr statistikbyråerna i alla EU-länder.
Ytterligare information: Statistiklagstiftning
Från uppgiftslämnarna samlas endast sådana nödvändiga uppgifter in som inte kan fås från administrativa register. Indexserierna publiceras på ett sådant sätt att det inte går att identifiera ett enskilt företags uppgifter eller utveckling.
Nationalräkenskaperna görs upp i enlighet med Europeiska nationalräkenskapssystemet (ESA 2010). Systemet publicerades i Europeiska unionens officiella tidning som bilaga A till förordning (EU) nr 549/2013. Leveransprogrammet i ENS 2010 är bilaga B till förordningen.
ENS 2010 har formen av en förordning utfärdad av Europaparlamentet och rådet, och den fastställer följande:
- Metoder (bilaga A) för enhetlig användning av de gemensamma riktlinjerna, definitionerna, klassificeringarna och redovisningsreglerna vid framställning av räkenskaperna och i tabellerna.
- De tidsfrister enligt leveransprogrammet (bilaga B) inom vilka medlemsländerna senast ska lämna in sina räkenskaper och tabeller.
Andra lagar som anknyter till nationalräkenskaperna:
- Kommissionens beslut av den 30 november 1998 98/715, samt kommissionens beslut av den 17 december 2002 om mätning av priser och volymer i nationalräkenskaperna.
- Lagstiftning om förfarande vid alltför stora underskott
På Eurostats webbplats, under National accounts och Government finance and EDP, finns det fler författningar som är relevanta för nationalräkenskaperna.
Principer för dataskydd
Dataskyddet för uppgifter som samlats in för statistiska ändamål garanteras i enlighet med kraven i statistiklagen (280/2004), lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), EU:s allmänna dataskyddsförordning (EU) 2016/679 och dataskyddslagen (1050/2018). Datamaterialen är skyddade med behövliga fysiska och tekniska lösningar i alla skeden av bearbetningen. Statistikcentralen har utarbetat detaljerade föreskrifter och anvisningar för den konfidentiella bearbetningen av uppgifter. Personalen har bara tillgång till de uppgifter som är nödvändiga med tanke på arbetsuppgifterna. Utomstående har inte tillträde till de lokaler där material på enhetsnivå behandlas. De anställda har undertecknat ett sekretessavtal när de trädde i tjänst. Överträdelser av datasekretessen bestraffas.
Ytterligare information: Dataskydd | Statistikcentralen (stat.fi)
Ytterligare information: Dataskydd | Statistikcentralen (stat.fi)
Sekretess – behandling av uppgifter
Med konfidentiella uppgifter avses inom statistik uppgifter med vilka statistiska enheter kan identifieras direkt eller indirekt och som därför kan röja enskilda uppgifter. För att fastställa huruvida en statistisk enhet kan identifieras måste man beakta alla relevanta medel som en tredje part eventuellt kan använda för att identifiera den statistiska enheten. Även om nationalräkenskaperna vanligtvis är väl aggregerade, kan identifiering vara möjligt i underkategorierna till aggregaten och/eller underkategorierna i små ekonomier. I dessa fall krävs åtgärder för att uppgifterna om den enskilda statistiska enheter inte ska röjas. Anvisningarna om hur man förhindrar att uppgifterna röjs finns i Europeiska kommissionens Handbook on Statistical Disclosure Control (på engelska).
De inlämnade uppgifterna markeras antingen med ”N = får inte publiceras innan utsatt datum” eller ”F = fritt”.
De inlämnade uppgifterna markeras antingen med ”N = får inte publiceras innan utsatt datum” eller ”F = fritt”.
Principer för offentliggörande
Statistikcentralen publicerar nya statistiska uppgifter vardagar kl. 8.00 i sin webbtjänst. Publiceringstidpunkterna för statistik uppges på förhand i den publiceringskalender som finns i webbtjänsten. Uppgifterna är offentliga efter att de har uppdaterats i webbtjänsten.
Ytterligare information: Statistikcentralens principer för offentliggörande av statistik
Ytterligare information: Statistikcentralens principer för offentliggörande av statistik
Datautbyte
Uppgifter i nationalräkenskaperna är centrala ekonomiska uppgifter som många internationella organisationer publicerar för att förbättra konsistensen av uppgifterna och uppnå synergifördelar vid insamling och bedömning av uppgifter. Inter-Agency Group on Economic and Financial Statistics (med företrädare för Internationella regleringsbanken, Europeiska centralbanken, IMF, OECD och Världsbanken) lade inom ramen för projektet G20 Data Gap Initiative år 2016 fram ett initiativ för förbättrad informationsdelning kring uppgifterna i nationalräkenskaperna.
Uppgifterna förmedlas via Eurostat till andra internationella organisationer.
Finansräkenskaperna kvartalsvis, uppgifterna om betalningsbalans och de offentliga samfundens konton lämnas även direkt till ECB.
Uppgifterna förmedlas via Eurostat till andra internationella organisationer.
Finansräkenskaperna kvartalsvis, uppgifterna om betalningsbalans och de offentliga samfundens konton lämnas även direkt till ECB.
Tillgänglighet och tydlighet
Nya statistiska uppgifter publiceras som databastabeller i databasen StatFin. Databasen är det primära forumet för att publicera uppgifter och de nya uppgifterna uppdateras först i databasen. Vid publicering av statistiska uppgifter kan befintliga databastabeller uppdateras med nya uppgifter eller så kan helt nya databastabeller publiceras.
Utöver de statistiska uppgifter som publiceras i databasen StatFin publiceras i allmänhet ett meddelande om de viktigaste uppgifterna i webbtjänsten. Om offentliggörandet innehåller uppgifter från flera referensperioder (t.ex. månads- och årsuppgifter), publiceras i webbtjänsten en översikt som sammanställer dessa uppgifter. Både i meddelandet och i översikten listas de databastabeller som uppdaterats vid publiceringstidpunkten. Statistikuppgifter kan i vissa fall också publiceras enbart som databasoffentliggöranden i databasen StatFin. I samband med dessa s.k. databasoffentliggöranden publiceras varken ett meddelande eller en översikt.
Meddelandena och databastabellerna publiceras på tre språk: finska, svenska och engelska. De svenska och engelska versionerna av meddelandena kan vara mindre omfattande än de finska.
Om det sker ändringar i tidsplanerna för offentliggöranden och databastabeller informeras allmänheten genom ändringsmeddelanden i webbtjänsten, liksom om det görs korrigeringar.
Riktlinjer för revidering av uppgifter
Revidering av redan publicerade statistiska uppgifter är en del av den normala statistikproduktionen och innebär förbättrad kvalitet. Principen är att de statistiska uppgifterna bygger på bästa tillgängliga material och information om det fenomen som statistikförs. Å andra sidan strävar man efter att informera om revideringar så transparent som möjligt på förhand. Med förhandskommunikation säkerställs att användarna kan bereda sig på revideringar av uppgifter.
Bakgrunden till revideringen av uppgifter i offentliggörandena är ofta komplettering av material. I så fall grundar sig den nya, reviderade statistiksiffran på en bredare informationsgrund och beskriver fenomenet ännu mer exakt.
Revideringen av uppgifterna i statistiken kan också bero på den beräkningsmetod som använts, exempelvis årlig avstämning av siffror eller uppdatering av viktstruktur. Också ändring av basår och använda klassificeringar orsakar revidering av uppgifter.
Kvalitetsbedömning
Se punkt Kvalitetssäkring.
Kvalitetssäkring
Kvalitetsledningen förutsätter helhetsinriktad styrning av verksamheten. Statistikområdets egen ram för kvalitetsledning är riktlinjerna för europeisk statistik (CoP). Kvalitetskriterierna för Finlands officiella statistik överensstämmer med riktlinjerna för europeisk statistik.
Ytterligare information: Kvalitetsledning (på finska) | Statistikcentralen (stat.fi)
I nationalräkenskaperna och regionalräkenskaperna görs flera kvalitetskontroller under produktionsprocessen, till exempel i förskott (källstatistik), under processens gång (resultat), i efterskott (använda metoder) och i samband med externa granskningar (Eurostat, Europas revisionsdomstol eller den nationella revisionsdomstolen, IMF).
Statistikcentralens kvalitetskriterier och praxis beskrivs på http://www.stat.fi/org/tilastotoimi/svt-laatukriteerit_sv.html.
Användarnas tillgång
Uppgifterna publiceras samtidigt för alla användare. Innan statistiska uppgifter publiceras får de behandlas och lämnas ut bara av de personer vid Statistikcentralen som deltar i framställningen av statistiken eller som behöver uppgifterna i sitt eget arbete innan de publiceras.
Ytterligare information: Principer för publicering av statistik
Statistikcentralen är producent till materialet och äger upphovsrätten om inte annat anges i anslutning till produkten, uppgiften eller tjänsten. Användarvillkor för statistiska uppgifter.