Nyheter 1.7.2020

Nästan hälften av distanspapporna bor ensamma – åtminstone en del av tiden

Är det finländska föräldraskapet jämlikt fördelat mellan män och kvinnor? Ett sätt att undersöka saken är att se vad som händer om föräldrarna väljer att bo på olika adresser. Enligt statistiken bodde omkring 130 000 fäder i slutet av år 2019 på annan adress än sina barn under 18 år. När det gäller mammor är en sådan situation klart ovanligare. Enligt statistiken bodde fler än 60 000 distanspappor ensamma, dvs. 47 procent. Att bo ensam innebär att ingen annan är inskriven i bostaden.

Enligt boendestatistiken finns det fler ensamboende män än ensamboende kvinnor både kvantitativ och relativt sett i åldersgruppen 25–54, som största delen av föräldrarna till minderåriga hör till. Att det är vanligare att män bor ensamma förklaras för sin del just av skilsmässor och separationer, där barnen ofta stannar hos modern – eller i fall av gemensam vårdnad då barnens adress oftare är moderns. På så sätt blir pappan åtminstone tillfälligt ensamboende, säger Statistikcentralens experter på familje- och jämställdhetsstatistik, specialforskare Marjut Pietiläinen och överaktuarie Laura Lipasti.

”Det verkar som om det fortfarande finns skillnader mellan könen i dessa frågor, åtminstone än så länge”, sammanfattar Pietiläinen, som är insatt i familje- och jämställdhetsstatistik.

Materialet i Finlands registerbaserade statistik är också i internationell jämförelse exakt och berättar detaljerat om många frågor som gäller föräldraskap och familjer: på basis av dem får man t.ex. veta hur många finländska pappor som bor på annan adress än sina minderåriga barn, hur gamla distanspapporna är, hur många barn de har, vilken deras familjesituation är på basis av adressuppgifterna och hur många kilometer det är mellan pappornas och barnens hemadress.

Trots noggranna uppgifter finns det också döda vinklar: uppgifterna berättar ingenting om föräldrarnas arbetsfördelning i situationer med gemensam vårdnad och växelvist boende, säger Pietiläinen och Lipasti.

”Vi kommer inte helt in i hur familjernas vardag fungerar i praktiken”, säger Lipasti.

”Så länge barnet bara kan ha en adress i registren är detta fallet. Om det kunde finnas två adresser, skulle vi få mer information om familjernas arrangemang, men å andra sidan skulle det också uppstå nya utmaningar för statistikföringen”, funderar Pietiläinen.

Adressuppgifterna berättar inte heller, utan utredning av bådas boendehistoria, om föräldrarna som bor isär någon gång tidigare har bott tillsammans.

”Vi vet inte exakt om dessa pappor alls deltar i barnens liv, eller om de deltar mycket”, sammanfattar Pietiläinen.

Majoriteten av distanspapporna bor nära sina barn

Bilden som skapas utgående från registeruppgifterna måste alltså kompletteras på något sätt. En tilläggsundersökning om växelvist boende i Statistikcentralens arbetskraftsundersökning om situationen år 2018 belyser situationen mer detaljerat: Av de män som deltog i undersökningen och som hade minst ett barn under 15 år, hade 17 procent barn som bor i två hem. Sammanlagt fanns det ungefär 110 000 barn med två hem. Omkring 40 000 av dessa barn bodde lika mycket hos båda föräldrarna. Nittiotvå procent av denna grupp hade två vårdnadshavare, dvs. deras föräldrar hade gemensam vårdnad.

En något exaktare bild av situationen för ensamboende distanspappor ger också det faktum att de oftare än andra distanspappor bor nära sina barn som är skrivna på annan adress. Detta kan också berätta om att ensamboende distansfäder deltar i barnens vardag mer än vad man kan sluta sig till enbart på basis av adressuppgifter, bedömer Pietiläinen och Lipasti.

”På basis av de uppmätta avstånden fågelvägen är det dock inte möjligt att veta hur lång restiden är mellan adresserna”, konstaterar Lipasti.
På basis av adressuppgifterna ser man att 65 procent av de ensamboende distanspapporna bodde i samma kommun som barnen i slutet av år 2019. Mätt med avstånd bodde 63 procent mindre än 10 kilometer från sina barn. Elva procent bodde på mer än 100 kilometers avstånd, medan andelen för alla distanspappor var 18 procent.

En femtedel av distanspapporna har också barn hemma

Enligt statistiska uppgifter bor alltså drygt hälften av distanspapporna inte ensamma. Något fler än var tionde distanspappa hade en make, maka eller sambo som var skriven på samma adress som pappan. En femtedel av distanspapporna bodde tillsammans med sin make, maka eller sambo och sina barn. Detta kan t.ex. betyda att det också i det nya förhållandet fötts barn eller att en del av de barn som föddes i tidigare förhållande officiellt bor hos den ena föräldern och en del hos den andra föräldern.

Under de senaste åren har man kunnat se stora förändringar som påverkar varandra i statistiken över finländska familjer. För det första har nedgången i fruktsamheten minskat antalet barnfamiljer. För det andra har ensamboendet överlag blivit vanligare och i slutet av år 2019 bodde 22 procent av Finlands befolkning ensam – 27 procent av alla myndiga. Antalet ensamboende i åldersgruppen 25–39, som många småbarnsföräldrar hör till, har ökat och bland män är andelen alltså större än bland kvinnor.

I familjestatistiken bildas familjer utgående från personer som bor i samma hushåll enligt uppgifterna i befolkningsdatasystemet. Resultaten påverkas av att man med hjälp av register t.ex. inte hittar par som bor i ett stadigvarande parförhållande om de inte bor tillsammans och av att barn bara kan ha en adress. Dessutom saknas åtminstone tillsvidare registerbaserade statistiska uppgifter om samkönade sambopar. Pietiläinen och Lipasti påminner om att vid tolkningen av familjestatistiken också beakta det faktum att äkta par eller sambopar utan barn inte bara avser par som uttryckligen är utan barn utan också par vilkas barn redan flyttat hemifrån.

Läs mer:
Offentliggörandet om undersökningen om växelvist boende
Offentliggörandet Familjer 2019
Förfrågningar: Specialforskare Marjut Pietiläinen 0295 512 798, överaktuarie Laura Lipasti 0295 513 041

Dela