Dokumentation som var i kraft 29.6.2022

Statistikens primäruppgifter

Allmän beskrivning

Statistiken över tillväxt- och lönsamhetsmätare innehåller data som beräknats utgående från nationalräkenskaperna om utvecklingen av arbetets produktivitet och faktorer som påverkat den. Som källa används dessutom data i sysselsättningsstatistiken. Statistiken är en slags precisering av ett delområde i nationalräkenskaperna, årsräkenskaperna.
Uppgiftsinnehållet i nationalräkenskaperna omfattar alla ekonomiuppgifter som framställts enligt Europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS 2010) (European System of Accounts, ESA 2010).
Nationalräkenskaperna beskriver hela ekonomin, men innehåller även precisare uppgifter (om sektorer,
näringsgrenar, produkter, områden osv.). Nationalräkenskaperna innehåller uppgifter från flera delområden: års- och kvartalsräkenskaperna (huvudaggregat), sektorräkenskaperna, finansräkenskaperna, tillgångs- och användningstabellerna och input-outputtabellerna, regionalräkenskaperna, produktiviteten (arbets-, kapital- och totalproduktivitet) och offentliga samfund.
Uppgifterna är på sektornivå också i statistiken över tillväxt- och lönsamhetsmätare. Statistiken beskriver utvecklingen hos arbetet och totalproduktiviteten i Finlands samhällsekonomi på hela ekonomins och olika näringsgrenars nivå.
Ett av huvudaggregaten i nationalräkenskaperna är bruttonationalprodukten (BNP), och där har prisförändringarnas inverkan tagits bort. Den beskriver den ekonomiska utvecklingen i ett land eller i ett område. Den hänvisas till också som ekonomins tillväxttakt eller tillväxtprocent. Arbetets produktivitet mäts i statistiken över tillväxt- och lönsamhetsmätare per arbetstimme kalkylerat som BNP eller mera exakt som förädlingsvärde. Statistiken granskar produktionsinsatsernas (arbetets och kapitalets) inverkan på förädlingsvärdet samt utvecklingen av arbetets produktivitet När statistiken framställs tillämpas metoden för tillväxtberäkning, där både produktion och primära insatser mäts som en logaritmisk förändringsgrad.
 

Statistikens population

I nationalräkenskaperna består ett givet lands statistiska population av alla inhemska statistiska enheter (institutionella enheter eller lokala branschenheter, se kap. Statistika enheter. Enheten är inhemsk när dess huvudsakliga ekonomiska hemvist finns i landet, det vill säga när den bedriver ekonomisk verksamhet i landet under en längre tid (minst ett år).
Nationalräkenskaperna är heltäckande. Detta innebär att alla inhemska ekonomiska enheter ingår i dem.
 

Statistisk enhet

I enlighet med anvisningarna i ENS 2010 finns det två typer av statistiska enheter i nationalräkenskaperna, och på motsvarande sätt två perspektiv för granskning av ekonomin: (a) institutionella enheter och (b) lokala branschenheter (local KAU). Det förra används för att redovisa inkomster, utgifter och finansiella flöden samt för balansräkningarna, medan det senare används för att redovisa produktionsprocesser samt för input-outputanalys och regionala analyser.
En institutionell enhet är en ekonomisk enhet med självständig beslutanderätt i sin huvudsakliga verksamhet. En inhemsk enhet är en institutionell enhet vars huvudsakliga ekonomiska hemvist finns i det ekonomiska området ifråga och som har beslutanderätt i sin verksamhet och som har, eller skulle kunna ha, en fullständig bokföring.
En lokal branschenhet inkluderar alla de produktionsmässiga delar i en institutionell enhet som befinner sig på samma plats eller mycket nära varandra och som fungerar på samma NACE Rec.2-näringsgrensnivå (fyrsiffernivå).
En institutionell enhet består av en eller flera lokala branschenheter; en lokal branschenhet hör till en och enbart en institutionell enhet.
 

Måttenhet

I statistiken över tillväxt- och lönsamhetsmätare har största delen av variablerna mätts som logaritmisk förändringsgrad, som inte har en naturlig euro- eller mängdtolkning. De enda variablerna som publiceras i euro är den produktiva kapitalstocken samt kapital- och arbetskraftsersättningarna.

I systemet ENS 2010 mäts alla flöden och stockar i penningvärde, antingen i euro eller i nationell valuta. De enda undantagen är vissa variabler som anknyter till befolkning och arbetskraft, som anges i personer, timmar eller arbetsplatser. Flöden och stockar ska värderas till bytesvärde, det vill säga det värde som de kan omsättas till i kontanter. Således är marknadspriset det prisbegrepp som är utgångspunkten i värdering enligt ENS.

Utöver gängse (marknads)priser uttrycks vissa variabler i nationalräkenskaperna också till föregående års pris och som kedjade volymuppgifter (se avsnitt 3.9). Därtill är det också möjligt att producera tillväxtprocent och index ur uppgifterna, liksom också många andra nyckeltal (t.ex. procentandelar, uppgifter som räknats per person, köpkraftsjusterade uppgifter).
 

Basperiod

Begreppet ‘basår’ används inte i nationalräkenskaperna. Däremot bildas en del variabler i nationalräkenskaperna med begreppen ´föregående års priser´ samt ´kedjade volymer´, såsom det bestäms i kommissionens beslut 98/715/EC. När variablerna presenteras med föregående års priser blir det möjligt att bilda ett volymindex mellan beräkningsåret och föregående år. När referensåret har valts, kan volymindexen kedjas för alla variabler i löpande priser under referensåret. Då fås ett volymestimat för alla utvalda tidpunkter.

Referensperiod

Referensperioden i statistiken över tillväxt- och lönsamhetsmätare är ett kalenderår. I nationalräkenskaperna är referenstiden vanligen ett kalenderår i årsräkenskaperna och ett kvartal i kvartalsräkenskaperna.

Två slags uppgifter redovisas: flöden och stockar. Med flöden avses verksamhet eller verkningar inom en viss tidsperiod. Stockarna däremot gäller läget vid en viss tidpunkt (vanligen årets eller kvartalets början eller slut).
 

Referensområde

Nationalräkenskapernas referensområde är hela landet. Hela landets ekonomi kan indelas i områden. NUTS-indelningen är en gemensam ekonomiområdesklassificering för EU:s medlemsstater.

Sektortäckning

Statistiken över tillväxt- och lönsamhetsmätare beskriver hela ekonomin, liksom nationalräkenskaperna. Varje ekonomisk enhet har ett ekonomiskt intresse som gäller det ifrågavarandet landet.
Dessutom används flera underklasser. De två viktigaste underklasserna gäller de institutionella sektorerna och näringsgrensklasserna enligt NACE Rev.2. Alla underklasser ska vara täckande.
ESA 2010 har fem institutionella sektorer som utesluter varandra: (a) icke-finansiella företag, (b) finansiella företag och försäkringsföretag, (c) offentliga samfund, (d) hushåll, (e) hushållens icke-vinstsyftande organisationer. Dessa fem sektorer utgör tillsammans hela den inhemska ekonomin. Varje sektor är även indelad i undersektorer.
I statistiken över tillväxt- och lönsamhetsmätare är sektorindelningen inte lika exakt som i nationalräkenskaperna. Det finns bara två sektorer: den privata och den offentliga. S1Y-klassen innehåller sektorkategorierna S11, S12, S14 samt S15 och S1J-klassen innehåller kategorin S13. Sektorn S2 för länder utomlands granskas inte inom ramen för statistiken.
I fråga om näringsgrensindelningen följer ESA 2010 klassificeringen NACE Rev.2. Näringsgrenarna kan grupperas på olika nivåer, till exempel grupper som omfattar 3, 10, 21, 38, 64 eller 88 näringsgrenar. Den grövsta nivån omfattar tre näringsgrenar: (a) jordbruk, skogsbruk och fiske, (b) utvinning av mineral, tillverkning, försörjning av el, gas, värme och kyla, vattenförsörjning, avloppsrening, avfallshantering och sanering, byggverksamhet, (c) tjänster.
I statistiken över tillväxt och lönsamhet används som mest 63 nivåer på näringsgrenar, det vill säga statistiken omfattar näringsgrenarna på tvåsiffrig nivå i näringsgrensindelningen TOL2008. Observera att det inte för alla variabler finns alla kombinationer av sektor (S1Y/S1J) och näringsgren (TOL2008 2-siffrig).
Eftersom statistiken över tillväxt- och lönsamhetsmätare använder sysselsättningsstatistiken som källa, har den även tillgång till yrkes- och utbildningsklassificeringar.
 

Tidstäckning

Nationalräkenskaperna upprättas vanligen för år och kvartal. Statistik över tillväxt- och lönsamhetsmätare görs varje år, men en del av uppgifterna uppdateras fyra gånger per år när uppgifter för årsräkenskaperna uppdateras. Tidsserien i statistiken över tillväxt- och lönsamhetsmätare börjar från år 1975.
Allmänt sett förutsätter leveransprogrammet ENS 2010 att uppgifterna börjar från år 1995 (årsuppgifter) och 1995Q1 (kvartalsuppgifter) men en del uppgifter kan börja från ett senare år. Om det finns tidigare år, kan de ha beräknats i enlighet med tidigare versioner av ENS och det kan finnas skillnader i begreppen jämfört med de uppgifter som upprättats i enlighet med ENS 2010.
 

Distributionsfrekvens

Statistik över tillväxt- och lönsamhetsmätare görs varje år, men en del av uppgifterna uppdateras fyra gånger per år när uppgifter för årsräkenskaperna uppdateras. Nya uppgifter om nationalräkenskaper, kvartalsvis, publiceras varje kvartal: fyra gånger per år. Beroende på nationell praxis, kan dock nationalräkenskaperna, kvartalsvis, uppdateras och publiceras på nytt. Nationalräkenskaperna, årsvis publiceras åtminstone en gång per år; när uppgifter för ett nytt år läggs till. Beroende på nationell praxis och revisionspolicy kan årsuppgifterna publiceras flera gånger, till exempel preliminära uppgifter i början av året och uppdaterade uppgifter senare under samma kalenderår.

Begrepp

Arbetsproduktivitet

Arbetsproduktiviteten beräknas genom att dividera bruttonationalprodukten (dvs. förädlingsvärdet) eller produktionen med antalet arbetstimmar som använts för att åstadkomma detta. Enligt den neoklassiska ekonomiska teorin skapas ekonomisk tillväxt genom ökad arbetsproduktivitet.

Bidrag till en strukturell förändring av arbetsinsatsen

Med strukturell förändring av arbetsinsatsen avses förändringar i arbetsinsatsen. I produktivitetsundersökningen har arbetade timmar och arbetsersättningar klassificerats efter arbetstagarnas ålder, utbildningsnivå och kön. På så sätt kan man se vilken del av produktivitetstillväxten beror på förändringar i dessa faktorer.
När man uppskattar bidraget till den strukturella förändringen av arbetsinsatsen har man använt material från sysselsättningsstatistiken fr.o.m. år 1975. Materialet fördelas på ovan nämnda klasser. Varje klass får en egen vikt med utnyttjande av de genomsnittliga lönerna för klassen ifråga (viktningen bygger på antagandet att lönerna beskriver arbetskraftens gränsproduktivitet). En klass består t.ex. av högt utbildade kvinnor i åldern 30–54 år som på basis av sin ålder och utbildning kan antas tjäna mer än t.ex. män under 30 år med utbildning på mellannivå. Om t.ex. den relativa andelen högt utbildade ökar inom den totala arbetsinsatsen eller om den relativa lönen för högt utbildade stiger, blir den strukturella förändringen högre.

Bidraget av kapitalinsatsen

Hur en förändring i kapitalintensiteten (kapitaltjänsternas volym/arbetstimme) inverkar på förändringen av arbetsproduktiviteten.

Bruksvärde för kapital

Bruksvärde för kapital utgör priset på kapitaltjänster. Bruksvärde för kapital beskriver det penningbelopp som under året skulle ha behövts för att täcka användningen av tjänster för kapitalobjekt värda x euro. Här ingår finansieringskostnader för kapitalet eller alternativkostnader för att kapitalet för tillfället inte kan användas på annat håll i produktionen samt vinster eller förluster till följd av ändringar av priset på kapitalobjektet och förslitningen av kapitalet vid användningen.

Bruttonationalprodukt

BNP, bruttonationalprodukten till marknadspris är det slutliga resultatet av produktionsaktiviteten hos inhemska produktionsenheter. Den kan definieras på tre sätt: som summan av förädlingsvärden brutto för de olika institutionella sektorerna eller de olika branscherna plus produktskatter minus subventioner; som summan av inhemska institutionella enheters slutliga användning av varor och tjänster (konsumtion, bruttoinvestering, export minus import); som summan av användning i kontot för den totala ekonomins inkomstbildning (löner och kollektiva avgifter, skatter på produktion och import minus subventioner samt driftsöverskott brutto och sammansatt förvärvsinkomst brutto). (ENS 1995 8.89.)

Förslitningsgrad

Förslitningsgraden anger hur stor del av kapitalstocken förbrukas under året. I produktivitetsundersökningarna varierar förslitningsgraderna beroende på typ av näringsgren och kapitalobjekt. Kapitalförslitning motsvarar värdet av de fasta tillgångar som har förbrukats under den aktuella perioden. Förslitningen är en följd av normal användning och förutsebar föråldring, inklusive en avsättning för förlust av materiella fasta tillgångar genom oförutsedda skador, vilka man kan försäkra sig mot.

Kapitalförslitning ska skiljas från den avskrivning som redovisas i företagsbokföringen. Det innebär användning av fasta tillgångar i produktionen under den aktuella perioden. Kapitalförslitning beräknas med utgångspunkt i realkapitalstocken och den sannolika genomsnittliga ekonomiska livslängden för de olika kapitalobjekten.

Förädlingsvärde

Förädlingsvärde (brutto) avser det värde som genereras av varje enhet som har en produktionsaktivitet. I marknadsproduktion beräknas det genom att man från enhetens produktion drar av de insatser (varor och tjänster) som används i produktionsprocessen, och i icke-marknadsproduktion beräknas det genom att summera beloppen av löner och kollektiva avgifter, kapitalförslitning och eventuella skatter på produktion och import.

Insatsförbrukning

Insatsförbrukning består av värdet av de varor och tjänster som används som insats i produktionsprocessen, exklusive fasta tillgångar, vars användning förs som kapitalförslitning. Dessa varor och tjänster kan antingen vidareförädlas eller förbrukas i produktionsprocessen.

Produkter som används för insatsförbrukning skall bokföras och värderas vid den tidpunkt de går in i produktionsprocessen. De skall värderas till mottagarpris för liknande varor och tjänster vid samma tidpunkt.

Kapital- och arbetskraftsersättningar

Arbetskraftsersättningen dvs. lönen, är priset på arbetsinsatsen sett ur producentens synvinkel. När man granskar hur en förändring av arbetskraftens kvalitet inverkar på en förändring av produktiviteten viktas de arbetstimmar som arbetstagare av olika typer av utbildningsnivå utfört med den aktuella arbetstagargruppens andel av alla arbetskraftsersättningar.

När man från näringsgrenens förädlingsvärde avdrar arbetskraftsersättningarna, fås kapitalersättningen. När man granskar hur kapitaltjänsterna inverkar på produktiviteten används beloppet av kapitalersättningarna för att beräkna vikterna för kapitalvarutyperna efter näringsgren (jfr arbetskraftsersättningar). Beloppet av kapitalersättningar används också för att beräkna nettointäktsgraden.

Metod för tillväxtberäkning

Namnet tillväxtberäkning kommer sig av att de årliga förändringarna av förädlingsvärdet bryts ned i tillväxtkomponenter, vilket innebär att man kan granska vilka faktorer som genererat tillväxten. Anta t.ex. att förädlingsvärdet har vuxit med fem procent (logaritmiska procentförändringar) från år t till år t-1. Denna tillväxt på fem procent kan brytas ned i delfaktorer: tillväxtsandelen, som beror på ökningen av kapitalbeloppet, den andel som är en följd av ökningen av arbetsinsatsen samt den andel som beror på förbättringen av den totala produktiviteten. Delfaktorerna är summerbara till en förändring av förädlingsvärdet, dvs. om vi i exemplet ovan antar att kapitalets inverkan är 0,7 och arbetskraftens 1,3 procent har den totala produktiviteten en inverkan på tre procent.
De primära insatserna – kapital och arbetskraft – kan ytterligare brytas ned i underposter, t.ex. kapitalinsatsen kan indelas i inverkan av FoU (forskning och utveckling) -kapitalet och inverkan av ICT-kapitalet (informationsteknologi). Arbetsinsatsen kan indelas i inverkan av arbetade timmar och inverkan av en strukturförändring inom arbetsinsatsen.
I produktivitetsundersökningen görs som noggrannast beräkningar gällande 63 näringsgrenar. För varje näringsgren räknas förädlingsvärde, arbetsproduktivitet, inverkan av kapital och arbetskraft på produktiviteten samt totalproduktivitet. Därefter aggregeras de näringsgrensvisa uppgifterna med värdeförädlingsvikter till grövre nivåer och efter det ytterligare till nivån för den totala ekonomin.

Multifaktorproduktivitet

Med multifaktorproduktivitet (eller totala produktivitet) avses teknisk utveckling. Denna kan emellertid inte mätas direkt, vilket innebär att dess inverkan måste uppskattas residualt, när alla övriga faktorer som påverkat ökningen av förädlingsvärde har eliminerats.
Multifaktor produktiviteten kan beräknas utgående från förädlingsvärde eller produktion. Den erhålls när man från förädlingsvärdet (eller produktionen) drar av inverkan av kapitalets och arbetskraftens bidrag. Om beräkningen grundar sig på produktionsmetoden, drar man också av inverkan av insatsförbrukningen.

Multifaktorproduktivitet baserat på förädlingsvärde

Förädlingsvärdet definieras som produktionsvärde minus insatsförbrukning. När man tillämpar beräkning av förädlingsvärde för att uppskatta multifaktorproduktiviteten avdrar man kapitalet och arbetets bidrag dvs. ?multifaktorproduktivitet?_förädl=förädlingsvärde-(kapitalets+arbetets bidrag)

Multifaktorproduktivitet baserat på produktion

Det är befogat att anta att det finns utbyte av insatsvaror mellan näringsgrenarna. Till exempel kan näringsgren x leverera kablar till näringsgren y. Kablarna är en slutprodukt för näringsgren x, men de är inte slutprodukter för hela produktionskedjan. Näringsgren y utnyttjar kablarna i produktionen av sina egna slutprodukter som är teknisk apparatur. När man använder enbart förädlingsvärdemetoden beaktas inte insatsintensitetens bidrag till förändringen av produktiviteten. Produktivitetsberäkning baserad på produktionen beaktar detta.
Formeln för beräkningen av den multifaktorproduktiviteten blir då följande:
?Multifaktorproduktivitet?_produktion=produktion-(kapitalets+arbetets+insatsförbrukningens bidrag)

Nettointäktsgrad

Med nettointäktsgrad avses finansieringskostnaden för kapital, det vill säga s.k. intern ränta, som är en del av driftskostnaden för kapitalvaror. Den kan räknas residualt när man känner till kapitalersättningar, kapitalvinster/förluster till följd av prisförändringar samt kapitalförslitningsgrad.

Produktion till baspris

Produktion till baspris består av de produkter som skapats under räkenskapsperioden. Tre olika kategorier av produktion kan urskiljas: marknadsproduktion, produktion för egen slutlig användning och övrig icke-marknadsproduktion.
Produktionen skall bokföras och värderas vid den tidpunkt då den framställs i produktionsprocessen.

Produktiv kapitalstock

I nationalräkenskaperna avses med kapitalstock den kapitalmängd som finns i samhällsekonomin. Här ingår såväl fysiskt kapital t.ex. maskiner, anläggningar och byggnader, som immateriella tillgångar t.ex. forsknings- och produktutveckling.

Den produktiva kapitalstock som används i produktivitetsundersökningen skiljer sig från nationalräkenskapernas kapitalstock. Den mäter de kapitaltjänster som kapitalstocken tillhandahåller. Mängden kapitaltjänster beskriver kapitalets produktionsförmåga bättre än kapitalstocken och motsvarar produktionsfunktionens övriga faktorer.

Noggrannhet, tillförlitlighet och aktualitet

Noggrannhet och tillförlitlighet i allmänhet

Revideringstabeller över statistiken publiceras i statistikpubliceringen vid ”Revidering av denna statistik”. Se exempel som gäller nationalräkenskaperna http://stat.fi/til/vtp/2019/vtp_2019_2020-03-16_tau_002_fi.html

Aktualitet

Uppgifterna i nationalräkenskaperna bör göras tillgängliga för användarna så snabbt som möjligt, dock med beaktande av uppgifternas frekvens (år eller kvartal), art (huruvida det handlar om data som beskriver ekonomins struktur eller konjunkturförändringar) samt tillräcklig balans mellan tillförlitlighet och aktualitet.

I leveransprogrammet för ENS 2010 fastställs tidsfristen för sändning av alla tabeller i räkenskaperna. Kvartalstabellerna bör vara tillgängliga 2 eller 3 månader efter utgången av kvartalet. Leveranserna av årstabellerna kan ha en eftersläpning på mellan 2 månader (huvudaggregat) och 36 månader (tillgångs- och användningstabeller) efter utgången av statistikåret.
I Finland framställs vissa delområden av nationalräkenskaperna snabbare än leveransprogrammet kräver. Sådana är bland annat årliga reala sektorräkenskaper i juni, finansräkenskaperna kvartalsvis med 85 dagars eftersläpning, finansräkenskaperna årsvis med 85 dagars eftersläpning samt input-outputtabeller och tillgångs- och användningstabeller vanligen med en eftersläpning på 24 månader.

 Statistik över tillväxt- och lönsamhetsmätare kan göras omkring 10 månader efter utgången av statistikåret, eftersom uppgifterna i sysselsättningsstatistiken är tillgängliga något senare än uppgifterna i nationalräkenskaperna för motsvarande period.

Uppgifterna i statistiken över tillväxt- och lönsamhetsmätare ingår inte i leveransprogrammet och levereras således inte till Eurostat.
 

Punktlighet

Det är god praxis att publiceringsdatumen för nationalräkenskaperna tillkännages i förväg och att dessa datum faktiskt håller.

Rapporteringen av nationalräkenskaperna till Eurostat ska ske exakt vid de tidpunkter som fastställs i leveransprogrammet för ENS 2010 eller tidigare.

Statistikcentralen skickar ofta uppgifterna till Eurostat tidigare än den sista möjliga tidpunkten som anges i leveransprogrammet.

Jämförbarhet

Geografisk jämförbarhet

Jämförbarheten i EU-medlemsstaternas nationalräkenskaper garanteras genom att de gemensamma definitionerna i Europeiska nationalräkenskapssystemet (European System of Accounts ESA 2010) tillämpas. Också global jämförbarhet är möjlig eftersom många länder utanför Europa tillämpar rekommendationen SNA2008, som stämmer överens med ENS 2010.

När det gäller statistiken över tillväxt- och lönsamhetsmätare ska den geografiska jämförbarheten kontrolleras separat. Metoderna kan vara lite olika i olika länder. Alla länder publicerar inte statistik som motsvarar statistiken över tillväxt- och lönsamhetsmätare.
 

Jämförbarhet över tid

Eftersom uppgifterna för alla tidsperioder som ska statistikföras görs upp enligt samma ENS 2010-definitioner, är nationalräkenskaperna för olika perioder helt jämförbara. Om grundläggande förändringar i metoder eller klassificeringar måste göras, görs nödvändiga uppdateringar i tidsserier som sträcker sig långt bakåt i tiden. 

Enhetlighet över statistikområdena

I nationalräkenskapernas kontosystem är de olika delområdena enhetliga: års- och kvartalsräkenskaperna, den offentliga sektorns uppgifter, de reala sektorräkenskaperna, finansräkenskaperna, regionalräkenskaperna samt tillgångs- och användningstabellerna. I praktiken kan det emellertid vara en omöjlighet att uppnå fullständig enhetlighet mellan uppgifterna vid alla tidpunkter, och temporära skillnader förekommer. Skillnaderna beror oftast på olika former av eftersläpning för offentliggörandena inom de olika delområdena.

Statistiken över tillväxt- och lönsamhetsmätare använder siffrorna i nationalräkenskaperna direkt som källa, så siffrorna är inte enhetliga.

Primärstatistik, såsom struktur- och konjunkturstatistik för företag och arbetskraftsundersökningen, används i stor utsträckning som källmaterial för nationalräkenskaperna. Primärstatistiken och uppgifterna i nationalräkenskaperna är emellertid ofta inte enhetliga. Den största orsaken är olika begrepp och definitioner eller skillnader i uppgifternas täckning. Också betalningsbalansen är en viktig källa för nationalräkenskaperna. Definitionerna och omfattningen i betalningsbalansmanualen BPM6 är fullständigt enhetliga med nationalräkenskapernas ENS 2010-definitioner. Variablerna i betalningsbalansen är således fullständigt enhetliga med motsvarande variabler i nationalräkenskaperna.
Skillnader mellan olika delområden i nationalräkenskaperna gäller enbart de senaste observationerna och de beror på olika dröjsmål i tidsplanerna för framställning och leverans. Den här enhetligheten gäller även betalningsbalansen. Produktionssystemen för betalningsbalansen och nationalräkenskaperna har integrerats och uppgifterna är enhetliga sedan år 2019 och i fråga om finansräkenskaperna sedan år 2020.
 

Källmaterial och datainsamlingar

Källmaterial

Statistiken över tillväxt- och lönsamhetsmätare har i princip samma källmaterial som nationalräkenskaperna, och dessutom används material för sysselsättningsstatistiken.
Framställningen av statistiken över nationalräkenskaperna och regionalräkenskaperna grundar sig på statistik som i huvudsak insamlas för andra ändamål (primärstatistik).
Framställningen av statistiken baserar sig på många datakällor, bland annat administrativa material, bil- och företagsregister, bokslut, skatteuppgifter, budgetrapporter, folkräkningsstatistik, statistikuppgifter om företag och hushåll, utlåtanden från tillsynsmyndigheter och branschorganisationer, års- och kvartalsrapporter, utrikeshandelsstatistik och statistik över betalningsbalansen.
I fråga om nationalräkenskaperna finns det inte bara en källa för förfrågning. Källorna varierar mellan länderna och innehåller omfattande statistikuppgifter om ekonomiska och sociala fenomen samt finansierings- och miljöfenomen, som inte nödvändigtvis har tätt samband med nationalräkenskaperna.
De källor och insamlingsmetoder som använts i respektive land varierar beroende på det dataset som behandlas.
Sammantaget är det svårt att göra upp en lista över alla informationskällor. De metodbeskrivningar som lämnas in till Eurostat inkluderar vanligtvis information om de viktigaste källorna (se punkt Methoder). Mera information om informationskällorna finns på webbplatsen (http://stat.fi/til/index.html).
 

Datainsamlingsmetod

Datainsamlingsprocessen är mycket landsspecifik och varierar även efter informationskällans art, t.ex. administrativa material, skatte- och bilregister, undersökningar, bokföring. Anvisningarna finns i ESS-manualen “Handbook of Recommended Practices for Questionnaire Development and Testing Methods in the ESS”.

De enheter som upprättar nationalräkenskaperna insamlar vanligen inga data själva, utan tar emot dem från andra enheter eller inrättningar. Länderna kan producera mer detaljerade beskrivningar av de kanaler med vilka extern data samlas in.
I ESS-anvisningarna rekommenderas det att de metoder som används för datainsamlingen beskrivs. Det kan också vara ändamålsenligt att komplettera detta i följande avseenden: i) vanligtvis sluter den nationella statistikmyndigheten ett samarbetsavtal, inklusive tekniska detaljer, med andra institutioner om när, hur osv. uppgifterna ska lämnas in, ii) nationalräkenskaperna deltar också i utvecklingen av andra enheters enkätblanketter.
 

Frekvens för datainsamling

Statistiken över tillväxt- och lönsamhetsmätare framställs varje år. Nationalräkenskaperna görs vanligtvis upp kvartalsvis eller årsvis med primärstatistik som underlag. Insamlingsfrekvensen för primärstatistiken varierar alltefter källdata. Till exempel färdigställs företagsstatistiken vanligtvis varje månad (och kvartal). Undersökningar som gäller hushåll finns på kvartals- och årsnivå (ibland rentav mer sällan). Tillgången till administrativt material varierar efter land. Folkräkningsuppgifter samlas i en del EU-länder huvudsakligen in vart tionde år, i andra baserar sig befolkningsdata på register.

Frekvensen och tidpunkten för framställning av nationalräkenskaperna går inte alltid hand i hand med tidsplanerna för primärstatistikens datainsamlingar.

För nationalräkenskaperna tas kvartals- och årsuppgifterna vanligtvis emot eller samlas in efter tidsplanerna för upprättande av uppgifterna. Ländernas statistikmyndigheter kan även framställa en beskrivning av mottagningstidpunkterna för externa informationskällor.
 

Metoder

Databehandling

Datakällorna, metoderna och teknikerna för att utarbeta statistiken är landsspecifika, men de bör användas så att de motsvarar definitionerna och begreppen i ENS 2010. Det finns såväl allmänna som mer detaljerade instruktioner för hur nationalräkenskaperna ska göras upp. Se punkt 10.6 för mer information. Metoddokumentering.

Det centrala vid upprättandet av nationalräkenskaperna samt teknikerna kan sammanfattas så här:
Huvudmetoden för beräkning av BNP i nationalräkenskaperna i Finland är produktion, det vill säga förädlingsvärde.

Enhetlighet uppnås genom en avstämnings-/balanseringsprocess. Vissa poster, såsom förändringar i omsättningstillgångar och värdeföremål eller bruttodriftsöverskott och sammansatt förvärvsinkomst leds som rest, det vill säga residual. Samma metod används för upprättandet av kvartalsräkenskaperna. Sektorräkenskaper sammanställs både i samband med huvudaggregat och därefter.

Statistiken över nationalräkenskaperna är enhetlig vid en viss tidpunkt.
 

Datavalidering

Syftet med datavalideringen är att säkerställa att uppgiftsinnehållet har genomgått godkännande. Det är en viktig uppgift inom all statistik och särskilt i fråga om nationalräkenskaperna, vars uppgifter används till stöd för ekonomiska analyser och politiskt beslutsfattande.

Ett mål med Europeiska statistiksystemet (ESS) är för närvarande att förenhetliga valideringsmetoderna, så att datakvaliteten i allmänheten och informationseffektiviteten kan förbättras. Här ingår bland annat specificering av gemensamma standarder och verktyg (se webbsida för ESS-validering https://ec.europa.eu/eurostat/data/datavalidation). Nationalräkenskaperna är en pilotstatistik i detta avseende. År 2015 tillsattes en arbetsgrupp för validering i anknytning till ENS 2010. Den har till uppgift att avtala om och dokumentera regler för valideringshandboken ENS 2010 samt stegvis upprätta reglerna för implementering som förhandsvalidering för nationalräkenskaperna.

Jämförelser mellan uppgifter ur olika källor är en viktig del av arbetet med att sammanställa nationalräkenskaperna. De källuppgifter som används i nationalräkenskaperna går igenom flera granskningsomgångar hos Statistikcentralen.
 

Principer och riktlinjer

Organisation

Statistikcentralen

Organisationsenhet

Ekonomisk statistik

Lagstiftning och andra överenskommelser

Framställningen av statistik styrs av statistiklagen. I statistiklagen föreskrivs bl.a. om insamling av uppgifter, behandling av uppgifter och uppgiftsskyldighet. Vid statistikproduktionen tillämpas på behandlingen av uppgifter utöver statistiklagen också dataskyddslagen samt lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.

Vid utarbetandet av statistik tillämpar Statistikcentralen EU:s statistikförordningar, som styr statistikbyråerna i alla EU-länder.

Ytterligare information: Statistiklagstiftning
 

Framställningen av statistik styrs av en allmän lag om statens statistikväsen, statistiklagen (280/2004, ändr. 361/2013). Från uppgiftslämnarna samlas endast sådana nödvändiga uppgifter in som inte kan fås från administrativa register. Indexserierna publiceras på ett sådant sätt att det inte går att identifiera ett enskilt företags uppgifter eller utveckling. Nationalräkenskaperna görs upp i enlighet med Europeiska nationalräkenskapssystemet (ESA 2010). Systemet publicerades i Europeiska unionens officiella tidning som bilaga A till förordning (EU) nr 549/2013. Leveransprogrammet i ENS 2010 är bilaga B till förordningen. ENS 2010 har formen av en förordning utfärdad av Europaparlamentet och rådet, och den fastställer följande: Metoder (Bilaga A) för användning av gemensam praxis, definitioner, klassificeringar och redovisningsregler vid upprättandet av räkenskaper och tabeller. Tidtabeller för leveransprogrammet (Bilaga B), för när medlemsstaterna senast ska leverera räkenskaper och tabeller. Tillfälliga undantag har beviljats medlemsländer fram till 2020 med stöd av kommissionens genomförandebeslut 2014/403/EU av den 26 juni 2014, så att de nationella uppgifterna således har kunnat tillfälligt avvika från kraven i leveransprogrammet för ENS 2010. Andra lagar som anknyter till nationalräkenskaperna: – Kommissionens beslut 98/715 av den 30 november 1998 samt kommissionens beslut av den 17 december 2002 om pris- och volymmätning i nationalräkenskaperna. – Lagen om förfarandet vid alltför stora underskott Flera separata lagar som ofta gäller klassificeringar, t.ex. NACE Rev.2, CPA 2014, COGOG, COICOP, NUTS 2013. På Eurostats webbplats, under National accounts och Government finance and EDP, finns det fler författningar som är relevanta för nationalräkenskaperna.

Principer för dataskydd

Dataskyddet för uppgifter som samlats in för statistiska ändamål garanteras i enlighet med kraven i statistiklagen (280/2004), lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999), EU:s allmänna dataskyddsförordning (EU) 2016/679 och dataskyddslagen (1050/2018). Datamaterialen är skyddade med behövliga fysiska och tekniska lösningar i alla skeden av bearbetningen. Statistikcentralen har utarbetat detaljerade föreskrifter och anvisningar för den konfidentiella bearbetningen av uppgifter. Personalen har bara tillgång till de uppgifter som är nödvändiga med tanke på arbetsuppgifterna. Utomstående har inte tillträde till de lokaler där material på enhetsnivå behandlas. De anställda har undertecknat ett sekretessavtal när de trädde i tjänst. Överträdelser av datasekretessen bestraffas

Ytterligare information: Dataskydd | Statistikcentralen (stat.fi)

 

I förordningen om Europeisk statistik (EG) nr 223/2009 (skäl 24 i ingressen och artikel 20.4) av den 11 mars 2009 (EUT L 87, s. 164) föreskrivs det om behovet av att utarbeta gemensamma principer och riktlinjer för att garantera konfidentiell behandling av uppgifter som används för framställning av den europeiska statistiken samt för tillgång till sådana konfidentiella uppgifter med hänsyn till den tekniska utvecklingen och användarnas behov i ett demokratiskt samhälle. I riktlinjerna för europeisk statistik föreskrivs om ytterligare villkor som statistikmyndigheterna ska följa när det gäller det statistiska dataskyddet (princip 5).

Sekretess – behandling av uppgifter

Med konfidentiella uppgifter avses inom statistik uppgifter med vilka statistiska enheter kan identifieras direkt eller indirekt och som därför kan röja enskilda uppgifter. För att fastställa huruvida en statistisk enhet kan identifieras måste man beakta alla relevanta medel som en tredje part eventuellt kan använda för att identifiera den statistiska enheten. Även om nationalräkenskaperna vanligtvis är väl aggregerade, kan identifiering vara möjligt i underkategorierna till aggregaten och/eller underkategorierna i små ekonomier. I dessa fall krävs åtgärder för att uppgifterna om den enskilda statistiska enheter inte ska röjas. Anvisningarna om hur man förhindrar att uppgifterna röjs finns i Europeiska kommissionens Handbook on Statistical Disclosure Control (på engelska).

De inlämnade uppgifterna markeras antingen med ”N = får inte publiceras innan utsatt datum” eller ”F = fritt”.
 

Principer för offentliggörande

Statistikcentralen publicerar nya statistiska uppgifter vardagar kl. 8.00 i sin webbtjänst. Publiceringstidpunkterna för statistik uppges på förhand i den publiceringskalender som finns i webbtjänsten. Uppgifterna är offentliga efter att de har uppdaterats i webbtjänsten. 

Ytterligare information: Statistikcentralens principer för offentliggörande av statistik 

 

Datautbyte

Uppgifter i nationalräkenskaperna är centrala ekonomiska uppgifter som många internationella organisationer publicerar för att förbättra konsistensen av uppgifterna och uppnå synergifördelar vid insamling och bedömning av uppgifter.
 Inter-Agency Group on Economic and Financial Statistics (som inkluderar företrädare för Bank for International Settlements, Europeiska centralbanken, IMF, OECD och Världsbanken) lade inom ramen för projektet G20 Data Gap Initiative år 2016 fram ett initiativ för förbättrad informationsdelning kring uppgifterna i nationalräkenskaperna.
Uppgifterna förmedlas via Eurostat till andra internationella organisationer.

Finansräkenskaperna kvartalsvis, uppgifterna om betalningsbalans och de offentliga samfundens konton lämnas även direkt till ECB.
 

Tillgänglighet och tydlighet

Nya statistiska uppgifter publiceras som databastabeller i databasen StatFin. Databasen är det primära forumet för att publicera uppgifter och de nya uppgifterna uppdateras först i databasen. Vid publicering av statistiska uppgifter kan befintliga databastabeller uppdateras med nya uppgifter eller så kan helt nya databastabeller publiceras.

Utöver de statistiska uppgifter som publiceras i databasen StatFin publiceras i allmänhet ett meddelande om de viktigaste uppgifterna i webbtjänsten. Om offentliggörandet innehåller uppgifter från flera referensperioder (t.ex. månads- och årsuppgifter), publiceras i webbtjänsten en översikt som sammanställer dessa uppgifter. Både i meddelandet och i översikten listas de databastabeller som uppdaterats vid publiceringstidpunkten. Statistikuppgifter kan i vissa fall också publiceras enbart som databasoffentliggöranden i databasen StatFin. I samband med dessa s.k. databasoffentliggöranden publiceras varken ett meddelande eller en översikt.

Meddelandena och databastabellerna publiceras på tre språk: finska, svenska och engelska. De svenska och engelska versionerna av meddelandena kan vara mindre omfattande än de finska.

Om det sker ändringar i tidsplanerna för offentliggöranden och databastabeller informeras allmänheten genom ändringsmeddelanden i webbtjänsten, liksom om det görs korrigeringar.

Riktlinjer för revidering av uppgifter

Revidering av redan publicerade statistiska uppgifter är en del av den normala statistikproduktionen och innebär förbättrad kvalitet. Principen är att de statistiska uppgifterna bygger på bästa tillgängliga material och information om det fenomen som statistikförs. Å andra sidan strävar man efter att informera om revideringar så transparent som möjligt på förhand. Med förhandskommunikation säkerställs att användarna kan bereda sig på revideringar av uppgifter.

Bakgrunden till revideringen av uppgifter i offentliggörandena är ofta komplettering av material. I så fall grundar sig den nya, reviderade statistiksiffran på en bredare informationsgrund och beskriver fenomenet ännu mer exakt.

Revideringen av uppgifterna i statistiken kan också bero på den beräkningsmetod som använts, exempelvis årlig avstämning av siffror eller uppdatering av viktstruktur. Också ändring av basår och använda klassificeringar orsakar revidering av uppgifter.

Kvalitetssäkring

Kvalitetsledningen förutsätter helhetsinriktad styrning av verksamheten. Statistikområdets egen ram för kvalitetsledning är riktlinjerna för europeisk statistik (CoP). Ramarna kompletterar varandra. Också kvalitetskriterierna för Finlands officiella statistik överensstämmer med riktlinjerna för europeisk statistik

Ytterligare information: Kvalitetsledning (på finska) | Statistikcentralen (stat.fi)

Användarnas tillgång

Uppgifterna publiceras samtidigt för alla användare. Innan statistiska uppgifter publiceras får de behandlas och lämnas ut bara av de personer vid Statistikcentralen som deltar i framställningen av statistiken eller som behöver uppgifterna i sitt eget arbete innan de publiceras.

Ytterligare information: Principer för publicering av statistik

Statistikcentralen är producent till materialet och äger upphovsrätten om inte annat anges i anslutning till produkten, uppgiften eller tjänsten. Användarvillkor för statistiska uppgifter.

Statistikexperter

Santtu Kerko
överaktuarie
029 551 3376