Förstasidan > Statistik > Regionalräkenskaper > Begrepp och definitioner

Begrepp och definitioner

Arbetsställe

Ett arbetsställe är en ekonomisk enhet som ägs eller övervakas av ett företag och som verkar på en ort och producerar varor och tjänster främst av ett slag.

Ett hjälparbetsställe är beläget avskilt från den egentliga produktionsverksamheten och producerar tjänster bara för själva företaget. Hjälparbetsställen är t.ex. företagets huvudkontor, lager för egna varor eller verkstad för reparation av egna fordon.

BSB-indikatorn

BSB är en förkortning av BNPR, Sysselsättning och Befolkning, där BNPR står för bruttonationalprodukt per region.

BSB-indikatorn beräknas på basis av dessa tre komponenter genom att jämföra de procentuella förändringarna för varje region med genomsnittet för hela landet och summera de regionala skillnaderna.

Baspris

Baspris är ett prisbegrepp inom nationalräkenskaperna. Baspriset är det pris, som producenten erhåller från köparen, för en producerad enhet av en vara eller tjänst, minus alla skatter som erläggs för enheten ifråga som en konsekvens av dess produktion eller försäljning (dvs. produktskatter), plus alla subventioner som erhålls för enheten ifråga som en konsekvens av dess produktion eller försäljning (dvs. produktsubventioner). Det exkluderar alla transportkostnader, som faktureras separat av producenten. Det inkluderar alla transportmarginaler som påförs av producenten på samma faktura, även om de redovisas som en separat post på fakturan.

Basår

Nationalräkenskapernas normala basperiod är ett år. Fastprisdata uttrycks i basårets priser. Basåret kan vara fast (ändras vart femte år) eller variabelt, varvid man använder föregående års vikter. Vid fastprisberäkningar rekommenderas variabelt basår (föregående år).

Man bör observera den begreppsmässiga skillnaden mellan basår och referensår. Referensåret kan väljas fritt utan byte av vikter (pris- och volymserier), men basåret är alltid det år vars vikter används inom serien. I ett index kan man ge vilket år som helst värdet 100 - eller ta data för ett valbart år som utgångsnivå för att länka en volymserie till - utan att byta vikterna. Här handlar det om användning av referensår.

ENS 1995 10.64.- 10.67.:

Acceptabla alternativ till Fischers index är kedjeindex som använder Laspeyres volymindex för mätning av volymförändringar och Paasches prisindex för att mäta prisförändringar från år till år.

Trots att kedjeindex både för volymtal och för prisförändringar är vad som bör föredras, måste man erkänna att de förluster i additivitet i fastpristabellerna som detta innebär är en allvarlig nackdel i många analytiska sammanhang.

Varje aggregat kan definieras som en summa av sina beståndsdelar. Additivitet innebär att denna egenskap bibehålls när både aggregatet och dess olika beståndsdelar för ett visst år skrivs fram var för sig med sina respektive volymindex.

Det rekommenderas därför att disaggregerade fastpristabeller - som avspeglar volymuppgifter värderade i basårets priser - sammanställs som komplement till de kedjeindexbaserade data som skall föreligga för huvudaggregaten.

Fastprisberäkning av nationalräkenskaper behöver göras på finast möjliga detaljnivå om uppgifterna skall vara konsistenta på det sätt som ett integrerat system av pris- och volymmått förutsätter. Tabellerna över tillgång och användning ger den centrala begreppsmässiga och statistiska ramen för alla uppgifter i fasta priser. Därutöver kan fastprisdata presenteras i tilläggstabeller.

Återkommande byten av basår måste oavsett ovanstående göras i fastprisberäkningarna. ENS har därvid antagit principen att detta fr.o.m. 1995 bör ske vart femte år. När basåren ändras är det vanligt att data i det gamla basåret länkas till det nya, hellre än att omräkningar görs långt tillbaka med det nya basåret. När man på detta sätt gör en uppdatering till nytt basår förloras additiviteten i de länkade serierna.

När värden för ett basår skrivs fram med hjälp av kedjeindex över volymutvecklingen måste man göra klart för användarna varför man då inte längre har additivitet i tabellerna.

Sådana ej additiva "konstantpris"-data bör publiceras utan att några justeringar görs. Denna metod är lätt att överblicka och fäster användarnas uppmärksamhet på problemets vidd.

Detta hindrar inte att det kan finnas omständigheter som gör det mera fördelaktigt för statistikproducenterna att eliminera diskrepanser så att man kan förbättra den övergripande konsistensen i tabellerna.

Bokföringstidpunkt

Nationalräkenskapssystemet redovisar flöden efter bokföringsmässiga grunder. Det betyder när de ekonomiska värdena tillskapas, transformeras eller förstörs liksom när fordringar eller åtaganden uppkommer, förändras eller upphör.

Sålunda bokförs produktion när den produceras, inte när den betalas av köparen, och försäljningen av en tillgång redovisas när tillgången byter ägare, inte när de åtföljande betalningarna genomförs. Ränta redovisas under den bokföringsperiod som den upplups, oavsett om den verkligen betalas under den perioden eller inte. Redovisning på detta sätt sker för alla flöden, monetära såväl som icke-monetära och inom enheter såväl som mellan enheter.

Varje flöde ska bokföras vid samma tidpunkt för alla institutionella enheter i fråga och i alla konton. Institutionella enheter använder inte alltid samma bokföringsregler. Även när de gör det, kan skillnader i faktisk bokföring uppkomma av praktiska skäl som dröjsmål i informationen. Som en följd kan transaktioner bli redovisade vid olika tidpunkter av de berörda aktörerna. Dessa skillnader måste elimineras med approximationer.

Bruttonationalprodukt

BNP, bruttonationalprodukten till marknadspris är det slutliga resultatet av produktionsaktiviteten hos inhemska produktionsenheter. Den kan definieras på tre sätt: som summan av förädlingsvärden brutto för de olika institutionella sektorerna eller de olika branscherna plus produktskatter minus subventioner; som summan av inhemska institutionella enheters slutliga användning av varor och tjänster (konsumtion, bruttoinvestering, export minus import); som summan av användning i kontot för den totala ekonomins inkomstbildning (löner och kollektiva avgifter, skatter på produktion och import minus subventioner samt driftsöverskott brutto och sammansatt förvärvsinkomst brutto). (ENS 1995 8.89.)

Driftsöverskott netto

Driftsöverskott netto erhålls efter det att man från förädlingsvärdet har dragit av löner och kollektiva avgifter, skatter på produktion och import minus subventioner samt kapitalförslitning. Det är överskottet (eller underskottet) på produktionsaktiviteterna innan man har beaktat räntor, arrenden eller avgifter, och motsvarar den inkomst som enheterna erhåller från egen användning av produktionsutrustningen.

ENS 2010

ENS 2010 (eng. ESA 2010)= Europeiska nationalräkenskapssystemet 2010, EU:s reviderade förordning som styr framställningen av ekonomisk statistik.

Egenföretagare

Egenföretagare definieras som personer som är ensamägare eller medägare till personliga företag i vilka de arbetar, exklusive de personliga företag som klassificeras som kvasibolag. Egenföretagare klassificeras här om de inte samtidigt har avlönad sysselsättning som huvudaktivitet; i så fall klassificeras de under avsnittet Anställda.

Ekonomiskt territorium

Begreppet ekonomiskt territorium betyder

a) det geografiska territorium som administreras av en regering och inom vilket personer, varor, tjänster och kapital rör sig fritt,

b) alla frizoner inkluderande frihamnslager och fabriker under tullkontroll,

c) det nationella luftrummet, territorialvattnen och kontinentalsockeln på internationellt vatten över vilka landet åtnjuter exklusiva rättigheter,

d) territoriella enklaver, dvs. geografiska territorier belägna i utlandet som används, genom internationella avtal eller genom överenskommelser mellan stater, av landets regeringsorgan (ambassader, konsulat, militärbaser, vetenskapliga baser etc.),

e) fyndigheter av olja, naturgas etc. på internationellt vatten utanför landets kontinentalsockel, vilka drivs av enheter som är belägna i territorier som har definierats enligt ovanstående punkter.

Det ekonomiska territoriet inkluderar inte exterritoriella enklaver, (dvs. delar av landets egna geografiska territorium som används av andra länders offentliga organ, av Europeiska unionens institutioner eller av internationella organisationer genom internationella avtal eller överenskommelser mellan stater.

Standardindelningen av territoriella enheter för statistikändamål (Nomenclature of territorial units for statistics - NUTS) ger en enhetlig indelning av EU:s ekonomiska territorium. NUTS utgör den territoriella standardindelningen för regionalräkenskaperna.

Fast bruttoinvestering

Fast bruttoinvestering består av inhemska producenters förvärvav av fasta tillgångar minus avyttringar. Fasta tillgångar är materiella eller immateriella tillgångar tillkomna som resultat av produktionsprocesser, som själva används mer än ett år upprepat eller kontinuerligt i produktionsprocesser.

Folkmängd

Med folkmängd avses i regionalräkenskaperna det samma som medelfolkmängd. Medelfolkmängden utgör medeltalet av folkmängden under två på varandra följande år.

Uppgifter om kommunernas befolkning vid årets utgång (den 31 december) erhålls ur Befolkningsregistercentralens befolkningsdatasystem. Kommunens befolkning omfattar alla personer som stadigvarande bor i kommunen. Till befolkningen hör alla personer, oavsett nationalitet, som enligt befolkningsdatasystemet hade hemvist i Finland vid årets utgång, samt finska medborgare som tillfälligt var bosatta utomlands.

Företagarinkomst

Företagarinkomst motsvarar driftsöverskott eller sammansatt förvärvsinkomst

• kapitalinkomst som mottas i samband med finansiella och andra tillgångar som hör till företaget (på tillgångssidan),
• ränta på skulder som åvilar företaget liksom arrenden för mark eller andra icke producerade materiella tillgångar som arrenderas av företaget (på användningssidan).

Kapitalinkomst som företaget är skyldig att betala i form av utdelningar eller återinvesterade vinstmedel från direkta utlandsinvesteringar, dras inte av från företagarinkomster.

Förädlingsvärde

Förädlingsvärde (brutto) avser det värde som genereras av varje enhet som har en produktionsaktivitet. I marknadsproduktion beräknas det genom att man från enhetens produktion drar av de insatser (varor och tjänster) som används i produktionsprocessen, och i icke-marknadsproduktion beräknas det genom att summera beloppen av löner och kollektiva avgifter, kapitalförslitning och eventuella skatter på produktion och import.

Hjälparbetsställe

Hjälparbetsstället producerar tjänster (och i undantagsfall varor, såsom tillsatsämnen och tillbehör) främst för företaget eller för en enhet av företagstyp. Hjälpfunktionerna är nästan alltid nödvändiga för att utföra huvud- och bifunktionerna. För hjälparbetsstället definieras näringsgren i enlighet med vilken verksamhet det huvudsakligen betjänar.

Hjälparbetsställen är t.ex. huvudkontor, distriktskontor el. dyl. administrativt kontor, separat transportenhet, reparationsverkstad för företagets egna fordon, lager och databehandlingsenhet. Om dessa funktioner har arrangerats till samma arbetsställe som den normala produktionen, anses de i allmänhet inte som separata hjälparbetsställen.

I områdes- och näringsgrensstatistik över industrin anses som hjälparbetsställen också ett kraftverk som fungerar i samband med det industriella arbetsstället eller som producerar energi för företagets eget bruk. Hjälparbetsställen är också forsknings- och utvecklingsenheter som fungerar i samband med det industriella arbetsstället eller separat.

Indirekt mätta finansiella tjänster (FISIM)

Avser indirekta finansiella tjänster som tillhandahållare av finansiella tjänster (depositionsbanker, övriga monetära finansinstitut som förmedlar finansiering samt andra monetära finansinstitut) producerar men som de inte separat debiterar sina kunder för. Förmedlare av finansiering erbjuder tjänster för vilka de debiterar sina kunder indirekt genom att betala sina insättare lägre ränta än den ränta som de debiterar sina låntagare (räntemarginal). Räntemarginalen täcker verksamhetens övriga omkostnader och producerar ett driftsöverskott. I nationalräkenskaperna är man tvungen att mäta resultatet av denna verksamhet på ett indirekt sätt, varför fenomenet kallas indirekta finansiella tjänster. Ofta används den engelska förkortningen FISIM - financial intermediation services indirectly measured.

Insatsförbrukning

Insatsförbrukning består av värdet av de varor och tjänster som används som insats i produktionsprocessen, exklusive fasta tillgångar, vars användning förs som kapitalförslitning. Dessa varor och tjänster kan antingen vidareförädlas eller förbrukas i produktionsprocessen.

Produkter som används för insatsförbrukning skall bokföras och värderas vid den tidpunkt de går in i produktionsprocessen. De skall värderas till mottagarpris för liknande varor och tjänster vid samma tidpunkt.

Institutionell enhet

En institutionell enhet är en grundläggande ekonomisk beslutsfattande enhet som självständigt beslutar om sin huvudsakliga funktion och som har en fullständig bokföring eller för vilken det skulle vara möjligt och meningsfullt, både från ekonomisk och juridisk synpunkt, att upprätta en fullständig bokföring om så erfordrades. Självständighet i beslutsfattandet innebär att den institutionella enheten kan äga varor eller tillgångar, skuldsätta sig eller helt självständigt ge sig in i ekonomiska aktiviteter och transaktioner med andra enheter.

Följande enheter anses vara institutionella enheter:

a) enheter som har fullständig bokföring och som har självständighet i beslutsfattandet:

(1) privata och offentligt ägda företag

(2) kooperativ eller handelsbolag som erkänns som självständiga juridiska enheter

(3) offentliga producenter vilka på grundval av särskild lagstiftning uppfattas som självständiga juridiska enheter

(4) ideella och intresseorganisationer som betraktas som självständiga juridiska enheter

(5) enheter inom offentlig sektor.

b) enheter som har fullständig bokföring och som anses ha självständighet i beslutsfattandet: kvasibolag.

c) enheter som inte nödvändigtvis har en fullständig bokföring, men som konventionellt anses ha självständighet i beslutsfattandet:

(1) hushåll

(2) konstruerade inhemska statistiska enheter.

De institutionella enheterna grupperas i fem ömsesidigt uteslutande institutionella sektorer, vilka sammantaget bildar den totala ekonomin. Dessa sektorer (varje sektor är också indelad i undersektorer) består av följande typer av enheter:

a) icke-finansiella företag

b) finansiella företag

c) offentlig sektor

d) hushåll.

e) hushållens ideella organisationer.

Kapitalförslitning

Kapitalförslitning (P.51C) motsvarar värdet av de fasta tillgångar som har förbrukats under den aktuella perioden till följd av normal användning och förutsebar föråldring, inklusive en avsättning för förlust av materiella fasta tillgångar genom oförutsedda skador, vilka man kan försäkra sig mot.

Kapitalförslitning skall skiljas från den avskrivning som redovisas i företags-bokföringen. Kapitalförslitning motsvarar värdet av de fasta tillgångar som har förbrukats under den aktuella perioden. Kapitalförslitning beräknas med utgångspunkt i realkapitalstocken och den sannolika genomsnittliga ekono-miska livslängden för de olika kapitalobjekten.

Kapitalskatter

Kapitalskatter (D.91) består av skatter som uttaxeras med oregelbundna in-tervall på tillgångar eller nettoförmögenhet, som ägs av institutionella enhet-er, eller på tillgångar som överförs mellan institutionella enheter som resultat av arv, gåvor mellan personer eller andra transfereringar. T.ex. arvsskatt och gåvoskatt.

Kapitalvinst och förlust

Kapitalvinster/-förluster uppkommer av förändring av priset på tillgångar. De inträffar för alla typer av finansiella eller icke-finansiella tillgångar och skulder. Kapitalvinster/-förluster tillförs innehavarna av tillgångarna eller skulderna uteslutande som ett resultat av att de innehar tillgångarna eller skulderna över tiden, utan att de förändrar dem på något sätt.

Kapitalvinster/-förluster mätta på basis av löpande marknadspriser kallas för nominella kapitalvinster/- förluster. Dessa kan indelas i neutrala kapitalvinster/-förluster, som återspeglar förändringar i den allmänna prisnivån, och reala kapitalvinster/-förluster, som återspeglar förändringar i relativpriserna på tillgångarna.

Köpkraftsparitet

Genom prisjämförelser mellan olika länder beräknas skillnader i värdet mellan valutor, köpkraftspariteter. Köpkraftspariteten är en valutakurs som används för att göra priset på en varukorg i två skilda länder det samma omvandlat i gemensam valuta. Köpkraftspariteten sammanfaller vanligen inte med den verkliga valutakursen.

Köpkraftspariteten mäter penningvärdet inom samhällsekonomin med utgångspunkt i den mängd varor och tjänster som det är möjligt att köpa för valutan. På det här sättet får man en mera detaljerad bild av bruttonationalinkomsten per invånare än om man bara skulle konvertera bruttonationalprodukten eller värdet på bruttonationalinkomsten till(vanligtvis) US-dollar eller euro.

Löner

Löner och kollektiva avgifter definieras som den totala ersättning, kontant eller in natura, som betalas av en arbetsgivare till en anställd för av denne utfört arbete under räkenskapsperioden. I regionala konton över produktion och sysselsättning samt insats och produktion redovisas löner och kollektiva avgifter efter den ort där produktionsenheten är belägen.

Löner och kollektiva avgifter indelas i:

a) löner och arvoden: kontanta löner; naturaförmåner

b) arbetsgivares kollektiva avgifter: arbetsgivares faktiska socialskyddsavgifter; arbetsgivares tillräknade socialskyddsavgifter

Löntagare

Anställda definieras som alla personer som, enligt överenskommelse, arbetar för en annan institutionell enhet och får ersättning.

Anställda klassificeras här om de inte samtidigt har egenföretagande som huvudaktivitet; i så fall klassificeras de under avsnittet Egenföretagare. (ENS 1995 11.12)

Marknadspris

Marknadspriset i en ekonomisk transaktion motsvarar det belopp som köparen använder för att betala säljaren för sitt förvärv i en fri köpsituation.

Med undantag för några variabler som rör befolkning och arbetskraft visar systemet alla flöden och stockar i monetära termer. Systemet försöker inte bestämma nyttan av flödena och stockarna. Istället mäts flöden och stockar efter sitt bytesvärde, dvs. det värde till vilket flödena och stockarna i verkligheten byts eller skulle kunna bytas mot pengar. Marknadspriser är därför ENS:s grundläggande referens för värderingen.

Vid monetära transaktioner och kontanta tillgångar och skulder är de värden som behövs direkt tillgängliga. I de flesta andra fall föredras som metod för värdering att hänvisa till marknadspriser för likartade varor, tjänster eller tillgångar. Denna metod används t.ex. för byten och för tjänsterna från ägarbebodda bostäder. När det inte finns något marknadspris för likartade produkter att tillgå, exempelvis vid icke marknadstjänster från offentliga sektorn, ska värderingen göras efter produktionskostnad. Om inte någon av dessa metoder är möjlig, kan flöden och stockar värderas till det diskonterade nuvärdet av förväntade framtida vinster. Den sistnämnda metoden kan dock på grund av den stora osäkerhet som den är förknippad med bara föreslås som en sista utväg.

Stockar ska värderas till löpande priser vid tidpunkten till vilken balansräkningen hänför sig, inte till produktionstidpunkten eller anskaffningstidpunkten för de varor eller tillgångar som utgör stockarna. Det är ibland nödvändigt att värdera stockarna till beräknat nedskrivet återanskaffningsvärde eller till produktionskostnad.

Mottagarpris

Mottagarpriset är det pris köparen faktiskt betalar för produkterna; inklusive alla skatter på minus subventioner av produkterna (men exklusive avdragsgilla skatter, t.ex moms på produkterna); inklusive alla transportkostnader betalade separat av köparen för leverans på begärd tid och plats; efter avdrag av rabatter från standardpriser vid mängd- eller lågsäsongsköp; exklusive ränte- eller serviceavgifter som tillkommer vid krediter; exklusive alla extra avgifter köparen ådragit sig genom att inte betala inom den tidsperiod som avtalades vid tiden för köpet.

NUTS-indelningen

NUTS (Nomenclature des Unités Territoriales Statistiques) är Europeiska unionens regionindelningssystem, som ligger till grund för upprättandet av all gemensam regional statistik inom EU. Som huvudsaklig regionindelning för statistiska ändamål rekommenderas den officiella NUTS-indelningen. NUTS-indelningen har fastställts i Europaparlamentets och rådets förordning 1059/2003. NUTS-indelningen uppdateras med Europeiska kommissionens delegerade förordningar. NUTS 2021 träder i kraft 1.1.2021 genom den delegerade förordningen 2019/1755.

NUTS-nomenklaturen används a) för insamling, utveckling och förenhetligande av gemenskapens regionala statistik, b) för socioekonomiska analyser på regional nivå, c) för att avgränsa gemenskapens regionpolitik.

I Finlands NUTS-indelning representerar Fastlandsfinland och Åland NUTS 1-nivån, medan storområdena representerar NUTS 2-nivån. Landskapen borde motsvara NUTS 3-regionerna, men i NUTS 2021 motsvarar de landskapsindelningen före 1.1.2021, dvs. Finlands NUTS 2021 förblir oförändrad jämfört med NUTS 2016.

Kommunerna bildar en LAU-nivå (Local Administrative Unit).

Den nivå som är viktigast ur Europeisk statistisk synpunkt är NUTS 2-nivån (storområden). Målsättningen är att all regional statistik skall finnas tillgänglig på denna nivå.

Primära inkomster

Primärinkomster är inkomster som inhemska enheter erhåller för sitt deltagande i produktionsprocessen, samt inkomster som ägare till finansiella och andra tillgångar erhåller som ersättning för att ställa tillgångarna till andra enheters disposition. Primärinkomst kan bestå av löner och kollektiva avgifter, skatter på produktion och import minus subventioner samt driftsöverskott brutto, sammansatt förvärvsinkomst brutto eller kapitalinkomst. (ENS 1995 8.22.)

Pris

Värdet uttryckt i pengar.

Produktion till baspris

Produktion till baspris består av de produkter som skapats under räkenskapsperioden. Tre olika kategorier av produktion kan urskiljas: marknadsproduktion, produktion för egen slutlig användning och övrig icke-marknadsproduktion.

Produktionen skall bokföras och värderas vid den tidpunkt då den framställs i produktionsprocessen.

Produktionen av tjänster i ägarbebodda bostäder

Bostadsägarnas produktion av boendetjänster för eget bruk faller inom Europeiska nationalräkenskapssystemets produktionsbegränsning.

Produktionen av tjänster i ägarbebodda bostäder skall värderas till den beräknade hyreskostnad en hyresgäst skulle ha för motsvarande inkvartering, varvid man tar i beräkning sådana faktorer som läge, områdets service etc. liksom storlek och kvalitet på bostaden i sig själv.

Produktionsavgränsning

I nationalräkenskaperna är produktionsavgränsning ett väsentligt element i definitionen av räkenskapssystemets täckning:

Produktion är en aktivitet som utförs under kontroll och ansvar av en institutionell enhet, som använder insats av arbetskraft, kapital samt varor och tjänster för att producera varor och tjänster. Produktion omfattar inte helt na-turliga processer utan inslag av mänsklig inblandning eller styrning, såsom opåverkad tillväxt av fiskebestånd i internationella vatten (men fiskodling är produktion).

Produktion omfattar:

a) produktion av alla individuella eller kollektiva varor eller tjänster som tillhandahålls till andra enheter än dem som producerat dem (eller avses att tillhandahållas på detta sätt),

b) produktion i egen regi av alla varor som behålls av producenten för egen slutlig konsumtion eller bruttoinvestering. Produktion i egen regi för bruttoinvestering innefattar produktion av fasta tillgångar som byggnads- och anläggningsverksamhet, forsknings- och utvecklingsverksamhet, utveckling av datorprogram och mineralprospektering för egen fast bruttoinvestering.

Hushållens egenregiproduktion av varor gäller i första hand

(1) bostadsbyggande i egen regi,

(2) produktion och lagring av jordbruksprodukter,

(3) vidarebearbetning av jordbruksprodukter t.ex. produktion av mjöl genom malning, konservering av frukt genom torkning och konservering; produktion av mejeriprodukter som smör och ost och produktion av öl, vin och sprit,

(4) produktion av andra primärprodukter, t.ex. saltbrytning, torvbrytning och vattenförsörjning,

(5) andra slag av framställning, t.ex. vävning av tyger, keramikframställning och möbeltillverkning.

Hushållens egenregiproduktion skall registreras om denna typ av produktion är av betydelse, t.ex. om den antas vara av kvantitativ betydelse i förhållande till den totala tillgången av den aktuella produkten i ett land.

Av konvention inkluderas i ENS endast bostadsbyggande samt produktion, lagring och bearbetning av jordbruksprodukter i egen regi; all annan hushållsproduktion i egen regi betraktas som negligerbar i EU-länderna,

c) produktion av bostadstjänster i ägarbebodda bostäder,

d) hushållstjänster och personliga tjänster producerade av betald arbetskraft i hushållen,

e) frivillig verksamhet som resulterar i varor, t.ex. byggande av en bostad, en kyrka eller annan byggnad, skall räknas som produktion. Frivillig verksamhet som inte resulterar i varor, t.ex. omvårdnad och städning utan betalning, exkluderas.

All sådan verksamhet inkluderas även om den är olaglig eller inte registrerad hos skatte-, social-, statistik- eller andra myndigheter.

Produktion exkluderar hushållstjänster och personliga tjänster som produceras och konsumeras inom samma hushåll (med undantag av anställning av betald arbetskraft i hushållen och bostadstjänster i ägarbebodda bostäder). Ex-empel är

a) rengöring, utsmyckning och underhåll av bostaden i den mån dessa aktiviteter vanligen även utförs av hyresgäster,

b) rengöring, service och reparation av konsumtionskapitalvaror,

c) tillagning och servering av måltider,

d) skötsel, träning och fostran av barn,

e) omvårdnad av sjuka, svaga och gamla,

f) transport av hushållsmedlemmar eller deras tillhörigheter.

Referensår

Referensåret är det år som används speciellt för att presentera tidsserier över fastprisdata. I en serie med indexnummer är referensåret det år som får värdet 100. Seriens interna vikter behöver inte basera sig på referensåret. Det år vars vikter används för att konstruera serien kallas basåret.

Region

Den regionindelning som används i regionalräkenskaperna baserar sig på det senaste statistikårets kommunindelning och på enheter (t.ex. ekonomiska regioner, landskap och storområden) baserade på denna kommunindelning. Sådana områden som inte omfattas av kommunindelningen räknas i regionalräkenskaperna till det utomregionala territoriet.

Den regionala indelning som används i regionalräkenskaperna överensstämmer med NUTS-indelningen, EU:s standardindelning av territoriella enheter.

Regionalt territorium

Ett lands ekonomiska territorium kan indelas i regionala territorier och det utomregionala territoriet.

Det regionala territoriet innefattar den region som är en del av det geografiska territoriet, samt alla frihandelszoner, inklusive magasin, lagerförråd och fabriker under tullkontroll inom regionen.

Standardindelningen av territoriella enheter för statistikändamål (Nomenclature of territorial units for statistics - NUTS) ger en enhetlig indelning av EU:s ekonomiska territorium. NUTS utgör den territoriella standardindelningen för regionalräkenskaperna.

Sammansatt förvärvsinkomst

Sammansatt förvärvsinkomst är saldoposten på inkomstbildningskontot för personliga företag i hushållssektorn, som motsvarar ersättning för arbete som utförs av ägaren och hans familjemedlemmar samt hans vinst som företagare.

Skatter på produktion och import

Skatter på produktion och import (D.2) består av obligatoriska, ensidiga betalningar, kontant eller in natura, som uttaxeras av den offentliga sektorn eller av Europeiska unionens institutioner, och som avser produktion och import av varor och tjänster, anställd arbetskraft, ägande eller användande av mark, byggnader eller andra tillgångar som används i produktionen. Dessa skatter skall betalas oavsett om vinst uppkommer eller ej.

Skatter på produktion och import uppdelas i:

a) produktskatter (D.21)

(1) mervärdesskatter (D.211)

(2) skatter och tullar på import exklusive moms (D.212)

– importtullar (D.2121)

– skatter på import exklusive moms och importtullar (D.2122)

(3) produktskatter exklusive moms och importskatter (D.214)

b) andra skatter på produktion (D.29).

Subventioner

Subventioner (D.3) är löpande, ensidiga betalningar som den offentliga sektorn eller Europeiska unionens institutioner gör till inhemska producenter med syftet att påverka produktionsnivåerna, priserna eller ersättningen till produktionsfaktorerna. Övriga icke marknadsproducenter kan erhålla övriga produktionssubventioner endast i de fall dessa betalningar grundas på allmänna bestämmelser som gäller både marknads- och icke marknadsproducenter.

Subventioner från Europeiska unionens institutioner omfattar endast transfereringar, som görs direkt till inhemska producentenheter.

Subventioner klassificeras i

a) produktsubventioner (D.31)

(1) importsubventioner (D.311)

(2) övriga produktsubventioner (D.319)

b) övriga produktionssubventioner (D.39).

Sysselsättning

Sysselsättning omfattar alla personer – både anställda och egenföretagare – som är engagerade i någon form av produktiv verksamhet, som ligger inom systemets produktionsavgränsning.

Till löpande priser

Till de nominella priser som gäller vid var tid.

Transaktion

En transaktion är ett ekonomiskt flöde som utgör en interaktion mellan institutionella enheter enligt ömsesidig överenskommelse. Det kan även förekomma att en händelse inom en institutionell enhet är lämplig att betrakta som en transaktion, ofta beroende på att enheten uppträder i två olika roller. Det är brukligt att indela transaktionerna i fyra huvudgrupper:

a) Produkttransaktioner - vilka beskriver ursprung (inhemsk produktion eller import) och användning (insatsförbrukning, slutlig konsumtion, bruttoinvestering eller export) av produkter.

b) Fördelningstransaktioner - vilka beskriver hur det förädlingsvärde som genereras i produktionen fördelas mellan arbetskraft, kapital och offentlig sektor liksom omfördelning av inkomster och förmögenhet (skatt på inkomster och förmögenhet och andra transfereringar).

c) Finansiella transaktioner - vilka beskriver nettoförvärv av finansiella tillgångar eller nettoökning av skulder för varje typ av finansiellt instrument. Sådana transaktioner förekommer ofta som motpart till icke-finansiella transaktioner, men de kan också vara transaktioner som bara har att göra med finansiella instrument.

d) Transaktioner som inte är med i de tre grupperna ovan:

kapitalförslitning liksom köp minus försäljning av icke producerade icke-finansiella tillgångar.

De flesta transaktioner är monetära transaktioner, där de berörda enheterna betalar eller mottar betalning, skuldsätter sig eller erhåller tillgångar som noteras i valutaenheter. Transaktioner som inte inkluderar kontant betalning, eller tillgångar och skulder värderade i valutaenheter, är icke-monetära transaktioner.

Transaktioner inom enheter är normalt icke monetära transaktioner. Icke monetära transaktioner som involverar mer än en institutionell enhet förekommer bland transaktioner med produkter (byten av produkter), fördelningstransaktioner (ersättning in natura, transferering in natura etc.) och andra transaktioner (byteshandel med icke producerade icke-finansiella tillgångar).

Alla transaktioner räknas i monetära termer. Värdena som bokförs för de icke monetära transaktionerna måste därför ha mätts indirekt eller ha beräknats på annat sätt.

Utomregionalt territorium

Ett lands ekonomiska territorium kan indelas i regionala territorier och det utomregionala territoriet.

Till det utomregionala territoriet hör bl.a. det nationella luftrummet, territorialvattnet och den kontinentalhylla på internationellt vatten där landet innehar exklusiva rättigheter; territoriella enklaver (ambassader, konsulat, militära baser, forskningsstationer etc.); olje- och gasfyndigheter på internationellt vatten, utanför landets del av kontinentalhyllan, vilka drivs av inhemska enheter.

Standardindelningen av territoriella enheter för statistikändamål (Nomenclature of territorial units for statistics - NUTS) ger en enhetlig indelning av EU:s ekonomiska territorium. NUTS utgör den territoriella standardindelningen för regionalräkenskaperna.

Värdering

Med undantag för några variabler som rör befolkning och arbetskraft visar systemet alla flöden och stockar i monetära termer. Systemet försöker inte bestämma nyttan av flödena och stockarna. Istället mäts flöden och stockar efter sitt bytesvärde, dvs. det värde till vilket flödena och stockarna i verkligheten byts eller skulle kunna bytas mot pengar. Marknadspriser är därför den grundläggande referensen för värderingen i nationalräkenskaperna.

Vid monetära transaktioner och kontanta tillgångar och skulder är de värden som behövs direkt tillgängliga. I de flesta andra fall föredras som metod för värdering att hänvisa till marknadspriser för likartade varor, tjänster eller tillgångar. Denna metod används t.ex. för byten och för tjänsterna från ägarbebodda bostäder. När det inte finns något marknadspris för likartade produkter att tillgå, exempelvis vid icke-marknadstjänster från offentliga sektorn, skall värderingen göras efter produktionskostnad. Om inte någon av dessa metoder är möjlig, kan flöden och stockar värderas till det diskonterade nuvärdet av förväntade framtida vinster. Den sistnämnda metoden kan dock på grund av den stora osäkerhet som den är förknippad med bara föreslås som en sista utväg.

Stockar skall värderas till löpande priser vid tidpunkten till vilken balansräkningen hänför sig, inte till produktionstidpunkten eller anskaffningstidpunkten för de varor eller tillgångar som utgör stockarna. Det är ibland nödvändigt att värdera stockarna till beräknat nedskrivet återanskaffningsvärde eller till produktionskostnad.

Ägaruttag från kvasi-bolag

Ägaruttag från kvasibolag består av de belopp som företagarna faktiskt tar ut för eget bruk ur vinsterna i de kvasibolag de äger.