Förstasidan > Statistik > Hushållens konsumtion > 2006 > Kapitalvaru-, tjänste- och fritidskonsumtion påverkas mest av ekonomiska konjunkturer

Publicerad: 8.6.2009

Kapitalvaru-, tjänste- och fritidskonsumtion påverkas mest av ekonomiska konjunkturer

De finländska hushållen använde år 2006 reellt sett drygt en tredjedel mer pengar till konsumtion än 20 år tidigare. Konsumtionen har samtidigt blivit mångsidigare, då en allt mindre andel av konsumtionsutgifterna används till livsmedel. De tre största utgiftsposterna – boende, samfärdsel och livsmedel – utgjorde år 2006 drygt hälften av alla utgifter. Ökningen av konsumtionen har dock inte varit jämn, utan den har följt konjunkturväxlingarna. Särskilt konjunkturkänsliga konsumtionsposter är kapitalvaror, tjänster och fritid.

Ökningen av konsumtionen har också varit olikartad i olika befolkningsgrupper under olika tider. Konsumtionsskillnaderna utjämnades i slutet av 1980-talet och var ungefär oförändrade fram till medlet av 1990-talet. Efter det har skillnaderna ökat. Under de senaste åren har t.ex. hushållen med arbetslösa och ensamförsörjare sackat efter ytterligare från den allmänna höjningen av levnadsstandarden.

Ökningen av konsumtionen har avtagit i Norra Finland

De regionala konsumtionsskillnaderna har varit i stort sett oförändrade under åren 1985–2006. Norra Finland har dock varit ett undantag sedan 1990-talet. Där har den genomsnittliga konsumtionen sackat efter övriga Finland. I huvudstadsregionen har konsumtionsutgifterna varit högre än i övriga Finland under hela granskningsperioden. Konsumtionen i övriga Södra Finland har legat nära de genomsnittliga utgifterna för hela landet, medan åter Norra och Östra Finland har haft lägre konsumtion än genomsnittet. I städerna har konsumtionen varit högre än i tätortskommunerna och landsbygdskommunerna, men skillnaderna har alltid i någon mån krympt under högkonjunkturerna. Skillnaderna i befolkningsstrukturen och sysselsättningsnivån inom olika områden påverkar de regionala konsumtionsskillnaderna.

Hushållens genomsnittliga konsumtionsutgifter per konsumtionsenhet i Fasta Finland efter storområde 1985–2006 (hela landet=100)

Boendeutgifterna belastar mest unga och låginkomsttagare

Boendet är hushållens största enskilda utgiftspost. Boendeutgifterna varierar mycket beroende på hushållens aktuella livsskede och vilka boendeval de haft möjlighet att göra. Hos drygt hälften av alla hushåll utgjorde boendeutgifterna år 2006 högst 20 procent av inkomsterna. Nästan en femtedel av hushållen var tvungna att betala en tredjedel eller mer av sina inkomster.

Bostadens upplåtelseform är en klart åtskiljande faktor ifråga om boendeutgifter. Fram till medlet av 1990-talet var boendeutgifterna i hyresbostäderna mindre än i ägarbostäderna, men efter det blev förhållandet omvänt. I relation till boendeytan har enpersonshushåll och ensamförsörjare betalat mest för sitt boende medan barnfamiljer med två vårdnadshavare och hushåll med över 65-åringar har betalat minst. Av dessa bor de senare nämnda vanligen i ägarbostad. Skillnaderna i inkomstklasser har ökat efter medlet av 1990-talet. Bostadsstödssystemet kompenserar något dessa skillnader för låginkomsttagarnas del. Andelen boende- och låneskötselutgifter av inkomsterna då bostadsstöden har beaktats, dvs. boendeutgiftsbördan, var emellertid år 2006 störst i den yngsta åldersgruppen och i den lägsta inkomstgruppen.

Boendeutgiftsbördan i olika inkomstgrupper efter referenspersonens ålder med beaktande av bostadsstöden år 2006, %

Inkomstkvintil	Åldersgrupp
	Under 35 år	35 - 49 år	50 - 64 år	65 + år.	Alla
I, lägsta	24,6	25,4	24,6	24,8	24,9
II	24,2	22,7	18,5	18,1	21,0
III	27,3	21,2	16,2	14,7	20,1
IV	25,8	19,9	12,5	12,6	18,0
V, högsta	23,8	18,0	11,3	11,7	14,8
Alla	25,2	20,1	13,3	15,7	18,1

Offentliga välfärdstjänster och ekonomisk hjälp mellan hushållen jämnar ut konsumtionsskillnader

De offentliga utbildnings-, hälsovårds- och socialtjänsterna har en stor betydelse med tanke på hushållens totala konsumtion. År 2006 var deras genomsnittliga värde drygt 4 000 euro per konsumtionsenhet, varav utbildningstjänsternas andel var ungefär hälften, hälsovårdstjänsternas drygt 40 procent och socialtjänsternas omkring 10 procent. Internationella jämförelser visar att utbildningstjänsterna har stor betydelse i de nordiska länderna och isynnerhet i Finland. Det är i huvudsak till låg- och medelinkomsthushåll som drar nytta av användningen av välfärdstjänster. De har betydelse som utjämnare av skillnaderna i inkomster och konsumtion mellan hushållen. Nyttan av utbildningstjänsterna är stor särskilt i studerandehushåll, men också i barnfamiljerna. I pensionärshushållen är hälsovårdstjänsternas andel större än i andra hushåll.

Som helhet betraktat är den ekonomiska hjälpen mellan hushållen liten i jämförelse med de offentliga välfärdstjänsterna, men ur mottagarhushållens synvinkel är de betydelsefulla. Exempelvis år 2006 fick drygt 80 procent av studerandehushållen penninghjälp på i genomsnitt 1 000 euro per konsumtionsenhet av andra hushåll. En lika stor andel fick olika konsumtionsförnödenheter till ett värde av omkring 1 000 euro. Stödet mellan hushållen riktar sig närmast från äldre till yngre i enlighet med livsskedet. Oftast är de mottagande generationerna födda under den senare hälften av 1960-talet eller senare.

Uppgifterna framgår av Statistikcentralens publikation Hushållens konsumtion 1985–2006 (Statistikcentralen, Inkomst och konsumtion 2009) , där man granskar förändringarna i de finländska hushållens struktur, konsumtion och utkomst under drygt tjugo år. Uppgifterna i publikationen baserar sig på materialen i Statistikcentralens konsumtionsundersökning för åren 1985, 1990, 1995, 2001 och 2006.

Källa: Hushållens konsumtion, Statistikcentralen

Förfrågningar: Kirsti Ahlqvist 09-1734 3412, Marko Ylitalo 09-1734 3560

Ansvarig statistikdirektör: Riitta Harala

Tabeller

Tabeller i databaser

Plocka ut de uppgifter som du behöver till tabeller, visa uppgifterna som diagram eller ladda ned data.

• Databastabellerna och deras variabler
• Arkiverade tabeller

---

Uppdaterad 8.6.2009