Förstasidan > Statistik > Luftutsläpp efter näringsgren > Begrepp och definitioner

Begrepp och definitioner

Ammoniak (NH3)

Ammoniak bildas huvudsakligen vid användning av gödselmedel i jordbruket. Ammoniak orsakar övergödning och försurning.

Biogen koldioxid (CO2-bio)

Koldioxidutsläpp som härstammar från biomassa uppstår vid förbränning av biomassa. Till biomassa räknas t.ex. trä, biogas, avloppsslam samt biologiskt nedbrytbart avfall. Omkring hälften av Finlands organiska koldioxidutsläpp uppstår i skogsindustrin vid förbränning av svartlut och den andra hälften vid energiförbränning av trä.

Biogen koldioxid (CO2-bio)

Koldioxidutsläpp som härstammar från biomassa uppstår vid förbränning av biomassa. Också biologisk nedbrytning t.ex. på avstjälpningsplatser och vid behandling av avloppsvatten orsakar biogena CO2-utsläpp, men dessa uppskattas inte separat. Till biomassa räknas t.ex. trä, biogas, avloppsslam och biologiskt nedbrytbart avfall. I Finland orsakas största delen av de biogena CO2-utsläppen inom skogsindustrin vid förbränning av svartlut; också annan energiförbränning av trä är en stor källa. De biogena CO2-utsläppen från förbränningen räknas inte som utsläpp från energisektorn inom ramen för inventeringen av växthusgaser, eftersom de ingår i kollagerförändringar inom markanvändningssektorn.

Dikväveoxid (N2O)

Dikväveoxid (lustgas) är ett ämne som orsakar uttunning av ozonskiktet och en betydande växthusgas. Dess växthusgaseffekt per massenhet är omkring 300 gånger så stor som effekten från koldioxid. Mest dikväveoxidutsläpp orsakas av jordbruket.

F-gaser

F-gaser, dvs. fluorerade växthusgaser, är en gemensam benämning på HFC-föreningar (fluorkolväten), PFC-föreningar (perfluorkolväten), svavelhexafluorid (SF6) och kvävetrifluorid (NF3). De är starka växthusgaser (GWP 12-22800) vars utsläpp man strävar efter att minska genom internationella klimatavtal (bl.a. klimatkonventionen, Parisavtalet). Utsläppen av F-gaser rapporteras i inventeringen av växthusgaser. Den viktigaste källan till utsläpp av dessa gaser är kyl- och luftkonditioneringsapparater.

Flyktiga organiska föreningar utom metan (NMVOC)

NMVOC är den allmänna benämningen på lättflyktiga organiska föreningar. Flyktiga organiska föreningar frigörs bl.a. i förbränningsprocesser samt vid användning av lösningsmedel. Ozon bildas då kväveoxider (NOx) och NMVOC-föreningar reagerar under inverkan av solljus.

Flyktiga organiska föreningar utom metan (NMVOC)

NMVOC är den allmänna benämningen på lättflyktiga organiska föreningar, exklusive metan. Flyktiga organiska föreningar frigörs bl.a. i förbränningsprocesser samt vid användning av lösningsmedel. Kväveoxider (NOx) och NMVOC-föreningar reagerar under inverkan av solljus, vilket leder till att ozon bildas.

Fossil koldioxid (CO2-fos)

Mest av alla växthusgaser uppstår det koldioxid, vars utsläpp till stor del uppstår vid användningen av fossila bränslen. I luftutsläpp efter näringsgren fossila bränslen innehåller torv. Största delen av de fossila koldioxidutsläppen frigörs i samband med el- och värmeproduktion.

Fossil koldioxid (CO2-fos)

Mest av alla växthusgaser uppstår det koldioxid, vars utsläpp till stor del uppstår vid användningen av fossila bränslen. I statistiken över luftutsläpp efter näringsgren räknas torv som ett fossilt bränsle. Största delen av de fossila koldioxidutsläppen frigörs i samband med el- och värmeproduktion.

Hemvistprincipen, territorialprincipen och avstämningsposter

Statistiken över luftutsläpp efter näringsgren som följer förordningen om miljöräkenskaper omfattar också finska medborgares utsläpp från land-, sjö- och lufttransporter samt från finska fiskefartyg utomlands. Från luftutsläppen efter näringsgren avdras utsläppen från utländska medborgares land-, sjö- och lufttransporter inom Finland.

Detta betraktelsesätt med hemvistprincipen är olikt det i inventeringen av växthusgaser, som bara omfattar utsläpp inom Finland oberoende av vilket lands medborgare som orsakar utsläppet (territorialprincipen). Skillnaden mellan inventeringen av växthusgaser och statistiken över luftutsläpp efter näringsgren bokförs för varje utsläppskomponents del i tabellen avstämningsposter.

Tabellen avstämningsposter inkluderar uppgifter om finska medborgares utsläpp från land-, sjö- och lufttransporter och finska fiskefartygs utsläpp utomlands samt utländska medborgares utsläpp från land-, sjö- och lufttransporter inom Finland.

Indirekta växthusgaser

Kolmonoxid (CO), kväveoxider (NOx) och andra flyktiga organiska föreningar förutom metan (NMVOC) påverkar växthusgaseffekten bl.a. genom att bilda ozon (O3) och/eller koldioxid (CO2) eller dikväveoxid (N2O) i atmosfären. I inventeringen av växthusgaser kallas de växthusgaser i atmosfären som bildats av dessa föreningar för indirekta växthusgaser. Utsläppen av CO, NOx och NMVOC begränsas inom ramen för andra internationella avtal, såsom konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar (CLRTAP = Convention on Long-Range Transboundary Air Pollutants), och omfattas inte av t.ex. Parisavtalets minskningsåtaganden. Utsläppen av dem rapporteras dock också i inventeringen av växthusgaser och indirekta växthusgaser beaktas i de totala utsläppen.

Inventering av växthusgaser

En inventering av växthusgaser är en årlig beräkning av utsläpp och upptag av växthusgaser inom en stats territorium i enlighet med IPCC:s metodanvisningar och kraven i de internationella klimatavtalen. Resultaten av inventeringen sammanställs i formbundna rapporteringstabeller och i en nationell inventeringsrapport. Inventeringen skickas årligen till EU-kommissionen. Dessutom sänds den till sekretariatet för FN:s klimatkonvention: vartannat år som en självständig helhet och vartannat år i anslutning till tvåårsrapporten i enlighet med Parisavtalet.

Koldioxidekvivalent

Ett gemensamt mått på växthusgasutsläpp för att sammanräkna hur olika växthusgasutsläpp bidrar till att växthuseffekten ökar.

Kolmonoxid (CO)

Kolmonoxid har en indirekt effekt på klimatuppvärmningen, eftersom den ökar halterna av metan och ozon i atmosfären. Kolmonoxid uppstår vid delvis oxidation av kolföreningar. Kolmonoxid används i stor utsträckning inom den kemiska industrin.

Kvävedioxid (NO2)

Kvävedioxid är en indirekt växthusgas som skapar marknära ozon. Kvävedioxid kan också orsaka sura regn och övergödning. Utsläpp uppstår främst vid förbränning i hög temperatur, men också i samband med vissa industriprocesser.

Metan (CH4)

Metan uppstår i samband med förruttnelse och rötning av organiskt material, t.ex. gödsel, avloppsslam eller biologiskt nedbrytbart avfall. Dessutom uppstår det i samband med husdjurs matsmältning, som är den största källan till metanutsläpp i inventeringen av växthusgaser. Utöver det ovannämnda bildas metan vid ofullständig förbränning och avdunstar vid behandling, transport och distribution av natur- och biogas.

Näringsgren

Näringsgrensindelningen delar in enheterna i näringsgrensklasser efter deras huvudsakliga form för ekonomisk verksamhet. Den huvudsakliga verksamheten är den som producerar den största delen av enheternas förädlingsvärde. Som klassificering används Finlands nationella näringsgrensindelning (TOL) som härletts ur Europeiska gemenskapens statistiska näringsgrensin-delning (NACE).

Småpartiklar (PM2.5 och PM10)

Småpartiklar vars diameter är under 2,5 mikrometer respektive under 10 mikrometer. Småpartiklar frigörs bl.a. vid förbränning, i trafiken och i vissa industriprocesser. Småpartiklarna är skadliga för hälsan.

Svaveldioxid (SO2)

Svaveldioxid uppstår i samband med användningen av fossila bränslen och smältningen av svavelhaltiga malmer. Tillsammans med vatten bildar svaveldioxid svavelsyra och sura regn. Sura regn har för sin del frätande effekter. Dessutom försurar de vattendragen och inverkar på att skogarna försvinner.

Växthusgas

De växthusgaser som ska rapporteras i inventeringen av växthusgaser är koldioxid CO2, metan CH4, dikväveoxid N2O samt fluorerade växthusgaser, dvs. F-gaser (HFC-föreningar (fluorkolväten), PFC-föreningar (perfluorkolväten), svavelhexafluorid SF6 och kvävetrifluorid NF3). Andra viktiga växthusgaser är vattenånga, ozon samt s.k. CFC- och HCFC-föreningar som ingår i Montrealprotokollet. Växthusgaserna försvårar återreflekteringen till rymden av solens värmestrålning, vilket medför att klimatet blir varmare.