En tredjedel av de anställda är tvungna att vara flexibla med arbetstiderna

Nästan en tredjedel av både kvinnliga och manliga löntagare är varje vecka tvungna att vara flexibla med arbetstiderna om arbetet eller chefen kräver det. Löntagarna inom den kommunala sektorn samt män som arbetar inom den privata sektorn är de som oftast hamnar att vara flexibla. Högutbildade hamnar oftare att vara flexibla än andra, av männen t.o.m. fyra av tio varje vecka. Bl.a. detta framgår av publikationen Tasa-arvo työn takana som beskriver arbetslivet. Publikationen har skrivits av Hanna Sutela och Anna-Maija Lehto som är forskare vid Statistikcentralen. Uppgifterna i publikationen grundar sig på undersökningen om arbetsförhållanden år 2003.

Enligt undersökningen kände något under en fjärdedel av löntagarna att de försummar sin familj på grund av arbetet. Nästan hälften av de arbetande mammorna till barn under 3 år och drygt en tredjedel av papporna hade dåligt samvete för att de försummar familjelivet. Mycket arbete, längre arbetsdagar och otillräckligt med möjligheter att utnyttja flexibla arbetstider för egna behov ökade känslan av försummelse. Hos högre tjänstemän var känslan allra vanligast. Å andra sidan tyckte rentav fyra femtedelar av arbetande mammor till småbarn att de bättre orkar vara med barnen då de också arbetar.

Känslan av att försumma familjen
Flexibilitet pga. arbetet och familjesituationen

Oavlönad övertid vanligast inom undervisning och chefsuppgifter inom förvaltning

År 2003 meddelade något under en tredjedel av löntagarna att de arbetar övertid utan lön. Varje vecka arbetade 14 procent av både männen och kvinnorna övertid. Högutbildade arbetade övertid utan lön mer än två gånger oftare än andra löntagare. Oavlönad övertid var vanligast inom undervisning och chefsuppgifter inom förvaltning.

Det är också rätt så vanligt att man arbetar hemma. Något under en femtedel av löntagarna arbetade övertid hemma år 2003 utan ersättning. De som arbetade övertid hemma var oftast äldre anställda, högutbildade, statsanställda och personer som hade chefsuppgifter inom förvaltning. Under de två senaste månaderna hade ungefär var tredje löntagare ofta kontaktats utanför arbetstiden i frågor som gäller arbetet.

Mindre övertid bland småbarnspappor än tidigare

Pappor i småbarnsfamiljer har oftare lång arbetsvecka än män utan barn. Övertid bland småbarnspappor har dock minskat klart i början av 2000-talet jämfört med slutet av 1990-talet. Arbetstiden bland pappor till barn under 3 år var allra längst år 1997 samtidigt som de arbetade mest övertid, medan småbarnspapporna år 2003 hade mindre övertidsarbete än andra män. Av de män som varje vecka arbetar övertid upplevde i synnerhet småbarnspapporna att de var tvungna att arbeta mer övertid än vad de önskade.

Övertiden per vecka bland mammorna hade också minskat i början av 2000-talet. Det var ändå vanligare att mammorna till barn under 3 år arbetade över än mammor till barn i åldern 3-11 år. Detta beror oftast på att de mammor till barn under 3 år som är i arbetslivet och inte vårdlediga är oftare än genomsnittet högutbildade högre tjänstemän.

Övertid per vecka bland manliga löntagare efter det yngsta barnets ålder

Materialet i publikationenbestår av Statistikcentralens undersökningar om arbetsförhållanden, i synnerhet ett omfattande intervjumaterial som sammanställts år 2003. Publikationen beskriver hur jämställdheten har förverkligats i det finländska arbetslivet i början av 2000-talet samt förändringar i arbetslivet. Huvudteman i publikationen är kombinationen av arbetsliv och privatliv, löneskillnader mellan könen samt de allt längre arbetstiderna. Med finns också jämförelseuppgifter från andra EU-länder.

Källa: PublikationenTasa-arvo työn takana. Statistikcentralen.

Förfrågningar: Hanna Sutela (09) 1734 2907, Anna-Maija Lehto (09) 1734 3223

Ansvarig statistikdirektör: Riitta Harala

Ingångssidan till undersökningen över arbetsförhållanden