6. Hinder för anordnande av utbildning
Något under en fjärdedel av företagen anordnade ingen vuxenutbildning år 2005. De företag som inte anordnade någon utbildning (kursutbildning eller annan än kursbunden utbildning) ombads räkna upp de tre viktigaste orsakerna till att ingen utbildning anordnades. Flervalsfrågan med omkring 10 punkter kunde också kompletteras med en fritt formulerad orsak.
Av de företag som inte anordnade utbildning (N=3711) uppgav 60 procent att det största hindret för anordnande av utbildning var att personalens kunnande och kompetens motsvarade företagets aktuella behov.
Omkring 40 procent av de företag som svarade upplevde att hinder för anordnande av utbildning var arbetspress och tidsbrist bland de anställda samt att det redan rekryterats anställda som hade det kunnande och den behörighet som behövs i företaget.
Figur 10. De viktigaste orsakerna till att företaget inte anordnat utbildning år 2005 (företag som inte anordnat utbildning) 1)
1) Företaget fick ange högst tre faktorer som var den viktigaste orsaken till varför det inte anordnat personalutbildning år 2005. Summan av andelarna blir därför inte hundra.
I EU-länderna (EU27) var de viktigaste hindren för anordnande av utbildning samma tre första hinder som i Finland, men med något olika andelar. "Personalens kunnande och behörighet motsvarar företagets aktuella behov" upplevdes på EU-nivå oftast som hinder för att anordna utbildning –tre fjärdedelar av företagen uppgav denna orsak. Drygt hälften av företagen uppgav som hinder att företaget redan rekryterar personer med behövligt kunnande och behörighet och omkring en tredjedel gav som orsak att personalen har arbetspress och tidsbrist.
De svar som industri- och servicesektorerna i Finland gav skilde sig till vissa delar från varandra. Inom servicesektorn upplevde omkring 44 procent av företagen det som hinder för anordnande av utbildning att företagets primära strategi var att rekrytera personer som redan har det kunnande och den behörighet som behövs. Inom industrisektorn var motsvarande andel omkring 13 procentenheter mindre. På motsvarande sätt upplevde man det inom servicesektorn (15 %) som ett större hinder för anordnandet utbildningen, jämfört med industrisektorn (4 %), att det var svårt att uppskatta företagets behov av personalutbildning.
Inom industrisektorn uppskattade man oftare att hinder för anordnande av utbildning var det faktum att den grundläggande yrkesutbildningen hade en viktigare ställning än personalutbildningen (industrisektorn 17 % och servicesektorn 5 %).
Särskilt inom finansierings- och försäkringsverksamhet upplevde man starkt att de anställdas befintliga kunnande och behörighet motsvarade företagets aktuella behov, eftersom 100 procent av de företag som inte anordnade utbildning uppgav detta hinder.
I de små företagen med 10–49 anställda upplevde man klart mest att de anställdas befintliga kunnande och behörighet motsvarade företagets aktuella behov, eftersom drygt 60 procent i denna grupp uppgav detta som ett utbildningshinder. I företag som var större än det uppgav bara drygt en tredjedel samma orsak som ett hinder.
Källa: CVTS, Undersökning om företagens personalutbildning, Statistikcentralen
Förfrågningar: Hannu Virtanen 09–1734 2514, Tarja Seppänen 09–1734 3220
Ansvarig statistikdirektör: Riitta Harala
Uppdaterad 8.5.2009
Finlands officiella statistik (FOS):
CVTS, Företagens personalutbildning [e-publikation].
ISSN=1797-9994. Deltagande i kursutbildning 2005,
6. Hinder för anordnande av utbildning
. Helsingfors: Statistikcentralen [hänvisat: 23.12.2024].
Åtkomstsätt: http://www.stat.fi/til/cvts/2005/02/cvts_2005_02_2009-05-08_kat_006_sv.html