Denna sida är arkiverad.

Uppgifter som publicerats efter 5.4.2022 finns på den förnyade webbplatsen.

Gå till den nya statistiksidan.

1. Bakgrundsanalys av kandidaterna i riksdagsvalet 2011

I det följande redovisas bakgrundsuppgifter om de röstberättigade och partiernas kandidater utgående från olika statistiska uppgifter. Uppgifterna om de röstberättigade baserar sig på det rösträttsregister som upprättats 2.3.2011. Personernas bakgrundsuppgifter baserar sig på statistiskt material från Statistikcentralens individstatistik, bl.a. på sysselsättningsstatistik och familjestatistik. Av de röstberättigade ingår bara röstberättigade som är bosatta i Finland.

1.1. Kandidater och röstberättigade efter kön i riksdagsvalet 2011

I riksdagsvalet uppställdes 2 315 kandidater, 1 412 män och 903 kvinnor. Av riksdagspartierna har Sannfinländarna (33,2 %) och Centern i Finland (41,2 %) den relativt sett lägsta andelen kvinnliga kandidater. Av riksdagspartierna är Sannfinländarna det enda partiet som ligger under den genomsnittliga andelen för kvinnor (39 %). Flest kvinnliga kandidater har De Gröna (51,8 %) och Samlingspartiet (44,8 %). Bara De Gröna har fler kvinnliga än manliga kandidater. Av de röstberättigade är kvinnorna i majoritet, dvs. 51,6 procent.

Figur 1. Röstberättigade och kandidater efter kön och parti i riksdagsvalet 2011

Figur 1. Röstberättigade och kandidater efter kön och parti i riksdagsvalet 2011

Tabell 1. Röstberättigade och kandidater efter kön och parti i riksdagsvalet 2011

Män   Kvinnor  
Röstberättigade 48,4 51,6
Kandidater 61,0 39,0
   Centern
   i Finland
   CENT
58,8 41,2
   Samlingspartiet
   SAML
55,2 44,8
   Finlands
   Socialdemokratiska
   Parti
   SDP
56,7 43,3
   Vänsterförbundet
   VÄNST
56,4 43,6
   Gröna
   förbundet
   GRÖNA
48,2 51,8
   Kristdemokraterna
   i Finland
   KD
57,1 42,9
   Svenska
   folkpartiet
   i Finland
   SFP
55,4 44,6
   Sannfinnländarna
   SAF
66,8 33,2
   Övriga 71,5 28,5

Figur 2. Andel kvinnor av röstberättigade och kandidater efter valkrets i riksdagsvalet 2011

Figur 2. Andel kvinnor av röstberättigade och kandidater efter valkrets i riksdagsvalet 2011

Tabell 2. Andel kvinnor av röstberättigade och kandidater efter valkrets i riksdagsvalet 2011

Valkrets  Andelen kvinnor
kandidater  
Andelen kvinnor
röstberättigade  
Hela landet 39,0 51,6
Norra Savolax 42,4 51,1
Mellersta Finland 41,8 51,0
Nyland 40,9 51,5
Helsingfors 40,8 54,5
Egentliga Finland 40,3 52,2
Satakunta 40,2 51,4
Norra Karelen 38,9 50,5
Tavastland 38,6 51,9
Uleåborg 38,5 50,0
Birkaland 36,7 51,6
Kymmene 36,4 51,0
Södra Savolax 36,2 51,3
Vasa 36,1 50,7
Lappland 33,3 50,1
Åland 25,0 51,1

Den lägsta andelen kvinnliga kandidater finns i Ålands (25,0 %) och Lapplands valkretsar (33,3 %). Kvinnornas andel av kandidaterna är högst i Norra Savolax (42,4 %). Andelen kvinnliga kandidater är högre än landets genomsnitt också i Mellersta Finlands, Nylands, Helsingfors, Egentliga Finlands och Satakunta valkretsar.

Kvinnorna är i majoritet bland de röstberättigade i alla valkretsar. Den kvinnliga majoriteten är störst i Helsingfors valkrets, där 54,5 procent av de röstberättigade är kvinnor, medan bara 40,8 procent av kandidaterna är kvinnor.

Skillnaden mellan befolkningsstrukturen och kandidatstrukturen, dvs. underrepresentationen av kvinnor, är störst i Ålands valkrets, där 25 procent av kandidaterna är kvinnor medan motsvarande andel röstberättigade är 51 procent. Också i Lapplands valkrets är andelen kvinnliga kandidater 33,3 procent och andelen kvinnliga röstberättigade 50,1 procent. Skillnaden är minst i Norra Savolax valkrets, dvs. 8,7 procentenheter.

1.2. Utländsk bakgrund

Omkring tre procent av kandidaterna har utländsk bakgrund. Av de röstberättigade har 1,3 procent utländsk bakgrund. Personer som har något annat modersmål än finska, svenska eller samiska anses som personer med utländsk bakgrund. Flest kandidater med utländsk bakgrund har SFP (8,4 %) och De Gröna (5,3 %) och minst Sannfinländarna (0,8 %).

Figur 3. Röstberättigade och kandidater med utländsk bakgrund i riksdagsvalet 2011

Figur 3. Röstberättigade och kandidater med utländsk bakgrund i riksdagsvalet 2011

1.3. Medelålder

De manliga kandidaternas medelålder har sjunkit med omkring två år sedan förra riksdagsvalet. Däremot är de kvinnliga kandidaterna nu i genomsnitt ett halvt år äldre jämfört med föregående val. Medelåldern är nu 46,2 år för de manliga kandidaterna och 44,3 år för de kvinnliga. De kvinnliga kandidaterna är i genomsnitt omkring två år yngre än de manliga.

Tabell 3. Kandidaternas medelålder efter kön och valkrets i riksdagsvalet 2011

Valkrets  Män    Kvinnor   
Hela landet 46,2 44,3
Lappland 50,7 45,1
Norra Savolax 47,1 46,1
Kymmene 47,1 44,7
Norra Karelen 47,1 42,3
Södra Savolax 47,0 43,5
Birkaland 46,6 45,2
Tavastland 46,5 44,4
Uleåborg 46,3 43,0
Satakunta 46,1 43,9
Egentliga Finland 45,9 42,6
Nyland 45,8 45,3
Åland 45,2 48,5
Helsingfors 44,9 43,2
Mellersta Finland 44,3 44,5
Vasa 44,2 45,2

Figur 4. Kandidaternas medelålder efter kön och valkrets i riksdagsvalet 2011

Figur 4. Kandidaternas medelålder efter kön och valkrets i riksdagsvalet 2011

Medelåldern för röstberättigade män och kvinnor är 48,1 resp. 50,9 år. De manliga kandidaterna är ett par år yngre än de röstberättigade männen, men de kvinnliga kandidaterna är något under sju år yngre än de röstberättigade kvinnorna.

De yngsta kvinnliga kandidaterna är från Norra Karelen (42,3 år) och Egentliga Finland (42,6 år). De yngsta manliga kandidaterna är från Vasa (44,2 år), Mellersta Finland (44,3 år) och Helsingfors (44,9 år). De äldsta kvinnliga kandidaterna kommer från Åland (48,5 år) och Norra Savolax (46,1 år). De äldsta manliga kandidaterna är från Lappland (50,7). Åldersskillnaden mellan könen är störst i Lappland, dvs. 5,6 år, och minst i Mellersta Finland och Nyland, där skillnaden är under ett år.

Figur 5. Åldersstruktur för röstberättigade och kandidater i riksdagsvalet 2011

Figur 5. Åldersstruktur för röstberättigade och kandidater i riksdagsvalet 2011

Tabell 4. Åldersstruktur för röstberättigade och kandidater i riksdagsvalet 2011

- 29   30 - 39   40 - 49   50 - 59   60+  
Röstberättigade 18,5 14,7 16,7 17,8 32,3
Kandidater 15,5 19,1 25,3 22,7 17,4
   Centern
   i Finland
   CENT
17,6 14,6 27,9 29,6 10,3
   Samlingspartiet
   SAML
11,6 20,3 36,6 22,0 9,5
   Finlands
   Socialdemokratiska
   Parti
   SDP
12,6 22,7 26,9 27,3 10,5
   Vänsterförbundet
   VÄNST
15,7 22,9 21,2 28,0 12,3
   Gröna
   förbundet
   GRÖNA
16,7 30,3 29,8 18,0 5,3
   Kristdemokraterna
   i Finland
   KD
9,4 15,7 30,4 26,2 18,3
   Svenska
   folkpartiet
   i Finland
   SFP
18,1 21,7 32,5 15,7 12,0
   Sannfinnländarna
   SAF 
5,9 16,0 26,9 27,3 23,9
   Övriga 21,7 15,6 16,5 16,7 29,6

Flest kandidater under 40 år har De Gröna, nästan hälften. Också SFP, Vänsterförbundet och SDP har fler kandidater under 40 år än andelen under 40 år är bland de röstberättigade. Minst unga kandidater har Sannfinländarna och Kristdemokraterna. Samlingspartiet har flest kandidater i 40–49-årsåldern.

Flest kandidater som fyllt 50 år har Sannfinländarna (51,3 %) och Kristdemokraterna (44,5 %). Bland Sannfinländarna är de till och med fler än bland de röstberättigade (50,1 %). Hos De Gröna och SFP har under 30 procent av kandidaterna fyllt 50 år.

1.4. Deltagande i arbetslivet

Av samtliga röstberättigade var något över hälften, dvs. 53,4 procent, sysselsatta i slutet av år 2009, medan 6,7 procent var arbetslösa, 7,2 procent studerande och 28,8 procent pensionärer. Av de tre stora partiernas kandidater (Centern, Samlingspartiet, SDP) var omkring 90 procent sysselsatta, av Sannfinländarnas kandidater 66,8 procent. Centern, Samlingspartiet och SDP hade nästan inga arbetslösa kandidater. Däremot var 11,3 procent av Sannfinländarna arbetslösa i slutet av år 2009. Av alla kandidater var omkring 71 procent sysselsatta och omkring sju procent arbetslösa i slutet av år 2009.

Figur 6. Röstberättigade och kandidater efter huvudsaklig verksamhet i riksdagsvalet 2011

Figur 6. Röstberättigade och kandidater efter huvudsaklig verksamhet i riksdagsvalet 2011

Bara 6–9 procent av de största partiernas kandidater är studerande eller pensionärer. Flest kandidater som studerar har De Gröna (10,1 %) och Vänsterförbundet (8,5 %). Den största andelen pensionärer bland kandidaterna har för sin del Sannfinländarna (14,7 %) och Kristdemokraterna (7,9 %).

Tabell 5. Röstberättigade och kandidater efter huvudsaklig verksamhet i riksdagsvalet 2011

Sysselsatta   Arbetslösa    Studerande    Pensionärer    Övriga   
Röstberättigade 53,4 6,7 7,2 28,8 3,8
Kandidater 71,4 7,3 7,1 10,7 3,6
   Centern
   i Finland
   CENT
91,0 1,7 3,9 2,1 1,3
   Samlingspartiet
   SAML
89,7 0,4 4,3 4,7 0,9
   Finlands
   Socialdemokratiska
   Parti
   SDP
88,2 3,4 4,6 3,4 0,4
   Gröna
   förbundet
   GRÖNA
79,8 5,3 10,1 2,2 2,6
   Svenska
   folkpartiet
   i Finland
   SFP
79,5 6,0 4,8 4,8 4,8
   Kristdemokraterna
   i Finland
   KD
78,5 6,3 3,1 7,9 4,2
   Vänsterförbundet
   VÄNST
76,3 8,5 8,5 4,7 2,1
   Sannfinnländarna
   SAF 
66,8 2,5 2,5 14,7 4,6
   Övriga 44,8 11,8 11,8 24,2 6,8

1.5. Familjeställning

Nästan var fjärde av alla röstberättigade är barnfamiljsförälderar, dvs. det finns minst ett minderårigt barn att försörja i familjen. Något under tre procent av de röstberättigade är ensamförsörjare. Dessutom är omkring sex procent föräldrar, vars hemmaboende barn är alla fullvuxna. Omkring 33 procent är barnlösa och lever i ett parförhållande, något under 30 procent är ensamboende utan familj och omkring åtta procent är unga vuxna som bor hemma.

Figur 7. Röstberättigade och kandidater efter familjeställning i riksdagsvalet 2011

Figur 7. Röstberättigade och kandidater efter familjeställning i riksdagsvalet 2011

Kandidaterna har också en annan familjeställning än de röstberättigade: det finns betydligt fler kandidater som är barnfamiljsföräldrar och betydligt färre som lever i ett barnlöst parförhållande än bland de röstberättigade. Detta förklaras naturligtvis redan av det faktum att kandidaternas åldersstruktur är yngre än de röstberättigades. Hos en stor del av de röstberättigade har barnen redan flyttat hemifrån, medan en stor del av kandidaterna är i den åldern att barnen fortfarande bor hemma.

Bland Sannfinländarnas, Vänsterförbundets och SFP:s kandidater finns det minst barnfamiljsföräldrar (37–42 %), i övriga större partier är deras andel 47–50 procent. Flest ungdomar som bor hemma finns för sin del bland Centerns (12,9 %) och SFP:s (10,8 %) kandidater. Andelen kandidater utan familj, vanligen ensamboende, är störst bland De Gröna och Vänsterförbundet, nästan en fjärdedel av kandidaterna.

Av alla röstberättigade är 44,3 procent gifta och 14,5 procent samboende. Av kandidaterna är 48,5 procent gifta och 13,9 procent samboende.

Kristdemokraternas kandidater skiljer sig mest från väljarna, eftersom 74,9 procent av dem är gifta. Minst gifta kandidater har De Gröna (43,0 %) och Vänsterförbundet (47,9 %), men andelen samboende är störst bland dem, omkring 19 procent.

Tabell 6. Röstberättigade och kandidater efter familjeställning i riksdagsvalet 2011

Gift/sambo
med barn  
Ensam-
förs.   
Par utan
barn   
Utan-
familj  
Hemma-
boende
ungdom   
Röstberättigade 26,2 4,1 32,7 28,7 8,3
Kandidater 37,8 5,9 24,5 25,8 5,9
   Kristdemokraterna
   i Finland
   KD
53,9 4,2 22,5 15,2 4,2
   Centern
   i Finland
   CENT
49,4 5,6 17,2 15,0 12,9
   Samlingspartiet
   SAML
48,3 6,5 21,6 18,5 5,2
   Svenska
   folkpartiet
   i Finland
   SFP
47,0 3,6 16,9 21,7 10,8
   Finlands
   Socialdemokratiska
   Parti
   SDP
46,6 6,7 23,1 16,8 6,7
   Gröna
   förbundet
   GRÖNA
44,3 8,8 17,5 24,6 4,8
   Vänsterförbundet
   VÄNST
39,4 5,9 28,0 24,2 2,5
   Sannfinnländarna
   SAF 
38,7 6,7 30,3 21,8 2,5
   Övriga 17,3 5,0 29,6 42,1 6,0

1.6. Rösteberättigade och kandidater efter antal barn 2011

Även om en stor del av de röstberättigade och också många av kandidaterna för närvarande inte har samma vardag som barnfamiljerna, betyder det inte att de saknar erfarenhet av en sådan vardag. Av de röstberättigade har något under 35 procent aldrig haft egna barn, av kandidaterna åter är omkring 31 procent helt barnlösa. Inom partier som har fler unga kandidater är andelen kandidater utan barn större än i genomsnitt, så är fallet t.ex. bland De Gröna och SFP. Andelen kandidater utan barn är minst hos Kristdemokraterna, bara omkring 20 procent.

Figur 8. Röstberättigade och kandidater efter antalet biologiska barn i riksdagsvalet 2011

Figur 8. Röstberättigade och kandidater efter antalet biologiska barn i riksdagsvalet 2011

Tabell 7. Röstberättigade och kandidater efter antalet biologiska barn i riksdagsvalet 2011

0   1    2    3    4+   
Röstberättigade 34,9 15,8 27,8 14,1 7,4
Kandidater 31,2 14,2 25,5 18,5 10,6
   Kristdemokraterna
   i Finland
   KD
19,9 9,9 28,3 19,4 22,5
   Sannfinnländarna
   SAF
22,7 13,0 25,6 27,3 11,3
   Finlands
   Socialdemokratiska
   Parti
   SDP
23,5 18,9 34,5 16,8 6,3
   Samlingspartiet
   SAML
25,0 9,1 31,9 22,8 11,2
   Centern
   i Finland
   CENT
27,9 9,9 27,0 20,6 14,6
   Vänsterförbundet
   VÄNST
28,8 15,3 26,7 18,2 11,0
   Gröna
   förbundet
   GRÖNA  
34,6 14,9 21,5 18,4 10,5
   Svenska
   folkpartiet
   i Finland
   SFP
36,1 8,4 26,5 21,7 7,2
   Övriga 43,1 17,6 19,2 13,1 7,1

1.7. Röstberättigade och kandidater efter utbildningsnivå 2011

Riksdagskandidaterna är en högt utbildad grupp. Så gott som alla partiers kandidater har högre utbildningsnivå än befolkningen i genomsnitt. Av alla röstberättigade har 30,8 procent endast utbildning på grundnivå, bland kandidaterna är motsvarande andel bara 11,9 procent. Andelen är ännu lägre i de stora partierna: hos Centern, SFP och Samlingspartiet omkring 5 procent, hos De Gröna och SDP något över 6 procent och hos Kristdemokraterna något under 7 procent. Av Sannfinländarnas kandidater har omkring 14 procent inte någon utbildning efter grundnivå, av Vänsterns kandidater är siffran omkring tio procent. Över hälften av kandidaterna har utbildning på högre nivå jämfört med bara omkring 29 procent av de röstberättigade. Högst utbildade är Samlingspartiets kandidater, av dem har över 74 procent examen på högre nivå. Andelen kandidater som avlagt examen på högre nivå är lägst hos Vänsterförbundet (39,3 %) och Sannfinländarna (43,6 %).

Figur 9. Röstberättigade och kandidater efter utbildingsnivå i riksdagsvalet 2011

Figur 9. Röstberättigade och kandidater efter utbildingsnivå i riksdagsvalet 2011

Tabell 8. Röstberättigade och kandidater efter utbildningsnivå i riksdagsvalet 2011

Grund–
nivå  
Mellan–
nivå   
Lägsta
högre
nivå   
Lägre
högsk.
nivå   
Högre
högsk.nivå,
forsk.utb.   
Röstberättigade 30,8 40,7 11,3 8,8 8,4
Kandidater 11,9 37,6 11,1 11,9 27,5
   Centern
   i Finland
   CENT
4,7 27,9 15,5 14,2 37,8
   Svenska
   folkpartiet
   i Finland
   SFP
4,8 32,5 13,3 13,3 36,1
   Samlingspartiet
   SAML
5,2 20,7 13,8 12,9 47,4
   Gröna
   förbundet
   GRÖNA
6,1 25,0 5,7 13,2 50,0
   Finlands
   Socialdemokratiska
   Parti
   SDP
6,3 41,2 9,7 15,1 27,7
   Kristdemokraterna
   i Finland
   KD
6,8 29,8 15,7 13,1 34,6
   Vänsterförbundet
   VÄNST
10,2 50,4 7,6 13,1 18,6
   Sannfinnländarna
   SAF  
13,9 42,4 13,4 10,5 19,7
   Övriga 23,6 47,0 9,6 8,5 11,3

1.8. Röstberättigade och kandidater efter statskattepliktiga inkomster i riksdagsvalet 2011

Sett efter inkomster avviker kandidaterna kraftigast från väljarkåren. Medianen för kandidaternas i statsbeskattningen skattepliktiga inkomster är 32 042 euro, för alla röstberättigade 21 561 och för 2009 års sysselsatta 29 897 euro. På så sätt är kandidaternas inkomster jämfört med alla röstberättigade 1,5 gånger så stora. Jämfört med de sysselsatta röstberättigade är kandidaternas inkomster omkring sju procent större. År 2007 var kandidaternas medianinkomster 30 116 euro, dvs. 63 procent mer än hos de röstberättigade.

Skillnaden gentemot de röstberättigade är störst bland Samlingspartiets kandidater, vars inkomster är omkring 2,5 gånger så stora som de röstberättigades inkomster. Också inkomsterna för Centerns, SDP:s och SFP:s kandidater är minst dubbelt så stora som för de röstberättigade. Av riksdagspartierna ligger kandidaterna för Vänstern och Sannfinländarna närmast väljarkåren, men också deras inkomster är omkring 50 procent högre än de röstberättigades inkomster. Bara hos de små partierna är kandidaternas inkomster lägre än väljarkårens inkomstnivå.

Figur 10. Röstberättigade och kandidater efter statsskattepliktiga medianinkomster (euro) i riksdagsvalen 2011 och 2007

Figur 10. Röstberättigade och kandidater efter statsskattepliktiga medianinkomster (euro) i riksdagsvalen 2011 och 2007

Tabell 9. Röstberättigade och kandidater efter statsskattepliktiga medianinkomster (euro) i riksdagsvalen 2011 och 2007

2011   2007   
Röstberättigade 21 561 18 528
Sysselsatta 29 897 26 105
Kandidater 32 042 30 116
   Samlingspartiet
   SAML  
54 569 46 895
   Centern
   i Finland
   CENT
48 722 46 561
   Finlands
   Socialdemokratiska
   Parti
   SDP
46 225 43 542
   Svenska
   folkpartiet
   i Finland
   SFP
43 026 43 020
   Gröna
   förbundet
   GRÖNA
35 118 27 461
   Kristdemokraterna
   i Finland
   KD
32 850 30 757
   Sannfinnländarna
   SAF
31 645 19 518
   Vänsterförbundet
   VÄNST
31 480 31 535
   Övriga 15 646 15 917

Under den riksdagsperiod som nu avslutas ökade de nominella inkomsterna hos alla röstberättigade med 16,4 procent, hos sysselsatta med 14,5 procent och hos kandidaterna med 6,4 procent. Mest ökade inkomsterna bland Sannfinländarnas kandidater, med över 60 procent, även om Sannfinländarnas medianinkomster alltjämt är bland de lägsta bland riksdagspartierna. Bland De Gröna ökade inkomsterna med 27,1 procent och bland Samlingspartiet med 16,4 procent. Bland andra partier är förändringen av medianinkomsterna mindre än bland alla röstberättigade. Medianinkomsterna bland Vänsterförbundets och de små partiernas kandidater är t.o.m. lägre än i förra valet.

Figur 11. Statsskattepliktiga medianinkomster (euro) hos röstberättigade och kandidater efter valkrets i riksdagsvalet 2011 ¹

Figur 11. Statsskattepliktiga medianinkomster (euro) hos röstberättigade och kandidater efter valkrets i riksdagsvalet 2011 ¹
¹ Åland finns inte med i redovisningen på grund av få observationer.

Tabell 10. Statsskattepliktiga medianinkomster (euro) hos röstberättigade och kandidater efter valkrets i riksdagsvalet 2011 1)

Valkrets  Röstberättigade    Kandidater   
Hela landet 21 561 32 042
Satakunta 19 950 36 997
Kymmene 20 669 36 167
Tavastland 20 958 35 166
Vasa 20 148 34 902
Helsingfors 24 547 33 641
Nyland 26 270 32 635
Norra Savolax 19 042 32 091
Uleåborg 19 858 31 694
Södra Savolax 18 547 30 564
Birkaland 20 892 30 504
Mellersta Finland 19 268 30 360
Lappland 19 127 28 542
Norra Karelen 17 520 26 527
Egentliga Finland 21 524 23 215
1) Åland finns inte med i redovisningen på grund av få observationer.

De röstberättigades inkomstnivå är högst i Nylands och Helsingfors valkretsar, medan kandidaterna har de största inkomsterna i Satakunta, Kymmene och Tavastlands valkretsar. De röstberättigades och kandidaternas inkomster ligger närmast varandra i Egentliga Finland, där kandidaternas medianinkomster bara var 1 700 euro högre än de röstberättigades. Störst är skillnaden i Satakunta, där den är omkring 17 000 euro. Med undantag av Egentliga Finland, Helsingfors, Nyland, Birkaland och Lappland är kandidaternas medianinkomster minst 50 procent högre än vad väljarkåren har i området. Väljarna med de lägsta inkomsterna finns i Norra Karelen och Södra Savolax, där väljarnas medianinkomster är under 19 000 euro. Kandidaterna med de lägsta inkomsterna finns i Egentliga Finlands valkrets. Deras inkomster är 23 000 euro.

1.9. Inkomstklasser

I det följande jämförs kandidaternas indelning i inkomstkvintiler, som har bildats på basis av de röstberättigades statsskattepliktiga inkomster. Indelning i inkomstkvintiler innebär att inkomstgrupperna har definierats på så sätt att varje inkomstgrupp har lika många personer, dvs. 20 procent av de röstberättigade. Som kontrollgrupp har använts 2009 års sysselsatta i samma inkomstgrupper.

Av de röstberättigade tjänade den lägsta kvintilen år 2009 mindre än 9 708 euro och den högsta mer än 36 333 euro. Av de sysselsatta ingår sju procent i den lägsta kvintilen och av kandidaterna 16 procent, På motsvarande sätt ingår i den högsta kvintilen en tredjedel av de sysselsatta och nästan 43 procent av kandidaterna. Av Samlingspartiets kandidater hör 75 procent till den högsta inkomstklassen och även av Centerns och SDP:s kandidater nästan två tredjedelar. I riksdagspartierna finns det flest låginkomsttagare bland SFP:s, De Grönas och Vänsterförbundets kandidater. Detta förklaras sannolikt av att kandidaterna har en yngre åldersstruktur än genomsnittet och en större andel studerande.

De små partierna har en inkomststruktur som i klart högre grad än den för de stora partierna påminner om väljarkårens genomsnittliga inkomststruktur. Rentav nästan en tredjedel av de små partiernas kandidater hör till den lägsta inkomstklassen och bara 14 procent till den högsta.

Figur 12. Röstberättigade och kandidater efter statsskattepliktiga inkomster (euro) i riksdagsvalet 2011

Figur 12. Röstberättigade och kandidater efter statsskattepliktiga inkomster (euro) i riksdagsvalet 2011

Tabell 11. Röstberättigade och kandidater efter statsskattepliktiga inkomster (euro) i riksdagsvalet 2011

-9 707  -17 016    -25 995    -36 333    -36 333+   
Röstberättigade 20,0 20,0 20,0 20,0 20,0
Sysselsatta 2009 7,0 9,5 20,6 30,3 32,6
Kandidater 16,0 12,6 12,4 16,4 42,6
   Svenska
   folkpartiet
   i Finland
   SFP
16,9 4,8 8,4 15,7 54,2
   Gröna
   förbundet
   GRÖNA
15,8 8,3 15,8 12,7 47,4
   Vänsterförbundet
   VÄNST
14,0 13,6 8,5 23,7 40,3
   Kristdemokraterna
   i Finland
   KD
11,0 11,0 15,2 18,3 44,5
   Sannfinnländarna
   SAF
10,1 16,0 13,4 23,9 36,6
   Centern
   i Finland
   CENT
6,4 6,9 7,7 14,2 64,8
   Finlands
   Socialdemokratiska
   Parti
   SDP
5,9 3,8 8,0 18,5 63,9
   Samlingspartiet
   SAML  
5,2 6,0 6,0 7,8 75,0
   Övriga   31,6 21,9 17,5 14,9 14,2

Källa: Riksdagsvalet 2011, preliminär data, Statistikcentralen

Förfrågningar: Kimmo Moisio (09) 1734 3239, Jaana Asikainen (09) 1734 3506, vaalit@stat.fi

Ansvarig statistikdirektör: Jari Tarkoma


Uppdaterad 18.4.2011

Instruktion för hänvisning:

Finlands officiella statistik (FOS): Riksdagsval [e-publikation].
ISSN=1799-6260. 2011, 1. Bakgrundsanalys av kandidaterna i riksdagsvalet 2011 . Helsingfors: Statistikcentralen [hänvisat: 14.11.2024].
Åtkomstsätt: http://www.stat.fi/til/evaa/2011/evaa_2011_2011-04-18_kat_001_sv.html