4. Små regionala skillnader i hur allmänna barnfamiljer är
4.1 Andelen samboende par störst på Åland, i Kajanaland och Lappland
Den vanligaste typen av barnfamilj i alla landskap är familjer som består av ett gift par, även om det också finns tydliga skillnader mellan landskapen. Skillnaderna beror på hur vanligt det är med familjer med sambor och enföräldersfamiljer i landskapet. På Åland, i Kajanaland och Lappland finns det relativt sett flest samboende par. Mellersta Österbotten har landets minsta andel sambofamiljer.
På Åland är 30 procent av barnfamiljerna sambofamiljer, i Kajanaland och Lappland är andelen 23 procent. I 14 landskap är de samboende parens andel högre än i landet i genomsnitt, i fem landskap är det lägre (figur 7).
Figur 7. Andelen sambofamiljer av barnfamiljerna efter landskap år 2011
Sett till kommunnivå är sambofamiljer vanligast i de åländska kommunerna. Av kommunerna i Fasta Finland är andelen störst i Luhanka i Mellersta Finland, där den är 36 procent. Av barnfamiljerna i Savukoski är 33 procent sambofamiljer. I Närpes och Suomenniemi är de samboende parens andel av barnfamiljerna 31 procent, i Pelkosenniemi och Suomussalmi 30 procent. I Fasta Finland finns den relativt sett lägsta andelen barnfamiljer med sambor i Larsmo, dvs. sju procent.
4.2 Flest enföräldersfamiljer i Päijänne-Tavastland, minst i Österbotten
Det finns också tydliga regionala variationer i hur vanligt det är med enföräldersfamiljer. I siffrorna över landskap avviker landskapen i Österbotten från de övriga landskapen, till förmån för den traditionella familjen (figur 8). Det finns minst enföräldersfamiljer där. Flest enföräldersfamiljer finns i Päijänne-Tavastland (23 %) och i Nyland (22 %). I Päijänne-Tavastland är andelen hög på grund av Lahtis och i Nyland på grund av Helsingfors.
Figur 8. Andelen enföräldersfamiljer av barnfamiljerna efter landskap 2011
Variationerna mellan landskapen i andelen enföräldersfamiljer beror på olika andelar familjer med mor och barn. Andelen familjer med far och barn av barnfamiljerna är mellan 2 och 3 procent i alla landskap med undantag av Åland, där andelen har stigit till 4 procent.
På kommunnivå finns det relativt sett flest enföräldersfamiljer av alla kommuner i Fasta Finland i Utsjoki (29 %) Helsingfors och Hartola (28 %) samt i Åbo och Kemi (27 %). De högsta procentandelarna i hela Finland finns på Åland (Sottunga 40 %, Kökar 33 % och Mariehamn 28 %), men när det gäller Sottunga och Kökar bör man beakta att redan en ändring av familjetyp bland några familjer i så små kommuner kan leda till stora förändringar av procentandelarna.
Relativt sett minst enföräldersfamiljer i kommunerna i Fasta Finland finns det i Larsmo (4 %) samt i Pedersöre och Yli-Ii (6 %). På Åland finns det minst enföräldersfamiljer på Vårdö (4 %).
Larsmo kan anses vara den mest traditionella kommunen i Finland, om man ser till familjestrukturen, eftersom kommunen har den lägsta andelen enföräldersfamiljer och på motsvarande sätt den högsta andelen familjer med gifta par. Dessutom är det genomsnittliga antalet hemmaboende minderåriga barn i barnfamiljer sjunde högst i Larsmo, dvs. 2,71. Högst är antalet i Yli-Ii (2,88), Sievi (2,81) och Perho (2,80). Medeltalet för hela landet är 1,83.
Det vanligaste civilståndet bland fäder och mödrar i enföräldersfamiljer är frånskild, av fäderna är 53 procent och av mödrarna 44 procent frånskilda. Bara fem procent av männen är änklingar och bara tre procent av kvinnorna änkor. Upplösta samboförhållanden har ökat antalet ogifta i enföräldersfamiljer. I familjerna med mor och barn är redan 41 procent av mödrarna ogifta, av fäderna i familjerna med far och barn 27 procent (tabell 3, kapitel 1).
Källa: Befolknings- och dödsorsaksstatistik, Statistikcentralen
Förfrågningar: Marjut Pietiläinen 09 1734 2798, Timo Nikander 09 1734 3250, vaesto.tilasto@stat.fi
Ansvarig statistikdirektör: Jari Tarkoma
Uppdaterad 9.11.2012
Finlands officiella statistik (FOS):
Familjer [e-publikation].
ISSN=1798-3223. Översikt 2011,
4. Små regionala skillnader i hur allmänna barnfamiljer är
. Helsingfors: Statistikcentralen [hänvisat: 22.12.2024].
Åtkomstsätt: http://www.stat.fi/til/perh/2011/02/perh_2011_02_2012-11-09_kat_004_sv.html