De begrepp som beskrivs på dessa sidor är ord och uttryck som används i statistiken i en viss, begränsad betydelse. I vardagligt tal kan ordet ha en annan betydelse. I samband med varje definition finns information om i vilken statistikgren begreppet används.

Om du söker statistikuppgifter, gå från definitionen till statistikens sida.

Tätort

En tätort är en förtätning av byggnader och omfattar minst 200 invånare. Som grund för avgränsningen används befolkningsuppgiften från året innan. Tätorterna fastställs och avgränsas av Finlands miljöcentral med hjälp av metoder som bygger på geografisk information, i vilka man använder sig av byggnads- och befolkningsuppgifter i Statistikcentralens 250 m x 250 m-rutmaterial. Vid fastställandet tittar man på de rutor som innehåller byggnader, samt på därtill gränsande rutor, för att granska invånarantalet samt antalet byggnader och våningsytan. Av de sammanhängande förtätningar av byggnader som upptäcks väljs de som har minst 200 invånare. De helt och hållet nya tätorter som upptäcks vid granskningen namnges och numreras av Statistikcentralen. Det händer att en tätort ett visst år slutar uppfylla definitionen av en tätort och därmed lämnar tätortsklassificeringen, eller så kan den smälta samman med en annan tätort eller lösgöra sig från en annan tätort. De administrativa områdesindelningarna påverkar inte bildandet av tätorter och tätorterna följer inte kommungränserna.



Defintionens giltighetstid

  • Giltig till (31.12.2078)

Källorganisation

  • Tilastokeskus

Som tätort definieras alla byggnadsgrupper med minst 200 invånare, där avståndet mellan byggnaderna i allmänhet inte överstiger 200 meter. Vid avgränsningen av tätorter beaktas förutom bostadsbyggnader även bl.a. byggnader som används som affärs- eller kontorsarbetsplatser och liknande. Avgränsningen av tätorter är oberoende av administrativa regionindelningar.



Statistikgrenar där definitionen förekommer

Defintionens giltighetstid

  • 1.1.1900 - 18.10.2011

Källorganisation

  • Tilastokeskus

Jaa