Bostadsinkomst

Bostadsinkomst, dvs. beräknad nettohyra, beskriver den förmån ett hushåll har i förhållande till ett hushåll som betalar marknadshyra för en motsvarande hyresbostad. Bostadsinkomst uppstår också då man bor, utan att betala ersättning, i en bostad som ägs av ett annat hushåll, samt då man betalar en hyra som är lägre än den gängse hyran för bostäder som ägs av kommuner eller allmännyttiga sammanslutningar. Beräknad bostadsinkomst är i inkomstfördelningsstatistiken en egen kostnadspost utanför inkomstbegreppet, som statistikförs sedan år 2011 som en tilläggsuppgift (memorandum item). Undantag är en bostadsförmån som baserar sig på ett arbetsförhållande. Den räknas som löneinkomst enligt beskattningsuppgifterna.

Bostadsinkomsten för boende erhålls då man från den s.k. beräknade bruttohyran drar av de boendekostnader som hushållet betalar för sin bostad (i ägarbostäder bl.a. skötselvederlag, försäkringar, kostnader för underhållsreparationer) och bolåneräntor. Den beräknade nettohyran som erhålls som slutresultat kan vara negativ för personer med bostadsskulder på grund av bolåneräntor.

Bostadsinkomsten räknas på följande sätt:
+ bruttohyra (= marknadshyra för motsvarande bostad)
– boendekostnader (i detta skede nollställs en eventuell negativ bostadsinkomst)
– eventuella bolåneräntor.

Bostadsinkomsten ingår i internationella rekommendationer för inkomstfördelningsstatistik som en egen inkomstpost och som en del av den disponibla inkomsten (Canberra Group: Handbook on Household Income Statistics, Second Edition 2011, United Nations). I praktiken ingår den dock inte i de internationella källornas inkomstbegrepp (Eurostat, OECD). I nationalräkenskaperna motsvaras bostadsinkomsten av hushållens driftsöverskott, varifrån avdras bolåneräntor som en del av kapitalutgifterna. I nationalräkenskaperna räknas bostadsinkomsten som en del av den disponibla inkomsten. I totalstatistiken över inkomstfördelning bildas ingen bostadsinkomst alls.