Statlig forskningsinstitut

De statliga forskningsinstituten som är underställda ministerierna hör till de viktigaste producenterna av information som behövs för det samhälleliga beslutsfattandet. Statens budgetekonomi omfattar för närvarande 12 forskningsinstitut inom sju förvaltningsområden.

Institut med förkortning (förvaltningsområde):

Utrikespolitiska institutet UPI (riksdagen)
Statens ekonomiska forskningscentral VATT (FM)
Naturresursinstitutet LUKE (JSM)
Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA (JSM)
Lantmäteriverket LMV (JSM)
Meteorologiska institutet (KM)
Geologiska forskningscentralen GFC (ANM)
Teknologiska forskningscentralen VTT Ab * (ANM)
Strålsäkerhetscentralen STUK (SHM)
Institutet för hälsa och välfärd THL (SHM)
Arbetshälsoinstitutet TTL (SHM)
Finlands miljöcentral SYKE (MM)

* icke-vinstsyftande bolag med statliga specialuppgifter

Den primära uppgiften för statens (sektor-)forskningsinstitut, som hör till de viktigaste aktörerna inom sektorforskningen, är att skaffa, producera och förmedla uppgifter som underlag för det politiska beslutsfattande och utvecklingen av samhället. Utöver forskningsuppgifter har instituten i skiftande utsträckning olika expert-, övervaknings-, utbildnings- och rådgivningsuppgifter samt andra myndighetsuppgifter, avgiftsbelagd och annan serviceverksamhet o.d. Forskningsinstituten producerar tjänster horisontellt till olika förvaltningsområden samt till den övriga offentliga sektorn. De producerar tjänster också åt företag liksom åt aktörer inom den tredje sektorn.

Största delen av forskningsinstitutens forsknings- och utvecklingsverksamhet finansieras med budgetanslag. Verksamheten finansieras utöver med anslagsmedel allt mer med extern finansiering, som består av intäkterna från den avgiftsbelagda serviceverksamheten, samt med finansiering från annat håll än från institutets egen budget. Den externa finansieringen kommer från flera olika källor efter att i huvudsak konkurrensutsatts, både från den inhemska offentliga och privata sektorn och från internationella källor. Andelen extern finansiering grundar sig på institutens resultatmål och har sålunda uppskattats.

De statliga forskningsinstituten som är underställda ministerierna hör till de viktigaste producenterna av information som behövs för det samhälleliga beslutsfattandet. Statens budgetekonomi omfattar för närvarande 18 forskningsinstitut inom nio förvaltningsområden.

Institut med förkortning (förvaltningsområde):
Utrikespolitiska institutet UPI (riksdagen)
Rättspolitiska forskningsinstitutet OPTULA (JM)
Statens ekonomiska forskningscentral VATT (FM)
Forskningscentralen för de inhemska språken FOCIS (UVM)
Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi MTT (JSM)
Livsmedelssäkerhetsverket EVIRA (JSM)
Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet VFFI (JSM)
Skogsforskningsinstitutet METLA (JSM)
Geodetiska institutet (JSM)
Meteorologiska institutet (KM)
Geologiska forskningscentralen GFC (ANM)
Statens tekniska forskningscentral VTT (ANM)
Mätteknikcentralen MIKES (ANM)
Konsumentforskningscentralen (ANM)
Strålsäkerhetscentralen STUK (SHM)
Institutet för hälsa och välfärd THL (SHM)
Arbetshälsoinstitutet TTL (SHM)
Finlands miljöcentral SYKE (MM)

Den primära uppgiften för statens (sektor-)forskningsinstitut, som hör till de viktigaste aktörerna inom sektorforskningen, är att skaffa, producera och förmedla uppgifter som underlag för det politiska beslutsfattande och utvecklingen av samhället. Utöver forskningsuppgifter har instituten i skiftande utsträckning olika expert-, övervaknings-, utbildnings- och rådgivningsuppgifter samt andra myndighetsuppgifter, avgiftsbelagd och annan serviceverksamhet o.d. Forskningsinstituten producerar tjänster horisontellt till olika förvaltningsområden samt till den övriga offentliga sektorn. De producerar tjänster också åt företag liksom åt aktörer inom den tredje sektorn.

Största delen av forskningsinstitutens forsknings- och utvecklingsverksamhet finansieras med budgetanslag. Verksamheten finansieras utöver med anslagsmedel allt mer med extern finansiering, som består av intäkterna från den avgiftsbelagda serviceverksamheten, samt med finansiering från annat håll än från institutets egen budget. Den externa finansieringen kommer från flera olika källor efter att i huvudsak konkurrensutsatts, både från den inhemska offentliga och privata sektorn och från internationella källor. Andelen extern finansiering grundar sig på institutens resultatmål och har sålunda uppskattats.